lördag 24 december 2011

Den djupaste glädjen

"Mitt hjärta är redo, Gud,
jag vill sjunga och spela.
Vakna, min själ,
vakna, harpa och lyra,
jag vill väcka morgonrodnaden."
(Psaltaren 108:2-3)

När psalmisten vill väcka morgonrodnaden är det uttryck för en oerhört glädje, en glädje som finns i den musik som psalmisten sjunger och spelar, men glädjen har också ett djupare plan. Kung David som är tillskriven psalmen levde inte ett särskilt lätt liv. Det är möjligt att hans liv hade varit lättare om han aldrig hade blivit utsedd till Israels kung. Det medförde att han under lång tid blev förföljd av den sittande kungen Saul. Kung David hade inte heller lätt att leva med framgången. Han utnyttjade sin maktposition och gjorde stora misstag.
Under hela tiden fanns Gud med honom. Gud övergav inte. Att ha Gud som god vän är en källa till glädjen på det djupaste planet.
Den här psaltarpsalmen är utvald som psaltarpsalm för julnattsmässan. Gud föds till världen som ett litet barn. Gud överger oss inte.
En annan julbetraktelse skriver Liselotte J Andersson i Dagen under rubriken Sprucket men hoppfullt.

God jul! Gud välsigne dig!

fredag 23 december 2011

Fåglarna och liljorna i Guds rike

"Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också."
(Matteusevangelet 6:33)

Jesu uppmaning att vi skall söka Guds rike först av allt är en ofta citerad bibelvers från bergspredikan. Många gånger ses den som centrum på det avsnitt som har fått rubriken "Gör er inga bekymmer". Visst är den ett centrum, men vi får inte tro att det är bara det avsnittet handlar om. Avsnittet börjar med att Jesus uppmanar oss att inte bekymra oss och i stället uppmanar oss att se på himlens fåglar och ängens liljor.

Att vi skall söka Guds rike innebär inte att vi skall lägga på oss mer bekymmer genom att fråga oss om vi verkligen har gjort tillräckligt mycket för att söka Guds rike. Vi får inte överbetona den andliga delen av våra liv. Överandlighet är inte till nytta för någon.

Jesus är inte överandlig. Han uppmanade oss faktiskt att se på himlens fåglar och ängens liljor. Att se betyder inte bara att vi skall lägga märke till att de finns, utan att vi verkligen har orsak att betrakta dem och tänka på dem som en del av Guds rike. Guds rike är här och nu.

Gud välsigne dig!

torsdag 22 december 2011

Vem är kristen?

"Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad."
(Romarbrevet 10:9)

I Dagen kan vi läsa att det nu finns 2,18 miljoner kristna i världen. En fråga som då infinner sig är: Vem är kristen? Vilka krav skall man ställa på en människa för att han eller hon skall få räkna sig som kristen?
Det bästa sättet är att helt enkelt fråga: "Är du kristen?". Den som besvarar frågan med "ja" är en kristen. Om man börjar ställa fler frågor kommer man snart fram till att en mindre del av den stora gruppen kristna är sådana som tar sin tro på ett stort allvar, medan många andra inte har ett lika stort engagemang i sin tro.
Det mest okloka man kan göra då är att börja dra upp gränser och säga att den som inte tror det och det eller den som inte har upplevt det och det, inte är kristen på riktigt. Bättre är att inse att det finns och alltid har funnits människor som låter tron spela en olika stark roll i livet. Så var det även bland människorna i Jesu närmaste omgivning. Bättre är att i ord och handling visar att det alltid - för alla människor - finns mer att hämta i tron på Jesus.
Många människor är ovana att säga "Jesus är Herre", men det hjälper dem inte att säga att man måste säga så för att vara riktigt kristen. Man kan uttrycka samma sak på många olika sätt, t.ex. i trosbekännelsens ord: Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde son vår Herre..."
Att "tro i sitt hjärta" handlar för övrigt inte om att ha starka känslor i sin tro. På den tiden när Romarbrevet skrevs trodde man att man tänkte med hjärtat. Att tro i sitt hjärta handlar alltså om att tänka på Jesu uppståndelse.
Det finns 2,18 miljarder kristna i världen. Om vi möter kristna från olika länder får vi se att det finns olika sätt att uttrycka att Jesus är Herre och olika sätt att tro i sitt hjärta.

Gud välsigne dig!

tisdag 20 december 2011

Mod och själsstyrka

"Var starka, fatta mod,
alla ni som hoppas på Herren!"
(Psaltaren 31:25)

Den fjärde kardinaldygden är mod eller själsstyrka. Det mod som vi bör eftersträva är att ståndaktigt stå fast i kampen för det goda. Det innebär inte att vi får ta till vilka medel som helst i denna kamp. Det handlar snarare om att vi skall undvika att falla för frestelsen att ge upp.

Gud välsigne dig!

måndag 19 december 2011

Rättrådighet

"Mina bröder, gör inte skillnad på människor, ni som tror på vår förhärligade herre Jesus Kristus. Tänk om det i er synagoga kommer in en man med guldringar på fingrarna och vita kläder och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. Om ni då bara har ögon för den finklädde och säger till honom: ”Här är en bra plats för dig”, men till den fattige: ”Ställ dig där borta”, eller ”Sätt dig på golvet vid mina fötter” – gör ni då inte åtskillnad och fäller orätta domar?"
(Jakobs brev 2:1)

Rättrådighet är en av de fyra kardinaldygderna. Den rättrådige handlar på att riktigt sätt. En särskilt viktig egenskap för den rättrådige är att inte göra skillnad på människor. Det är självklart helt omöjligt att behandla alla människor helt lika, eftersom människor har olika behov och därför måste bemötas på olika sätt. Bibeln ger oss ändå några goda regler. Jesu bror Jakob uppmärksammar att det är viktigt att fattiga får sin plats i synagogan - och i kyrkan. Något mer överraskande är ett uttalande i Andra Mosebok:

"Du skall inte vara partisk för den fattige i hans sak." (Andra Mosebok 23:3)

Rättrådighet innebär inte att man skall se mellan fingrarna på att fattigdom och utsatthet ibland har orsaker som delvis beror på den fattige själv. Rättrådighet innebär inte alltid att stryka medhårs, utan att komma med konstruktiva tankar.

Gud välsigne dig!

söndag 18 december 2011

Klokhet, kan den förvärvas?

"Ni oerfarna, förvärva klokhet!
Ni dåraktiga, förvärva förstånd!"
(Ordspråksboken 8:5)

Klokhet är den andra av de fyra kardinaldygderna. Klokhet är inte samma sak som intelligens eller allmänbildning. Medan intelligens handlar om förmågan att dra slutsatser av vissa fakta och allmänbildning handlar om att kunna litet om mycket, så handlar klokheten om att i olika livssituationer hitta och välja ett bra handlingsalternativ.
Klokhet kan säkert delvis vara medfött, nedlagt när Gud skapade oss. En del människor är klokare än andra. Ibland kan man till och med lägga märke till att barn är ovanligt kloka. (Ibland säger man att de är lillgamla, men det är inte säkert att det ordet tas som en komplimang. Varför inte säga kloka i stället.)
Finns det då någon möjlighet att öka sin klokhet. En möjlighet är att man tar till vara sina erfarenheter. Att begå misstag är för det mesta inte någon katastrof, om man tar till vara de erfarenheter de ger.
Ett hinder för klokhet kan vara att en människa sitter fast alltför hårt i en viss föreställningsvärld. Politiska ideologier, fördomar eller en förstelnad bibeltolkning är exempel på sådant som kan bli hinder för klokheten.

Gud välsigne dig!

torsdag 15 december 2011

Måttfullheten och strävan efter jämvikt

"Låt inte din lust och din kraft förleda dig
att leva efter dina egna begär."
(Jesus, Syraks son 5:2)

Måttfullhet är en av de fyra kardinaldygderna. Gud har skapat mycket gott i världen: mat, dryck, sexualiteten, glädjen att göra framsteg, möjligheten att utöva konst, musik, idrott, vetenskap, längtan efter äventyr och så vidare. Allt detta skapar lust och begär hos människan. Jesus, Syraks son, talar om att det förutom lusten är kraften som driver oss att leva efter våra begär. Kanske människan när hon är i sin krafts dagar ställs inför större frestelser än annars att missbruka och överutnyttja Guds skapelse.
Måttfullhet är gåvan att sträva efter jämvikt i livet.

Gud välsigne dig!

onsdag 14 december 2011

De fyra kardinaldygderna

"Och om någon älskar rättfärdigheten,
så är det genom hennes mödor som dygderna kommer:
hon lär ut måttfullhet och klokhet,
rättrådighet och mod -
det bästa en människa kan äga i livet."
(Salomos vishet 8:7)

I Salomos vishet räknas de fyra kardinaldygderna upp: måttfullhet, klokhet, rättrådighet och mod.
Ordet "kardinal" kommer från det latinska cardo som betyder gångjärn. På samma sätt som gångjärnet håller dörren på plats men ändå gör det möjligt för den att svänga, så kan kardinadygderna hjälpa oss i livet genom att ge oss en stadig grund i tillvaron. På samma sätt som dörren får vi en ganska stor frihet, men inte en så stor frihet att vi skadar andra och oss själva.
I dag får vi tänka på kardinaldygderna och på om det är någon av de fyra som vi har för litet eller för mycket av.

Gud välsigne dig"

tisdag 13 december 2011

"Herren avskyr fusk med vågen,
rätt vikt behagar honom."
(Ordspråksbiken 11:1)

Många ordspråk i ordspråksboken handlar om vikten av att som människa är ärlig. Ärlighet är alltså inte en alltför "materiell" fråga för att ha relevans i den kristna tron. Att anstränga sig för att vara ärlig är en bra andlig träning.

I dagarna rapporteras det att var femte julgran i Sverige är stulen. (DN) Om du är skyldig till att ha begått något oärligt är advent en bra tid att göra bättring.

Gud välsigne dig!

måndag 12 december 2011

Grund och fördjupning

"Glöm aldrig den lag som jag gav min tjänare Mose på Horeb med stadgar och bud för hela Israel."
(Malaki 4:4)

Nästan sist i Gamla testamentets kanoniska böcker finns en uppmaning att vi aldrig skall glömma den lag som Gud gav Mose. Liknande uppmaningar - att inte glömma Guds lag - hittar vi gång på gång i bibeln. Gång på gång hittar vi också påminnelser om Guds kärlek till oss människor.
Man skulle kunna fråga sig om det verkligen är nödvändigt att repetera grunderna för den kristna tron så ofta: lagen och evangeliet. Många kristna längtar efter att få fördjupa sig i den kristna tron, och visst är det sant att det finns mer i tron, mycket mer, för den som vill fördjupa sig.
Fördjupningen får dock aldrig leda till att man glömmer bort grunderna: lagen, evangeliet, dopet, nattvarden, kyrkan som en gemenskap. Allt detta är grunderna som vi inte får glömma bort. Bara vi bygger på den grunden kan den som längtar efter fördjupning gärna gå vidare.

Gud välsigne dig!

torsdag 8 december 2011

Den optimistiske profeten

"Snart, om en liten tid,
skall Libanon bli till en trädgård
och trädgårdar räknas som skog."
(Jesaja 29:17)

Jesaja och de andra profeterna blundar inte för problemen i världen. Det innebär inte att de är pessimister, tvärtom. Deras budskap är fyllda av hopp och optimism. Det går att göra något åt problemen i världen. Det är inte kört. Med förenade krafter kan vi arbeta för en bättre värld. Vi får också be och hoppas att Gud finns med oss i vårt arbete.

Gud välsigne dig!

onsdag 7 december 2011

Uppenbara och dolda synder.

"En del människors synder ligger i öppen dag och får sin dom i förväg,
andras synder släpar efter."
(Första Timotheosbrevet 5:24)

Det finns många förklaringar till vad ordet "synd" betyder. Själva ordet "synd" är släkt med ordet sund, alltså ett vattendrag som skiljer två landområden från varandra. Det syftar på att synd är något som skiljer oss människor från Gud. Det hebreiska ordet för synd handlar i stället om att man missar målet. En annan förklaring är att synd är sådana handlingar som gör att man skadar sig själv eller andra.

Första Timotheosbrevet skiljer mellan synder som ligger i öppen dag och dem som släpar efter. Det kan vara lätt att regagera på och ta avstånd från egna och andras synder som ligger i öppen dag. Skadliga beteenden som verkar på lång sikt är däremot svårare att få kontroll över.

Det kan vara värt att tänka efter vilka av mina egna beteenden som inte ställer till så står skada just nu, men som verkar desto mer skadligt i längden.

Gud välsigne dig!

tisdag 6 december 2011

Tårarna en gåva

"Jag är bedrövad och gråter,
res mig upp, som du har sagt."
(Psaltaren 119:28)

Vuxna människor kan ibland bli förvånade när tårarna kommer. Vid begravningar, när barn flyttar hemifrån eller kanske till och med när man får tillfälle att vila för första gången på länge och inser hur trött man är.
Ibland säger man att tårarna är en gåva. De berättar för oss om något viktigt, om känslor som finns inom oss, men som kanske inte har visat sig klart. Ibland kan tårarna hjälpa oss att formulera en bön.
Se tårarna som en gåva!

Gud välsigne dig!

måndag 5 december 2011

Djävulens uppror, och vårt

”Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt."
(Lukasevangeliet 10:18)

Jag har fått frågan: "Vem skapade djävulen?" Djävulen, eller Satan, spelar inte någon central roll i Bibeln. Han beskrivs inte så ingående att man får någon tydlig bild av honom. I den kristna tron har det utvecklats en föreställning om Djävulen som en fallen ängel: en ängel som har skapats av Gud, men som gjort uppror och därför förlorat sin plats i himlen.
Jesus brukar värja sig för att ge sig in på teoretiska frågeställningar om livet efter detta eller om religiösa spetsfundigheter. Jag tror inte heller att det är fruktbärande att spekulera om djävulen, eller att försöka skapa en heltäckande bild över vem djävulen är.
Ändå har vi en hel del att lära av berättelserna om djävulen. Gud har skapat både änglar och människor med många goda egenskaper och goda förutsättningar. För att vi skall kunna leva goda och sanna liv är det viktigt att vi inser de begränsningar vi har. Om vi vill göra allt, äga allt, uppleva allt, skadar vi oss själva och andra. Högmodet kan ibland driva människor till det. Ett betydligt mer harmoniskt liv i gemenskap med Gud får vi om vi inser att ett liv nära Gud och i gemenskap med andra är den sanna vägen.

Gud välsigne dig!

torsdag 1 december 2011

Livsledan och lovsången

”Dock är du den helige, till din tron stiger Israels lovsång.”
(Psaltaren 22:4)

Gång på gång betonar bibelns författare att vi skall lovsjunga Gud. Med andra ord skall vi tacka Gud för livet och för allt gott som Gud ger oss. Det kan vi göra på många sätt. Till exempel genom att dagligen påminna oss om människor och annat som vi har orsak att vara tacksamma över.
Det är också viktigt att vi tackar för det som vi ibland upplever som självklart. I Herrens bön ber vi: ”Vårt dagliga bröd giv oss i dag.” Martin Luther skriver: ”Gud ger väl, utan att vi ber om det, dagligt bröd åt alla människor, också åt de onda. Men i denna bön ber vi om att kunna erkänna det som hans gåva och ta emot vårt dagliga bröd med tacksamhet.”
En av huvudsynderna ”livsledan” kan plåga oss, även när vi har det bra. Det kanske till och med är så att risken för livsleda ökar när vi har det materiellt bra. Botemedlet är lovsång. Den som sjunger lovsång ser inte bara molnen på himlen, utan de blå öppningarna där solen skiner igenom.

Gud välsigne dig!

tisdag 29 november 2011

Mose och ormen

"Herren sade: ”Vad har du i handen?” – ”En stav”, svarade Mose. ”Kasta den på marken!” sade Herren. Mose kastade den på marken och den förvandlades till en orm."
(Andra Mosebok 4:2-4)

Ibland går vi omkring med slumrande resurser. Vi har ägodelar, talanger eller egenskaper som inte får komma till sin rätt eftersom vi inte tror att det vi har är något värdefullt.
I berättelsen om Mose om ormen blir vi påminda om att Gud kan använda det som vi redan har för att göra under.
Vilka är dina slumrande ägodelar, talanger eller egenskaper?

Gud välsigne dig!

måndag 28 november 2011

Att fasta utan att hänga med huvudet

"Är det en sådan fasta jag vill se:
en dag då man späker sig,
hänger med huvudet som ett strå,
ligger i säck och aska?
Kallar du det fasta,
en dag som behagar Herren?"
(Jesaja 58:5)

Advent är en fastetid i den kristna traditionen. Fastetid i bemärkelsen en andlig och kroppslig träningstid när man lär sig att leva enklare och samtidigt anstränger sig för att leva ett liv som är i enlighet med Guds vilja. En fastetid är alltså en tid när Guds lag och Guds vilja skall få extra genomslagskraft i våra liv. Om man läser vidare i Jesajas 58:e kapitel kan man få många förslag på vad man konkret kan göra för att låta Guds vilja bli verklighet.
Däremot varnar profeten Jesaja för att man i onödan "hänger med huvudet". Vi människor kan ibland lockas av att utföra fromma gärningar i åsyn av andra. Här gäller det att välja en medelväg. Vi skall naturligtvis inte skryta över vårt fastande, men vi behöver inte heller hålla tyst om det.

Gud välsigne dig!

söndag 27 november 2011

Att sträva efter fred med alla

"Sträva efter fred med alla och efter den helgelse utan vilken ingen får se Herren."
(Hebreerberevet 12:14)

Under fredag och lördag har jag deltagit i symposiet Anden och Kyrkan som anordnades av Livets ords teologiska seminarium. Det handlade om relationen mellan de pingstkarismatiska rörelserna och de historiska kyrkorna, framför allt katolska kyrkan. Vi fick lyssna på ett stort antal teologiska föredrag, och fick bland annat reda på att William J Seymour, som ibland räknas som pingströrelsens grundare på Azusa Street i Los Angeles, faktiskt var katolik från början.
Det är oerhört spännande att få vara med när kyrkohistoria skrivs. När rörelser som legat i konflikt med varandra, eller som åtminstone misstrott varandra, börjar närma sig varandra, inte för att kompromissa bort det man innerst inne tror på, utan för att gemensamt söka sanningen.
Det kanske är det Hebreerbrevets författare menar. När man strävar efter fred med alla och efter att tillsammans söka sanningen, då får man se något av Herren.

Gud välsigne dig!

torsdag 24 november 2011

Agnar för vinden - ett sätt att bemöta fiender

"Låt dem som har ont i sinnet mot mig vika tillbaka i smälek.
Låt dem bli som agnar i vinden när Herrens ängel driver bort dem."
(Psaltaren 35:4-5)

Många människor upplever att de har fiender. En del människor kan tvingas ha skyddad identitet och leva under ständiga hot. Dagens betraktelse handlar inte om den sortens hot.
Andra kan ha en mer diffus känsla av att det finns andra människor som tycker illa om en.
Ibland kan det vara inbillning. Man har helt enkelt fått för sig att man inte är omtyckt. Andra gånger kan ens känsla ha fog för sig. Någon tycker illa om en. Kanske man själv är helt oskyldig till att det har blivit så. Andra gånger är man faktiskt själv skyldig till andras inställning till en själv.
Många gånger kan det gå att förbättra relationerna mellan en själv och andra människor. Det första steget på vägen är att man bestämmer sig för att försöka göra något åt saken.
Det finns också tillfällen när det inte är möjligt. Då kan många gånger den bästa lösningen vara att man helt enkelt försöker släppa tankarna på det som har hänt. Låt tankarna flyga iväg som agnar i vinden. Låt inte tankar på konflikter och oförrätter ta din tid!

Gud välsigne dig!

onsdag 23 november 2011

Att glädja sig i Herren i advent

"Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er."
(Filipperbrevet 4:4)


I kyrkans tradition är advent en fastetid, en tid när man drar ned på mat, dryck och festande och försöker leva mer stillsamt än vid andra tillfällen. I vissa traditioner har man avstått från kött under advent. Liksom under påskfastan brukar man också avstå från vigsel och bröllop under advent.
Att advent är en tid för lugn och eftertanke innebär inte att advent nödvändigtvis är en dyster tid. "Gläd er alltid i Herren," står det i Filipperbrevet. Det är en av de texter som läses under advent.
Inför adventsfirandet kan vi ställa oss ett par frågor: Hur skall vi glädja oss under advent just i år? Vad innebär det att glädja sig i Herren? Hur skiljer vi på advent och jul?

Gud välsigne dig!

tisdag 22 november 2011

Ät och drick vad som bjuds

"Stanna sedan i det huset och ät och drick vad som bjuds..."
(Lukasevangeliet 10:7)

I olika tider har människor plågas av oro över vad de skall äta och dricka. I grund och botten är det naturligtvis bra att att man tänker på vad man äter. Paulus uppmanar oss att tänka på att vi skall vårda våra kroppar: "Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud Ni tillhör inte er själva." (Första Korinthierbrevet 6:19) Men tankarna på vad som är nyttigt eller onyttigt kan också gå för långt så att själva oron för att vi skall äta något onyttigt blir mer skadlig än den mindre nyttiga mat vi äter. Lena Andersson har skrivit om detta i Dagens nyheter under rubriken "När stärkelsen blir synd."
Med den bakgrunden ter sig Jesu råd så genialt i sin enkelhet: "Ät och drick vad som bjuds". När vi blir bjudna på mat kan vi helt släppa på de kostregler vi lägger på oss själv. Äta nyttigt kan vi göra när vi själv lagar mat.
Jesu ord är befriande, även i detta fall.

Gud välsigne dig!

måndag 21 november 2011

Det goda talar för sig själv

"Och han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var."
(Markusevangeliet 1:34)

Många bibelläsare har frågat sig varför Jesus många gånger ville undvika att få uppmärksamhet för de under han gjorde. Här läser vi om att han förbjöd demonerna att berätta om vad som hade hänt. Andra gånger bad han människor att hålla tyst om de under som Jesus hade gjort.
Det finns många olika förslag till förklaringar om varför Jesus inte ville ha uppmärksamhet. En vanlig förklaring är att tiden ännu inte var mogen för publicitet, när Jesus ännu var i början av sin verksamhet. De goda sidorna brukar tala för sig själv. Jesus fick också rätt i det här fallet. Nu har Jesus fler anhängare i världen än vad någon annan har. Hans gärningar har talat för sig själv.
Predikaren (3:7) konstaterar: "en tid att tiga, en tid att tala." Den människa som ständigt påtalar sina förtjänster och goda sidor blir outhärdlig för sin omgivning. Om man känner en viss blyghet för att påtala sina egna goda sidor är det bara sunt. Självfallet bör man också undvika motsatsen. Det är inte bra om man förkrymper sig själv och inte alls vill visa vad man klarar av. Medelvägen är även här den bästa vägen.

Gud välsigne dig!

fredag 18 november 2011

Flera liknelser om himmelriket

"Him­mel­ri­ket är som en skatt som lig­ger gömd i en åker. En man hit­tar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.
Med him­mel­ri­ket är det också som när en köpman söker ef­ter fi­na pärlor. Om han hit­tar en dyr­bar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.
Med him­mel­ri­ket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av al­la slag i det. När det är fullt drar man upp det på stran­den och sätter sig ner och sam­lar den go­da fis­ken i kor­gar och kas­tar bort den dåli­ga.
(Matteusevangeliet 13:44-47)

Matteusevangeliets trettonde kapitel är fyllt av liknelser och bilder om livet och om himlen. En enda liknelse räcker inte för att vi skall få en fullständig bild av vare sig livet eller himmelriket. Jesus ger oss ingen detaljerad beskrivning, men han vill ändå visa oss var centrum bör finnas. I liknelserna hittar vi två tydliga centrum: satsa allt på att själv få del av himmelriket och döm inte andra!

Satsa allt: Jesus uppmanar oss att sälja sådant som inte är lika viktigt för att kunna få tag på pärlan som ligger gömd i åkern. Vi har inte kraft eller tid för allt vi skulle vilja göra eller engagera oss i. Då är det viktigt att vi ser vad som är det centrala.

Döm inte: Berättelsen om den fisk som sorteras är en berättelse om väcker obehag. Ibland fastnar vi i tankar om det verkligen är rättvist att vissa fiskar sorteras bort. När man läser liknelser är det viktigt att vi inte övertolkar alla detaljer i dem. Den här liknelsen handlar om att domen är Guds. Vi behöver inte döma våra medmänniskor. (Eva Cronsioe skriver mer om detta i Dagen.)

Kanske vi kan sammanfatta Jesu budskap så här: Förlora dig inte i principiella diskussioner om vem som kommer till himlen eller inte och om det är rättvist eller inte. Ta vara på ditt liv här och nu och låt tron på Gud finnas med.

Gud välsigne dig!

onsdag 16 november 2011

Arrendatorerna i vingården och vi

"När ti­den var in­ne skic­ka­de han en tjäna­re till ar­ren­da­to­rer­na för att hämta en del av vingårdens skörd. Men de grep ho­nom, pryg­la­de ho­nom och körde i väg ho­nom tomhänt."
(Markusevangeliet 12:2-3)

Med facit i hand är det lätt att fördöma arrendatorerna i vingården som körde iväg den tjänare som vingårdens ägare hade skickat för att rättmätigt hämta en del av vingårdens skörd. Som utomstående betraktare är det lätt att sätta sig till doms över dem som har handlat fel.
Om vi i stället tänker tanken att det är vi som är arrendatorerna och frågar oss när vi har kört i väg den som har kommit med rättmätiga krav, då blir situationen en annan. Även vi själva drivs ibland av högmod och avund som får oss att handla orationellt, gudsfrånvänt och syndigt.
Liknelsen om arrendatorerna i vingården ställer frågor till oss. Vi kan läsa den på olika sätt och frågorna blir olika när vi lever oss in i olika roller.

Gud välsigne dig!

tisdag 15 november 2011

Hänsyn och frihet

"Se bara till att den frihet ni kan ta er inte blir till skada för de osäkra."
(Första Korinthierbrevet 8:9)

När Paulus talar om att vår frihet inte skall bli till skada för de osäkra är talar han om mat. För en kristen är det tilllåtet att äta all slags mat, men vi behöver inte göra så stor affär av det. Det viktigaste är inte att vi till varje pris "vinner" i samtal med vegetarianer och andra som har en annan slags övertygelse. Framför allt får inte åsiktsskillnader leda till stridigheter i kyrkan. Det kan vara bättre att avstå från vissa friheter för att värna enigheten.
Vid något tillfälle har jag fått frågan om vilka slags kors som är riktigt kristna och vilka som inte är kristna. Kan man som kristen använda t.ex. vargkors, ringkors och upp-och-nedvända kors som en kristen symbol? Svaret är att vår användning av olika symboler inte får bli till skada för andra människor.
Hänsyn måste många gånger gå före frihet.

Gud välsigne dig!

torsdag 10 november 2011

Att ge sig ut för att vara något stort

"Han gav sig ut för att vara något stort..."
(Apostlagärningarna 8:9)

Vi människor har ett behov att vara till nytta och att bli uppskattade av andra människor. Det är egentligen inget fel med det. När vi visar varandra uppskattning visar det att samarbetet människor emellan fungerar.
Behovet av uppskattning kan dock ibland växa sig alltför stort. Om vi strävar efter att bli mer uppskattade än andra och mer aktade än andra har behovet av uppskattning blivit högmod, en av de sju dödssynderna.
Behovet av uppskattning och risken för makthunger och högmod finns i alla sektorer i livet, även i det andliga.
Livet är en balansgång där medelvägen ofta är den rätta vägen. Vi har ingen orsak att förkrympa oss själva och att se ner på oss själva. Inte heller skall vi tro oss vara mer än vi är.

Gud välsigne dig!

onsdag 9 november 2011

Synder skall inte bekännas för ofta

"Barmhärtig och nådig är Her­ren,
sen till vre­de och rik på kärlek.
Han går in­te ständigt till rätta med oss,
hans vre­de va­rar in­te för evigt."
(Psaltaren 103:8-9)

Den kristna kyrkan förvaltar en stor gåva. Som kristna får vi bekänna våra synder och vi får också lyssna till hur en präst - på Guds uppdrag - tillsäger oss syndernas förlåtelse. Vi kan också gå till individuell bikt. Vi får nämna våra synder vid namn och på så sätt ta ansvar för vårt eget liv.
Bekännelsen och förlåtelsen är en stor gåva, ett privilegium, men det skall brukas med måtta. I Psaltaren läser vi: "Han går inte ständigt till rätta med oss." Det innebär att Gud inte kräver att vi skall uppmärksamma varje liten synd som vi begår. Att vi bekänner våra synder får inte bli ett krampaktigt försök att räkna upp varenda liten synd som vi kan tänkas ha begått.
Det är fullt tillräckligt att vi uppmärksammar de stora synderna, så blir de små också förlåtna. Det brukar vara en tillräckligt stor utmaning för en människa att kämpa mot sina största fel. De mindre felen får man helt enkelt leva med.

Gud välsigne dig!

tisdag 8 november 2011

Att själv följa Jesus

"Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Je­sus äls­ka­de följ­de ef­ter, han som un­der målti­den ha­de lu­tat sig bakåt mot Je­su bröst och frågat vem som skul­le förråda ho­nom. När Petrus såg ho­nom fråga­de han Je­sus: 'Her­re, hur blir det med ho­nom?' Je­sus sva­ra­de: 'Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kom­mer, vad rör det dig? Du skall följa mig.'"
(Johannesevangeliet 21:20-21)

Det är inte ovanligt att människor i vår tid lätt kommer in i en teoretisk diskussion när Guds löften om det eviga livet kommer på tal. Hur går det för dem som tror på andra religioner? Finns det en andra chans att omvända sig efter döden för dem som inte har kunna tro här i jordelivet o.s.v.?

Jesus avvisar alla sådana här teoretiska diskussioner. Till Petrus säger han: Du skall följa mig. Samma sak säger han till mig och till dig. I frågan om lärjungaskap och det eviga livet ställer Jesus relationen mellan den enskilda människan och honom själv först. I första hand skall vi avgöra oss för att själva vara Jesu lärjungar och för att följa honom. Vi har visserligen uppmaningen i dopbefallningen att "göra alla folk till lärjungar", men det motsäger inte att vår uppgift att själva följa Jesus kommer först.

måndag 7 november 2011

Girighet hos en själv och hos andra

"Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon."
(Lukasevangeliet 16:13)

Det är väl känt att den synd som Jesus varnar mest för är den överdrivna kärleken till pengar. Jesus varnar också för sexuella snedsteg, ovilja till försoning, stölder och onda tankar, men det är ändå när han talar om girigheten, Mammon, som han lägger på extra krut. Girigheten förvänder våra tankar och har en särskild tendens att binda våra tankar vid ägodelar i stället för på människor.
I vår tid har "Occupera Wall-street"-rörelsen dragit fram över världen. Den påstår sig representera 99 % av mänskligheten och vänder sig mot girighet. Spontant kanske man skulle kunna tycka att den ligger väl i linje med Jesu undervisning om mammon och girigheten, men ganska snart inser man att så inte är fallet. Det kanske är sant att 1 % av jordens befolkning äger en stor del av resurserna, men det är inte sant att bara denna procent är girig. Girighet är något som drabbar många av oss människor.
Daniel Persson i Svenska Dagbladet liknar i stället "Occupera Wall-street" med en högljudd och aggressiv vänsterrörelse.
En kristen har som uppgift att vara engagerad i samhällsfrågor och politik, men också att ägna sig åt självkritik. Därför bör man lägga märke till tendenser till girighet både hos sig själv och hos andra.

måndag 31 oktober 2011

Att arbeta med sin frälsning

"Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta."
(Filipperbrevet 2:12)

En central punkt i kristen tro är att vi är Guds barn av nåd. Att vi är Guds barn eller frälsta är ingenting vi kan förtjäna genom andlig träning på något sätt. Det är en nåd.
Förhållande att vi är Guds barn kan liknas med förhållandet till våra föräldrar. Vi är våra föräldrars barn. Man kan ha antingen ett gott eller ett mindre bra förhållande till sina föräldrar under olika perioder av livet, men det ändrar inte på grunden att vi är våra föräldrars barn.
Därför kanske vi blir förvånade när vi läser att Paulus skriver att vi skall arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning. Är inte frälsningen något vi får av nåd? Jo, men på samma sätt som vi måste arbeta med att ha ett gott förhållande till våra föräldrar, så måste vi också arbeta med vårt förhållande till Gud. Det finns alltid mer att upptäcka i den kristna tron. Det finns alltid möjlighet att få växa i sin tro. Det ändrar inte på grunden: Vi är Guds barn av nåd.

Gud välsigne dig!

söndag 30 oktober 2011

Sätt en vakt för min mun

"En psalm av David.
Herre, jag ropar till dig, skynda till min hjälp,
yssna på mig när jag ropar.
Låt min bön vara rökelse för dig,
mina lyfta händer ett kvällsoffer.
Herre, sätt en vakt för min mun,
en dörrvakt för mina läppar.(Psaltaren 141:1-3)

Psalmisten ber Herren om hjälp att kunna tygla sin tunga. Det kan vara av egen erfarenhet som kung David ångrar något som han har sagt, något som har sårat en människor och ställt till stora problem.
Någon har sagt så här: "Innan du har yttrat ett ord är du dess herre. När du väl har sagt det är du dess slav.
Att vi människor blir irriterade på varandra är det inte något konstigt med. Vi har olika idéer och är olika personligheter. Utmaningen är att vända detta till något gott i stället för en källa till irritation och till hårda ord.

Gud välsigne dig!

fredag 28 oktober 2011

Att våga tro

"Från Shittim sände Josua, Nuns son, ut två män som spejare med uppdrag att se närmare på landet och på Jeriko. De gav sig i väg och kom till en sköka som hette Rachav och låg över i hennes hus."
(Josua 2:1)


Varför valde de två spejarna att just att övernatta hos en sköka, alltså en prostituerad? Kanske svaret var så enkelt att det var lätt för två främmande män att få komma in i en prostituerads hus. Eller valde de den prostituerade för att hon troligen kände många människor och kunde ge spejarna den information de behövde. I vilket fall som helst fanns skökan Rahav med i Guds plan.
Många människor har svårt att tänka sig att de finns med i Guds plan, att Gud verkligen har en mening med deras liv. Gud tvingar oss aldrig att bli hans medarbetare. Tvärtom, det krävs tro för att vi verkligen skall ta till oss nåden att vi är Guds barn och uppdraget som Guds medarbetare.
Den tron fanns hos skökan Rahav. Det hade varit spännande att få veta mer om henne. Hon och hennes anhöriga nämns i förbifarten några kapitel senare i Josuas bok. Vi får tro och hoppas att hon fick ett gott liv. Gud använder alla slags människor som sina medarbetare. Inte bara de välartade, utan även dem som misslyckas och är föraktade. Vi behöver aldrig tveka om Gud vill ha med oss att göra.

Låt oss be om att vi, liksom Rahav, ser vad Gud vill göra med våra liv.


Gud välsigne dig!

torsdag 27 oktober 2011

Klimatfrågornas andliga dimension

"De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade i stället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen."
(Romarbrevet 1:25)

Miljö- och klimatfrågorna blir aktuella med jämna mellanrum. Just nu är ett sådant tillfälle eftersom FN:s klimatmöte i Sydafrika närmar sig. (Dagen.)

Det finns en andlig dimension i miljöfrågorna. När Paulus i Romarbrevet talar om ett liv utan kunskap om Gud handlar det bland annat om att vi människor ibland dyrkar och tjänar det skapade i stället för skaparen. I vår tid finns det många sådana frestelser. Inköp (ibland kallat shopping), resande och en jakt på upplevelser tar en allt större plats i många människors liv. En sådan jakt har inte alltid ett konkret mål. Risken är i stället att den föder en allt större längtan efter fler inköp, mer resande och fler upplevelser, sådant som är en starkt bidragande orsak till klimatförändring och miljöförstöring.

Vi kan aldrig helt avstå från inköp, resande eller upplevelser. Det är inte heller det som Paulus uppmanar oss till. Han uppmanar oss att tänka efter var centrum i våra liv finns. Vår uppgift är att vara Guds medarbetare.

Gud välsigne dig i att vara en Guds medarbetare!

onsdag 26 oktober 2011

I Guds hand



"Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand."
(Psaltaren 139:5)

Guds hand är en skulptur av Carl Milles, här fotad av Holger Ellgaard. Skulpturen föreställer en naken ung man som är spänd och villrådig samtidigt som han skådar uppåt. Carl Milles var som ung intresserad av astronomi och tänkte sig att Gud var en avlägsen och skapande makt. Den unge mannen skådar uppåt, kanske för att han söker Gud, samtidigt som kan kanske inte märker att han hela tiden står i Guds hand.
Ibland söker vi Gud långt borta och märker inte att han finns alldeles nära oss. Ibland söker vi andliga vishetslärare långt borta och glömmer att vi kan möta Gud i nattvarden i närmaste kyrka eller i bönen hemma i vår kammare.

Gud välsigne dig!

tisdag 25 oktober 2011

Ta emot ordet med glädje

"De som får sådden på de steniga ställena, det är de som tar emot ordet med glädje när de hör det..."
(Markusevangeliet 4:16)

Det finns många sätt att glädjas över bibelordet. Det sätt Jesus kanske syftar på i liknelsen om de fyra sädesåkrarna är att man tar emot ordet som Guds tilltal. Ett annat sätt att glädjas över ordet är att läsa det för de många spännande berättelsernas skull, utan att kanske på en gång uppleva det som Guds tilltal.
Åter ett annat sätt är att samtala om det, berätta berättelserna för andra. När Dagen publicerar en test, där man kan undersöka hur mycket man egentligen kan av bibeln så är också det ett sätt att glädjas, en möjlighet att återupptäcka många viktiga ställen i bibeln.
Låt oss glädjas över bibeln på många sätt.

Gud välsigne dig!

måndag 24 oktober 2011

Utvägar ur problem

"Låt mig åter glädjas över att du räddar,
håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne."
(Psaltaren 51:14)

Gud visar oss många utvägar ur de problem som drabbar oss människor. Vi måste dock vara öppna för att se utvägarna och för att vara villiga att bli räddade.

Gud välsigne dig!

söndag 23 oktober 2011

Skällsord och okvädningsord i bibeln

"När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: 'Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden?'"
(Lukasevangeliet 3:7)

Bibeln är en bok som inte ryggar för några mänskliga känslor. Självklart kan man hitta skällsord och förolämpningar även i Bibeln. Jesus var själv en hetlevrad person och när det hettade till kunde han ibland ta till hårda ord. Vid ett tillfälle kallade han Petrus Satan (Mark. 8:33). När folket kom och ville döpas av Johannes döparen kallade han dem huggormsyngel.

Visst kan Jesus bli arg när det behövs, men han tänker också vidare på vredens och okvädningsordens funktion. Överallt där människor har med varandra att göra kan man bli irriterade eller arga på varandra. (En ny avhandling handlar om okvädningsord på 1600-talet, SVT.) Det Jesus vill lära oss är att inte stanna kvar i ilskan. I stället ger vreden ett gyllene tillfälle att lösa den bakomliggande spänningen. I bergspredikan säger Jesus.

"Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva.
(Matteusevangeliet 5:21-24)

I det här avsnittet vill Jesus inte precisera olika straffsatser för olika synder. Nej, han betonar att lika naturligt som vrede förekommer i medmänskliga relationer, lika naturligt borde det vara att vi lär oss att försonas med varandra. Det är det här bibelordet vi bygger på när vi tar varandra i handen och hälsar varandra med orden "Herrens frid" i mässan innan vi går fram i nattvarden.

Är du irriterad på någon människa? Tänk efter om det finns möjlighet att försonas

Gud välsigne dig!

lördag 22 oktober 2011

Jorden skall förgå, men när?

"Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå.
Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. Se till att ni håller er vakna, ni vet inte när tiden är inne. Det blir som när en man har rest bort; han har lämnat sitt hus och låtit sina tjänare ta hand om det, var och en med sin uppgift, och han har befallt portvakten att vaka. Håll er alltså vakna, ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller i gryningen eller på morgonen. Se upp, så att han inte plötsligt kommer och finner er sovande. Jag säger till er, och jag säger till alla: Håll er vakna!"
(Markusevangeliet 13:31-37)

Inte ens Jesus själv vet när himmel och jord skall förgå. Det är bara Gud Fader som vet det. I alla tider har det framträtt överhettade predikanter som har trott sig kunna förutsäga när jorden skall gå under. Vi har nyss (DN) hört talas om predikanten Harold Camping som än en gång har misslyckats att förutsäga jordens undergång.

Men vi har ingen orsak att göra oss lustiga över honom. Betydligt farligare än att göra misstaget att försöka fastställa dagen och timmen för jordens undergång är det när vi lever som om vi tror att jorden eller vi själva skall bestå för evigt. Jesus uppmanar oss att hålla oss vakna, att leva som om vi får möta vår domare när som helst.

Gud välsigne dig!

fredag 21 oktober 2011

Förtrösta inte på rikedom

"Lita inte till våld,
sätt inte ert hopp till rövat gods.
Om än er rikedom växer,
förtrösta inte på den."
(Psaltaren 62:11)

Fattigdom är inte något att sträva efter, men rikedom är överskattat. Att det är så är en del av mänsklighetens samlade erfarenheter. Även i Psaltaren utsägs det att rikedom inte är något att förtrösta på. Girighet kan ibland vara ett missbruk, ett sätt att trycka ned bekymmer i livet och döva smärtan, i stället för att göra något åt det som skulle behöva åtgärdas. Girighet är alltså en varningsklocka som uppmanar oss att tänka igenom våra liv och försöka komma fram till vad det är som egentligen smärtar oss.

Gud välsigne dig!

torsdag 20 oktober 2011

Bilden av Jesus välsignar oss

"Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss, så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga."
(Lukasevangeliet 1:1-4)

Evangelisten Lukas bemödade sig att ge en samlad skildring om Jesus Kristus och skriva ned berättelserna om honom "i rätt ordning." Enligt traditionen var Lukas också den förste som målade en bild av Jesus. Det är inte lätt att bedöma vilka traditioner som är riktiga och vilka som inte är det. Den här traditionen visar ändå att bilder av Jesus har en stor sprängkraft, något som har visat sig med all tydlighet när man i den saudiska fotbollsligan har förbjudit tatueringar med bilder av Jesus. (Dagen)
Om vi har en bild av Jesus Kristus i vår närhet blir vi påverkade av den. Det är en påminnelse om att Gud själv finns närvarande. Det är en påminnelse om att Jesus är Guds son och min Frälsare. Det är en påminnelse om hans vilja med våra liv. I Sverige behöver vi inte risker att någon förbjuder vare sig tatueringar med Jesus eller andra bilder. Låt oss använda den friheten.

Gud välsigne dig!

onsdag 19 oktober 2011

Att stå fast och ta emot välsignelsen

"Om jag bara kunde stå fast i min strävan
att hålla dina stadgar!"
(Psaltaren 119:5)

En människas kroppsspråk beskrivs många gånger i psaltaren: Man står fast i sin strävan. Man sitter bland hädare. Man ligger tryckt mot marken.

Kroppsspråket finns också i gudstjänsten. Ibland står man, ibland sitter man. Man faller på knä. I vissa kyrkors gudstjänster ligger man till och med ner.

Det är inte oviktigt hur vi använder våra kroppar i gudstjänsten. Att vi står upp under välsignelsen är en gammal tradition. Allt oftare kan vi se att människor tar emot välsignelsen sittande. Kanske av bekvämlighet, kanske för att de inte har upptäckt kroppsspråkets betydelse.

När vi tar emot välsignelsen stående betyder det att vi vill stå fast i vår strävan att hålla Guds stadgar. Många gånger - men inte alltid - är Guds välsignelse beroende av att vi själva inriktar våra liv mot Gud. När vi lyder Guds lag gör vi det mer sannolikt att våra liv blir bra. När vi tar emot välsignelsen stående visar vi att vi vill vara aktiva lärjungar.

Gud välsigne dig!

tisdag 18 oktober 2011

Sakramenten, en stor hemlighet

"Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett. Detta rymmer en stor hemlighet, här låter jag det syfta på Kristus och kyrkan. Men dessutom skall var och en av er älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa respekt för sin man."
(Efesierbrevet 5:31-33)

Paulus jämför förhållandet mellan Kristus och kyrkan med ett äktenskap. Det finns en oerhört närhet i förhållandet. Kyrkan är en världslig institution med administration, revision och verksamhetsberättelser, men samtidigt är hon (kyrkan brukar kalls hon) Kristi brud.
Paulus talar om att detta rymmer en stor hemlighet. Ordet hemlighet är på grekiska "mysterion" och på latin "sacramentum". I kyrkan talar vi om att det finns olika sakrament, olika heliga handlingar i vilka vi som kristna tror att Gud verkar i gestalt av världsliga tecken.
Ibland brukar man påstå att protestanter tror att det finns tre (eller två) sakramenten, under det att katolikerna menar att det finns sju. Det här är i själva verket en skenbar motsättning. Vi är egentligen överens om att Jesus Kristus mycket tydligt instiftar dopet, nattvarden och bikten. Konfirmationen, de sjukas smörjelse, ämbetsvigningen och äktenskapet är inte instiftade av Jesus Kristus själv, men har sedan urminnes tider funnits i kyrkans gemenskap.

Att vi är döpta är ett jordiskt tecken på en himmelsk verklighet: Vi får vara Guds barn!

Gud välsigne dig!

måndag 17 oktober 2011

Tro, hopp och kärlek



"Men nu består tro, hopp och kärlek,
dessa tre,
och störst av dem är kärleken."
(Första Korinthierbrevet 13:13).

Om vi läser kapitel 12 i Första Korinthierbrevet, alltså kapitlet innan Paulus skriver de kända orden om tro, hopp och kärlek, ser vi att Paulus uppmanar församlingsmedlemmarna i Korinth att inte vara högmodiga över sina respektive talanger, utan att i stället se olikheterna som en rikedom. Det är ju just för att vi människor är olika som en kristen församling, en familj eller samhället fungerar.
Om man försöker tävla med varandra om vem som tror mest, då är man på fel väg. Att tävla med varandra i kärlek är bättre. Då gäller det att komma ihåg att kärlek inte är samma sak som slapphet eller att påstå att allt är tillåtet.

Gud välsigne dig!

söndag 16 oktober 2011

Bibeln som det levande ordet

"Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar."
(Hebreerbrevet 4:12)

På vilket sätt är bibeln Guds ord? För att få svar på frågan kan vi se på hur bibeln ser på sig själv. När Hebreerbrevet skrevs fanns det inte något som kallades "Bibeln". Hebreerbrevets författare konstaterar att "Guds ord" är levande och verksamt. Om vi tillåter Bibeln att leva och verka i oss blir också bibeln ett levande ord som får spela en avgörande roll för våra liv och som för oss framåt i livet genom glädjeämnen, svårigheter och förbi irrvägar.

Torsten Åhman säger i en artikel i Dagen: "En alldeles avgörande aspekt för bibeltolkningen - som också skiljer läsningen från annan litteratur - är den andliga. Att läsa bibeln under bön. Då förs vi in, menar Torsten, i en process där Guds Ande får tillgång till vår inre personlighet."

Vad innebär det då att läsa bibeln under bön? Kanske det är så enkelt som att vi läser långsamt och eftertänksamt och frågar oss vad det har med våra egna liv att göra. Samtidigt får vi vända oss till Gud och formulera några enkla meningar kring böneorden tack, hjälp och förlåt.

Gud välsigne dig!

fredag 14 oktober 2011

Vårt åldrande och vår rikedom inför Gud

"Det är den dag då husets väktare darrar
och de starka männen sviktar,
då malerskorna slutat mala - de är för få -
då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren,
då dörrarna mot gatan stängs till,
då ljudet från kvarnen dämpas,
stämman blir tunn som en fågels
och sångrösten mister sin klang,
då man bävar för en backe
och för fasorna på vägen,
då mandelträdet lyser vitt,
gräshoppan släpar sig fram
och kaprisfrukten mist sin kraft,
då människan går till sitt eviga hem
och gråtarna väntar på gatan,
ja, innan silvertråden slits av
och guldskålen brister,
kruset krossas vid källan
och brunnshjulet går i bitar;
då stoftet återvänder till jorden, sitt ursprung,
och livsanden återvänder till Gud, som gav den."
(Predikaren 12:3-7)

Predikaren beskriver hur en människa - kanske han själv - åldras. Med poetiska omskrivningar beskrivs det hur kroppen förändras när åren går.
Åldrandet är någonting vi får leva med från vår födelse, men det brukar var i medelåldern som vi blir allt mer medvetna om att kroppen förändras och att livet är ändligt.
För vissa människor är tanken på åldrandet svår att bära. Åldrandet kanske är svårare att bära om man har byggt alltför mycket av sin stolthet på ett attraktivt yttre, på rikedom eller på det som kallas framgång i världens ögon.
När temat i kyrkan på sjuttonde söndagen efter trefaldighet är "Rik inför Gud" så får vi påminna oss om att: "Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken, förblir i Gud och Gud i honom." (Första Johannesbrevet 4:16)
Rikedomen inför Gud - att vi får vara Guds barn är en gåva som består när våra kroppar förändras.

I Dagen
skriver Joel Haldorff att "Vår identitet är mycket större".

Gud välsigne dig!

torsdag 13 oktober 2011

Årlig kontrollbesiktning

"Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss."
(Första Johannesbrevet 1:7)

Dagens ledare skriver: "En diktatur har inga skandaler. När tveksamheter kommer i dagen vet vi att demokratin fungerar" Det är helt riktigt. Vi måste också vara medvetna att alla människor bär på synd. När man har en ledande ställning kan man råka illa ut om det blir offentligt känt att man har varit oärlig. Alla människor - kända och okända - bör ha en beredskap att ta tag i sina egna mörka sidor.
Att gå till bikt och själavård regelbundet är inte något konstigt. Det är i själva verket lika naturligt som att man åker med bilen till bilprovningen varje år eller att vi själva går på läkarundersökning eller till tandläkaren någorlunda regelbundet.
Man har ingen orsak att vänta med att gå till bikt eller själavård till dess det verkligen står så illa till att livet kraschar.
Det finns ingen orsak att känna skadeglädje när en politiker - oavsett partifärg - blir påkommen att vara en syndare. Det är bara en påminnelse för oss alla att ta ansvar för våra egna liv. Varför inte genom att låta kontrollbesikta oss själva. Ta kontakt med en präst om du vill beställa tid.

Gud välsigne dig!

onsdag 12 oktober 2011

Att kasta sina bördor på Herren

"Kasta din börda på Herren,
han skall sörja för dig.
Aldrig låter han den rättfärdige svikta."
(Psaltaren 55:23)

Alla människor har bördor i livet. Somliga har små bördor, andra har stora. Ibland säger vi att varje människa har sitt kors att bära. I det här fallet betyder kors och börda samma sak.
Man brukar säga att varje människa måste bära sitt kors själv. Hur stämmer då det med citatet från Psaltaren där det sägs att vi kan kasta våra bördor på Herren? Att vi kan kasta våra bördor på Herren handlar om att vi i bön kan vända oss till Herren. Vi kan lägga fram våra bekymmer för honom och på så sätt få stöd i den kamp vi står i. Att vi över huvud taget formulerar vad våra bekymmer är, är ett stort steg i sig, ett första steg på vägen vidare. När vi formulerar vad våra bekymmer är sviktar vi inte lika lätt som om vi inte ens vill erkänna för oss själva vilka våra bördor är.

Gud välsigne dig!

tisdag 11 oktober 2011

En öm Gud som ger oss frihet

"Som en far visar ömhet mot barnen,
så visar Herren ömhet mot dem som fruktar honom."
(Psaltaren 103:13)

Olika fäder kan vara ganska olika mot sina barn. Vissa fäder är stränga och ställer hårda krav, andra är mer tillåtande och ger sina barn stor frihet. En far som har flera barn kan också förändras. Det äldsta barnet uppfostras ofta med fler krav och det yngsta får större frihet.

Hur är då den far som beskrivs i Psaltaren. Eftersom psalmen är skriven av kung David är det troligt att kung David jämför Gud med sin egen far Jishai. David tillhörde de yngre i syskonskaran och blev alltså troligen uppfostrad med större frihet än sina storasyskon. I psalmen förstår vi också att Jishai var en öm far mot David.

Sådan är Gud. En öm far som ger oss stor frihet, men som också ger oss sin lag för att leda oss rätt i livet.

Gud välsigne dig!

måndag 10 oktober 2011

Fredspriset - ett led i en gammal kamp

"Om en man träffar en orörd flicka som inte är trolovad och förgriper sig på henne och de ertappas när han ligger med henne, skall mannen som låg med henne ge femtio siklar silver till flickans far. Han skall sedan gifta sig med henne, eftersom han har lägrat henne, och får inte skilja sig från henne så länge han lever."
(Femte Moseboken 22:28-29)

I år får tre kvinnor Nobels fredspris, bland annat två liberianskor som har kämpat för freden i landet efter ett blodigt inbördeskrig där våldtäkter och våld mot kvinnor varit en del av krigföringen. Det är hög tid att våldtäkter och övergrepp under krig uppmärksammas. Även under andra världskriget var detta ett problem, som fått uppmärksamhet först under senare år.

Det här är tyvärr inget nytt problem. Det fanns liknande problem på den tid då bibeln skrevs. Redan i moseböckerna kan vi lägga märke till formuleringar som syftar till att skydda våldtagna kvinnor. Vi kanske inte tycker att det är någon god ide att den våldtagna kvinnan skall gifta sig med den som har förgripit på henne. Då gäller det att minnas att äktenskap på den gammaltestamentliga tiden kanske framför allt handlade om ekonomisk trygghet och inte så mycket om förälskelse och kärlek, som är vår tids ideal.

Vi får läsa bibelord som det ovan citerade om att det handlar om att människor i alla tider har längtat efter och kämpat för ett gott samhälle och goda relationer mellan människor. Trots många bakslag går det arbetet vidare.

Om Nobels fredspris läs i DN och SvD.

Gud välsigne dig!

söndag 9 oktober 2011

En halv bibelvers med viktiga budskap

"...tala till varandra med psalmer och hymner och andlig sång."
(Efesierbrevet 5:18)

I kyrkorna hörs ibland diskussioner om vilken slags sång och musik det bör vara under gudstjänsterna. Vissa föredrar "gamla" psalmer. Ordet "gamla" kan då betyda allt mellan medeltida och tidiga 1900-talspsalmer. Andra föredrar olika slag av moderna psalmer.
I Efesierbrevet läser vi om psalmer, hymner och andlig sång. Redan i fornkyrkan fanns det alltså olika slag av andlig musik. Det är en rikedom för kyrkan att olika typer av kristen sång lever sida vid sida. Ordet "och" i ovanstående bibelord är alltså viktigt. Man skall inte begränsa sig till en typ av andlig sång, och underkänna alla andra typer.
I den citerade bibelversen finns också ett annat viktigt ord: "tala". Sång är inte bara musik. Sång är också ord, ett budskap. När vi sjunger kristna sånger sjunger vi alltså in ett budskap i oss själva. Vi blir tröstade, förmanade och uppbyggda.

Gud välsigne dig!

lördag 8 oktober 2011

Tålamod i lidande... eller inte

"Ta emot vad som än läggs på dig,
och ha tålamod i alla slags lidanden."
(Jesus Syraks son 2:4)

Skall man ta emot det som läggs på en med tålamod? Svaret är ibland ja, ibland nej.
Det gäller att skilja mellan den typ av lidande som det går att göra någonting åt och den sortens lidande som det inte går att göra någonting åt.
När man står mitt inne i lidande är det en fråga man måste ställa sig.

Gud välsigne dig!

fredag 7 oktober 2011

Glädjens tid är nu

"Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: "Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden." Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta." Han svarade: "Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa."
(Lukasevangeliet 19:37-40)

I bibeln kan vi ibland se att några ord är kursiverade, alltså skrivna med lutande stil. då handlar det vanligtvis om att vi läser ett stycke i nya testamentet och den kursiva stilen berättar att just de orden är ett citat från gamla testamentet. Lärjungarna som hälsade Jesus när han red in i Jerusalem, hälsade på Jesus med några ord från Psaltaren 118:25, alltså en sångtext som de kunde utantill.
Det är bra att kunna sånger utantill. Ibland behöver man kunna ta upp en sång utantill. Ibland skall glädje få tränga fram spontant. Sången och glädjen skall inte alltid planeras. Ibland bara finns den där.
Ibland märker vi också plötsligt Guds närvaro. Lärjungarna på Olivberget kände att Messias hade kommit. Den som skulle befria folket och de kunde inte låta bli att kalla honom konung och att hälsa honom med en sång de redan kunde.
Om vi vill se det kan vi också se att Gud verkar i våra liv. Vi bör komma ihåg att tacka honom för det.
I Dagen skriver Eva Cronsioe: "Låt barnen komma till mig, och hindra dem inte", manar han. Och nyckeln till det inlåsta barnet heter - tacksamhet.

Gud välsigne dig!

torsdag 6 oktober 2011

Så kallade förbjudna tankar

"[Jesus sade:] Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap."
(Matteusevangeliet 5:27:28)

Vi människor tänker ibland "förbjudna tankar". Det kan vara tankar om att man skulle vilja slå eller döda en viss människa eller att man önskar att en hjälplöst sjuk människa skulle dö. Till de "förbjudna tankarna" hör också sexuella fantasier om andra människor.
Sådana här tankar kallas ofta "förbjudna tankar" trots att kanske alla människor har sådana tankar någon gång. Många skäms över sådana här tankar och tror att de kanske är ensamma om att tänka "förbjudna tankar", men så är inte fallet. Den som tänker sådana tankar är helt normal.
Att det är normalt betyder inte att det är problemfritt. I bergspredikan uppmanar Jesus oss att vara på vår vakt. Tankarna i sig kanske inte gör så stor skada om de dyker upp vid enstaka tillfällen. Om de däremot får makt över oss kan de driva oss till destruktiva handlingar, alltså till synd.
Tankar om att man skulle vilja döda eller skada en viss människa har oftast sina rötter i en konflikt. När tankarna dyker upp har vi orsak att bestämma oss för om det rör sig om en konflikt som vi tror oss kunna lösa, eller om det är ett olösligt problem, som vi helt enkelt får bestämma oss att släppa för att det inte skall få makt över oss.
"Förbjudna tankar" om att en gammal och sjuk människa skall få dö har andra orsaker. När man ser en älskad människa lida och vet att döden skulle innebära en befrielse både för den sjuke och för andra som vårdar den sjuke kan sådana tankar komma upp. Man har blandade känslor eftersom man innerst inne älskar den sjuke och kan därför känna skam över sina tankar. Man har egentligen ingen orsak att skämmas. Tankarna är en form av sorg.

Gud välsigne dig!

tisdag 4 oktober 2011

När vi får se Herren

"Sträva efter fred med alla och efter den helgelse utan vilken ingen får se Herren." (Hebreerbrevet 12:14)

Om vi strävar efter fred med alla och efter helgelse - alltså efter att göra goda gärningar - kan vi få se Gud. Det är ett märkligt uttalande Hebreerbrevets författare gör. Ett grundval för den kristna tron är ju att Gud söker oss när vi är syndare. Han kallar på människor som på inget sätt är perfekta. Vi blir Guds barn av nåd. Det står fast. Bibelordet i Hebreerbrevet ändrar inte på det. Det handlar om något annat.
Att se Herren betyder i det här fallet att förstå något om Guds storhet. Det är när vi strävar efter fred med andra människor - till och med med dem som vi irriterar oss mest på - och när vi strävar efter helgelse på alla plan som vi vi förstår något om Guds storhet, och samtidigt om hans litenhet. Han är inte för stor för att engagera sig i våra angelägenheter.

Gud välsigne dig!

måndag 3 oktober 2011

Att glädjas med dem som gläder sig

"Abel var herde och Kain brukade jorden. En gång frambar Kain en offergåva till Herren av markens gröda. Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blicken. Herren sade till Kain: "Varför är du vred, och varför sänker du blicken? Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den."
Kain sade till sin bror Abel: "Kom med ut på fälten." Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.
(Första Moseboken 4:2-8)

Det är ibland givande att inte bara tänka på vad som står i bibeln, utan också på vad som det inte står någonting om.
I berättelsen om Kain och Abel står det inte någonting om att Kain gladdes över sin bror Abels framgång. Inte heller står det någonting om att Abel skulle ha visat medkänsla för sin bror Kain. Aposteln Paulus skriver: "Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter." (Romarbrevet 12:15)
Förmågan att glädja sig med den som gläder sig och att gråta med den som gråter är en viktig mänsklig förmåga. Om vi lärde oss den konsten skulle både brodermord och annan ondska kunna undvikas.

Gud välsigne dig!

söndag 2 oktober 2011

Ett enkelt och rakt liv

"Detta är vad jag kom fram till:
Gud gjorde människan enkel och rak,
men hon hittar på alla möjliga konster."
(Predikaren 7:30)

Predikaren konstaterar att Gud gjorde människan "enkel och rak". När vi föds bär vi på arvsanlag som vi har fått från våra föräldrar. Det påverkar oss givetvis oerhört mycket, men människan formas inte bara av sitt arv, utan även av sin miljö. Vår uppväxt och vår omgivning har stor inverkan på oss, men det är inte allt som avgör hur vi skall bli som människor. Vi har också en fri vilja. Vi kan själv fatta beslut. Vi behöver inte passivt låta arv och miljö forma oss.
Vi har en egen vilja och en frihet. Den friheten kan vi använda både till att säga ja till Guds vilja och att säga nej till den. När predikaren skriver att Gud gjorde människan "enkel och rak" kanske det inte i första hand handlar om att Gud har skapat oss. Det handlar i stället om att Guds vilja är att vi skall få leva enkla liv där vi inte drar på oss problem i onödan.
Hur kan jag göra för att leva mitt liv enkelt och rakt i dag?

Gud välsigne dig!

lördag 1 oktober 2011

Vägen mellan självsvält och frosseri

"Sukta inte efter allsköns läckerheter
och hänge dig inte åt frosseri."
(Jesus Syraks son 37:29)

Bibeln har en splittrad syn på mat. I det stora hela bejakar bibeln som en Guds gåva till mänskligheten. När säden växer ses det som en Guds välsignelse och i Herrens bön ber vi "Vårt daglig bröd giv oss i dag." Jesus beskriver sig själv som en som både äter och dricker (Matt 11:19)
Samtidigt varnar bibeln för överdrivet ätande och drickande som i ovanstående citat från Syrak.
Varför har då bibeln en sådan splittrad syn på mat och dryck? Svaret är enkelt. Mat är en grundförutsättning för att vi skall kunna leva. Samtidigt är mat en av de saker som ofta missbrukas. I vår tid kämpar en stor del av mänskligheten med övervikt, samtidigt som det är svält i vissa länder. Visst skall vi få njuta av mat, men vi behöver också lära oss att behärska oss. Liksom de andra dödssynderna handlar frosseri om att vi skall hitta den gyllene medelvägen mellan självsvält och just frosseri.

Den danska fettskatten är ett sätt att att hjälpa oss att tänka på vad som är nyttigt och onyttigt. (SvD, SvD,DN, Expressen) Givetvis finns det också andra sätt. Om vilket sätt vi skall välja har varken Jesus eller de andra bibliska gestalterna någon åsikt. Där får vi själva ta vårt ansvar.

Gud välsigne dig!

fredag 30 september 2011

Gud på denna plats

"Jakob vaknade upp ur sömnen. 'Sannerligen', sade han, 'Herren är på denna plats, och jag visste det inte!'"
(Första Moseboken 28:16)

Jakob har flytt efter att ha lurat sin bror Esau på förstfödslorätten. I en dröm ser han en trappa som ledde från jorden till himlen och Guds änglar gick upp och ner för den. Dessutom stod Herren Gud själv mitt framför honom.

Det är inte konstigt att Jakob inser att Gud verkligen var på den platsen. Det finns knappast någon som har var varit med om en lika tydlig övernaturlig upplevelse som Jakob. Det är inte många som har sett Gud själv.

Är andliga upplevelser av det här slaget något att sträva efter? Skall vi också önska att få möta Gud ansikte mot ansikte? Erfarenheten säger att det knappast är något att sträva efter. Det är för de flesta dessutom osannolikt att vi någonsin kommer att vara med om något liknande.

Däremot kan vi sträva efter att få vara med om en annan sak som Jakob fick erfara. Mötet med Gud ledde honom till att avge ett löfte: "Om Gud är med mig och skyddar mig på denna min färd och ger mig mat att äta och kläder att klä mig med, så att jag kommer välbehållen hem igen, då skall Herren vara min Gud, och stenen som jag har rest som en stod skall bli en Guds boning. Och av allt du låter mig få skall jag ge dig tionde." (28:20-22)

På samma sätt som Jakob kan vi bestämma oss för att se Gud i vardagen, för att erkänna allt vi får som Guds goda gåvor och ta emot dem med glädje och tacksägelse. Gud är nämligen på denna plats just nu, även om vi inte tänker på det.

Gud välsigne dig!

torsdag 29 september 2011

Glädjen i en gnista

"Hur härliga är inte alla hans verk -
också den minsta gnista är en fröjd för ögat."
(Syrak 42:22)

Ett litet barn kan förundra sig över småsaker. Intresserat betraktar det hur en insekt rör sig eller hur ett blads nerver är fördelade i bladet. När man som vuxen ser ett barns intresse blir man påmind om att man själv en gång - som barn - på samma sätt betraktade världen med nyfikenhet.
Det är en nyttig påminnelse. Med tiden tar man ibland Guds under för självklara. Man upphör att fascineras, och jagar i stället vidare efter "större" upplevelser. Den jakten kan ibland bli en jakt efter vinden. Om vi inte fascineras av Guds små under, finns risken att vi inte heller fascineras av de stora.
Om vi inte lär oss att finna glädjen i de enkla upplevelserna, är risken att vi inte heller finner dem i de upplevelser vi kämpar länge för.

Gud välsigne dig!

onsdag 28 september 2011

När lovsång följer på sorg

"Jag vill lovsjunga dig, Herre,
ty du drog mig upp ur djupet
och lät inte mina fiender triumfera."
(Psaltaren 30:2)

Många människor kan känna igen sig i orden i Psaltaren 30. Någon gång har svårigheter tornat upp sig i livet. Det kanske till och med har känts hopplöst, som om allt var förlorat. Olika människor har varit med om olika slags svårigheter. För somliga har andra människor varit inblandade, kanske människor som varit verkligt fientliga eller som åtminstone vid den tiden upplevdes som fientliga.
Livet måste gå vidare. Den som har varit med om en kritisk situation kan efter några år se det som har hänt i ett nytt perspektiv. Smärtan över det som har varit finns kvar, men det har också hänt annat som gör livet värt att leva. Hörde Gud mina böner? Jag kanske inte fick precis det vi bad om, men något annat.
"Du vände min dödsklagan i dans,
du tog av mig sorgens dräkt."

Gud välsigne dig!

tisdag 27 september 2011

En helig Gud

"Det år då kung Ussia dog såg jag Herren. Han satt på en hög och upphöjd tron, och hans mantelsläp fyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar: med två vingar skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de. Och de ropade till varandra:
Helig, helig, helig
är Herren Sebaot!
Hela jorden är full av hans härlighet.

Ropet kom trösklarna att skaka i sina fästen, och templet fylldes av rök. Jag sade:
Ve mig! Jag är förlorad,
ty jag har orena läppar
och jag bor bland ett folk med orena läppar,
och mina ögon har sett
Konungen, Herren Sebaot.
(Jesaja 6:1-5)

Ordet "helig" antyder att Gud är ogripbar. Vi kan aldrig helt och hållet förstå oss på Gud. Han är för stor för att vi skall begripa vem han är. I människorna i bibeln nalkas Gud gör de det med fruktan. När man står inför den helige ser man sin egen litenhet.

Men ordet "helig" räcker inte för att beskriva Gud. I bibeln får vi också höra talas om hur Gud kommer nära människor.
"Så säger han som är hög och upphöjd,
han som tronar i evighet
och vars namn är heligt:
Jag tronar upphöjd och helig
men finns hos den modlöse och försagde.
Jag ger de försagda mod,
ger de modlösa kraft."
(Jesaja 57:15)

Vi vet inte särskilt mycket om profeten Jesaja. Han levde på 700-talet f Kr i Jerusalem i en politiskt orolig tid. Att han fick möta Gud var en livsavgörande händelse i hans liv. Samme Gud som mötte Jesaja vill möta även mig och dig.

Gud välsigne dig!

måndag 26 september 2011

Det keltiska korset och glädjen över solens strålar



"Du gjorde månen, som visar årets tider,
och solen, som vet när den skall gå ner."
(Psaltaren 104:19)

Keltiska kors infördes enligt legenden av Irlands missionär Sankt Patrik, på irländska Pádraig. Han föddes ungefär år 390 och blev den som införde kristendomen på Irland. Ringkors hade använts mycket tidigare på Irland som symboler för solen. Legenden berättar att Sankt Patrik lät ringen vara kvar för att bejaka glädjen över solens livgivande strålar.
När religionsväxlingar har skett har det ibland förekommit att förkristna symboler - särskilt olika modeller av kors - har fyllts med nytt innehåll. Det är det nog också frågan om här. Irländarna tyckte om sina kors och ville fortsätta att använda liknande modeller även när de blev kristna.

Det keltiska korset kan påminna oss om att vår kristna tron inte innebär att vi skall sluta glädjas över livets små enkla glädjeämnen som t.ex. solens strålar. Att glädjas över skapelsen är att lovprisa skaparen.

Gud välsigne dig

söndag 25 september 2011

Liljekorset, skönheten och återevangelisationen





"[Han]Som en lilja bland tistlar
är min älskade bland flickor.
(Höga visan 2:2)"

Ett liljekors är ett kors där varje korsarm avslutas med en fransk lilja.
Enligt legenden fick Klodvig I (481-511) en lilja av en ängel, och som vapenbild har den franska liljan sedan 1179 funnits i de franska konungarnas vapen. Den anänvds även som symbol för den kanadensiska provinsen Quebec och för pojkscoutrörelsen. Bilden ovan föreställer Sigtuna församlings vapen där ett liljekors ingår.

Olika typer av liljekors användes av spanska riddarordnar som under åren 718-1492 kämpade för att återta Spanien från de muslimska erövrarna. Liljekorsen symboliserade då anknytningen till den kristna tron och till det kristna Frankrike. Helt säkert hade liljorna också en dekorativ funktion. De påminde om det sköna i Guds skapelse.

I ovanstående citat ur Höga visan är liljan just en symbol för skönheten, för det goda i Guds skapelse. Jesus använder också liljan som en symbol för bekymmerslösheten: "Tänk på liljorna, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem." (Lukasevangeliet 12:27)

I vår tid kan liljekorset påminna oss om det sköna i Guds skapelse, Jesu död på korset och om att kristna genom århundradena har fått kämpa för att återevangelisera områden som gått förlorade för den kristna tron.

Gud välsigne dig!

lördag 24 september 2011

Saligprisningar och barmhärtighetsgärningar

"Saliga de barmhärtiga,
de skall möta barmhärtighet."
(Matteusevangeliet 5:7)

I en synonymordbok hittar vi flera synonymer till ordet barmhärtig: medlidsam, misskundsam, förlåtande, förbarmande, nådig, godhjärtad, skonsam, mild, human, mänsklig, ömsint, kristlig, välgörande, hjälpsam.
En annan förklaring till ordet är att det kommer från att man har hjärtat i barmen, att man är på det sätt som man en gång har blivit skapad, alltså okonstlad.

Vad menar då Jesus med att de barmhärtiga skall möta barmhärtighet? Det finns ju ingen garanti för att den som själv är god alltid får möta godhet hos andra. Ibland drabbar ondskan och motgångarna också dem som själva har gjort gott.
Huvudregeln är dock att godhet smittar av sig. Den som bemöter andra väl har större chans att själv bli vänligt bemött.
Den som är barmhärtig mår också bra av det i längden.

Om du vill repetera vilka de kroppsliga och de andliga barmhärtighetsgärningarna är så kommer listan här:
De sju kroppsliga barmhärtighetsgärningarna (Matt 25:34-40)

1. Att ge mat åt den hungrige,
2. ge dryck åt den törstige,
3. kläda den nakne,
4. skydda den hemlöse,
5. besöka den sjuke,
6. besöka den fängslade,
7. begrava den döde. (Tobit 1:17)

De sju andliga barmhärtighetsgärningarna

1. Att ge råd åt den tveksamme (1 Thess 5:9-11),
2. undervisa den okunnige (Apg 8:35-39, Kol 3:16),
3. omvända eller tillrättavisa syndaren (Matt 18:15, Apg 2:40,41, Jak 5:19,20),
4. trösta den sorgsne (Rom 12:15, 2 Kor 1:4),
5. förlåta alla oförrätter (Matt 18:21,22),
6. tåligt uthärda besvärliga människor (1 Kor 13:5),
7. be för levande och döda och för förföljare (Jak 5:16, 2 Mack 12:46, Matt 5:44).


Gud välsigne dig!

fredag 23 september 2011

Ett gemensamt liv

"Kom, låt oss jubla till Herrens ära
och hylla vår klippa, vår räddning!
Låt oss träda fram inför honom och tacka,
hylla honom med sång och spel."
(Psaltaren 95:1-2)

Det händer att en del kristna bekymrar sig över att kyrkan är splittrad - uppdelad på olika samfund. I tider när det är goda religioner mellan kyrkor och samfund är det kanske inte ett så stort problem, men det har hänt att relationerna har varit spända.

I vår tid har finns det fortfarande spänningar mellan olika fraktioner i kyrkorna. Samtidigt finns det också starka band mellan enskilda kristna i olika samfund. Gränserna mellan samfund spelar inte så står roll. När man går direkt till källorna för den kristna tron och tillsammans återupptäcker dem, då känns de motsättningar som funnits under vissa århundraden oviktiga. I Dagen kallar Torsten Åhman detta "en djup, innerlig gemenskap på grund av ett gemensamt liv." "Tillsammans" är ett viktigt ord. Det är inte förrän vi verkligen möts som vi kan överbrygga de klyftor som finns.
Det gemensamma inre livet kan börja med något så enkelt som att vi tar Psaltarens uppmaning att jubla och tacka på allvar. Tacksägelse handlar om att uppmärksamma det som är gott, Guds goda gåvor och låta detta märkas mer än problem och motsättningar.
Vi väljer själva vad vi tycker är viktigt i våra liv.

Gud välsigne dig!

torsdag 22 september 2011

Guds lamm dog för oss

”[Johannes Döparen sade:] Där är Guds lamm som tar bort världens synd.”
(Johannesevangeliet 1:29).

Under de första århundradena efter Jesu tid på jorden var det ovanligt att man avbildade Jesus på ett krucifix. Så länge korsfästningar förekom gav bilden av en korsfäst man alltför svåra associationer för att man skulle vilja avbilda Jesus på detta sätt. I stället avbildade man gärna Jesus som ett lamm. På 600-talet infördes också hymnen "O, Guds Lamm" i den romerska mässan:

O, Guds Lamm, som borttager världens synder, förbarma Dig över oss.
O, Guds Lamm, som borttager världens synder, förbarma Dig över oss.
O, Guds Lamm, som borttager världens synder, giv oss Din frid.

Hymnen går tillbaks på Johannes döparens ord: "Där är Guds lamm som tar bort världens synd." Jesus Kristus har gett sitt liv till för vår skull, för att ta bort vår synd. Kristna har i alla tider trott på det som Johannes döparen har sagt om Jesus. Däremot har vi kristna aldrig helt och hållet lyckats första hur det går till när Jesus med sin död på korset sonar världens synder.
Somliga har ansett att Jesus genom sin död på korset har tagit straffet som Gud var tvungen att utmäta, för att han är så helig att synden måste bestraffas.
Andra har tänkt sig att Gud i stället visar sin stora kärlek för oss genom att han lät sin son dö på korset, så att vi människor förstår att Gud verkligen älskar oss.
Åter andra har menat att Gud genom Jesu död på korset och hans uppståndelse har visat att han har den yttersta makten och kan besegra det onda.
Kanske alla tre svaren innehåller en del av sanningen.

Gud välsigne dig!

onsdag 21 september 2011

Hur länge skall de dröja till förlåtelse?

"Mitt barn, har du syndat, så gör aldrig om det,
och be om förlåtelse för vad du redan gjort."
(Jesus Syraks son 21:1)

Begreppet "förlåtelse" är ett viktigt men inte helt enkelt ord i kristen tro. Nyligen har det kommit ut en bok av Birgitta Almgren som handlar om svenskarna som spionerade för Östtyskland. (Recension i Expressen.)
Man kan fråga sig vilken nytta det är att dra upp gamla synder som begicks för mer än tjugo år sedan. Visst finns det nytta. Det är viktigt att beskriva historien och att försöka förstå vad som har hänt och hur det kunde hända. Spioner har i många länder förrått sitt eget land av politisk övertygelse, för att söka spänning, men betydligt mer sällan för pengarnas skull. Av detta kan vi lära en hel del om hur människan fungerar.
Man får däremot vara mycket försiktig med att lång tid efteråt offentligt utmåla människor för vad de en gång gjort. Där kommer förlåtelsen in.
Förlåtelsen är dock inte något som någon förtjänar med automatik. Tiden måste få gå och personen i fråga måste ha en syndakännedom, förstå vilket fel han/hon har begått och varför det var fel.
Livet måste få gå vidare. Synder kan förlåtas, men det kräver ånger som motprestation. Det är grundregeln.

Gud välsigne dig!

tisdag 20 september 2011

Fakta

"Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät."
(Andra Petrusbrevet 1:16)

I Nya testementet finns en stor förkärlek för fakta. Gång på gång betonar man att det finns vittnen till de händelser som har inträffat. Visserligen måste vi vara medvetna om att det finns en process bakom de olika skrifternas tillkomst. Det är till exempel inte säkert eller ens troligt att Petrus själv har skrivit Andra Petrusbrevet. Det är inte ens troligt att Petrus kunde skriva grekiska, det språk som de nytestamentliga skrifterna är skrivna på. I stället är det tänkbart att någon annan har skrivit brevet och uppkallat det efter Petrus, eftersom brevets innehåll gick tillbaks på sådant som Petrus brukade undervisa om.
Att brevets okände författare lät uppkalla brevet efter Petrus är ett tecken på Nya testamentets förkärlek för fakta. Budskapet hade en särskild auktoritet just eftersom det gick tillbaks på en av dem som var ögonvittnen till Jesus Kristus. Därför kan också vi veta att vår tro vilar på en fast grund.

Gud välsigne dig!

måndag 19 september 2011

Att tro i sitt hjärta

”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.”
(Romarbrevet 10:9)

Trosbekännelsen (credo) läses i många gudstjänster. Redan Paulus och de andra apostlarna försökte på olika sätt formulera vad kristen tro innebär. En kort sammanfattning finns bland annat i Romarbrevet 10:9.
Varför är det då så viktigt att man någon gång formulerar sin tro? Är det inte bättre att man säger rakt ut att vi aldrig helt säkert kan veta något om det som har med Gud att göra, eftersom Gud övergår vårt förstånd?
Svaret på frågan är både ja och nej.
Ja: Det är bra att vi alltid har en ödmjukhet när det gäller den kristna tron. Vi skall aldrig tro att vi helt och hållet har förstått allt och att vi skulle vara fullärda. Den som tror att han helt och hållet behärskar tron är gripen av högmod.
Nej: Gud har faktiskt velat ge oss kunskap om sig själv när han uppenbarade sig för oss genom att sända son Son Jesus Kristus till jorden. Därför har vi också rätt att tro att vi har förstått något. Framför allt är det rätt att vi säger att vi tror, i betydelsen att vi litar på Gud, att vi litar på att Gud har sänt sin Son som vår Herre och Broder. Att lita på någon - det kanske är det som kallas att "tro i sitt hjärta". Det är just det vi får göra.

Gud välsigne dig!

söndag 18 september 2011

Herrens lag dag och natt

"Lycklig den som inte följer de gudlösa,
inte går syndares väg
eller sitter bland hädare
utan har sin lust i Herrens lag
och läser den dag och natt."
(Psaltaren 1:1)

Psaltaren börjar med ord som handlar om kärleken till Guds lag. Den är lycklig som har sin lust i Herrens lag och läser den dag och natt.
Bibelläsning är beroendeframkallande. Den som börjar läsa bibeln får lust att läsa mer. Den som sällan eller aldrig läser bibeln kanske tror att han redan vet ungefär vad som står i den och att det därför är onödigt att läsa mer. I själv verket är det alltid möjligt att göra nyupptäckter i bibeln. I den berättelse man har läst många gånger hittar man plötsligt sådant som är helt nytt.
"Dag och natt" syftar nog inte på att bibelläsaren inte skall syssla med något annat förutom att läsa bibeln. Nej, det syftar på att Herrens lag har att göra med allt i våra liv. Det är inte så att religion är en sektor i våra liv och om vi använder t.ex. 5 % av vår tid till religion så får vi sedan vara lediga och göra annat på återstående tid. Nej, Herrens lag är genomgripande. Den har med hela våra liv att göra. Först när vi helt och hållet hör till Gud är vi helt fria.

Gud välsigne dig!

lördag 17 september 2011

Den gyllene regeln - generositet, lyhördhet och tro

"Gör inte mot någon det du själv avskyr.
Låt aldrig det onda slå följe med dig på vägen.
Dela ditt bröd med de hungriga och dina kläder med de nakna.
Ge bort allt du kan avvara, mitt barn,
och följ inte din allmosa med missunnsamma blickar.
Slösa med det du har av mat och vin vid de rättfärdigas gravar,
och låt inte syndarna få det.
Be om råd från alla som är kloka, håll dig inte för god för det,
ty alla råd är till nytta.
Prisa alltid Gud, be honom att han leder dig rätt
och gör ditt liv lyckligt och alla dina tankar kloka."
(Tobit 4:15-19)

Mycket av det vi hittar i Jesu undervisning hittar vi också i gamla testamentet. Det gäller också den gyllene regeln: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också gör för dem." (Matteusevangeliet 7:12) Den finns i en något annan version i Tobits bok: "Gör inte mot någon det du själv avskyr." I Tobits bok hittar vi också utläggningar om vad den gyllene regeln kan betyda i praktiken. Det är den gamle Tobit som förmanar sin son Tobias. Den gamles samlade livserfarenhet kommer att vara till nytta för sonen. Man kan sammanfatta den i tre ord:
Generositet: mot de levande, men också vid begravingar för att hedra den döde.
Lyhördhet: att lyssna på andra och att vara beredd att ta råd.
Tro: att vara trogen Gud och lita på hans ledning.

Gud välsigne dig.

fredag 16 september 2011

Den gyllene regeln och den trånga porten

"Jesus sade: 'Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.'"
(Matteusevangeliet 7:12)

Den gyllene regeln är ett av de mest kända bibelorden. Joakim Hagerius skriver i Dagen om "hur Jesus sammanfattar allt i en mening".
Men den gyllene regeln står inte oemotsagd. Det finns sådana som kritiserar den och menar att den egentligen inte har något innehåll. De säger att eftersom olika människor tycker om olika saker så är det inte så enkelt som att man skall göra för andra vad man vill att andra skall göra mot en själv. Helt rätt. Den gyllene regeln är självklart en förenkling av verkligheten. Alla skarpa bibelord och levnadsregler är självklart förenklingar av verkligheten. Meningen är också att de skall leda till att vi börjar prata med varandra, att vi skall anstränga oss för att förstå varandra och komma vidare.
Vad säger förresten Jesus direkt efter det att han har lärt ut den gyllene regeln? Jo, han fortsätter: "Gå in genom den trånga porten." Det handlar om att anstränga sig, att göra val i livet.
Om vi skall kunna göra mot människorna, vad de vill att vi skall göra mot dem, krävs en dialog, ett samtal, där människor lyssnar på varandra, där människor försöker komma fram till lösningar som passar många och som dessutom står i samklang med Guds vilja där alla är beredda att kompromissa, men ingen blir tvungen att helt ge upp allt. Det gäller både hemma, på arbetet, i skolan och i församlingen. Trånga portar måste ibland passeras, men när de är passerade är gräset ofta grönare på andra sidan.

Gud välsigne dig!

torsdag 15 september 2011

Prestationskrav och högmod

"Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?"
(Matteusevangeliet 16:26)

En serie artiklar i Svenska Dagbladet handlar om prestationsberoende bland kvinnor. Många kvinnor och män upplever mycket stora inre krav på prestationer. De vill vara duktiga, få beröm av andra och göra något av sina liv. Men de inre kraven kan ibland växa sig så höga så livet blir outhärdligt slitsamt. Man skadar sig själv genom överkraven. Man kan också skada andra. Både kollegor och familjemedlemmar får lida när någon vill vara bättre än alla andra.
I själva verket är det här inget annat än en av de sju dödssynderna: högmod. Begreppet dödssynd handlar om att det börjar med en sund och frisk drivkraft i människan som levs ut överdrivet mycket och därför blir något skadligt. Högmodet börjar med den sunda egenskapen stolthet. En människa vill göra gott, vill sköta sitt arbete och vill dra sitt strå till stacken för att bygga upp ett gott samhälle. När det här inte kan balanseras mot att även andra människor har något att bidra med och måste få göra det föds högmodet.
Jesus har uttryckt en god livsregel i citatet: "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?"

Gud välsigne dig!

onsdag 14 september 2011

Ankarkorset och vår själs ankare



"Detta hopp är vår själs ankare. Det är tryggt och säkert och når innanför förhänget, dit Jesus öppnade vägen för oss då han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek."
(Hebreerbrevet 6:19-20)

Ankarkorset är ett kors där korsarmarna avslutas med ankare. Ankaret används i Hebreerbrevet i uttrycket "vår själs ankare". Det sägs nå "innanför förhänget", alltså i det allra heligaste i Jerusalems tempel, eller i himmelriket.
Våra liv kan ibland vara stormiga, fyllda av osäkerhet och problem, likt fartyg på ett stormigt hav.
Ett fartyg som är förankrat klarar sig bättre vid en storm än ett fartyg som driver fritt. Så är det också med våra liv. Om vi är förankrade i den kristna tron har vi större förutsättningar att klara av stormarna.

Gud välsigne dig!

tisdag 13 september 2011

Äktenskap och kärlek

"Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta,
som ett sigill vid din arm.
Stark som döden är kärleken
lidelse obeveklig som graven."
(Höga visan 8:6)

I Dagen skriver Gudrun Schyman en debattartikel under rubriken "Hylla inte äktenskapet - hylla kärleken". I artikeln tonar hon ner den betydelse som äktenskapet har som fast form och betonar i stället kärleken som "den största drivkraften i våra liv".
Gudrun Schymans åsikt är inte originell. Det är vanligt att man bland vissa kristna i många frågor - utom äktenskapet - ställer formerna mot innehållet.
Ibland ställs den inre upplevelsen av tron mot yttre uttryck i gudstjänsten. Ibland betonas det att man "i sitt hjärta" skall tro på Jesus, vilket skapar tvivel hos människor som inte riktigt förstår vad det innebär att "tro i sitt hjärta". De kanske tycker att det är enklare att visa sin tro genom att göra ett korstecken, men det tycker andra är för ytligt.
Vad har då det här med äktenskap och kärlek att göra? Jo, vi behöver inte och skall inte ställa yttre former och innehåll mot varandra. Vi behöver både och. Både äktenskap och kärlek behövs. Äktenskapet innefattar inte bara kärlek, utan också vardagsslit, konfliktlösning och mycket annat, men om kärleken inte finns där är det inget bra äktenskap.
När Höga visans författare i samma vers talar om "ett sigill vid ditt hjärta" (alltså något slags smycke som ett tecken på kärlek) och om att kärleken är "stark som döden", så handlar det om fasta former och innehåll i samma vers.

Gud välsigne dig!

måndag 12 september 2011

Samarbete och kompromiss

"Gå inte i par med de otroende. Vad har rättfärdighet med laglöshet att skaffa, och vad har ljuset gemensamt med mörkret?"
(Andra Korinthierbrevet 6:14)

I Dagens nyheter (Se även Dagen.)har prästen Annika Borg och de s.k. Humanisternas (ateisternas) ordförande Christer Stumark argumenterat för att kyrkan och "Humanisterna" bör sluta fred eftersom man till stor del har en gemensam värdegrund.

Vi kristna har under de flesta perioderna i kyrkans historia levt i en omgivning där vi har grannar som tillhör andra religioner. Under de senaste århundradena har det också - främst i de rika länderna - börjat finnas sådana som kallar sig ateister och som inte tror på Gud. Självklart måste vi vara beredda att leva tillsammans med andra människor som har en god vilja. Mycket har vi gemensamt med andra helt enkelt för att vi är människor och är skapade till samme Guds avbild, vilket vi tror, även om de andra inte tror det.
Samtidigt finns en varning i Bibeln: Gå inte i par med de otroende. Det är en varning som handlar om att det finns risker med samarbetet. Kristna som tillhör en politisk organisation kan ibland frestas att känna en större samhörighet med partikamraterna än med andra kristna. Visst kan man tala om en gemensam värdegrund med "humanisterna" och som kristna vet vi att värdegrunden för det västerländska samhället till stor del bygger på den kristna etiken. Vi kan också tala om att det finns likheter mellan kristen tro och andra religioner. Men det finns en gräns och en fara.
Gränsen är ligger i att man aldrig får börja kompromissa bort delar av den kristna tron för att nå större samstämmighet med icke-kristna, för att låtsas att likheterna är större än de är.
Faran är att man lägger för stor kraft och tid på kompromissernas väg, så att man själv inte växer i tron och hittar tränger djupare in i trons sanningar.

Det är bättre att vi ärligt säger att vi tycker olika i många frågor i stället för att vi låtsas tycka lika.

Gud välsigne dig!

söndag 11 september 2011

Stjärnkorset och frälsningen som planerats sedan tidernas begynnelse



"Släkttavla för Jesus Kristus, son av David, som var son av Abraham. Abraham var far till Isak, Isak till Jakob, Jakob till Juda och hans bröder, Juda till Peres och Serach, vilkas mor var Tamar, Peres till Hesron, Hesron till Ram, Ram till Amminadav, Amminadav till Nachshon, Nachshon till Salma, Salma till Boas, vars mor var Rachav, Boas till Oved, vars mor var Rut, Oved till Jishaj och Jishaj till David, konungen."
(Matteusevangeliet 1:1-6)

Stjärnkorset är ett kors i form av en stjärna. Det förekommer i vissa medeltida kyrkor. Stjärnkorset kan påminna oss att naturen, Guds skapelse, också innehåller tecken som antyder frälsningen, att Jesus Kristus kom till jorden som Guds son och som människors frälsare.
Jesu framträdande var alltså inte något hastigt påkommet. Jesu släkttavla i Matteusevangeliet antyder samma sak: Guds sons framträdande som Jesus Kristus var planerat sedan tidernas begynnelse.
Det hjälper oss att se oss själva i ett större perspektiv. Så viktiga är vi för Gud, att han sedan tidernas begynnelse planerade vår frälsning genom Jesus Kristus.

Gud välsigne dig!

lördag 10 september 2011

Crux gemmata, det ädelstensprydda korset, och vi som byggstenar i kyrkan



"Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod tolv namn, Lammets tolv apostlar."
(Uppenbarelseboken 21:14)

Ett ädelstensprytt kors (på latin: crux gemmata) är ett kors med tolv eller tretton ädelstenar eller färgade fält. De representerar Jesu tolv apostlar. Den trettonde stenen representerar Kristus själv. När korset är belagt med enbart tolv stenar är det korset i sig som representerar Kristus.

I trosbekännelsen bekänner vi: Vi tror på... "en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund". Att kyrkan nämns i trosbekännelsen är en påminnelse om att den kristna tron inte enbart är en lära och att kyrkan inte bara är en förening för att sprida den läran. Kyrkan består visserligen av ofullkomliga människor, men är ändå Kristi kropp på jorden, där Gud själv är närvarande. Grundstenarna är apostlarna, men vi själva är också stenar i kyrkobygget. Om vi beklagar oss över kyrkans ofullkomlighet och brister skall vi komma ihåg att vi själva också är en del av den kyrkan.

Gud välsigne dig!

fredag 9 september 2011

Vilodagen och tredje budet

"Och Jesus sade till dem: 'Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten.'"
(Markusevangeliet 2:27)

Citatet finns i berättelsen om hur lärjungarna plockar ax på sabbaten och Jesus försvarar dem när de blir tillrättavisade... Nej, förresten. Det står faktiskt inget om att fariséerna tillrättavisar lärjungarna. Det handlar om att de ställer en enkel, ärlig och nyfiken fråga. Varför bryter lärjungarna säd på vilodagen? Det tillhör den judiska livsstilen att man gärna samtalar om vad Guds lag egentligen innebär. Diskussionens vågor svallar högt. Man behöver inte ens alltid komma överens, men det innebär inte att man är fiender för det.
Givetvis samtalade man också om hur tredje budet skulle tolkas: "Tänk på att hålla sabbatsdagen helig." Vilodagen har vi fått för att vila, för att ge tid åt Gud och åt våra medmänniskor. Hur mycket man får arbeta på vilodagen har man haft olika åsikter om i olika tider. Bland många judar finns en tradition att man håller mycket hårt på att absolut inget nödvändigt arbete får utföras. Den regeln har inte bara inneburit en belastning (som vi kristna ibland tror), utan framför allt en glädje och har också hållit samman det judiska folket genom tiderna.
För femtio eller hundra år sedan höll många kristna i vårt land också rätt hårt på sabbatsbudet. I vår tid kanske vi fyller våra söndagar med så mycket fritidsaktiviteter så att det inte längre finns tid för vila och gudstjänst.

I alla tider finns det orsak att ha en levande dialog om vad vi gör av våra vilodagar. Hur ser det ut i ditt liv?

I Dagen närmar sig Josefin Fållsten samma evangelium på ett annat sätt.

Gud välsigne dig!

torsdag 8 september 2011

Be ihärdigt

"Be, så skall ni få.
Sök, så skall ni finna.
Bulta, så skall dörren öppnas."
(Matteusevangeliet 7:7)

Jesu ord om bönen från bergspredikan är inte något är inte något löfte om omedelbara bönesvar. Både nybörjare i bönen och erfarna bedjare vet det. Hur skall vi då förstå Jesu ord "Bed, så skall ni få"? Jo, vi skall förstå dem i ljuset av de följande raderna. Jesus uppmanar oss att be, att söka och att bulta. Det får oss att förstå att vi måste vara ihärdiga i bönen. Att söka tar ibland lång tid och ibland måste man bulta länge på en dörr för att den skall öppnas.
Jesus uppmanar oss alltså att sätta upp goda mål i livet och att sträva efter dem i gemenskap och i dialog med Gud. Det Jesus säger handlar också om det eviga livet.

Gud välsigne dig!