"Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss."
(Första Johannesbrevet 1:7)
Dagens ledare skriver: "En diktatur har inga skandaler. När tveksamheter kommer i dagen vet vi att demokratin fungerar" Det är helt riktigt. Vi måste också vara medvetna att alla människor bär på synd. När man har en ledande ställning kan man råka illa ut om det blir offentligt känt att man har varit oärlig. Alla människor - kända och okända - bör ha en beredskap att ta tag i sina egna mörka sidor.
Att gå till bikt och själavård regelbundet är inte något konstigt. Det är i själva verket lika naturligt som att man åker med bilen till bilprovningen varje år eller att vi själva går på läkarundersökning eller till tandläkaren någorlunda regelbundet.
Man har ingen orsak att vänta med att gå till bikt eller själavård till dess det verkligen står så illa till att livet kraschar.
Det finns ingen orsak att känna skadeglädje när en politiker - oavsett partifärg - blir påkommen att vara en syndare. Det är bara en påminnelse för oss alla att ta ansvar för våra egna liv. Varför inte genom att låta kontrollbesikta oss själva. Ta kontakt med en präst om du vill beställa tid.
Gud välsigne dig!
Visar inlägg med etikett bikt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bikt. Visa alla inlägg
torsdag 13 oktober 2011
onsdag 8 juni 2011
En människas hemligheter
"Jag är den som utplånar dina överträdelser
för min egen skull, säger Herren,
och dina synder kommer jag inte mer ihåg." (Jesaja 43:25, 1917 års bibelöversättning)
Alla människor har sina hemligheter. Det är inte meningen att vi skall berätta allt om våra privatliv offentligt, helt enkelt för att ingen människa och ingen familj skulle må bra av att allt basuneras ut offentligt. Samtidigt har varje människa begått både misstag och synder, ibland av oförstånd, andra gånger med berått mod. Vi lär av misstagen och synderna och de flesta människor är också läraktiga. Man gör ogärna om det som man har upptäckt är skadligt.
När det gäller de större misstagen och synderna är det viktigt att man tar ansvar för dem. Att gå till bikt är ett bra sätt att ta ansvar. Det vikigaste är att man själv får nämna sina synder vid namn. Då är det lättare att avstå från dem i framtiden. Om man inte nämner dem vid namn är det större risk att man fortsätter samma beteende och inte erkänner att det är en synd.
Bikt är givetvis något man gör enskilt, inför Gud, i närvaro av en präst som har tystnadsplikt och som på Guds uppdrag tillsäger syndernas förlåtelse och som eventuellt kan ge något gott råd inför framtiden.
Ett bibelord från Jesaja säger att Gud utplånar våra synder för sin egen skull. Han vill alltså inte älta dem och plåga människor genom att påminna oss om våra synder. Det som är förlåtet är förlåtet.
Tänk om vi skulle ha samma inställning till varandra. Maria Küchen skriver i Dagen "Jag vill lämna kungen i fred". Det gör hon rätt i. Både kungen och alla andra har rätt att inför Gud nämna sina synder vid namn, och vilka synder han bär på är hans privatsak. Om du aldrig har gått till bikt är det en möjlighet även för dig.
Gud välsigne dig!
för min egen skull, säger Herren,
och dina synder kommer jag inte mer ihåg." (Jesaja 43:25, 1917 års bibelöversättning)
Alla människor har sina hemligheter. Det är inte meningen att vi skall berätta allt om våra privatliv offentligt, helt enkelt för att ingen människa och ingen familj skulle må bra av att allt basuneras ut offentligt. Samtidigt har varje människa begått både misstag och synder, ibland av oförstånd, andra gånger med berått mod. Vi lär av misstagen och synderna och de flesta människor är också läraktiga. Man gör ogärna om det som man har upptäckt är skadligt.
När det gäller de större misstagen och synderna är det viktigt att man tar ansvar för dem. Att gå till bikt är ett bra sätt att ta ansvar. Det vikigaste är att man själv får nämna sina synder vid namn. Då är det lättare att avstå från dem i framtiden. Om man inte nämner dem vid namn är det större risk att man fortsätter samma beteende och inte erkänner att det är en synd.
Bikt är givetvis något man gör enskilt, inför Gud, i närvaro av en präst som har tystnadsplikt och som på Guds uppdrag tillsäger syndernas förlåtelse och som eventuellt kan ge något gott råd inför framtiden.
Ett bibelord från Jesaja säger att Gud utplånar våra synder för sin egen skull. Han vill alltså inte älta dem och plåga människor genom att påminna oss om våra synder. Det som är förlåtet är förlåtet.
Tänk om vi skulle ha samma inställning till varandra. Maria Küchen skriver i Dagen "Jag vill lämna kungen i fred". Det gör hon rätt i. Både kungen och alla andra har rätt att inför Gud nämna sina synder vid namn, och vilka synder han bär på är hans privatsak. Om du aldrig har gått till bikt är det en möjlighet även för dig.
Gud välsigne dig!
söndag 13 mars 2011
Bikt - att böja knä i sitt hjärta
På askonsdagen är en av läsningarna i gudstjänsten en text från "Manasses bön". Det är den enda gången någon text ur denna bibelbok läses i gudstjänsten enligt vår evangeliebok:
"Nu böjer jag knä i mitt hjärta
och ber dig att visa din mildhet.
Jag har syndat, Herre, syndat,
och jag vet vad jag har brutit.
Jag bönfaller och ber dig:
förlåt mig, Herre, förlåt mig,
låt mig inte gå under genom mina lagbrott..."
(Manasses bön 11-13).
Fastan har börjat. Det är en god regel att varje kristen människa går till bikt under fastan. Bikt är förhållandevis okänt i Sverige, men möjligheten till bikt finns i olika kyrkor och samfund.
Är det då inte bara grova brottsligar som behöver gå till bikt? Nej, inte alls. Alla människor behöver göra det. I varje människas liv finns det sådant som gör att en själv eller andra riskerar att ta allvarlig skada på sikt. När svagheter och synder får växa kan de leda till att vi "går under".
En bikt börjar med att man själv - eller med hjälp av en präst - får formulera vad ens synd är. Att formulera synden är ett stort steg. Det innebär ett beslut om att förändra ens liv. Att vända om.
Efter bekännelsen följer att prästen - på Guds uppdrag - förmedlar syndernas förlåtelse.
Efter bikten fortsätter livet med att man får gå vidare som en förlåten och upprättad människa. Samtidigt fortsätter kampen - den dagliga omvändelsen - där vi får kämpa för att leva ett gott liv, gott för oss själva och för andra.
Du som aldrig har gått till bikt, passa på att göra det innan påsk.
"Nu böjer jag knä i mitt hjärta
och ber dig att visa din mildhet.
Jag har syndat, Herre, syndat,
och jag vet vad jag har brutit.
Jag bönfaller och ber dig:
förlåt mig, Herre, förlåt mig,
låt mig inte gå under genom mina lagbrott..."
(Manasses bön 11-13).
Fastan har börjat. Det är en god regel att varje kristen människa går till bikt under fastan. Bikt är förhållandevis okänt i Sverige, men möjligheten till bikt finns i olika kyrkor och samfund.
Är det då inte bara grova brottsligar som behöver gå till bikt? Nej, inte alls. Alla människor behöver göra det. I varje människas liv finns det sådant som gör att en själv eller andra riskerar att ta allvarlig skada på sikt. När svagheter och synder får växa kan de leda till att vi "går under".
En bikt börjar med att man själv - eller med hjälp av en präst - får formulera vad ens synd är. Att formulera synden är ett stort steg. Det innebär ett beslut om att förändra ens liv. Att vända om.
Efter bekännelsen följer att prästen - på Guds uppdrag - förmedlar syndernas förlåtelse.
Efter bikten fortsätter livet med att man får gå vidare som en förlåten och upprättad människa. Samtidigt fortsätter kampen - den dagliga omvändelsen - där vi får kämpa för att leva ett gott liv, gott för oss själva och för andra.
Du som aldrig har gått till bikt, passa på att göra det innan påsk.
Etiketter:
bikt,
den dagliga omvändelsen,
fasta
söndag 31 oktober 2010
Förlåtelse och frälsning
Människor har olika lätt att förlåta andra. Somliga går och ältar orättvisor resten av livet. Andra kan bli goda vänner med sådana som de logiskt sett borde vara ovänner med. Romeo och Julias kärlek övervann fejden mellan två familjer. Ibland kan till och med människor som haft en ordentlig konflikt bli mycket goda vänner igen.
I en familj eller på en arbetsplats är det till och med så att man måste räkna med att konflikter regelbundet uppstår. Konflikter är en naturlig del av livet. Därför är det viktigt att lära sig hur man löser konflikter. Några tumregler är: Alla inblandade måste uttrycka en vilja att lösa konflikten. Oftast har flera parter en del i konflikten och alla måste därför se sin del. Om det – i sällsynta fall – bara är en som är orsak till konflikten måste även detta kunna sägas. Man måste hitta en plan för hur man går vidare.
Att kunna lösa konflikter är en viktig del av livet. Det kanske är därför Jesus tog med konfliktlösning i Fader vår: "och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro”.
Konflikt kan det vara också mellan Gud och människa. När vi bryter mot tio Guds bud är vi ute på avvägar. Det märkliga med budorden - något som gör att budorden skiljer sig från de flesta lagar - är att det inte finns något straff bestämt för den som bryter mot buden. Orspråket säger "Synden straffar sig själv." Det är nog riktigt. Den som bryter mot buden drar oftast på sig dålig livskvalitet för sig själv och för andra.
När en människa skall försonas med Gud liknar det den process när två människor skall försonas. Båda inblandade måste uttrycka en vilja att lösa konflikten. Guds famt står hela tiden öppen, så det är oss han väntar på. Man måste också hitta en plan hur man går vidare, så man undviker att hamna i samma fälla en gång till.
Om man har svårt att sätta fingret på vad ens synder är kan man ha hjälp av att gå till bikt. Då får man hjälp av en präst att formulera vad det är som verkligen är ens synd. Att man går till bikt är ett tecken på att man vägrar slå sig till ro med ens dåliga sidor och vill fortsätta att arbeta med sig själv. En av de bibeltexter som brukar läsas vid bikt är:
"Jag är den som utplånar dina överträdelser
för mig egen skull, säger Herren,
och dina synder kommer jag inte mer ihåg."
(Jesaja 43:25, 1917:års översättning.)
I en familj eller på en arbetsplats är det till och med så att man måste räkna med att konflikter regelbundet uppstår. Konflikter är en naturlig del av livet. Därför är det viktigt att lära sig hur man löser konflikter. Några tumregler är: Alla inblandade måste uttrycka en vilja att lösa konflikten. Oftast har flera parter en del i konflikten och alla måste därför se sin del. Om det – i sällsynta fall – bara är en som är orsak till konflikten måste även detta kunna sägas. Man måste hitta en plan för hur man går vidare.
Att kunna lösa konflikter är en viktig del av livet. Det kanske är därför Jesus tog med konfliktlösning i Fader vår: "och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro”.
Konflikt kan det vara också mellan Gud och människa. När vi bryter mot tio Guds bud är vi ute på avvägar. Det märkliga med budorden - något som gör att budorden skiljer sig från de flesta lagar - är att det inte finns något straff bestämt för den som bryter mot buden. Orspråket säger "Synden straffar sig själv." Det är nog riktigt. Den som bryter mot buden drar oftast på sig dålig livskvalitet för sig själv och för andra.
När en människa skall försonas med Gud liknar det den process när två människor skall försonas. Båda inblandade måste uttrycka en vilja att lösa konflikten. Guds famt står hela tiden öppen, så det är oss han väntar på. Man måste också hitta en plan hur man går vidare, så man undviker att hamna i samma fälla en gång till.
Om man har svårt att sätta fingret på vad ens synder är kan man ha hjälp av att gå till bikt. Då får man hjälp av en präst att formulera vad det är som verkligen är ens synd. Att man går till bikt är ett tecken på att man vägrar slå sig till ro med ens dåliga sidor och vill fortsätta att arbeta med sig själv. En av de bibeltexter som brukar läsas vid bikt är:
"Jag är den som utplånar dina överträdelser
för mig egen skull, säger Herren,
och dina synder kommer jag inte mer ihåg."
(Jesaja 43:25, 1917:års översättning.)
Etiketter:
bikt,
frälsning,
förlåtelse,
försoning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
