Synder skall inte bekännas för ofta

"Barmhärtig och nådig är Her­ren,
sen till vre­de och rik på kärlek.
Han går in­te ständigt till rätta med oss,
hans vre­de va­rar in­te för evigt."
(Psaltaren 103:8-9)

Den kristna kyrkan förvaltar en stor gåva. Som kristna får vi bekänna våra synder och vi får också lyssna till hur en präst - på Guds uppdrag - tillsäger oss syndernas förlåtelse. Vi kan också gå till individuell bikt. Vi får nämna våra synder vid namn och på så sätt ta ansvar för vårt eget liv.
Bekännelsen och förlåtelsen är en stor gåva, ett privilegium, men det skall brukas med måtta. I Psaltaren läser vi: "Han går inte ständigt till rätta med oss." Det innebär att Gud inte kräver att vi skall uppmärksamma varje liten synd som vi begår. Att vi bekänner våra synder får inte bli ett krampaktigt försök att räkna upp varenda liten synd som vi kan tänkas ha begått.
Det är fullt tillräckligt att vi uppmärksammar de stora synderna, så blir de små också förlåtna. Det brukar vara en tillräckligt stor utmaning för en människa att kämpa mot sina största fel. De mindre felen får man helt enkelt leva med.

Gud välsigne dig!