"Mitt hjärta är redo, Gud,
jag vill sjunga och spela.
Vakna, min själ,
vakna, harpa och lyra,
jag vill väcka morgonrodnaden."
(Psaltaren 108:2-3)
När psalmisten vill väcka morgonrodnaden är det uttryck för en oerhört glädje, en glädje som finns i den musik som psalmisten sjunger och spelar, men glädjen har också ett djupare plan. Kung David som är tillskriven psalmen levde inte ett särskilt lätt liv. Det är möjligt att hans liv hade varit lättare om han aldrig hade blivit utsedd till Israels kung. Det medförde att han under lång tid blev förföljd av den sittande kungen Saul. Kung David hade inte heller lätt att leva med framgången. Han utnyttjade sin maktposition och gjorde stora misstag.
Under hela tiden fanns Gud med honom. Gud övergav inte. Att ha Gud som god vän är en källa till glädjen på det djupaste planet.
Den här psaltarpsalmen är utvald som psaltarpsalm för julnattsmässan. Gud föds till världen som ett litet barn. Gud överger oss inte.
En annan julbetraktelse skriver Liselotte J Andersson i Dagen under rubriken Sprucket men hoppfullt.
God jul! Gud välsigne dig!
Visar inlägg med etikett glädje. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett glädje. Visa alla inlägg
lördag 24 december 2011
tisdag 25 oktober 2011
Ta emot ordet med glädje
"De som får sådden på de steniga ställena, det är de som tar emot ordet med glädje när de hör det..."
(Markusevangeliet 4:16)
Det finns många sätt att glädjas över bibelordet. Det sätt Jesus kanske syftar på i liknelsen om de fyra sädesåkrarna är att man tar emot ordet som Guds tilltal. Ett annat sätt att glädjas över ordet är att läsa det för de många spännande berättelsernas skull, utan att kanske på en gång uppleva det som Guds tilltal.
Åter ett annat sätt är att samtala om det, berätta berättelserna för andra. När Dagen publicerar en test, där man kan undersöka hur mycket man egentligen kan av bibeln så är också det ett sätt att glädjas, en möjlighet att återupptäcka många viktiga ställen i bibeln.
Låt oss glädjas över bibeln på många sätt.
Gud välsigne dig!
(Markusevangeliet 4:16)
Det finns många sätt att glädjas över bibelordet. Det sätt Jesus kanske syftar på i liknelsen om de fyra sädesåkrarna är att man tar emot ordet som Guds tilltal. Ett annat sätt att glädjas över ordet är att läsa det för de många spännande berättelsernas skull, utan att kanske på en gång uppleva det som Guds tilltal.
Åter ett annat sätt är att samtala om det, berätta berättelserna för andra. När Dagen publicerar en test, där man kan undersöka hur mycket man egentligen kan av bibeln så är också det ett sätt att glädjas, en möjlighet att återupptäcka många viktiga ställen i bibeln.
Låt oss glädjas över bibeln på många sätt.
Gud välsigne dig!
fredag 7 oktober 2011
Glädjens tid är nu
"Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: "Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden." Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta." Han svarade: "Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa."
(Lukasevangeliet 19:37-40)
I bibeln kan vi ibland se att några ord är kursiverade, alltså skrivna med lutande stil. då handlar det vanligtvis om att vi läser ett stycke i nya testamentet och den kursiva stilen berättar att just de orden är ett citat från gamla testamentet. Lärjungarna som hälsade Jesus när han red in i Jerusalem, hälsade på Jesus med några ord från Psaltaren 118:25, alltså en sångtext som de kunde utantill.
Det är bra att kunna sånger utantill. Ibland behöver man kunna ta upp en sång utantill. Ibland skall glädje få tränga fram spontant. Sången och glädjen skall inte alltid planeras. Ibland bara finns den där.
Ibland märker vi också plötsligt Guds närvaro. Lärjungarna på Olivberget kände att Messias hade kommit. Den som skulle befria folket och de kunde inte låta bli att kalla honom konung och att hälsa honom med en sång de redan kunde.
Om vi vill se det kan vi också se att Gud verkar i våra liv. Vi bör komma ihåg att tacka honom för det.
I Dagen skriver Eva Cronsioe: "Låt barnen komma till mig, och hindra dem inte", manar han. Och nyckeln till det inlåsta barnet heter - tacksamhet.
Gud välsigne dig!
(Lukasevangeliet 19:37-40)
I bibeln kan vi ibland se att några ord är kursiverade, alltså skrivna med lutande stil. då handlar det vanligtvis om att vi läser ett stycke i nya testamentet och den kursiva stilen berättar att just de orden är ett citat från gamla testamentet. Lärjungarna som hälsade Jesus när han red in i Jerusalem, hälsade på Jesus med några ord från Psaltaren 118:25, alltså en sångtext som de kunde utantill.
Det är bra att kunna sånger utantill. Ibland behöver man kunna ta upp en sång utantill. Ibland skall glädje få tränga fram spontant. Sången och glädjen skall inte alltid planeras. Ibland bara finns den där.
Ibland märker vi också plötsligt Guds närvaro. Lärjungarna på Olivberget kände att Messias hade kommit. Den som skulle befria folket och de kunde inte låta bli att kalla honom konung och att hälsa honom med en sång de redan kunde.
Om vi vill se det kan vi också se att Gud verkar i våra liv. Vi bör komma ihåg att tacka honom för det.
I Dagen skriver Eva Cronsioe: "Låt barnen komma till mig, och hindra dem inte", manar han. Och nyckeln till det inlåsta barnet heter - tacksamhet.
Gud välsigne dig!
måndag 3 oktober 2011
Att glädjas med dem som gläder sig
"Abel var herde och Kain brukade jorden. En gång frambar Kain en offergåva till Herren av markens gröda. Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blicken. Herren sade till Kain: "Varför är du vred, och varför sänker du blicken? Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den."
Kain sade till sin bror Abel: "Kom med ut på fälten." Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.
(Första Moseboken 4:2-8)
Det är ibland givande att inte bara tänka på vad som står i bibeln, utan också på vad som det inte står någonting om.
I berättelsen om Kain och Abel står det inte någonting om att Kain gladdes över sin bror Abels framgång. Inte heller står det någonting om att Abel skulle ha visat medkänsla för sin bror Kain. Aposteln Paulus skriver: "Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter." (Romarbrevet 12:15)
Förmågan att glädja sig med den som gläder sig och att gråta med den som gråter är en viktig mänsklig förmåga. Om vi lärde oss den konsten skulle både brodermord och annan ondska kunna undvikas.
Gud välsigne dig!
Kain sade till sin bror Abel: "Kom med ut på fälten." Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.
(Första Moseboken 4:2-8)
Det är ibland givande att inte bara tänka på vad som står i bibeln, utan också på vad som det inte står någonting om.
I berättelsen om Kain och Abel står det inte någonting om att Kain gladdes över sin bror Abels framgång. Inte heller står det någonting om att Abel skulle ha visat medkänsla för sin bror Kain. Aposteln Paulus skriver: "Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter." (Romarbrevet 12:15)
Förmågan att glädja sig med den som gläder sig och att gråta med den som gråter är en viktig mänsklig förmåga. Om vi lärde oss den konsten skulle både brodermord och annan ondska kunna undvikas.
Gud välsigne dig!
torsdag 29 september 2011
Glädjen i en gnista
"Hur härliga är inte alla hans verk -
också den minsta gnista är en fröjd för ögat."
(Syrak 42:22)
Ett litet barn kan förundra sig över småsaker. Intresserat betraktar det hur en insekt rör sig eller hur ett blads nerver är fördelade i bladet. När man som vuxen ser ett barns intresse blir man påmind om att man själv en gång - som barn - på samma sätt betraktade världen med nyfikenhet.
Det är en nyttig påminnelse. Med tiden tar man ibland Guds under för självklara. Man upphör att fascineras, och jagar i stället vidare efter "större" upplevelser. Den jakten kan ibland bli en jakt efter vinden. Om vi inte fascineras av Guds små under, finns risken att vi inte heller fascineras av de stora.
Om vi inte lär oss att finna glädjen i de enkla upplevelserna, är risken att vi inte heller finner dem i de upplevelser vi kämpar länge för.
Gud välsigne dig!
också den minsta gnista är en fröjd för ögat."
(Syrak 42:22)
Ett litet barn kan förundra sig över småsaker. Intresserat betraktar det hur en insekt rör sig eller hur ett blads nerver är fördelade i bladet. När man som vuxen ser ett barns intresse blir man påmind om att man själv en gång - som barn - på samma sätt betraktade världen med nyfikenhet.
Det är en nyttig påminnelse. Med tiden tar man ibland Guds under för självklara. Man upphör att fascineras, och jagar i stället vidare efter "större" upplevelser. Den jakten kan ibland bli en jakt efter vinden. Om vi inte fascineras av Guds små under, finns risken att vi inte heller fascineras av de stora.
Om vi inte lär oss att finna glädjen i de enkla upplevelserna, är risken att vi inte heller finner dem i de upplevelser vi kämpar länge för.
Gud välsigne dig!
tisdag 6 september 2011
Låt glädjen segra
"Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Jesus Kristus."
(Första Thessalonikerbrevet 5:16-18)
När aposteln Paulus uppmanar thessalonikerna och oss att alltid vara glada kan det kännas som en överdrivet optimistisk uppmaning. Är det över huvud taget möjligt för oss att alltid vara glada, på gott humör och vid gott mod. Är det möjligt för en människa att aldrig vara ledsen eller sårad? Nej! All erfarenhet visar att så inte är fallet.
Vad innebär det då att vi alltid skall vara glada? Det handlar om vad vi väljer. Det finns gott om sorger, bekymmer, misslyckanden och missförstånd i livet. Självklart måste vi ta tag i allt detta. Sorgen och ledsnaden måste få ta sin tid. I det långa loppet måste vi dock fatta ett beslut: Vad är det som skall styra våra liv? Är det tankarna på det svåra som vi vi har gott igenom? Eller kan vi välja att låta det goda dominera våra tankar?
Aposteln Paulus svar är "ja". Vi kan välja att låta glädjen ange grundtonen i våra liv, men då måste vi också be ständigt och hela tiden tacka Gud.
Be ständigt: Vi måste regelbundet föra ett inre samtal med Gud och oss själva om vad det är vad som skall få styra i våra liv. Mörkret eller ljuset.
Tacka hela tiden Gud: Genom att tacka för det goda som finns i livet låter vi inte de destruktiva tankarna få sista ordet.
En känd Taizésång lyder: Jesus, Guds son, du ljus i mitt inre, låt inte mörkret få tala till min själ. Jesus, Guds son, du ljus i mitt mörker, öppna mig för din kärlek och frid.
Gud välsigne dig!
(Första Thessalonikerbrevet 5:16-18)
När aposteln Paulus uppmanar thessalonikerna och oss att alltid vara glada kan det kännas som en överdrivet optimistisk uppmaning. Är det över huvud taget möjligt för oss att alltid vara glada, på gott humör och vid gott mod. Är det möjligt för en människa att aldrig vara ledsen eller sårad? Nej! All erfarenhet visar att så inte är fallet.
Vad innebär det då att vi alltid skall vara glada? Det handlar om vad vi väljer. Det finns gott om sorger, bekymmer, misslyckanden och missförstånd i livet. Självklart måste vi ta tag i allt detta. Sorgen och ledsnaden måste få ta sin tid. I det långa loppet måste vi dock fatta ett beslut: Vad är det som skall styra våra liv? Är det tankarna på det svåra som vi vi har gott igenom? Eller kan vi välja att låta det goda dominera våra tankar?
Aposteln Paulus svar är "ja". Vi kan välja att låta glädjen ange grundtonen i våra liv, men då måste vi också be ständigt och hela tiden tacka Gud.
Be ständigt: Vi måste regelbundet föra ett inre samtal med Gud och oss själva om vad det är vad som skall få styra i våra liv. Mörkret eller ljuset.
Tacka hela tiden Gud: Genom att tacka för det goda som finns i livet låter vi inte de destruktiva tankarna få sista ordet.
En känd Taizésång lyder: Jesus, Guds son, du ljus i mitt inre, låt inte mörkret få tala till min själ. Jesus, Guds son, du ljus i mitt mörker, öppna mig för din kärlek och frid.
Gud välsigne dig!
torsdag 18 augusti 2011
Att dela bitterheten och glädjen med Gud
"När mitt sinne var bittert
och det sved i mitt hjärta,
då var jag utan förstånd,
som ett oskäligt djur inför dig.
Men nu är jag alltid hos dig,
du håller mig vid handen.
Du leder mig efter din vilja,
du för mig på härlighetens väg."
(Psaltaren 73:21-24)
Psalmisten har alla slags mänskliga känslor. Ibland är han bitter. Ibland är allt härligt. Alla sina känslor visar han inför Gud. Han samtalar med Gud och delar både sin sorg och sin glädje.
Ibland kan jag som är präst möta någon människa som vill att jag skall försvara Gud. Jag får frågan: Hur kan Gud tillåta det eller det? Mitt svar brukar bli: Fråga inte mig. Fråga Gud!
Man kan aldrig finna Gud genom att tala om Gud. Man finner Gud genom att tala till Gud.
Vad vill du säga Gud i dag?
Gud välsigne dig!
och det sved i mitt hjärta,
då var jag utan förstånd,
som ett oskäligt djur inför dig.
Men nu är jag alltid hos dig,
du håller mig vid handen.
Du leder mig efter din vilja,
du för mig på härlighetens väg."
(Psaltaren 73:21-24)
Psalmisten har alla slags mänskliga känslor. Ibland är han bitter. Ibland är allt härligt. Alla sina känslor visar han inför Gud. Han samtalar med Gud och delar både sin sorg och sin glädje.
Ibland kan jag som är präst möta någon människa som vill att jag skall försvara Gud. Jag får frågan: Hur kan Gud tillåta det eller det? Mitt svar brukar bli: Fråga inte mig. Fråga Gud!
Man kan aldrig finna Gud genom att tala om Gud. Man finner Gud genom att tala till Gud.
Vad vill du säga Gud i dag?
Gud välsigne dig!
tisdag 16 augusti 2011
Lutherrosen
"Besalel gjorde arken av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög."
(Andra Moseboken 37:1)
I Moseböckerna finns det noggranna instruktioner hur olika föremål som skulle användas i templet tillverkades. I konsten och i symbolerna uttrycks tron. Martin Luther som var en produktiv författare och bibelöversättare formgav också en korstyp, den så kallade Lutherrosen, i vilken han uttrycker den kristna trons grunder. I ett brev till Lasarus Spengler skriver Luther 1530:
"Först skall det vara ett svart kors på ett hjärta, som har sin naturliga färg, för att de måtte erinra mig, att tron på den korsfäste frälsar oss. Ty om man av hjärtat tror, blir man rättfärdig.
Såsom nu korset är svart, så plågar det och skall även göra ont, men det lämnar hjärtat i sin naturliga färg och fördärvar icke naturen, d.v.s. dödar icke utan gör snarare levande. Ty den rättfärdige skall leva av tron, men i tron är jag korsfäst.
Men hjärtat skall sitta mitt i en vit ros för att beteckna att tron skänker glädje, tröst och frid, men icke frid och glädje, sådan som världen giver, och därför skall rosen vara vit och icke röd; ty den vita färgen är andarnas och änglarnas färg. Rosen står på ett himmelsfärgat fält, ty denna fröjd i anden och i tron är begynnelsen till den himmelska glädjen; den är redan inbegripen däruti och omfattad genom hoppet; ehuru ännu icke uppenbar.
Och på fältet en gyllene ring till tecken att saligheten i himmelen varar evinnerligen och har intet slut och är kostligare än all fröjd och allt gods, såsom guldet är den högsta, ädlaste och kostligaste metall. Må vår Herre Kristus vara med er ande för evigt."
Hur skulle du uttrycka din tro i bilder?
Gud välsigne dig!
torsdag 6 januari 2011
En stjärna eller flera
De österländska stjärntydarna såg att en ny stjärna hade tänts på himlen. Därför red de den långa vägen till det heliga landet för att hylla den nyfödde kungasonen. Det är också för att minnas just den stjärnan som vi sätter upp adventsstjärnor i våra kyrkor och i våra hem. Traditionen med adventsstjärnor har förändrats en del under de senare åren. Förr var det självklart att man bara satte upp en enda stjärna eftersom Gud tände en ny stjärna på himlen för att stjärntydarna skulle hitta rätt. Under de senaste tio åren har Indiska Magasinet AB börjat importera stjärnor från Indien. Samtidigt har det blivit allt vanligare att familjer har flera stjärnor hemma, kanske till och med en i varje fönster.
Somliga kanske tycker att det är en helt oviktig detalj om vi har en eller flera stjärnor i våra hem, men det handlar om en symbol som har förlorat sin betydelse för vissa människor.
Stjärnan symboliserar ju att den ende Guden, en enda gång har stigit ned till jorden som ett litet barn och att därför Jesusbarnet är något helt unikt, att det är hos honom vi kan hämta den vishet vi behöver för våra liv. Därför var det också värt för de vise männen att sätta sig på sina kameler och satsa tid och kraft på att ta sig till Jesusbarnet.
Om det däremot hade funnits flera nya stjärnor på himlen vet jag inte vad de vise männen hade gjort. Kanske de hade irrat fram och tillbaks och inte riktigt kunnat bestämma sig för vilken stjärna de skulle följa och så småningom skulle de ha gett upp. Det är just det här som en del människor råkar ut för i dag. De försöker följa flera stjärnor, flera religioner, flera vishetsläror. Till slut ger man upp.
Trettondedag jul handlar om att Gud vill ta med oss i sitt arbete.
De vise männen gav Jesus tre gåvor. Samma sak får vi göra.
De gav guld. Vi kan också ge av våra pengar. Genom att ge till goda ändamål blir vi Guds medarbetare.
De gav rökelse. Rökelse är en gammal symbol för bön. Det står också i bibeln att de föll ner och hyllade honom. Vår rökelse innebär att vi hyllar Gud med våra böner. ”Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden.” Här i Sverige tänker man sig ibland att man måste stå stilla – eller kanske sitta stilla - och lova Gud. Man kan lova Gud med hela sin kropp.
De gav myrra. Myrra är ett väldoftande ämne som man kan blanda in i smörjelse. Myrran får stå för tjänande, som när man smörjer en annan människa.
Men var de bara tvungna att ge något? Fick de inget. Jo, det hände redan innan de gav sina gåvor. Gud ger sina gåvor innan vi börjar ge. ”När de såg stjärnan fylldes de av en stor glädje.” (Matteusevangeliet 2:10) Glädje och mening i livet är den största gåvan av alla som en människa kan få. Den glädjen är svår att hitta om vi irrar runt mellan olika stjärnor. Den får vi när vi ser vilken stjärna det är som lyser klarast.
Somliga kanske tycker att det är en helt oviktig detalj om vi har en eller flera stjärnor i våra hem, men det handlar om en symbol som har förlorat sin betydelse för vissa människor.
Stjärnan symboliserar ju att den ende Guden, en enda gång har stigit ned till jorden som ett litet barn och att därför Jesusbarnet är något helt unikt, att det är hos honom vi kan hämta den vishet vi behöver för våra liv. Därför var det också värt för de vise männen att sätta sig på sina kameler och satsa tid och kraft på att ta sig till Jesusbarnet.
Om det däremot hade funnits flera nya stjärnor på himlen vet jag inte vad de vise männen hade gjort. Kanske de hade irrat fram och tillbaks och inte riktigt kunnat bestämma sig för vilken stjärna de skulle följa och så småningom skulle de ha gett upp. Det är just det här som en del människor råkar ut för i dag. De försöker följa flera stjärnor, flera religioner, flera vishetsläror. Till slut ger man upp.
Trettondedag jul handlar om att Gud vill ta med oss i sitt arbete.
De vise männen gav Jesus tre gåvor. Samma sak får vi göra.
De gav guld. Vi kan också ge av våra pengar. Genom att ge till goda ändamål blir vi Guds medarbetare.
De gav rökelse. Rökelse är en gammal symbol för bön. Det står också i bibeln att de föll ner och hyllade honom. Vår rökelse innebär att vi hyllar Gud med våra böner. ”Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden.” Här i Sverige tänker man sig ibland att man måste stå stilla – eller kanske sitta stilla - och lova Gud. Man kan lova Gud med hela sin kropp.
De gav myrra. Myrra är ett väldoftande ämne som man kan blanda in i smörjelse. Myrran får stå för tjänande, som när man smörjer en annan människa.
Men var de bara tvungna att ge något? Fick de inget. Jo, det hände redan innan de gav sina gåvor. Gud ger sina gåvor innan vi börjar ge. ”När de såg stjärnan fylldes de av en stor glädje.” (Matteusevangeliet 2:10) Glädje och mening i livet är den största gåvan av alla som en människa kan få. Den glädjen är svår att hitta om vi irrar runt mellan olika stjärnor. Den får vi när vi ser vilken stjärna det är som lyser klarast.
Etiketter:
de vise männen,
glädje,
stjärnan,
trettondedag jul
fredag 24 december 2010
Glädjens tid
I Svenska dagbladet kan man läsa om Owe Wikströms bok Till längtans försvar. Han berättar bland annat om hur han vid en gudstjänst i Notre Dame i Paris fick höra en senegalesisk predikant predika om hur viktigt det är att vi följer vår inre röst.
Vanligtvis brukar den inre rösten säga något allvarligt. Det brukar vara samvetet som knackar på till exempel. Ibland är den inre rösten bara glad:
"Mitt hjärta är redo, Gud,
jag vill sjunga och spela.
Vakna, min själ,
vakna, harpa och lyra,
jag vill väcka morgonrodnaden." (Psaltaren 108:2-3)
Det är viktigt att allt får ha sin tid. Advent har varit längtans och allvarets tid. Julen är glädjens tid.
God jul till er alla.
Vanligtvis brukar den inre rösten säga något allvarligt. Det brukar vara samvetet som knackar på till exempel. Ibland är den inre rösten bara glad:
"Mitt hjärta är redo, Gud,
jag vill sjunga och spela.
Vakna, min själ,
vakna, harpa och lyra,
jag vill väcka morgonrodnaden." (Psaltaren 108:2-3)
Det är viktigt att allt får ha sin tid. Advent har varit längtans och allvarets tid. Julen är glädjens tid.
God jul till er alla.
tisdag 30 november 2010
Om glädje och lycka
Galaterbrevet räknar upp Andens nio frukter: "Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (5:22-23)
Vad är egentligen glädje och lycka? Man kan inte låta bli att le. Hjärtat slår litet snabbare. Musklerna i kroppen slappnar av. Oxytocin, dopamin och endorfiner flödar i blodet, eftersom hjärnan har gett signaler om detta.
Hjärnforskare har också lyckats hitta bevis att glädje uppstår när man först ser något man vill ha och sedan får det. Men det måste finnas en strävan däremellan. Om man alltför lätt får vad man vill ha så känns inte glädjen lika intensivt. Så står det också i Predikaren: ”Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda - det är en gåva från Gud.” (3:13) ”I all sin möda”. Det stod ju inte att äta och dricka utan möda är en gåva från Gud. Någon klok människa har sagt ”Av alla livets glädjeämnen är arbetsglädjen den mest bestående.” (Henry Heerup) Arbetsglädjen – att vara Guds medarbetare på jorden – är kanske en mer bestående glädje än bara maten eller att få en komplimang. Att bara få allt serverat ger inte en lika bestående glädje. ”Världen vimlar av muntra prissar med förtvivlan i hjärtat.” (Herbert Tingsten)
Forskarna har också försökt att utreda hur det kommer sig att vissa människor är glada och lyckliga och andra inte. En rapport menar att lycka till 50 % beror på ärftliga anlag – man har studerat tvillingar och nära släktingar och lagt märke till att lycka helt enkelt är ärftligt till stor del. 10-15 % är mätbara faktorer, socioekonomisk status, civilstånd, hälsa, inkomst o.s.v. I vår tid är det många människor som tror att en stor lotterivinst skapar en stor glädje och förändrar en människas liv. Det är alltså fel om man får tro den här undersökningen. Det kan högst ge ett bidrag på 10-15 procent glädje i en människas liv. Samma sak är det med tråkiga saker som händer. När tycker att jag har lagt märke till en sak när jag lär känna människor. Det finns någon slags sorg eller sår eller bedrövelse hos varje människa eller i varje familj. Det har en betydelse, men inte en så stor betydelse för glädjen som man kan tänka sig. ”Den som inte kan gråta av hela sitt hjärta kan inte heller skratta.” (Golda Meir.) Det kanske är frågan om att vissa människor kan hantera sina olyckor på ett bättre sätt än andra.
Den som har följt med i uträkningen av procentsatser kanske kommer ihåg att den här vetenskapliga rapporten sade att 50 % av glädjen var medfödd. 10-15 % beror på mätbara faktorer. Då återstår 35-40 % som den här rapporten menar att de inte kan förklaras med mätbara faktorer.
Men det finns andra rapporter som menar att religionen har en stor betydelse för de återstående 35-40 %. Forskning har också visat att troende människor är i genomsnitt lyckligare än andra. Depression är sällsyntare, självmordstankar sällsyntare, användning av droger och alkohol är sällsyntare. Hur det kommer sig är en intressant fråga.
Jag vågar därför tro att en stor del av de här 35-40 % av den glädjen som en forskare menade inte kan förklaras med mätbara faktorer för en del människor kan förklaras med en tro på Jesus Kristus. Andra faktorer kan säkert spela in också. Vad gör dig glad?
Vad är egentligen glädje och lycka? Man kan inte låta bli att le. Hjärtat slår litet snabbare. Musklerna i kroppen slappnar av. Oxytocin, dopamin och endorfiner flödar i blodet, eftersom hjärnan har gett signaler om detta.
Hjärnforskare har också lyckats hitta bevis att glädje uppstår när man först ser något man vill ha och sedan får det. Men det måste finnas en strävan däremellan. Om man alltför lätt får vad man vill ha så känns inte glädjen lika intensivt. Så står det också i Predikaren: ”Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda - det är en gåva från Gud.” (3:13) ”I all sin möda”. Det stod ju inte att äta och dricka utan möda är en gåva från Gud. Någon klok människa har sagt ”Av alla livets glädjeämnen är arbetsglädjen den mest bestående.” (Henry Heerup) Arbetsglädjen – att vara Guds medarbetare på jorden – är kanske en mer bestående glädje än bara maten eller att få en komplimang. Att bara få allt serverat ger inte en lika bestående glädje. ”Världen vimlar av muntra prissar med förtvivlan i hjärtat.” (Herbert Tingsten)
Forskarna har också försökt att utreda hur det kommer sig att vissa människor är glada och lyckliga och andra inte. En rapport menar att lycka till 50 % beror på ärftliga anlag – man har studerat tvillingar och nära släktingar och lagt märke till att lycka helt enkelt är ärftligt till stor del. 10-15 % är mätbara faktorer, socioekonomisk status, civilstånd, hälsa, inkomst o.s.v. I vår tid är det många människor som tror att en stor lotterivinst skapar en stor glädje och förändrar en människas liv. Det är alltså fel om man får tro den här undersökningen. Det kan högst ge ett bidrag på 10-15 procent glädje i en människas liv. Samma sak är det med tråkiga saker som händer. När tycker att jag har lagt märke till en sak när jag lär känna människor. Det finns någon slags sorg eller sår eller bedrövelse hos varje människa eller i varje familj. Det har en betydelse, men inte en så stor betydelse för glädjen som man kan tänka sig. ”Den som inte kan gråta av hela sitt hjärta kan inte heller skratta.” (Golda Meir.) Det kanske är frågan om att vissa människor kan hantera sina olyckor på ett bättre sätt än andra.
Den som har följt med i uträkningen av procentsatser kanske kommer ihåg att den här vetenskapliga rapporten sade att 50 % av glädjen var medfödd. 10-15 % beror på mätbara faktorer. Då återstår 35-40 % som den här rapporten menar att de inte kan förklaras med mätbara faktorer.
Men det finns andra rapporter som menar att religionen har en stor betydelse för de återstående 35-40 %. Forskning har också visat att troende människor är i genomsnitt lyckligare än andra. Depression är sällsyntare, självmordstankar sällsyntare, användning av droger och alkohol är sällsyntare. Hur det kommer sig är en intressant fråga.
Jag vågar därför tro att en stor del av de här 35-40 % av den glädjen som en forskare menade inte kan förklaras med mätbara faktorer för en del människor kan förklaras med en tro på Jesus Kristus. Andra faktorer kan säkert spela in också. Vad gör dig glad?
torsdag 7 oktober 2010
Nyttigt att sortera känslorna
Varje människa går om kring med både glädjeämnen och sorger i sig. Det är viktigt att man inför sig själv vågar sätta fingret på vad det är man har att glädjas över och vad det är som smärtar. Annars kanske man inte lär sig att uppskatta det man har att glädjas över i livet.
Owe Wikström har uttryckt detta så klart i meningen "formulera några enkla ord av tacksamhet eller klagan över livet" som är hämtad från hans nya bok "Att älska livet mer än dess mening" som recenseras i Kyrkans tidning.
När dessa ord är formulerade går det att tänka klarare över vad man kan göra åt det som smärtar. Ibland får man inse att det inte går att göra något åt det. Då får man i stället satsa mer energi på att glädjas åt det som man kan eller borde glädjas åt.
Vad man kallar den här processen är mindre viktigt. man kan helt enkelt kalla det att tänka efter. Samtidigt är det en form av bön. Man kan också ta hjälp av en god vän för att tänka efter, eller gå till en själavårdare.
Jesus säger: "Saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta." (Lukasevangeliet 6:21) Det är nog så att den som kan gråta också får lättare att skratta än den som ständigt biter ihop.
---
En annan betraktelse inför tacksägelsedagen återfinns i tidningen Dagen.
Owe Wikström har uttryckt detta så klart i meningen "formulera några enkla ord av tacksamhet eller klagan över livet" som är hämtad från hans nya bok "Att älska livet mer än dess mening" som recenseras i Kyrkans tidning.
När dessa ord är formulerade går det att tänka klarare över vad man kan göra åt det som smärtar. Ibland får man inse att det inte går att göra något åt det. Då får man i stället satsa mer energi på att glädjas åt det som man kan eller borde glädjas åt.
Vad man kallar den här processen är mindre viktigt. man kan helt enkelt kalla det att tänka efter. Samtidigt är det en form av bön. Man kan också ta hjälp av en god vän för att tänka efter, eller gå till en själavårdare.
Jesus säger: "Saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta." (Lukasevangeliet 6:21) Det är nog så att den som kan gråta också får lättare att skratta än den som ständigt biter ihop.
---
En annan betraktelse inför tacksägelsedagen återfinns i tidningen Dagen.
Etiketter:
bön,
glädje,
sorg,
Tacksägelsedagen
måndag 6 september 2010
Mat, dryck och glädje
Tar du dig att äta och dricka tillsammans med andra? Det står i bibeln att det är viktigt. "Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda - det är en gåva från Gud" (Predikaren 3:13).
Kanske någon blir förvånad att bibeln tar upp mat och dryck som en prioriterad fråga. Skall inte bibeln handla framför allt om Gud och om andlighet?
Jo, men allt som har med livet att göra har också med vår själ och vår andlighet att göra. Orden kropp, själ och ande är egentligen bara olika ord för att beskriva olika funktioner hos människan. Mat och dryck och glädje är därför viktigt inte bara för kroppens funktioner, utan för livet som helhet.
Författaren till boken Predikaren beskriver ett av de främsta glädjeämnena i livet: "Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda - det är en gåva från Gud" Att finna glädje innebär just att äta och dricka tillsammans med andra. Måltidsgemenskapen är en viktig gemenskap. I varje familj måste vi sträva efter att ha ordentliga måltider där vi har gott om tid inte bara att äta tillsammans, utan också att samtala i lugn och ro. Många som lever som ensamstående träffar gärna andra och äter tillsammans med dem. Ibland är vi tvungna att äta snabbt för att vi har bråttom, men det ändrar inte på regeln att en riktig måltid ger grunden till en gemenskap med familj och vänner.
Bibeln handlar alltså inte enbart om Gud. Snarare handlar bibeln om hur vi skall göra för att få leva ett gott liv, ett liv värt att leva. Så vill Gud att vi skall leva våra liv. Det har han skapat oss till. I detta goda livet är mat, dryck och tid för andra människor en central ingrediens.
---
Som inspiration kan man kanske använda en artikeln från t.ex. Dagens Nyheter.
Andra tänkvärda tankar om liknande ämnen finns i en artikeln om köksbordets betydelse i Dagen.
Kanske någon blir förvånad att bibeln tar upp mat och dryck som en prioriterad fråga. Skall inte bibeln handla framför allt om Gud och om andlighet?
Jo, men allt som har med livet att göra har också med vår själ och vår andlighet att göra. Orden kropp, själ och ande är egentligen bara olika ord för att beskriva olika funktioner hos människan. Mat och dryck och glädje är därför viktigt inte bara för kroppens funktioner, utan för livet som helhet.
Författaren till boken Predikaren beskriver ett av de främsta glädjeämnena i livet: "Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda - det är en gåva från Gud" Att finna glädje innebär just att äta och dricka tillsammans med andra. Måltidsgemenskapen är en viktig gemenskap. I varje familj måste vi sträva efter att ha ordentliga måltider där vi har gott om tid inte bara att äta tillsammans, utan också att samtala i lugn och ro. Många som lever som ensamstående träffar gärna andra och äter tillsammans med dem. Ibland är vi tvungna att äta snabbt för att vi har bråttom, men det ändrar inte på regeln att en riktig måltid ger grunden till en gemenskap med familj och vänner.
Bibeln handlar alltså inte enbart om Gud. Snarare handlar bibeln om hur vi skall göra för att få leva ett gott liv, ett liv värt att leva. Så vill Gud att vi skall leva våra liv. Det har han skapat oss till. I detta goda livet är mat, dryck och tid för andra människor en central ingrediens.
---
Som inspiration kan man kanske använda en artikeln från t.ex. Dagens Nyheter.
Andra tänkvärda tankar om liknande ämnen finns i en artikeln om köksbordets betydelse i Dagen.
lördag 21 augusti 2010
Meningen med livet
Hur kan det komma sig att två människor som lever under ungefär samma villkor kan ha helt olika inställning till livet? Den ene gläder sig åt livet och tycker för det mesta att det är underbart att leva. Den andre tycker att livet är meningslöst och tomt.
Det finns inget enkelt svar på den här frågan. Undersökningar har visat att friska människor vanligtvis är lyckligare än sjuka. Människor som har fått kärlek i livet får bättre självkänsla och blir inte så lätt oroliga av att få kritik än de som inte har fått möta särskilt mycket kärlek. De som har mött kärlek kan lättare förbli på gott humör även när de kritiseras av andra.
Annan forskning visar att glädje bara delvis kan förklaras med hur vi har det i livet. Det verkar helt enkelt som om om vissa personer är gladare än andra, hur de än har det.
Akuta händelser som har inträffat t.ex. anhörigas död och andra faktorer som arbetslöshet påverkar givetvis också inställngen till livet.
"Allt skapat har lagts under tomhetens välde..." (Romarbrevet 8:20). När Paulus konstaterar detta är det kanske efter det att han har satt sig ned och försökt fundera ut vad meningen med livet är. Det var visat sig att just den frågan är omöjligt att hitta ett vettigt svar till. Att grubbla över meningen gör ingen människa lycklig. Livet är till för att levas. Om vi tackar Gud för det goda vi har fått ger det oss en större möjlighet till en positiv syn på livet, än om vi försöker hitta livets mening på ett teoretiskt plan.
Det här livet som vi har fått av Gud är gott på många sätt, men inte perfekt. Man brukar säga att optimisten säger att ett glas är halvfullt, samtidigt som pessimisten säger att det är halvtomt.
Det finns inget enkelt svar på den här frågan. Undersökningar har visat att friska människor vanligtvis är lyckligare än sjuka. Människor som har fått kärlek i livet får bättre självkänsla och blir inte så lätt oroliga av att få kritik än de som inte har fått möta särskilt mycket kärlek. De som har mött kärlek kan lättare förbli på gott humör även när de kritiseras av andra.
Annan forskning visar att glädje bara delvis kan förklaras med hur vi har det i livet. Det verkar helt enkelt som om om vissa personer är gladare än andra, hur de än har det.
Akuta händelser som har inträffat t.ex. anhörigas död och andra faktorer som arbetslöshet påverkar givetvis också inställngen till livet.
"Allt skapat har lagts under tomhetens välde..." (Romarbrevet 8:20). När Paulus konstaterar detta är det kanske efter det att han har satt sig ned och försökt fundera ut vad meningen med livet är. Det var visat sig att just den frågan är omöjligt att hitta ett vettigt svar till. Att grubbla över meningen gör ingen människa lycklig. Livet är till för att levas. Om vi tackar Gud för det goda vi har fått ger det oss en större möjlighet till en positiv syn på livet, än om vi försöker hitta livets mening på ett teoretiskt plan.
Det här livet som vi har fått av Gud är gott på många sätt, men inte perfekt. Man brukar säga att optimisten säger att ett glas är halvfullt, samtidigt som pessimisten säger att det är halvtomt.
Etiketter:
glädje,
Tolfte söndagen efter trefaldighet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
