måndag 31 oktober 2011

Att arbeta med sin frälsning

"Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta."
(Filipperbrevet 2:12)

En central punkt i kristen tro är att vi är Guds barn av nåd. Att vi är Guds barn eller frälsta är ingenting vi kan förtjäna genom andlig träning på något sätt. Det är en nåd.
Förhållande att vi är Guds barn kan liknas med förhållandet till våra föräldrar. Vi är våra föräldrars barn. Man kan ha antingen ett gott eller ett mindre bra förhållande till sina föräldrar under olika perioder av livet, men det ändrar inte på grunden att vi är våra föräldrars barn.
Därför kanske vi blir förvånade när vi läser att Paulus skriver att vi skall arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning. Är inte frälsningen något vi får av nåd? Jo, men på samma sätt som vi måste arbeta med att ha ett gott förhållande till våra föräldrar, så måste vi också arbeta med vårt förhållande till Gud. Det finns alltid mer att upptäcka i den kristna tron. Det finns alltid möjlighet att få växa i sin tro. Det ändrar inte på grunden: Vi är Guds barn av nåd.

Gud välsigne dig!

söndag 30 oktober 2011

Sätt en vakt för min mun

"En psalm av David.
Herre, jag ropar till dig, skynda till min hjälp,
yssna på mig när jag ropar.
Låt min bön vara rökelse för dig,
mina lyfta händer ett kvällsoffer.
Herre, sätt en vakt för min mun,
en dörrvakt för mina läppar.(Psaltaren 141:1-3)

Psalmisten ber Herren om hjälp att kunna tygla sin tunga. Det kan vara av egen erfarenhet som kung David ångrar något som han har sagt, något som har sårat en människor och ställt till stora problem.
Någon har sagt så här: "Innan du har yttrat ett ord är du dess herre. När du väl har sagt det är du dess slav.
Att vi människor blir irriterade på varandra är det inte något konstigt med. Vi har olika idéer och är olika personligheter. Utmaningen är att vända detta till något gott i stället för en källa till irritation och till hårda ord.

Gud välsigne dig!

fredag 28 oktober 2011

Att våga tro

"Från Shittim sände Josua, Nuns son, ut två män som spejare med uppdrag att se närmare på landet och på Jeriko. De gav sig i väg och kom till en sköka som hette Rachav och låg över i hennes hus."
(Josua 2:1)


Varför valde de två spejarna att just att övernatta hos en sköka, alltså en prostituerad? Kanske svaret var så enkelt att det var lätt för två främmande män att få komma in i en prostituerads hus. Eller valde de den prostituerade för att hon troligen kände många människor och kunde ge spejarna den information de behövde. I vilket fall som helst fanns skökan Rahav med i Guds plan.
Många människor har svårt att tänka sig att de finns med i Guds plan, att Gud verkligen har en mening med deras liv. Gud tvingar oss aldrig att bli hans medarbetare. Tvärtom, det krävs tro för att vi verkligen skall ta till oss nåden att vi är Guds barn och uppdraget som Guds medarbetare.
Den tron fanns hos skökan Rahav. Det hade varit spännande att få veta mer om henne. Hon och hennes anhöriga nämns i förbifarten några kapitel senare i Josuas bok. Vi får tro och hoppas att hon fick ett gott liv. Gud använder alla slags människor som sina medarbetare. Inte bara de välartade, utan även dem som misslyckas och är föraktade. Vi behöver aldrig tveka om Gud vill ha med oss att göra.

Låt oss be om att vi, liksom Rahav, ser vad Gud vill göra med våra liv.


Gud välsigne dig!

torsdag 27 oktober 2011

Klimatfrågornas andliga dimension

"De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade i stället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen."
(Romarbrevet 1:25)

Miljö- och klimatfrågorna blir aktuella med jämna mellanrum. Just nu är ett sådant tillfälle eftersom FN:s klimatmöte i Sydafrika närmar sig. (Dagen.)

Det finns en andlig dimension i miljöfrågorna. När Paulus i Romarbrevet talar om ett liv utan kunskap om Gud handlar det bland annat om att vi människor ibland dyrkar och tjänar det skapade i stället för skaparen. I vår tid finns det många sådana frestelser. Inköp (ibland kallat shopping), resande och en jakt på upplevelser tar en allt större plats i många människors liv. En sådan jakt har inte alltid ett konkret mål. Risken är i stället att den föder en allt större längtan efter fler inköp, mer resande och fler upplevelser, sådant som är en starkt bidragande orsak till klimatförändring och miljöförstöring.

Vi kan aldrig helt avstå från inköp, resande eller upplevelser. Det är inte heller det som Paulus uppmanar oss till. Han uppmanar oss att tänka efter var centrum i våra liv finns. Vår uppgift är att vara Guds medarbetare.

Gud välsigne dig i att vara en Guds medarbetare!

onsdag 26 oktober 2011

I Guds hand



"Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand."
(Psaltaren 139:5)

Guds hand är en skulptur av Carl Milles, här fotad av Holger Ellgaard. Skulpturen föreställer en naken ung man som är spänd och villrådig samtidigt som han skådar uppåt. Carl Milles var som ung intresserad av astronomi och tänkte sig att Gud var en avlägsen och skapande makt. Den unge mannen skådar uppåt, kanske för att han söker Gud, samtidigt som kan kanske inte märker att han hela tiden står i Guds hand.
Ibland söker vi Gud långt borta och märker inte att han finns alldeles nära oss. Ibland söker vi andliga vishetslärare långt borta och glömmer att vi kan möta Gud i nattvarden i närmaste kyrka eller i bönen hemma i vår kammare.

Gud välsigne dig!

tisdag 25 oktober 2011

Ta emot ordet med glädje

"De som får sådden på de steniga ställena, det är de som tar emot ordet med glädje när de hör det..."
(Markusevangeliet 4:16)

Det finns många sätt att glädjas över bibelordet. Det sätt Jesus kanske syftar på i liknelsen om de fyra sädesåkrarna är att man tar emot ordet som Guds tilltal. Ett annat sätt att glädjas över ordet är att läsa det för de många spännande berättelsernas skull, utan att kanske på en gång uppleva det som Guds tilltal.
Åter ett annat sätt är att samtala om det, berätta berättelserna för andra. När Dagen publicerar en test, där man kan undersöka hur mycket man egentligen kan av bibeln så är också det ett sätt att glädjas, en möjlighet att återupptäcka många viktiga ställen i bibeln.
Låt oss glädjas över bibeln på många sätt.

Gud välsigne dig!

måndag 24 oktober 2011

Utvägar ur problem

"Låt mig åter glädjas över att du räddar,
håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne."
(Psaltaren 51:14)

Gud visar oss många utvägar ur de problem som drabbar oss människor. Vi måste dock vara öppna för att se utvägarna och för att vara villiga att bli räddade.

Gud välsigne dig!

söndag 23 oktober 2011

Skällsord och okvädningsord i bibeln

"När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: 'Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden?'"
(Lukasevangeliet 3:7)

Bibeln är en bok som inte ryggar för några mänskliga känslor. Självklart kan man hitta skällsord och förolämpningar även i Bibeln. Jesus var själv en hetlevrad person och när det hettade till kunde han ibland ta till hårda ord. Vid ett tillfälle kallade han Petrus Satan (Mark. 8:33). När folket kom och ville döpas av Johannes döparen kallade han dem huggormsyngel.

Visst kan Jesus bli arg när det behövs, men han tänker också vidare på vredens och okvädningsordens funktion. Överallt där människor har med varandra att göra kan man bli irriterade eller arga på varandra. (En ny avhandling handlar om okvädningsord på 1600-talet, SVT.) Det Jesus vill lära oss är att inte stanna kvar i ilskan. I stället ger vreden ett gyllene tillfälle att lösa den bakomliggande spänningen. I bergspredikan säger Jesus.

"Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva.
(Matteusevangeliet 5:21-24)

I det här avsnittet vill Jesus inte precisera olika straffsatser för olika synder. Nej, han betonar att lika naturligt som vrede förekommer i medmänskliga relationer, lika naturligt borde det vara att vi lär oss att försonas med varandra. Det är det här bibelordet vi bygger på när vi tar varandra i handen och hälsar varandra med orden "Herrens frid" i mässan innan vi går fram i nattvarden.

Är du irriterad på någon människa? Tänk efter om det finns möjlighet att försonas

Gud välsigne dig!

lördag 22 oktober 2011

Jorden skall förgå, men när?

"Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå.
Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. Se till att ni håller er vakna, ni vet inte när tiden är inne. Det blir som när en man har rest bort; han har lämnat sitt hus och låtit sina tjänare ta hand om det, var och en med sin uppgift, och han har befallt portvakten att vaka. Håll er alltså vakna, ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller i gryningen eller på morgonen. Se upp, så att han inte plötsligt kommer och finner er sovande. Jag säger till er, och jag säger till alla: Håll er vakna!"
(Markusevangeliet 13:31-37)

Inte ens Jesus själv vet när himmel och jord skall förgå. Det är bara Gud Fader som vet det. I alla tider har det framträtt överhettade predikanter som har trott sig kunna förutsäga när jorden skall gå under. Vi har nyss (DN) hört talas om predikanten Harold Camping som än en gång har misslyckats att förutsäga jordens undergång.

Men vi har ingen orsak att göra oss lustiga över honom. Betydligt farligare än att göra misstaget att försöka fastställa dagen och timmen för jordens undergång är det när vi lever som om vi tror att jorden eller vi själva skall bestå för evigt. Jesus uppmanar oss att hålla oss vakna, att leva som om vi får möta vår domare när som helst.

Gud välsigne dig!

fredag 21 oktober 2011

Förtrösta inte på rikedom

"Lita inte till våld,
sätt inte ert hopp till rövat gods.
Om än er rikedom växer,
förtrösta inte på den."
(Psaltaren 62:11)

Fattigdom är inte något att sträva efter, men rikedom är överskattat. Att det är så är en del av mänsklighetens samlade erfarenheter. Även i Psaltaren utsägs det att rikedom inte är något att förtrösta på. Girighet kan ibland vara ett missbruk, ett sätt att trycka ned bekymmer i livet och döva smärtan, i stället för att göra något åt det som skulle behöva åtgärdas. Girighet är alltså en varningsklocka som uppmanar oss att tänka igenom våra liv och försöka komma fram till vad det är som egentligen smärtar oss.

Gud välsigne dig!

torsdag 20 oktober 2011

Bilden av Jesus välsignar oss

"Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss, så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga."
(Lukasevangeliet 1:1-4)

Evangelisten Lukas bemödade sig att ge en samlad skildring om Jesus Kristus och skriva ned berättelserna om honom "i rätt ordning." Enligt traditionen var Lukas också den förste som målade en bild av Jesus. Det är inte lätt att bedöma vilka traditioner som är riktiga och vilka som inte är det. Den här traditionen visar ändå att bilder av Jesus har en stor sprängkraft, något som har visat sig med all tydlighet när man i den saudiska fotbollsligan har förbjudit tatueringar med bilder av Jesus. (Dagen)
Om vi har en bild av Jesus Kristus i vår närhet blir vi påverkade av den. Det är en påminnelse om att Gud själv finns närvarande. Det är en påminnelse om att Jesus är Guds son och min Frälsare. Det är en påminnelse om hans vilja med våra liv. I Sverige behöver vi inte risker att någon förbjuder vare sig tatueringar med Jesus eller andra bilder. Låt oss använda den friheten.

Gud välsigne dig!

onsdag 19 oktober 2011

Att stå fast och ta emot välsignelsen

"Om jag bara kunde stå fast i min strävan
att hålla dina stadgar!"
(Psaltaren 119:5)

En människas kroppsspråk beskrivs många gånger i psaltaren: Man står fast i sin strävan. Man sitter bland hädare. Man ligger tryckt mot marken.

Kroppsspråket finns också i gudstjänsten. Ibland står man, ibland sitter man. Man faller på knä. I vissa kyrkors gudstjänster ligger man till och med ner.

Det är inte oviktigt hur vi använder våra kroppar i gudstjänsten. Att vi står upp under välsignelsen är en gammal tradition. Allt oftare kan vi se att människor tar emot välsignelsen sittande. Kanske av bekvämlighet, kanske för att de inte har upptäckt kroppsspråkets betydelse.

När vi tar emot välsignelsen stående betyder det att vi vill stå fast i vår strävan att hålla Guds stadgar. Många gånger - men inte alltid - är Guds välsignelse beroende av att vi själva inriktar våra liv mot Gud. När vi lyder Guds lag gör vi det mer sannolikt att våra liv blir bra. När vi tar emot välsignelsen stående visar vi att vi vill vara aktiva lärjungar.

Gud välsigne dig!

tisdag 18 oktober 2011

Sakramenten, en stor hemlighet

"Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall bli ett. Detta rymmer en stor hemlighet, här låter jag det syfta på Kristus och kyrkan. Men dessutom skall var och en av er älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa respekt för sin man."
(Efesierbrevet 5:31-33)

Paulus jämför förhållandet mellan Kristus och kyrkan med ett äktenskap. Det finns en oerhört närhet i förhållandet. Kyrkan är en världslig institution med administration, revision och verksamhetsberättelser, men samtidigt är hon (kyrkan brukar kalls hon) Kristi brud.
Paulus talar om att detta rymmer en stor hemlighet. Ordet hemlighet är på grekiska "mysterion" och på latin "sacramentum". I kyrkan talar vi om att det finns olika sakrament, olika heliga handlingar i vilka vi som kristna tror att Gud verkar i gestalt av världsliga tecken.
Ibland brukar man påstå att protestanter tror att det finns tre (eller två) sakramenten, under det att katolikerna menar att det finns sju. Det här är i själva verket en skenbar motsättning. Vi är egentligen överens om att Jesus Kristus mycket tydligt instiftar dopet, nattvarden och bikten. Konfirmationen, de sjukas smörjelse, ämbetsvigningen och äktenskapet är inte instiftade av Jesus Kristus själv, men har sedan urminnes tider funnits i kyrkans gemenskap.

Att vi är döpta är ett jordiskt tecken på en himmelsk verklighet: Vi får vara Guds barn!

Gud välsigne dig!

måndag 17 oktober 2011

Tro, hopp och kärlek



"Men nu består tro, hopp och kärlek,
dessa tre,
och störst av dem är kärleken."
(Första Korinthierbrevet 13:13).

Om vi läser kapitel 12 i Första Korinthierbrevet, alltså kapitlet innan Paulus skriver de kända orden om tro, hopp och kärlek, ser vi att Paulus uppmanar församlingsmedlemmarna i Korinth att inte vara högmodiga över sina respektive talanger, utan att i stället se olikheterna som en rikedom. Det är ju just för att vi människor är olika som en kristen församling, en familj eller samhället fungerar.
Om man försöker tävla med varandra om vem som tror mest, då är man på fel väg. Att tävla med varandra i kärlek är bättre. Då gäller det att komma ihåg att kärlek inte är samma sak som slapphet eller att påstå att allt är tillåtet.

Gud välsigne dig!

söndag 16 oktober 2011

Bibeln som det levande ordet

"Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar."
(Hebreerbrevet 4:12)

På vilket sätt är bibeln Guds ord? För att få svar på frågan kan vi se på hur bibeln ser på sig själv. När Hebreerbrevet skrevs fanns det inte något som kallades "Bibeln". Hebreerbrevets författare konstaterar att "Guds ord" är levande och verksamt. Om vi tillåter Bibeln att leva och verka i oss blir också bibeln ett levande ord som får spela en avgörande roll för våra liv och som för oss framåt i livet genom glädjeämnen, svårigheter och förbi irrvägar.

Torsten Åhman säger i en artikel i Dagen: "En alldeles avgörande aspekt för bibeltolkningen - som också skiljer läsningen från annan litteratur - är den andliga. Att läsa bibeln under bön. Då förs vi in, menar Torsten, i en process där Guds Ande får tillgång till vår inre personlighet."

Vad innebär det då att läsa bibeln under bön? Kanske det är så enkelt som att vi läser långsamt och eftertänksamt och frågar oss vad det har med våra egna liv att göra. Samtidigt får vi vända oss till Gud och formulera några enkla meningar kring böneorden tack, hjälp och förlåt.

Gud välsigne dig!

fredag 14 oktober 2011

Vårt åldrande och vår rikedom inför Gud

"Det är den dag då husets väktare darrar
och de starka männen sviktar,
då malerskorna slutat mala - de är för få -
då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren,
då dörrarna mot gatan stängs till,
då ljudet från kvarnen dämpas,
stämman blir tunn som en fågels
och sångrösten mister sin klang,
då man bävar för en backe
och för fasorna på vägen,
då mandelträdet lyser vitt,
gräshoppan släpar sig fram
och kaprisfrukten mist sin kraft,
då människan går till sitt eviga hem
och gråtarna väntar på gatan,
ja, innan silvertråden slits av
och guldskålen brister,
kruset krossas vid källan
och brunnshjulet går i bitar;
då stoftet återvänder till jorden, sitt ursprung,
och livsanden återvänder till Gud, som gav den."
(Predikaren 12:3-7)

Predikaren beskriver hur en människa - kanske han själv - åldras. Med poetiska omskrivningar beskrivs det hur kroppen förändras när åren går.
Åldrandet är någonting vi får leva med från vår födelse, men det brukar var i medelåldern som vi blir allt mer medvetna om att kroppen förändras och att livet är ändligt.
För vissa människor är tanken på åldrandet svår att bära. Åldrandet kanske är svårare att bära om man har byggt alltför mycket av sin stolthet på ett attraktivt yttre, på rikedom eller på det som kallas framgång i världens ögon.
När temat i kyrkan på sjuttonde söndagen efter trefaldighet är "Rik inför Gud" så får vi påminna oss om att: "Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken, förblir i Gud och Gud i honom." (Första Johannesbrevet 4:16)
Rikedomen inför Gud - att vi får vara Guds barn är en gåva som består när våra kroppar förändras.

I Dagen
skriver Joel Haldorff att "Vår identitet är mycket större".

Gud välsigne dig!

torsdag 13 oktober 2011

Årlig kontrollbesiktning

"Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss."
(Första Johannesbrevet 1:7)

Dagens ledare skriver: "En diktatur har inga skandaler. När tveksamheter kommer i dagen vet vi att demokratin fungerar" Det är helt riktigt. Vi måste också vara medvetna att alla människor bär på synd. När man har en ledande ställning kan man råka illa ut om det blir offentligt känt att man har varit oärlig. Alla människor - kända och okända - bör ha en beredskap att ta tag i sina egna mörka sidor.
Att gå till bikt och själavård regelbundet är inte något konstigt. Det är i själva verket lika naturligt som att man åker med bilen till bilprovningen varje år eller att vi själva går på läkarundersökning eller till tandläkaren någorlunda regelbundet.
Man har ingen orsak att vänta med att gå till bikt eller själavård till dess det verkligen står så illa till att livet kraschar.
Det finns ingen orsak att känna skadeglädje när en politiker - oavsett partifärg - blir påkommen att vara en syndare. Det är bara en påminnelse för oss alla att ta ansvar för våra egna liv. Varför inte genom att låta kontrollbesikta oss själva. Ta kontakt med en präst om du vill beställa tid.

Gud välsigne dig!

onsdag 12 oktober 2011

Att kasta sina bördor på Herren

"Kasta din börda på Herren,
han skall sörja för dig.
Aldrig låter han den rättfärdige svikta."
(Psaltaren 55:23)

Alla människor har bördor i livet. Somliga har små bördor, andra har stora. Ibland säger vi att varje människa har sitt kors att bära. I det här fallet betyder kors och börda samma sak.
Man brukar säga att varje människa måste bära sitt kors själv. Hur stämmer då det med citatet från Psaltaren där det sägs att vi kan kasta våra bördor på Herren? Att vi kan kasta våra bördor på Herren handlar om att vi i bön kan vända oss till Herren. Vi kan lägga fram våra bekymmer för honom och på så sätt få stöd i den kamp vi står i. Att vi över huvud taget formulerar vad våra bekymmer är, är ett stort steg i sig, ett första steg på vägen vidare. När vi formulerar vad våra bekymmer är sviktar vi inte lika lätt som om vi inte ens vill erkänna för oss själva vilka våra bördor är.

Gud välsigne dig!

tisdag 11 oktober 2011

En öm Gud som ger oss frihet

"Som en far visar ömhet mot barnen,
så visar Herren ömhet mot dem som fruktar honom."
(Psaltaren 103:13)

Olika fäder kan vara ganska olika mot sina barn. Vissa fäder är stränga och ställer hårda krav, andra är mer tillåtande och ger sina barn stor frihet. En far som har flera barn kan också förändras. Det äldsta barnet uppfostras ofta med fler krav och det yngsta får större frihet.

Hur är då den far som beskrivs i Psaltaren. Eftersom psalmen är skriven av kung David är det troligt att kung David jämför Gud med sin egen far Jishai. David tillhörde de yngre i syskonskaran och blev alltså troligen uppfostrad med större frihet än sina storasyskon. I psalmen förstår vi också att Jishai var en öm far mot David.

Sådan är Gud. En öm far som ger oss stor frihet, men som också ger oss sin lag för att leda oss rätt i livet.

Gud välsigne dig!

måndag 10 oktober 2011

Fredspriset - ett led i en gammal kamp

"Om en man träffar en orörd flicka som inte är trolovad och förgriper sig på henne och de ertappas när han ligger med henne, skall mannen som låg med henne ge femtio siklar silver till flickans far. Han skall sedan gifta sig med henne, eftersom han har lägrat henne, och får inte skilja sig från henne så länge han lever."
(Femte Moseboken 22:28-29)

I år får tre kvinnor Nobels fredspris, bland annat två liberianskor som har kämpat för freden i landet efter ett blodigt inbördeskrig där våldtäkter och våld mot kvinnor varit en del av krigföringen. Det är hög tid att våldtäkter och övergrepp under krig uppmärksammas. Även under andra världskriget var detta ett problem, som fått uppmärksamhet först under senare år.

Det här är tyvärr inget nytt problem. Det fanns liknande problem på den tid då bibeln skrevs. Redan i moseböckerna kan vi lägga märke till formuleringar som syftar till att skydda våldtagna kvinnor. Vi kanske inte tycker att det är någon god ide att den våldtagna kvinnan skall gifta sig med den som har förgripit på henne. Då gäller det att minnas att äktenskap på den gammaltestamentliga tiden kanske framför allt handlade om ekonomisk trygghet och inte så mycket om förälskelse och kärlek, som är vår tids ideal.

Vi får läsa bibelord som det ovan citerade om att det handlar om att människor i alla tider har längtat efter och kämpat för ett gott samhälle och goda relationer mellan människor. Trots många bakslag går det arbetet vidare.

Om Nobels fredspris läs i DN och SvD.

Gud välsigne dig!

söndag 9 oktober 2011

En halv bibelvers med viktiga budskap

"...tala till varandra med psalmer och hymner och andlig sång."
(Efesierbrevet 5:18)

I kyrkorna hörs ibland diskussioner om vilken slags sång och musik det bör vara under gudstjänsterna. Vissa föredrar "gamla" psalmer. Ordet "gamla" kan då betyda allt mellan medeltida och tidiga 1900-talspsalmer. Andra föredrar olika slag av moderna psalmer.
I Efesierbrevet läser vi om psalmer, hymner och andlig sång. Redan i fornkyrkan fanns det alltså olika slag av andlig musik. Det är en rikedom för kyrkan att olika typer av kristen sång lever sida vid sida. Ordet "och" i ovanstående bibelord är alltså viktigt. Man skall inte begränsa sig till en typ av andlig sång, och underkänna alla andra typer.
I den citerade bibelversen finns också ett annat viktigt ord: "tala". Sång är inte bara musik. Sång är också ord, ett budskap. När vi sjunger kristna sånger sjunger vi alltså in ett budskap i oss själva. Vi blir tröstade, förmanade och uppbyggda.

Gud välsigne dig!

lördag 8 oktober 2011

Tålamod i lidande... eller inte

"Ta emot vad som än läggs på dig,
och ha tålamod i alla slags lidanden."
(Jesus Syraks son 2:4)

Skall man ta emot det som läggs på en med tålamod? Svaret är ibland ja, ibland nej.
Det gäller att skilja mellan den typ av lidande som det går att göra någonting åt och den sortens lidande som det inte går att göra någonting åt.
När man står mitt inne i lidande är det en fråga man måste ställa sig.

Gud välsigne dig!

fredag 7 oktober 2011

Glädjens tid är nu

"Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: "Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden." Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta." Han svarade: "Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa."
(Lukasevangeliet 19:37-40)

I bibeln kan vi ibland se att några ord är kursiverade, alltså skrivna med lutande stil. då handlar det vanligtvis om att vi läser ett stycke i nya testamentet och den kursiva stilen berättar att just de orden är ett citat från gamla testamentet. Lärjungarna som hälsade Jesus när han red in i Jerusalem, hälsade på Jesus med några ord från Psaltaren 118:25, alltså en sångtext som de kunde utantill.
Det är bra att kunna sånger utantill. Ibland behöver man kunna ta upp en sång utantill. Ibland skall glädje få tränga fram spontant. Sången och glädjen skall inte alltid planeras. Ibland bara finns den där.
Ibland märker vi också plötsligt Guds närvaro. Lärjungarna på Olivberget kände att Messias hade kommit. Den som skulle befria folket och de kunde inte låta bli att kalla honom konung och att hälsa honom med en sång de redan kunde.
Om vi vill se det kan vi också se att Gud verkar i våra liv. Vi bör komma ihåg att tacka honom för det.
I Dagen skriver Eva Cronsioe: "Låt barnen komma till mig, och hindra dem inte", manar han. Och nyckeln till det inlåsta barnet heter - tacksamhet.

Gud välsigne dig!

torsdag 6 oktober 2011

Så kallade förbjudna tankar

"[Jesus sade:] Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap."
(Matteusevangeliet 5:27:28)

Vi människor tänker ibland "förbjudna tankar". Det kan vara tankar om att man skulle vilja slå eller döda en viss människa eller att man önskar att en hjälplöst sjuk människa skulle dö. Till de "förbjudna tankarna" hör också sexuella fantasier om andra människor.
Sådana här tankar kallas ofta "förbjudna tankar" trots att kanske alla människor har sådana tankar någon gång. Många skäms över sådana här tankar och tror att de kanske är ensamma om att tänka "förbjudna tankar", men så är inte fallet. Den som tänker sådana tankar är helt normal.
Att det är normalt betyder inte att det är problemfritt. I bergspredikan uppmanar Jesus oss att vara på vår vakt. Tankarna i sig kanske inte gör så stor skada om de dyker upp vid enstaka tillfällen. Om de däremot får makt över oss kan de driva oss till destruktiva handlingar, alltså till synd.
Tankar om att man skulle vilja döda eller skada en viss människa har oftast sina rötter i en konflikt. När tankarna dyker upp har vi orsak att bestämma oss för om det rör sig om en konflikt som vi tror oss kunna lösa, eller om det är ett olösligt problem, som vi helt enkelt får bestämma oss att släppa för att det inte skall få makt över oss.
"Förbjudna tankar" om att en gammal och sjuk människa skall få dö har andra orsaker. När man ser en älskad människa lida och vet att döden skulle innebära en befrielse både för den sjuke och för andra som vårdar den sjuke kan sådana tankar komma upp. Man har blandade känslor eftersom man innerst inne älskar den sjuke och kan därför känna skam över sina tankar. Man har egentligen ingen orsak att skämmas. Tankarna är en form av sorg.

Gud välsigne dig!

tisdag 4 oktober 2011

När vi får se Herren

"Sträva efter fred med alla och efter den helgelse utan vilken ingen får se Herren." (Hebreerbrevet 12:14)

Om vi strävar efter fred med alla och efter helgelse - alltså efter att göra goda gärningar - kan vi få se Gud. Det är ett märkligt uttalande Hebreerbrevets författare gör. Ett grundval för den kristna tron är ju att Gud söker oss när vi är syndare. Han kallar på människor som på inget sätt är perfekta. Vi blir Guds barn av nåd. Det står fast. Bibelordet i Hebreerbrevet ändrar inte på det. Det handlar om något annat.
Att se Herren betyder i det här fallet att förstå något om Guds storhet. Det är när vi strävar efter fred med andra människor - till och med med dem som vi irriterar oss mest på - och när vi strävar efter helgelse på alla plan som vi vi förstår något om Guds storhet, och samtidigt om hans litenhet. Han är inte för stor för att engagera sig i våra angelägenheter.

Gud välsigne dig!

måndag 3 oktober 2011

Att glädjas med dem som gläder sig

"Abel var herde och Kain brukade jorden. En gång frambar Kain en offergåva till Herren av markens gröda. Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blicken. Herren sade till Kain: "Varför är du vred, och varför sänker du blicken? Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den."
Kain sade till sin bror Abel: "Kom med ut på fälten." Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.
(Första Moseboken 4:2-8)

Det är ibland givande att inte bara tänka på vad som står i bibeln, utan också på vad som det inte står någonting om.
I berättelsen om Kain och Abel står det inte någonting om att Kain gladdes över sin bror Abels framgång. Inte heller står det någonting om att Abel skulle ha visat medkänsla för sin bror Kain. Aposteln Paulus skriver: "Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter." (Romarbrevet 12:15)
Förmågan att glädja sig med den som gläder sig och att gråta med den som gråter är en viktig mänsklig förmåga. Om vi lärde oss den konsten skulle både brodermord och annan ondska kunna undvikas.

Gud välsigne dig!

söndag 2 oktober 2011

Ett enkelt och rakt liv

"Detta är vad jag kom fram till:
Gud gjorde människan enkel och rak,
men hon hittar på alla möjliga konster."
(Predikaren 7:30)

Predikaren konstaterar att Gud gjorde människan "enkel och rak". När vi föds bär vi på arvsanlag som vi har fått från våra föräldrar. Det påverkar oss givetvis oerhört mycket, men människan formas inte bara av sitt arv, utan även av sin miljö. Vår uppväxt och vår omgivning har stor inverkan på oss, men det är inte allt som avgör hur vi skall bli som människor. Vi har också en fri vilja. Vi kan själv fatta beslut. Vi behöver inte passivt låta arv och miljö forma oss.
Vi har en egen vilja och en frihet. Den friheten kan vi använda både till att säga ja till Guds vilja och att säga nej till den. När predikaren skriver att Gud gjorde människan "enkel och rak" kanske det inte i första hand handlar om att Gud har skapat oss. Det handlar i stället om att Guds vilja är att vi skall få leva enkla liv där vi inte drar på oss problem i onödan.
Hur kan jag göra för att leva mitt liv enkelt och rakt i dag?

Gud välsigne dig!

lördag 1 oktober 2011

Vägen mellan självsvält och frosseri

"Sukta inte efter allsköns läckerheter
och hänge dig inte åt frosseri."
(Jesus Syraks son 37:29)

Bibeln har en splittrad syn på mat. I det stora hela bejakar bibeln som en Guds gåva till mänskligheten. När säden växer ses det som en Guds välsignelse och i Herrens bön ber vi "Vårt daglig bröd giv oss i dag." Jesus beskriver sig själv som en som både äter och dricker (Matt 11:19)
Samtidigt varnar bibeln för överdrivet ätande och drickande som i ovanstående citat från Syrak.
Varför har då bibeln en sådan splittrad syn på mat och dryck? Svaret är enkelt. Mat är en grundförutsättning för att vi skall kunna leva. Samtidigt är mat en av de saker som ofta missbrukas. I vår tid kämpar en stor del av mänskligheten med övervikt, samtidigt som det är svält i vissa länder. Visst skall vi få njuta av mat, men vi behöver också lära oss att behärska oss. Liksom de andra dödssynderna handlar frosseri om att vi skall hitta den gyllene medelvägen mellan självsvält och just frosseri.

Den danska fettskatten är ett sätt att att hjälpa oss att tänka på vad som är nyttigt och onyttigt. (SvD, SvD,DN, Expressen) Givetvis finns det också andra sätt. Om vilket sätt vi skall välja har varken Jesus eller de andra bibliska gestalterna någon åsikt. Där får vi själva ta vårt ansvar.

Gud välsigne dig!