"När tiden var inne skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd. Men de grep honom, pryglade honom och körde i väg honom tomhänt."
(Markusevangeliet 12:2-3)
Med facit i hand är det lätt att fördöma arrendatorerna i vingården som körde iväg den tjänare som vingårdens ägare hade skickat för att rättmätigt hämta en del av vingårdens skörd. Som utomstående betraktare är det lätt att sätta sig till doms över dem som har handlat fel.
Om vi i stället tänker tanken att det är vi som är arrendatorerna och frågar oss när vi har kört i väg den som har kommit med rättmätiga krav, då blir situationen en annan. Även vi själva drivs ibland av högmod och avund som får oss att handla orationellt, gudsfrånvänt och syndigt.
Liknelsen om arrendatorerna i vingården ställer frågor till oss. Vi kan läsa den på olika sätt och frågorna blir olika när vi lever oss in i olika roller.
Gud välsigne dig!
Visar inlägg med etikett högmod. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett högmod. Visa alla inlägg
onsdag 16 november 2011
torsdag 10 november 2011
Att ge sig ut för att vara något stort
"Han gav sig ut för att vara något stort..."
(Apostlagärningarna 8:9)
Vi människor har ett behov att vara till nytta och att bli uppskattade av andra människor. Det är egentligen inget fel med det. När vi visar varandra uppskattning visar det att samarbetet människor emellan fungerar.
Behovet av uppskattning kan dock ibland växa sig alltför stort. Om vi strävar efter att bli mer uppskattade än andra och mer aktade än andra har behovet av uppskattning blivit högmod, en av de sju dödssynderna.
Behovet av uppskattning och risken för makthunger och högmod finns i alla sektorer i livet, även i det andliga.
Livet är en balansgång där medelvägen ofta är den rätta vägen. Vi har ingen orsak att förkrympa oss själva och att se ner på oss själva. Inte heller skall vi tro oss vara mer än vi är.
Gud välsigne dig!
(Apostlagärningarna 8:9)
Vi människor har ett behov att vara till nytta och att bli uppskattade av andra människor. Det är egentligen inget fel med det. När vi visar varandra uppskattning visar det att samarbetet människor emellan fungerar.
Behovet av uppskattning kan dock ibland växa sig alltför stort. Om vi strävar efter att bli mer uppskattade än andra och mer aktade än andra har behovet av uppskattning blivit högmod, en av de sju dödssynderna.
Behovet av uppskattning och risken för makthunger och högmod finns i alla sektorer i livet, även i det andliga.
Livet är en balansgång där medelvägen ofta är den rätta vägen. Vi har ingen orsak att förkrympa oss själva och att se ner på oss själva. Inte heller skall vi tro oss vara mer än vi är.
Gud välsigne dig!
torsdag 15 september 2011
Prestationskrav och högmod
"Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?"
(Matteusevangeliet 16:26)
En serie artiklar i Svenska Dagbladet handlar om prestationsberoende bland kvinnor. Många kvinnor och män upplever mycket stora inre krav på prestationer. De vill vara duktiga, få beröm av andra och göra något av sina liv. Men de inre kraven kan ibland växa sig så höga så livet blir outhärdligt slitsamt. Man skadar sig själv genom överkraven. Man kan också skada andra. Både kollegor och familjemedlemmar får lida när någon vill vara bättre än alla andra.
I själva verket är det här inget annat än en av de sju dödssynderna: högmod. Begreppet dödssynd handlar om att det börjar med en sund och frisk drivkraft i människan som levs ut överdrivet mycket och därför blir något skadligt. Högmodet börjar med den sunda egenskapen stolthet. En människa vill göra gott, vill sköta sitt arbete och vill dra sitt strå till stacken för att bygga upp ett gott samhälle. När det här inte kan balanseras mot att även andra människor har något att bidra med och måste få göra det föds högmodet.
Jesus har uttryckt en god livsregel i citatet: "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?"
Gud välsigne dig!
(Matteusevangeliet 16:26)
En serie artiklar i Svenska Dagbladet handlar om prestationsberoende bland kvinnor. Många kvinnor och män upplever mycket stora inre krav på prestationer. De vill vara duktiga, få beröm av andra och göra något av sina liv. Men de inre kraven kan ibland växa sig så höga så livet blir outhärdligt slitsamt. Man skadar sig själv genom överkraven. Man kan också skada andra. Både kollegor och familjemedlemmar får lida när någon vill vara bättre än alla andra.
I själva verket är det här inget annat än en av de sju dödssynderna: högmod. Begreppet dödssynd handlar om att det börjar med en sund och frisk drivkraft i människan som levs ut överdrivet mycket och därför blir något skadligt. Högmodet börjar med den sunda egenskapen stolthet. En människa vill göra gott, vill sköta sitt arbete och vill dra sitt strå till stacken för att bygga upp ett gott samhälle. När det här inte kan balanseras mot att även andra människor har något att bidra med och måste få göra det föds högmodet.
Jesus har uttryckt en god livsregel i citatet: "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?"
Gud välsigne dig!
onsdag 20 juli 2011
Högmod går före fall
"Övermod följs av nederlag,
högmod går före fall."
(Ordspråksboken 16:18)
Högmod innebär en alltförstor självuppskattning. Det innebär att man har för höga tankar om sig själv och inte har förmågan att se både sina starka och svaga sidor. Högmod är en av de sju dödssynderna och räknas ibland som den allvarligaste eftersom den berövar människan förmågan att se klart och tydligt på sig själv och sin omgivning.
Högmod kan ibland vara förknippat med den personlighetsstörning som kallas narcissism och som innebär att man tror att man själv är överlägsen andra och kanske bara kan förstås av andra som är lika bra och möter kritik med vrede.
Motsatsen till högmod är ödmjukhet. Ödmjukhet innebär inte att man skall förkrympa sig själv och mena att man själv är sämre än andra. Ödmjukhet handlar om balans. Man skall få älska både sig själv och andra och se starka och svaga sidor hos både sig själv och hos andra. Både det dubbla kärleksbudet och den gyllene regeln bejakar att man även får älska sig själv och vilja att andra skall göra gott mot en, samtidigt som man älskar andra och gör gott mot dem:
Det dubbla kärleksbudet
Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med
hela ditt förstånd. Du skall älska din nästa som dig själv.
(Matt 22:37, 39)
Gyllene regeln
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
(Matt 7:12)
Den som inte är högmodig faller inte så långt när han faller, som den som placerat sig själv på alltför hög pidestal.
Gud välsigne dig!
högmod går före fall."
(Ordspråksboken 16:18)
Högmod innebär en alltförstor självuppskattning. Det innebär att man har för höga tankar om sig själv och inte har förmågan att se både sina starka och svaga sidor. Högmod är en av de sju dödssynderna och räknas ibland som den allvarligaste eftersom den berövar människan förmågan att se klart och tydligt på sig själv och sin omgivning.
Högmod kan ibland vara förknippat med den personlighetsstörning som kallas narcissism och som innebär att man tror att man själv är överlägsen andra och kanske bara kan förstås av andra som är lika bra och möter kritik med vrede.
Motsatsen till högmod är ödmjukhet. Ödmjukhet innebär inte att man skall förkrympa sig själv och mena att man själv är sämre än andra. Ödmjukhet handlar om balans. Man skall få älska både sig själv och andra och se starka och svaga sidor hos både sig själv och hos andra. Både det dubbla kärleksbudet och den gyllene regeln bejakar att man även får älska sig själv och vilja att andra skall göra gott mot en, samtidigt som man älskar andra och gör gott mot dem:
Det dubbla kärleksbudet
Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med
hela ditt förstånd. Du skall älska din nästa som dig själv.
(Matt 22:37, 39)
Gyllene regeln
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
(Matt 7:12)
Den som inte är högmodig faller inte så långt när han faller, som den som placerat sig själv på alltför hög pidestal.
Gud välsigne dig!
fredag 25 mars 2011
Stolthet, högmod och självförtroende
Maria sade:
"Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt..." (Lukasevangeliet 1:48-49).
Det är skillnad på stolthet och stolthet.
Stolthet kan vara outhärdlig för omgivningen. Högmod, en av de sju lasterna, som gör oss självupptagna, och lurar oss att vi kan leva utan att vara beroende av skapelsen och vår omgivning.
Ett annat slags stolthet - som har mer med självförtroende att göra - handlar om att vi är stolta för att vi är beroende av andra människor och fungerar tillsammans med dem. Vi bejakar att vi är en del av ett större sammanhang, att vi är beroende av andra men också att vi har något att tillföra helheten. Jag har en unik uppgift. Du har också en unik uppgift, men en annan.
Efter jordbävningskatastrofen i Armenien 1989 tog Sovjetunionen för första gången emot katastrofhjälp av andra länder. Sovjetledaren Michail Gorbatjov förklarade förädningen så här: Det sovjetiska folket har alltid varit ett stolt folk, men av olika orsaker. Förut var vi stolta för att vi trodde att vi klarade av allt själva. i framtiden skall vi vara stolta för att vi har många vänner.
Maria brister ut i sin lovsång efter det att hon har träffat sin äldre släkting Elisabet. En gammal och en ung kvinna som bekräftar varandra. Många gånger är det så att vi kan hjälpa varandra att känna rätt slags stolthet. Marias tar emot Guds erbjudande att vara hans medarbetare och lägger sin förmåga i Guds händer. På så sätt blir hon till välsignelse för många.
I Dagens krönika skriver Josefine Fållsten om samma text, men ur en annan infallsvinkel.
Gud välsigne dig!
"Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt..." (Lukasevangeliet 1:48-49).
Det är skillnad på stolthet och stolthet.
Stolthet kan vara outhärdlig för omgivningen. Högmod, en av de sju lasterna, som gör oss självupptagna, och lurar oss att vi kan leva utan att vara beroende av skapelsen och vår omgivning.
Ett annat slags stolthet - som har mer med självförtroende att göra - handlar om att vi är stolta för att vi är beroende av andra människor och fungerar tillsammans med dem. Vi bejakar att vi är en del av ett större sammanhang, att vi är beroende av andra men också att vi har något att tillföra helheten. Jag har en unik uppgift. Du har också en unik uppgift, men en annan.
Efter jordbävningskatastrofen i Armenien 1989 tog Sovjetunionen för första gången emot katastrofhjälp av andra länder. Sovjetledaren Michail Gorbatjov förklarade förädningen så här: Det sovjetiska folket har alltid varit ett stolt folk, men av olika orsaker. Förut var vi stolta för att vi trodde att vi klarade av allt själva. i framtiden skall vi vara stolta för att vi har många vänner.
Maria brister ut i sin lovsång efter det att hon har träffat sin äldre släkting Elisabet. En gammal och en ung kvinna som bekräftar varandra. Många gånger är det så att vi kan hjälpa varandra att känna rätt slags stolthet. Marias tar emot Guds erbjudande att vara hans medarbetare och lägger sin förmåga i Guds händer. På så sätt blir hon till välsignelse för många.
I Dagens krönika skriver Josefine Fållsten om samma text, men ur en annan infallsvinkel.
Gud välsigne dig!
söndag 9 januari 2011
Grunder och växt i kristen tro
Man blir aldrig "färdig" som kristen. Hela tiden får man fortsätta att utvecklas. Man använder ibland uttrycket "den dagliga omvändelsen". Det innebär att man varje dag gör nyupptäckter i sitt liv. Ens liv är som ett segelfartyg som kryssar mot vinden. Då och då måste man ändra kurs för att komma i rätt riktning.
Att vara kristen är alltså ett livsprojekt. Visst kan man ibland behöva gå vidare och få litet svårare undervisning, lyssna till predikningar om mer avancerade ämnen eller läsa en kristen bok om något som man tidigare inte studerat. finnas med som en grund.
Man kan också komma vidare i tron genom att be Gud att få sådana gåvor som man längtar efter: "Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord sände de dit Petrus och Johannes, som reste ner och bad för de troende att de skulle få helig ande. Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i herren Jesu namn. Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig ande." (Apostlagärningarna 8:14-17)
Ändå är det så att Den kristna trons grunder hela tiden måste finnas med som en grundval. Man får inte lämna grunden och mena att man har kommit längre i tron. Då är det frågan om andligt högmod.
När du vill komma vidare i tron är det bästa du kan göra att först läsa igenom den kristna trons grunder och stämma av dem med ditt liv. Finns det något du har glömt att tillämpa i livet. Sedan ser du till att du lyssnar till ny undervisning eller läser något nytt som du inte läst tidigare.
Att vara kristen är alltså ett livsprojekt. Visst kan man ibland behöva gå vidare och få litet svårare undervisning, lyssna till predikningar om mer avancerade ämnen eller läsa en kristen bok om något som man tidigare inte studerat. finnas med som en grund.
Man kan också komma vidare i tron genom att be Gud att få sådana gåvor som man längtar efter: "Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord sände de dit Petrus och Johannes, som reste ner och bad för de troende att de skulle få helig ande. Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i herren Jesu namn. Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig ande." (Apostlagärningarna 8:14-17)
Ändå är det så att Den kristna trons grunder hela tiden måste finnas med som en grundval. Man får inte lämna grunden och mena att man har kommit längre i tron. Då är det frågan om andligt högmod.
När du vill komma vidare i tron är det bästa du kan göra att först läsa igenom den kristna trons grunder och stämma av dem med ditt liv. Finns det något du har glömt att tillämpa i livet. Sedan ser du till att du lyssnar till ny undervisning eller läser något nytt som du inte läst tidigare.
måndag 23 augusti 2010
Att bli bekräftad av andra och av Gud
Vi människor söker ofta bekräftelse. Vi vill att andra skall se oss och det vi gör och vi känner oss nöjda när vi vet att andra lägger märke till oss. Än mer nöjda blir vi om vi får positiva kommentarer, när andra tycker att vi är duktiga, kompetenta, vackra, vältränade, socialt kompetenta eller något annat som vi längtar efter att höra.
Längtan efter bekräftelse är en helt naturlig längtan. Gud har skapat oss för att leva tillsammans med andra människor och det är därför vi vill bli bekräftade.
Ibland kan längtan efter bekräftelse gå för långt. Om man inrättar hela sitt liv efter att andra skall se en och gör en massa saker som man egentligen inte vill för att få höra andras bekräftelse, då har längtan blivit osund. Den som går till överdrift kan ha haft oturen att vara svältfödd på bekräftelse sedan sin uppväxt och därför ha en omättlig hunger efter bekräftelse. Det kan också vara så att vissa människor helt enkelt har ett omättligt begär efter bekräftelse. Detta kan utvecklas till något som blir plågsamt både för den människan och för omgivningen. Högmod räknas ju till en av de sju lasterna eller dödssynderna.
Om man känner på sig att man längtar efter bekräftelse alltför mycket finns det åtminstone två saker att göra. För det första: bekräfta andra, se vad andra gör och uppmärksamma dem för det.
För det andra: lär dig att lägga märke till att Gud hela tiden bekräftar dig på olika sätt. Han skapade dig och ville ditt liv. Om du är döpt uttalades orden "Jag är med er alla dagar till tidens slut" (Matteusevangeliet 28:20) när du döptes. Om du är konfirmerad bekräftade Gud att det löftet fortfarande gäller. (Konfirmation betyder just bekräftelse.) Rör i dopfunten när du går in i en kyrka så påminner du dig om det löftet.
Om du ser tillbaks på ditt liv kan du säkert också se flera händelser där Gud - ibland genom andra människor - har bekräftat det du är och gör och på så sätt visat sin kärlek till dig.
Längtan efter bekräftelse är en helt naturlig längtan. Gud har skapat oss för att leva tillsammans med andra människor och det är därför vi vill bli bekräftade.
Ibland kan längtan efter bekräftelse gå för långt. Om man inrättar hela sitt liv efter att andra skall se en och gör en massa saker som man egentligen inte vill för att få höra andras bekräftelse, då har längtan blivit osund. Den som går till överdrift kan ha haft oturen att vara svältfödd på bekräftelse sedan sin uppväxt och därför ha en omättlig hunger efter bekräftelse. Det kan också vara så att vissa människor helt enkelt har ett omättligt begär efter bekräftelse. Detta kan utvecklas till något som blir plågsamt både för den människan och för omgivningen. Högmod räknas ju till en av de sju lasterna eller dödssynderna.
Om man känner på sig att man längtar efter bekräftelse alltför mycket finns det åtminstone två saker att göra. För det första: bekräfta andra, se vad andra gör och uppmärksamma dem för det.
För det andra: lär dig att lägga märke till att Gud hela tiden bekräftar dig på olika sätt. Han skapade dig och ville ditt liv. Om du är döpt uttalades orden "Jag är med er alla dagar till tidens slut" (Matteusevangeliet 28:20) när du döptes. Om du är konfirmerad bekräftade Gud att det löftet fortfarande gäller. (Konfirmation betyder just bekräftelse.) Rör i dopfunten när du går in i en kyrka så påminner du dig om det löftet.
Om du ser tillbaks på ditt liv kan du säkert också se flera händelser där Gud - ibland genom andra människor - har bekräftat det du är och gör och på så sätt visat sin kärlek till dig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
