Andlighet och mänsklighet

"Bättre gå till sorgehus än till gästabud.
Vad som är slutet för envar
må alla levande betänka." (Predikaren 7:3)

I vissa kretsar är det "inne" att vara andlig. Man berättar och kanske avundas varandra för olika "andliga upplevelser" som man varit med om. Ibland kallas det smörgåsbordsreligion när man försöker plocka ihop en religion av olika beståndsdelar från olika läror och andliga lärare.
Bibeln erbjuder oss en helt annan väg. Det är den vanliga medmänskligheten som ger oss möjlighet till andlig utveckling. Att besöka en människa som är i sorg, att dela glädjen med den som är glad - det är andlig utveckling. Det är de sant mänskliga upplevelserna som samtidigt är de andliga upplevelserna. Jesus kom till jorden inte för att fjärma sig från oss människorna utan för att Gud ville bli människa.
Han levde faktiskt inte helt och hållet efter vad kung Salomo skriver i Predikaren. Han gick både till sorgehus och gästabud.
Om vi strävar efter att bli mer lika Jesus, skall vi sträva efter att bli mer mänskliga, mer lika människan så som gud skapade henne från början. Då blir vi samtidigt mer gudomliga, för Gud skapade människan till sin avbild.

Gud välsigne din dag!

Multispiritualitet eller vishetens och kunskapens skatter

Svenska dagbladet rapporterar från en konferens om mysticism i Bangalore i Indien. I denna andlighet betonas klimatfrågan och en "ohämmad mix av riter". Man skriver att människors intresse för andlighet numera kallas spiritualitet eller multispiritualitet. Agneta Lagercrantz rapporterar berättar att det på konferensen pågick 135 parallellseminarier.
Ordet "spiritualitet" används numera mycket inom kyrkan för att beteckna människors andliga utveckling och erfarenheter, både individuellt och kollektivt. Det är gemensamt för kyrkans tro och det SvD rapporterar om.
Det finns också en viktig skillnad mellan den kristna spiritualiteten och den spiritualitet som Svenska dagbladet rapporterar om. Den kristna spiritualiteten har ett centrum: Jesus Kristus. "i honom finns vishetens och kunskapens alla skatter gömda." (Kolosserbrevet 2:3) Som kristna behöver vi inte planlöst söka efter näring för vår tro. Den finns i Jesu undervisning och i Bibeln. I våra liv får vi pröva den, och i våra liv växer vi i tro.
Agneta Lagercrantz har två fel i sin artikel. För det första är smörgåsbordsreligionen som lära inget nytt. Redan profeten Jeremia varnar för den typen av spiritualitet som inte är fast grundad i en gudstro.
"Den profet som har haft en dröm, han berättar en dröm, men den som har fått ta emot mitt ord, han förkunnar verkligen mitt ord. Det är skillnad på halm och säd, säger Herren." (Jeremia 23:28)
Det andra felet författaren gör är att hon påstår att religionerna som lära är ute. Visst är det sant att den kristna tron är svagare i Europa i vår tid än den var tidigare. Samtidigt finns det fler kristna nu än det funnits någonsin tidigare. Kyrkan växer i Afrika, Kina och Sydkorea som aldrig förr.

När rapporterena om nyandligheterna kommer får vi vila i förvissningen att "i honom finns vishetens och kunskapens alla skatter gömda."

Gud välsigne din dag!

Krucifixet - Guds stora kärleksfamn

Ett krucifix är ett kors med en framställning - bild eller skulptur - av den korsfäste Jesus Kristus. Ett krucifix ger en realistisk framställning av en korsfästelse. Det är därför vanligt att människor reagerar på olika sätt inför ett krucifix. Somliga menar att det känns alltför realistiskt och grymt.
Man hör ibland invändningen att det är olämpligt att visa upp Jesu död på korset när det är hans uppståndelse och segern över ondskan som är den stora händelsen i Jesu liv.
Andra människor ser krucifixet som en påminnelse om att Gud verkligen blev människa och att Jesus Kristus led och dog på Golgota. "Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare." (Romarbrevet 5:8)
I stället för att diskutera om krucifixet och dess betydelse kan man meditera över det. Ett sätt är att man ställer sig upp, sträcker ut sina händer åt sidorna, sluter ögonen och mediterar över ett bibelord: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv." (Johannesevangeliet 3:16).
Så älskade Gud världen: Guds händer - liksom dina - är utsträckta över hela världen, för att omfamna hela världen - även dig - i Guds stora kärleksfamn.
Att han gav den sin ende son: Jesu händer var fastspikade på korset. Han hämnades inte mot dem som ville honom illa. När vi sviker Gud eller skadar oss själva, vill Gud inte hämnas. Han lider med oss.
för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv: Guds stora kärleksfamn står öppen. Det gör också min famn - och din - när du står med utsträckta händer.
"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv." (Johannesevangeliet 3:16).
Det är vad krucifixet vill säga oss. Gud välsigne din dag.

Bibelord som orar

Torsten Åhman skriver i en krönika i Dagen om hur vi hanterar det som är obegripligt i Jesu undervisning. Detta med anledning av att vi i söndagens evangelium läser: ”Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa honom.” (Johannesevangeliet 6).

Ibland känner vi ett motstånd när vi läser Jesu utsagor i evangelierna, och även när vi läser andra bibelord. Orsakerna kan vara olika. Ibland är bibelordet obegripligt, någon gång känns det omodernt. Visst är det sant att vissa bibelord är tidsbundna. De behandlar sådant som inte är aktuellt i vår tid.

Man måste dock alltid vara försiktig innan man avfärdar bibelord som tidsbundna. Ibland är bibelorden så utmanande mot vår bekvämlighet och mot vår ovilja att ställa om våra liv, så att vi ryggar tillbaks för dem. I stället för att avfärda dem, bör vi ge dem tid att arbeta med oss. Vi behöver mjukas upp av just de bibelord vi gärna vill avfärda. Sätt gärna ett frågetecken i kanten på din bibel där du hittar ett sådant bibelord. Fråga andra människor hur de tolkar just de bibelordet och be över det. Ibland dröjer det innan man får klarhet över vad ett visst bibelord vill säga en.

Ibland är oron man känner över ett visst bibelord ett tecken på att man berörs av just det ordet, en kallelse att pröva det i ens liv.

Gud välsigne din dag!

Vår splittrade inställning till mat

Vi har en splittrad inställning till mat. Det gäller så gott som alla människor. Vi är helt beroende av mat, men vet samtidigt att överdrivet eller felaktigt ätande kan leda till ohälsa. I många av våra tidningar och teveprogram trängs matrecept och bantningstips sida vid sida. Även bibeln har samma kluvna inställning. Å ena sidan ber vi: ”Vårt dagliga bröd giv oss i dag.” Å andra sidan läser vi: ”Sukta inte efter allsköns läckerheter och hänge dig inte åt frosseri. Ty överdrivet ätande leder till sjukdom, och omåttligheten är granne till ohälsan. Omåttlighet har blivit mångas död, men den försiktige förlänger sitt liv.” (Jesus Syraks Vishet 37:29-31)

Frosseri är en av de sju dödssynderna. Med alla sju gäller att vi skall försöka hitta en måttlig gyllene medelväg. Det är just medelvägen som är sund och som kan bidra till både kroppsligt och andligt välmående. Det är samma råd som många kostrådgivare ger. Förutom detta har den kristna tron ytterligare några råd.
Traditionen att fasta, framför allt inför påsk och jul, är en träning i måttlighet vad det gäller ätande och samtidigt en möjlighet för oss att upptäcka nya värden i livet, det som ibland kallas livets bröd. Kristen fasta innebär måttlighet och inte att vi nödvändigtvis avstår från mat helt och hållet.

Låt maten bli en väg till gemenskap. Att äta är ett naturligt sätt att träffa andra. Ta den möjligheten.
Men ta också möjligheten att fasta. Fastan börjar på askonsdagen som i år inträffan 9 mars. Själaspis återkommer mer till vad fastan kan innebära för oss.

Gud välsigne din dag!

Ankh, det egyptiska korset och Kristi uppståndelse

Det egyptiska korset eller ankh kommer för den hieroglyf som i det fornegyptiska språket betydde liv, styrka eller hälsa. På gamla egyptiska gudabilder kan man se gudar som håller i just den här hieroglyfen. Ingen vet riktigt vad hieroglyfen betyder. Ett tolkningsförsök är att en föreställer en livmoder eller att det är en karta över Egypten med deltat i norr och Nilen i söder. Nilen med sina övervämningar var ju för övrigt en förutsättning för liv i det annars ökentorra Egypten.
Symbolen liknar för övrigt också den antika symbolen för kvinna, Venus eller koppar.

I den koptiska kyrkan har symbolen upptagits som en symbol för Kristi uppståndelse. Det skall få oss att tänka på att korset ger oss liv. Kanske vi med litet fantasi kan tänka på ett kors nere och uppe förvandlas till en öppen grav. Därför kallas också det egyptiska korset ett uppståndelsekors.
När vi i trosbekännelsen bekänner att vi tror på "en helig, allmännelig kyrka", så påminner oss ordet "allmännelig" om att Gud, vår himmelske Fader har skapat allt. Därför kan också kyrkan ta upp symboler, riter, visdomsord och mycket annat från de mest skilda kulturer och helga dessa, genom att använda den för att uttrycka den kristna tron.
Det är dock viktigt att komma ihåg att "i honom [Kristus] finns vishetens och kunskapens alla skatter gömda". (Kolosserbrevet 2:3). Vi behöver inte gå omvägar för att hitta sanningen. Den finns redan i den kristna tron. Man bör i första hand söka sanningen i de uttryck för tron som redan finns. Ändå finns det många exempel på icke-kristna symboler som har kristnats: ankh-kors, att knäppa händerna när man ber, att fira Jesu födelse 25 december och mycket annat. De är alla goda exempel på sådant som nu kan räknas för helt integrerat i den kristna tron.

Därför får uppståndelsekorset påminna oss om att:
"Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda." (Första Petrusbrevet 1:3).

Det latinska korset och våra kors

Ett latinskt kors ären av de vanligaste korsformerna i den kristna tron. Den består av ett kors där den nedre korsarmen är längre än de tre andra.
Korset i sig är en symbol för den kristna tron. Det beror givetvis på att Jesus avrättades på ett kors. Eftersom Jesus uppstod på den tredje dagen har det barbariska avrättningsredskapet blivit en symbol för att Jesus Kristus segrar över döden. Många människor - kanske främst de som inte är bekännande kristna - tänker nog främst på korset som en symbol för döden. Så var det nog också med många av de människor som stod runt Jesu kors och som senare inte fick reda på hela sanningen: att Jesus uppstod på den tredje dagen.

Ibland använder man ordet "kors" för att beskriva de svårigheter som vi människor går omkring och bär på. så gott som varje människa har sina frestelser och prövningar som man måste kämpa med. Det gäller även mycket framgångsrika människor. Elvis Presley sade vid något tillfälle att framgångar är mycket svårare att bära än motgångar.
Vilket är ditt kors i livet? Tänk efter!
Jesus sade vid ett tillfälle: "Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge." (Lukasevangeliet 14:27) Jesus menar då att varje människa måste lära sig att hantera det kors som han eller hon bär. Vägen till det goda livet handlar inte så mycket om att nå framgång och att kämpa efter lycka. I stället handlar det om att man lär sig att hantera sitt eller sina kors. Att lära sig att hantera sitt kors är en viktig del i vad det innebär att vara Jesu lärjunge.

Fördola meningar i ordet och i det ryska korset

Det ryska korset skiljer sig från andra kors genom att det har tre tvärslåar. Längst uppe finns skylte som sattes upp på Jesu kors: "Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung." (Johannesevangeliet 19:19)
Längst nere finns en annan tvärslå som skall föreställa en fotapall som fanns på korset, kanske för att förlänga lidandet. Att denna tvärslå är sned beror troligen på att det från början var ett sätt att rita korset i perspektiv på ikoner. Med tiden har man försökt hitta olika förklaringar till en symbolik i den sneda tvärslån. Somliga har menat att den påminner om en gammaldags våg, där våra gärningar - gott och ont - skall vägas vid den yttersta domen. Andra menar att tvärslån i stället handlar om de två rövarna som korsfästes på var sin sida om Jesus. Den ene ville inte tro på Jesus och hånade honom. På hans sida pekar därför tvärslån nedåt, mot Helvetet. Den andre trodde på Jesus. På hans sida pekar tvärslån uppåt mot himlen. "Jesus svarade: 'Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.'" (Lukasevangeliet 23:43).
Det ryska korset påminner oss om att det går att upptäcka betydelser i symboler, betydelser som kanske inte var aktuella när symbolen för första gången användes.
Samma sak är det med bibeln. Ibland upptäcker vi fördolda betydelser i bibelverser som kanske inte förstods av de människor som först läste texten.
"allt lärde jag känna, det dolda och det synliga,ty jag fick undervisning av visheten,hon som med sin konst har format allt." (Visheten 7:21-22)

Gud är stor men finns i det lilla

"Som vågens minsta vikt är hela världen för dig, som en droppe av morgonens dagg, där den faller ner på jorden. Men du är barmhärtig mot alla, därför att du förmår allt, och du överser med människans synder, för att de skall omvända sig. Du älskar allt som finns till och avskyr ingenting av det du skapat, ty du skulle aldrig ha gett gestalt åt något du hatade." (Salomos vishet 11:22-24)

Gud är stor men finns i det lilla. Trots att Gud är hela univerums skapare, trots att han kanske till och med har skapat andra världar än just det jordklot som vi bebor, är jag och du viktiga för honom. Våra liv står i centrum för Guds uppmärksamhet. Han strävar hela tiden efter kontakt med oss.

Ibland frågar vi oss kanske om det verkligen är sant. Hör Gud de böner vi ber till honom? Ja, och han kanske till och med har svarat på dem fast vi inte har uppmärksammat det. Låt oss i dag vara öppna för att lyssna på Guds svar.

Guds svar kommer ofta till oss genom medmänniskor och genom händelser. Ändå är den säkraste källan till att höra Guds röst bibelordet. Vardagens händelser och medmännskornas kommenterar innehåller alltför mycket brus för att vi skall kunna urskilja Guds röst tydligt. Var öppen och observant mot vad människor säger, men pröva allt i bibelordet.

Gud välsigne din dag!

Ge Gud tid i osäkerheten

I Dagen skriver Joakim Hagerius under rubriken Osäkerhet en krönika som handlar om att ställa frågor om sina livsval.
Osäkerhet är ett viktigt ord. Många av våra livsfrågor präglas av osäkerhet. Vi står i valsituationer där vi kan göra på flera olika sätt. Det finns argument för och emot de olika alternativen. Ibland finns vägledning att hämta i den kristna tron. Tio Guds bud ger ibland klar och tydlig vägledning. Då är valet enklare. Men det är minst lika vanligt att det inte finns någon så tydlig vägledning. Då måste man ibland lägga ned kraft och möda på att bli vägledd.
"Herre, lär mig dina vägar, visa mig dina stigar. Led mig i din sanning, lär mig, du som är min Gud, min räddare, ständigt hoppas jag på dig." (Psaltaren 25:4)
Bibelordet handlar om att det ibland handlar om att lägga ned kraft och möda på att ta emot kunskap från Gud. Man måste ge Gud tid och aktivt arbeta för att ta emot hans undervisning. Då kan ibland Guds ord verka på lång sikt och ge vägledning även i svåra valsituationer.
Även i osäkerheten verkar Gud. Om vi ger Gud tid och om vi vill lyssna.

Vinst och förlust i Guds rike

Vad värderar vi högt i livet? Många människor svarar spontant att familjen, vänner och kanske naturen och miljön är viktiga saker. Det är ett bra svar. Men om man börjar tänka efter djupare finns det annat som vi också värderar högt. Att vi t.ex. bryr oss om vad andra tycker om oss är i grund och botten bra, eftersom det är viktigt att människor tar hänsyn till varandra och kan leva tillsammans. Om vi bryr oss för mycket om vad andra tycker om oss kan det däremot bli alldeles galet. Vi kanske blir oroliga och följer andras sätt att leva i stället för att själva - med Guds hjälp - leva det liv vi själva vill leva. I tonåren kan det lätt bli så att många i samma skola klär sig på ett liknande sätt. Senare i livet kan säkert också klädseln styras av vad andra tycker, men också yrkesval, heminredning och åsikter kan ibland styras av andra.
Paulus skriver. "Allt sådant som var en vinst för mig har jag för Kristi skull kommit att räkna som en förlust: "(Filipperbrevet 3:7) Paulus hade funnit sanningen i den kristna tron. Därför kändes det inte tungt att släppa annat i livet som inte var lika värdefullt.
Är det något vi bör släppa i våra liv för att ge plats till det som är mer värdefullt? Det kan vara en bra fråga att ta upp i bön i dag.

Två till fem motgångar stärker vanligtvis en människa på sikt

Svenska dagbladet skriver i dag om en amerikansk undersökning som har kommit fram till att människor som har sluppit allvarliga motgångar i livet vanligtvis mår sämre än dem som genomgått två till fem svåra motgångar. Det verkar alltså som att ett lagom mått av motgångar stärker en människa på sikt.
Det är viktigt att komma ihåg orden "på sikt". När man befinner sig mitt i motgången blir man definitivt inte stark av den. Det kan i stället vara att man blir djupt deprimerad och livet känns meningslöst under en längre eller kortare tid.
Det är också viktigt att komma ihåg ordet "vanligtvis". Det finns också exempel på människor som blir knäckta för resten av livet av en allvarlig motgång.
Huvudregeln tycks dock vara att ett lagom mått av allvarliga motgångar är stärkande för människan.
Det som den amerikanska undersökningen kommer fram till har nog länge varit känt av många människor. Psaltaren 42-43 som egentligen utgör en enda psalm är ett exempel på det. Den handlar om tider av tröst och misströstan och dess innehåll kan sammanfattas i en enda vers:

"Varför är du tyngd av sorg, min själ,
och full av oro?
Sätt ditt hopp till Gud!
Jag skall åter få tacka honom,
min räddare och min Gud." (Psaltaren 42:6)

Psalmens författare förnekar inte att vissa tider i livet är fyllda av sorg och oro, men det finns ett mycket tydligt hopp om att livet åter kommer att ordna upp sig med Guds hjälp.

En unik dag

I dag är det unik dag. Det dröjer 27 år innan sjätte söndagen efter trefaldighet återkommer. (Se Dagen.) Därför känns det extra viktigt att ta till sig dagens budskap "Gud verkar nu".
Att vi skall leva i nuet är inget unikt buskap. Det upprepas i många olika former. "Fånga dagen", säger man ibland. Att budskapet framförs ofta och i olika former gör det inte mindre viktigt. Det finns en fara i att vi ibland menar att vi har kommit för långt för att ta de enklaste budskapen på allvar. Vi behöver dagligen återvända till den kristna trons grunder och påminna oss om grunderna för livet och för vår tro. Om vi inte ständigt påminner oss om grunderna kan vi inte heller bygga vidare. Under många århundraden ingick läsning av budorden, trosbekännelsen och Fader vår i den vanliga morgonbönen som många människor bad varje dag. Det ger en bra grund för varje dag. Om du tycker att du redan kan buden, försök då läsa dem utantill och tänk varje dag på ett av dem och spegla ditt liv i det.
Gud verkar nu. Vad betyder det? Kanske Gud har gett mig och dig en gåva i den händelser som har inträffat just i dag. Eller också kanske Gud har gett oss en uppmaning genom en annan människa. När kvällen kommer kan vi tänka igenom dagen och försöka förstå hur Gud har verkat.
Gud välsigne din dag!

När den helige Ande driver oss att uttrycka tron

Den helige Ande är den tredje personen i Gudomen. Enligt den kristna tron kommer Anden till de kristna med Kristi kärlek, Andens gåvor och Andens frukter. Den helige Ande kan också ge hänryckning, vishet och en stor glädje över tron. Anden visade sig också för det israelitiska folket under gamla testamentets tid. Ett exempel är när Anden visar sig över sjuttion av folkets äldste under ökenvandringen:

"Mose gick ut och talade om för folket vad Herren hade sagt. Han samlade sjuttio av folkets äldste och lät dem ställa sig kring tältet. Då steg Herren ner i molnet och talade till honom. Han tog av anden som vilade över Mose och gav åt de sjuttio äldste. När anden kom över dem greps de av profetisk hänryckning, för första och enda gången. Två män - den ene hette Eldad, den andre Medad - hade stannat kvar i lägret. Anden kom också över dem, ty de hörde till de utvalda men hade inte gått ut till tältet, och nu greps de av profetisk hänryckning inne i lägret. En pojke sprang bort till Mose och talade om att Eldad och Medad profeterade i lägret. Josua, Nuns son, som hade tjänat Mose från ungdomen, vände sig då till honom och sade: "Hejda dem, herre!" Men Mose svarade: "Blir du kränkt på mina vägnar? Om ändå hela Herrens folk vore profeter! Om Herren ändå ville låta sin ande komma över dem alla!" Sedan återvände Mose till lägret tillsammans med Israels äldste." (Fjärde Moseboken 11:24-30)

I den här berättelsen möter vi två olika reaktioner över andens utgjutande. Josua blev orolig och ville få stopp på det som hände. Mose gladdes.

Även i vår tid reagerar människor på olika sätt när den kristna tron tar sig olika synliga uttryck: lovsång, dans, tårar, knäfall och så vidare. Att människor och församlingar uttrycker tron på olika sätt är inte konstigt. Gud har skapat oss olika och vi har formats av den gemenskap där vi finns. Låt oss vara generösa och tillåta att vi uttrycker tron på olika sätt. Vi kan gärna lägga det som Mose sade på minnet:

"Om ändå hela Herrens folk vore profeter! Om Herren ändå ville låta sin ande komma över dem alla!"

Just i dag verkar Gud

Vi människor har ibland en tendens att antingen drömma oss tillbaks till den tid som varit eller att se framåt.
Om vi drömmer oss tillbaks kan det vara lätt att tänka att det var bättre förr. Mer lugn i skolan. Mer människor i kyrkorna. Verklig väckelse. Lugnare livsrytm. Ibland kanske vi glömmer att väckelserna i kyrkorna drog fram bland annat för att människor lade ned oerhört mycket tid och ideellt arbete. Innan tvättmaskinerna uppfanns var tvätten ett oerhört hårt arbete, som på många platser fick utföras vintertid vid en sjö eller å. Människor levde inte heller lika länge förr i tiden, bland annat för att livet på många sätt var tungt.
Ibland drömmer vi oss ställe in i framtiden och tänker: När jag får semester, så skall jag minsann njuta av livet... Om jag bara vann en stor summa pengar, då skulle jag... När väckelsen kommer, då skall det bli fart i vår kyrka...

Därför är kommande söndags tema så viktigt: "Gud verkar nu". Vi behöver varken drömma oss tillbaks i den tid som varit eller fly in i framtiden.
"Jesus sa: Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar också jag." (Johannesevangeliet 5)
Vi ett annat tillfälle varnade Jesus människorna för att samla rikedom i sina lador och skjuta upp "livet" in i framtiden.
Lev i nuet är Jesu uppmaning. Ta vara på de möten med människor du har framför dig i dag. Be för någon människa som behöver din förbön. Gud finns med dig i dag, lika mycket som andra dagar. Gläds åt småsakerna.

I Dagen skriver Josefine Fållsten i dag en betraktelse om samma bibelord, men hon tar upp det med inriktning på Jesu inställning till sabbaten.

Gud välsigne din dag!

Välsignelse och förbannelse i bibeln

Svenska dagbladet fortsätter sin serie och svordomar och grovt språk. I dag publiceras en artikel om svordomar i olika språk.
Finns det då svordomar i Bibeln? Bibeln handlar ju inte enbart om idealmänniskor utan om människor av alla slag som gör både gott och ont, och om Gud som ändå inte överger dem. Därför finns det troligen svordomar i bibeln, men för oss som lever länge efter bibelns människor är det inte alltid lätt att känna nyanserna i orden.

Ett uttryck som används några gånger är "förbannad".
"En hädares like är den som överger sin far,
och förbannad av Herren är den som gör sin mor vred." (Jesus, Syraks son 3:16).

Jesus, Syraks son är en del av vishetslitteraturen, som samlar och presenterar olika mänskliga erfarenheter. Den här versen handlar enheten i en familj och om hur viktigt det är att försöka ha goda relationer i familjen. Ordet "förbannad" används egentligen inte som en svordom, utan som en kritik mot den som gör sin mor vred.

På hemsidan www.bibeln.se kan man ta reda på hur många gånger olika ord används i bibeln. Där visar det sig att "välsignad" förekommer 38 gånger, medan "förbannad" förekommer bara "21 gånger". Kanske det är en uppmaning till oss att se till att vi välsignar och uppmuntrar människor betydligt ofta än vi klagar på dem och svär åt dem. Fast ändå bättre är det nog om vi helt avstår från svordomarna och kritiserar på ett konstruktivt sätt när vi har anledning till det.

Vi behöver få veta vad "kristen" betyder

Dagen och Sydsvenskan rapporterar att Danmarks radio enligt det nya sändingsavtalet med staten skall sprida det kristna kulturarvet. Somliga debattörer tolkar detta som en attack mot islam, andra ser det som ett sätt att hjälpa danskarna att se vilken grund de står på.
Att vår svenska kultur till stor del bygger på den kristna trons grunder är det ingen tvekan om. Under de senaste årtiondena har det blivit en allt större osäkerhet på vad grunden för vårt samhälle är. För några årtionden fanns en medvetenhet om att Sverige var ett i grunden kristet land, vilket inte hindrade att vi hade och har religionsfrihet i Sverige. Nu är det viktigt att vi påminner oss om det. Det är inte ovanligt att svenska ungdomar blir förvirrade när deras muslimska kamrater beskriver sig själva som muslimer och kallar svenskarna "ni kristna". De svenska ungdomarna vet inte om de är kristna eller inte, eftersom de inte vet vad ordet egentligen betyder. Därför är det en god ide att radio och teve skall värna om det kristna kulturarvet. Muslimer brukar inte heller ha något emot att få höra berättas om kristen tro.
Vi behöver tala om kristen tro helt enkelt för att människor skall få chansen veta mer och kanske ta ställning.

"Liksom regn och snö faller från himlen och inte vänder tillbaka dit utan vattnar jorden, får den att grönska och bära frukt, och ger säd att så och bröd att äta, så är det med ordet som kommer från min mun; det vänder inte fruktlöst tillbaka utan gör det jag vill och utför mitt uppdrag." (Jesaja 55:10-11).

Även kristna kan behöva kraftuttryck

Svordomar blir allt vanligare i Sverige enligt en artikel i Svenska dagbladet. Samtidigt menar en företrädare för teve att även om man inte vill ha omotiverade svordomar måste t.ex. dramer spegla samhället och därför måste det få sväras en del. I fotboll leder uttalade könsord och svordomar som riktas mot en annan spelare till utvisning. Däremot brukar det vara tillåtet att svära om man t.ex. missar målet.

Kristna har länge varit mycket restriktiva när det gäller svordomar. Det andra budet lyder som bekant: "Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn." Martin Luther har i Lilla katekesen tolkat det som ett förbud mot att använda Guds namn till "onda önskningar, svordomar, vidskepelse, lögn och bedrägeri". I analogi med det är det också olämpligt att använda Djävulens olika namn till svordomar, eftersom man då kanske glömmer att man talar om ondskan själv, som är en realitet i världen. Det hindrar inte att det i några fall är befogat att använda Djävulens namn som kraftuttryck. Det hände t.ex. när en känd kristen i en intervju i en tidning för några år sedan sade att den "djävla cancern" hade orsakat hans hustrus död. Ingen behöver betvivla att det var befogat att använda ett kraftuttryck i det tillfället.

Vilka kraftuttryck är det då lämplig att använda? Som kristna bör vi helt enkelt sträva att inte använda krafuttryck lika ofta som vissa andra, helt enkelt för att det är bättre att ha ett samtalsklimat som präglas av att man lyssnar på varandra och försöker uttrycka sina åsikter på ett vårdat sätt. Om man blir arg eller besviken på någon är det bättre att man säger: "Jag blir arg på dig eftersom..." Det gör det lättare att reda upp situationen än svordomar.

När man slår sig på tummen med hammaren, då kan dock svordomar vara bra att ha, men även där finns det alternativ till att använda Guds eller Djävulens namn. Varför inte "sablar"? En sabel är ju ett slags svärd och är helt enkelt samma ord i flertal. Kanske "sablar" är en gammal kavallerisvordom. Det finns också andra möjligheter till litet mjukare svordomar, om man nu verkligen behöver dem.

Andlighet är att vara närvarande i vardagen

I går på Kyndelsmässodagen läste vi Lukasevangeliet 2:22-40 som handlar om hur Josef och Maria tar med sig Jesusbarnet i templet.

Vi läste också om Hanna och Symeon - två gamla människor som ofta höll till i templet - och om hur de gladdes åt det nyfödda Jesusbarnet. Dels var det nog en allmän glädje över att ett barn hade fötts. Att se ett nyfött barn är ju ett av livets stora glädjeämnen. Men det var också en glädje över att detta barn var Messias, Guds son. Hannas livsöde är rörande. Hon hade varit gift sju år i sin ungdom och var nu 84 år gammal och änka.

När vi läser i evangeliet om Symeon ser vi att det står att han ledd av Anden gick till templet. En fråga som vi då behöver ställa oss är vad det innebär att vara ledd av Anden. I gamla testamentet skildras ibland Guds ande som något som Gud vid skapelsen blåste in i människan. I nya testamentet beskrivs Anden ibland som något som den kristne får vid dopet. Hur det än är med den saken kan vi vara säkra på att Anden finns här. Det vi kan göra är att ge Guds Ande en större eller mindre frihet att verka i våra liv. Isak Syriern skriver att Anden väcks till liv genom den kristnes böner. Hur märker man då att Anden har väckts till liv? Man kanske kan prova sig själv genom att se på listan över Andens nio frukter: "Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (Galaterbrevet 5:22-23). När jag läser listan över Andens nio frukter slår det mig att just de egenskaperna får man god träning i just när man tar hand om ett litet barn. Man blir alltså inte andlig genom att vara världsfrånvänd och fly de vardagliga uppgifterna, utan genom att leva helt närvarande i vardagen.
Peter Halldorf skriver i boken "Drick djupt av anden" att ”andliga övningar inte är ett sätt att blidka Gud men har som syfte att odla öppenheten, lyhördheten, tillgängligheten för Anden” och ”därmed till en djupare kontakt med verkligheten”.
Med Symeon och Hanna var det helt enkelt så att anden ledde dem till Jesusbarnet. De gladdes båda över barnet och prisade och lovade Gud för att de hade fått se det.

Läs listan med Andens nio frukter en gång till: "Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning."

Gud välsigne din dag!

Att rikta sin bön till Fadern

Nej, Jesus har inte lärt oss att be till "Gud". Så här sade Jesus: "I skolen alltså bedja sålunda: 'Fader vår, som är i himmelen!" (Matteusevangeliet 6:9, 1917: års översättning).
Vad är då skillnaden? Jo, ordet "Gud" är visserligen ett helt korrekt ord för att beskriva "det högsta Väsendet", men många upplever det lika opersonligt som just uttrycket "det högsta Väsendet". Kanske Jesus också upplevde det på det sättet och därför valde att undervisa att vi skall be till "Fader vår".
I många fromhetstraditioner har det varit vanligt att man har riktat sina böner till "Käre himmelske Fader".
Ta med dig uttrycket "Käre himmelske Fader" och försök använda det i din bön i dag. Ger det en annan närhet än om du riktar din bön till "Gud"?

Gud välsigne din dag!

Det levande och verksamma ordet

Allt hänger ihop. Det finns inte en särskild "andlig" sfär i livet. Gud har skapat hela världen. Han har skapat människan med både kroppsliga, själsliga och andliga funktioner. När Jesus Kristus undervisade var det inte bara om "andliga frågor". De flesta frågor han undervisade om handlar om hur vi människor skall få ett gott liv här på jorden. Att tro på Gud är en del i det goda livet, men bara en del. Jesus citerade Moseböckerna: "Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." (Lukasevangeliet 10:27)
Liknande tankegångar finns också Första Johannesbrevet: "Om någon säger: 'Jag älskar Gud' men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett." (4:20)

Att vara kristen handlar alltså inte i första hand om att ägna sig "åt det andliga". Det handlar om att förvalta sitt liv och hela världen som Gud har gett oss. Det är därför helt riktigt att vi kristna är engagagerade i politik och på det sättet i olika samhällsfrågor. Ärkebiskopen som skriver en debattartikel om vapenexport i Dagens nyheter och i Svenska dagbladet, gör därför helt rätt. Vi behöver fler företrädare för kristen tro som deltar i debatter. (Att sedan kristna ibland kan tycka olika i olika frågor är självklart.) (Se även Dagen).
I alla tider har det funnits människor som har velat tysta oss kristna och menat att vi skall syssla enbart med det andliga. Särskilt biskopar, präster och diakoner som har gett sig in i debatter har ibland blivit utsatta för kritik för att de över huvud taget har yttrat sig. Många kristna lekmän är däremot aktiva i politiken i så gott som alla partier. "Ty Guds ord är levande och verksamt." (Hebreerbrevet 4:12). Därför kommer kristna aldrig att tolerera att någon lägger munkavle på oss.

Viktigt att vila när man har små barn

Nu på söndag är det kyndelsmässodagen och vi läser om hur Josef och Maria går upp till templet 40 dagar efter Jesu födelse. Det finns ett ord i den evangelietexten som kan reta moderna människor. Det är ordet ”rening”. ”När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog Josef och Maria Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren…” (Lukasevangeliet 2:22). Som moderna människor tänker vi kanske att det låter omodernt och kvinnoförtryckande att en kvinna skulle behöva bli renad efter en barnsbörd, men jag tror att vi om vi tänker så verkligen missuppfattar tanken med reningen. Meningen var att kvinnan verkligen skulle få vila efter förlossningen. En förlossning är en så omvälvande händelse att mamman helt och gärna också pappan under en tid helt och hållet måste få ägna sig åt sitt barn. I vår tid har vi föräldraförsäkring. Även pappan får ledigt tio dagar i samband med förlossningen för att kunna ägna sig åt familjen. När israeliterna i Tredje Moseboken fick sina bestämmelser om att modern var oren i 40 dagar efter förlossningen var de före sin tid, liksom i så många andra frågor.
Nu förstår vi mer, men ordet ”oren” kanske ändå stör oss. Det vi skall veta är att ”orenhet” vare sig handlar om hygienfrågor eller att det på något sätt skulle vara syndigt att föda barn. Nej, orden ”ren” och ”oren” handlar i det här fallet om ”kultiskt renhet”, alltså frågan om vilka som skulle delta i gudstjänsten i templet eller inte. Under 40 dagar efter förlossning skull kvinnan inte delta i gudstjänsten. Ända till 1986 fanns en ordning för ”en moders tacksägelse” i kyrkohandboken, eftersom det man utgick från att när mamman hade fött så skulle hon ta det lungt. Första gången hon kom till kyrkan skulle prästen be en särskild välsignelse över henne och barnet. Nu för tiden sker "en moders tacksägelse" mer spontant när kyrkobesökarna samlas kring barnvagnen och gratulerar båda föräldrarna.
Vila är något mycket viktigt i Bibeln. ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den.” Men när ett barn föds räcker det inte med att helga sabbatsdagen, då måste man vila betydligt mer. I dag behöver vi mer än någonsin tidigare ta vilan på allvar. Dagens nyheters ledare, Svenska Dagbladet, Expressen, och DN rapporterar att mammor är sjukskrivna dubbelt så mycket som pappor. Utmattningsdepressioner har blivit vanliga under de senaste 20 åren, helt enkelt för att människor fyller både sin arbetstid och sin fritid med aktiviteter. När man inte har schemalagda aktiviteter känner man att man måste träna för att hålla sig i form, piffa upp heminredningen och så vidare. Man mår bäst av att ha ledig tid ofta. Före första barnet är han och hon i familjen ungefär lika mycket sjukskrivna, men efter första barnet är kvinnan klart mer sjukskriven än mannen och det gäller i alla branscher, oavsett om de domineras av män eller kvinnor. Skillnaderna mellan könen består i upp till 15 år efter första barnets födelse. (I den här bloggen går jag inte in på varför kvinnorna blir sjukskrivna i högre grad än männen, utan konstaterar i stället att småbarnsperioden är en jobbig tid både för mamman och pappan.)
Därför finns det bud om ledig tid även i lagen i Moseböckerna. Därför kan vi sjunga. ”Moses gav oss lag och krav. Halleluja.” om vi tänker på att ett av de viktigaste kraven Moses ger oss är kravet att vi skall vila.
Galaterbrevet 5:22-23 räknar upp Andens nio frukter: "Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." När man tar hand om ett litet barn är det just andens nio frukter man får god övning i. Då gäller det om att vi tar vara på den tiden och inser att den tid man har med sina barn är ett privilegium, inte ett ovälkommet avbrott i karriären.
---
Det jag skriver om är en viktig lärdom från berättelsen om Jesus hos Symeon och Hanna i templet. Ändå är det inte cenrum i texten. Centrum handlar om att Kristus är ljuset i våra liv. I Dagen skriver Joel Halldorf om detta.

Att se det goda

”Därför påminner jag dig om att du skall blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos dig sedan jag lade mina händer på dig. Ty Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens” (Första Timotheosbrevet 1:6-7).

Ibland satsar man hårt på att försöka rätta till det som fungerar dåligt i sitt eget liv, på en arbetsplats, i en förening eller i en församling. Många gånger misslyckas man totalt med det. Man själv och andra människor blir missnöjda, och till slut blir det värre än det var i början, och man grips av modlöshet. Vad var det som gick fel?
Jo, felet var att man började med att se på det som var dåligt, och glömde det som redan fungerade bra. När man ville rätta till det dåliga, fördärvade man samtidigt det som fungerade bra.
Bättre blir det om man börjar i andra änden. Man undersöker vad det är som fungerar bra, vilka nådegåvor som Gud har lagt ned i en själv och i andra människor i ens omgivning. Sedan arbetar man med att blåsa liv i och utveckla de här gåvorna. Då får den kraft som redan finns komma till uttryck, och man får ha tillräcklig självbesinning för att inse att man aldrig kan uppnå att allt blir perfekt.

Att på ett enkelt sätt stå för den kristna tron

Den apostoliska trosbekännelsen börjar med orden "Vi tror..." inte med "Jag tror...". Det är en viktig skillnad. I Sverige har man under de senaste århundadena betonat att tro är något strängt privat, varje människas ensak. Dagen skriver att Sverige är ett av världens mest avvikande länder när det gäller religionens plats i samhället och att vi svenskar därför måste integreras nu när vi stöter på invandrare där religionen spelar en självklar roll i livet och i gemenskapen mellan människor. Helt riktigt. Ibland är vi svenska kristna alltför försiktiga och tror att andra skall bli störda om vi visar vår tro. Visst är det riktigt att det blir uttröttande om någon alltid vill tala om Jesus och frälsningen med människor i omgivningen, men det är inte mer tröttande än om någon annan alltid vill tala om politik, fotboll eller mode med sådana som inte är intresserade. Lagom är bäst som vanligt, men lagom innebär också att man någon gång nämner sin tro och vad den betyder.
Här är några tips på hur man kan visa sin kristna tro för omgivningen:
* Passa på att tala om vad din tro betyder för dig någon gång när samtalet handlar om något där tron är relevant.
* Sätt upp en kristen bild på din arbetsplats. Om det inte finns plats för en stor bild är det helt tillräckligt med en liten. Om du inte har ett eget arbetsrum kanske du kan sätta den på ditt skåp eller på någon annan plats. En kristen tro väcker frågor och undran.
* Se till att du ber bordsbön. Du kan be den helt tyst och knäppa dina händer eller göra korstecknet. Bordsbön är också ett starkt vittnesbörd om din tro.

Om vi kristna är kloka och frimodiga och vågar stå för vår tro, så kommer den kristna tron att stå sig starkare i framtiden Sverige.

Det finns någon som lyssnar

Bön är livsnerven i kristen tro. Bön är ett samtal som pågår mellan människan och Gud. Det finns många olika sätt att be. Man kan be på ett mer formellt sätt i kyrkans gudstjänst. Man kan be färdigskrivna böner som man läser i en bönbok och man kan också be med fria ord. Man kan också be helt tyst när man är ute och promenerar eller hemma i sin bostad.
Ibland kan gränsen mellan bön och tankar vara oklar. Man vet inte om man tänker eller om man faktiskt ber. Det kan vara en fördel att faktiskt göra klart för en själv att man faktiskt ber vid vissa tillfällen och tänker vid andra. Ett bra och enkelt sätt att få fram den skillnaden är att åkalla Gud genom att använda något av Guds namn i bönen. "Herre", "Gud" eller "Käre himmelske Fader".
När man talar med en vän eller någon människa man känner skapar det en särskilt närhet om man någon gång använder den människans namn. Samma sak är det med vår kontakt med Gud. Om vi använder Guds namn skapar det en extra närhet.
En till orsak att försöka skilja mellan det som bara är tankar och det som är bön är att vi ibland måste påminna oss om att det finns någon som lyssnar.
"Jag är Herren, deras Gud, jag skall höra deras böner." (Sakarja 10:6)

Det finns nämligen en fara att vi ibland glömmer att någon lyssnar på våra böner. Ibland glömmer vi det för att vår tro är svagare. Ibland glömmer vi det för att vi inte riktigt vet om vi bara tänker eller om vi ber.

I många kyrkor blir det allt vanligare att man kan tända böneljus i en särskild glob eller ljushållare. Det kan vara en hjälp för många människor att få tända ett ljus när man ber, en hjälp att koncentrera sig på bönen. Men det finns också en fara med ljuständandet. Man kan börja tro att själva ljuständandet är det centrala. Ibland används också uttrycket "tända ljus för". Det uttrycket bör man undvika till varje pris. Ljuständandet är bara ett synligt tecken på en andlig verklighet. Vi ber... och det finns någon som lyssnar.

I dag rapporterar Dagen om sydkoreanen Kim Kiho som uppmanar svenska kristna att spela mindre pingis och läsa Bibeln mer i kyrkans ungdomsverksamhet. Det är inget fel med pingis men i kyrkan måste det givetvis vara tydligt att bön och bibelläsning är kyrkans centrala angelägenhet. Läs gärna artikeln. Den är läsvärd.