lördag 24 december 2011

Den djupaste glädjen

"Mitt hjärta är redo, Gud,
jag vill sjunga och spela.
Vakna, min själ,
vakna, harpa och lyra,
jag vill väcka morgonrodnaden."
(Psaltaren 108:2-3)

När psalmisten vill väcka morgonrodnaden är det uttryck för en oerhört glädje, en glädje som finns i den musik som psalmisten sjunger och spelar, men glädjen har också ett djupare plan. Kung David som är tillskriven psalmen levde inte ett särskilt lätt liv. Det är möjligt att hans liv hade varit lättare om han aldrig hade blivit utsedd till Israels kung. Det medförde att han under lång tid blev förföljd av den sittande kungen Saul. Kung David hade inte heller lätt att leva med framgången. Han utnyttjade sin maktposition och gjorde stora misstag.
Under hela tiden fanns Gud med honom. Gud övergav inte. Att ha Gud som god vän är en källa till glädjen på det djupaste planet.
Den här psaltarpsalmen är utvald som psaltarpsalm för julnattsmässan. Gud föds till världen som ett litet barn. Gud överger oss inte.
En annan julbetraktelse skriver Liselotte J Andersson i Dagen under rubriken Sprucket men hoppfullt.

God jul! Gud välsigne dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar