"De som får sådden på de steniga ställena, det är de som tar emot ordet med glädje när de hör det..."
(Markusevangeliet 4:16)
Det finns många sätt att glädjas över bibelordet. Det sätt Jesus kanske syftar på i liknelsen om de fyra sädesåkrarna är att man tar emot ordet som Guds tilltal. Ett annat sätt att glädjas över ordet är att läsa det för de många spännande berättelsernas skull, utan att kanske på en gång uppleva det som Guds tilltal.
Åter ett annat sätt är att samtala om det, berätta berättelserna för andra. När Dagen publicerar en test, där man kan undersöka hur mycket man egentligen kan av bibeln så är också det ett sätt att glädjas, en möjlighet att återupptäcka många viktiga ställen i bibeln.
Låt oss glädjas över bibeln på många sätt.
Gud välsigne dig!
Visar inlägg med etikett Guds ord. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Guds ord. Visa alla inlägg
tisdag 25 oktober 2011
söndag 16 oktober 2011
Bibeln som det levande ordet
"Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar."
(Hebreerbrevet 4:12)
På vilket sätt är bibeln Guds ord? För att få svar på frågan kan vi se på hur bibeln ser på sig själv. När Hebreerbrevet skrevs fanns det inte något som kallades "Bibeln". Hebreerbrevets författare konstaterar att "Guds ord" är levande och verksamt. Om vi tillåter Bibeln att leva och verka i oss blir också bibeln ett levande ord som får spela en avgörande roll för våra liv och som för oss framåt i livet genom glädjeämnen, svårigheter och förbi irrvägar.
Torsten Åhman säger i en artikel i Dagen: "En alldeles avgörande aspekt för bibeltolkningen - som också skiljer läsningen från annan litteratur - är den andliga. Att läsa bibeln under bön. Då förs vi in, menar Torsten, i en process där Guds Ande får tillgång till vår inre personlighet."
Vad innebär det då att läsa bibeln under bön? Kanske det är så enkelt som att vi läser långsamt och eftertänksamt och frågar oss vad det har med våra egna liv att göra. Samtidigt får vi vända oss till Gud och formulera några enkla meningar kring böneorden tack, hjälp och förlåt.
Gud välsigne dig!
(Hebreerbrevet 4:12)
På vilket sätt är bibeln Guds ord? För att få svar på frågan kan vi se på hur bibeln ser på sig själv. När Hebreerbrevet skrevs fanns det inte något som kallades "Bibeln". Hebreerbrevets författare konstaterar att "Guds ord" är levande och verksamt. Om vi tillåter Bibeln att leva och verka i oss blir också bibeln ett levande ord som får spela en avgörande roll för våra liv och som för oss framåt i livet genom glädjeämnen, svårigheter och förbi irrvägar.
Torsten Åhman säger i en artikel i Dagen: "En alldeles avgörande aspekt för bibeltolkningen - som också skiljer läsningen från annan litteratur - är den andliga. Att läsa bibeln under bön. Då förs vi in, menar Torsten, i en process där Guds Ande får tillgång till vår inre personlighet."
Vad innebär det då att läsa bibeln under bön? Kanske det är så enkelt som att vi läser långsamt och eftertänksamt och frågar oss vad det har med våra egna liv att göra. Samtidigt får vi vända oss till Gud och formulera några enkla meningar kring böneorden tack, hjälp och förlåt.
Gud välsigne dig!
söndag 22 maj 2011
Växande och vuxenhet
Vissa ord kan göra en del människor osäkra på vad de egentligen betyder. Ett sådant ord är vuxen. Är man vuxen när man har kommit in i puberteten, när man är 15 år och får vittna i domstol, när man är konfirmerad, när man är sexton och får rösta i kyrkovalet, när man är arton och myndig, eller kanske först när man är 20 och får köpa alkohol? Fast å andra sidan får man inte adoptera barn förrän man är 23 år. Svaret är att det inte går att fastställa en enda tidpunkt när man blir vuxen. Det handlar om en utveckling.
Ett annat ord som kan göra oss osäkra är ordet kristen. Är du kristen eller inte? Det är en fråga som för många människor inte är så lätt att svara på. Kanske många svenskar har ovanligt svårt att svara på frågan.
Kyrkans tro är att den som är döpt och som tillsammans med församlingen bekänner den kristna tron är kristen. Alltså döpt och läser med i trosbekännelsen. Då kanske några av oss frågar sig: Måste det inte kännas på ett särskilt sätt att vara kristen. Eller måste man inte tro väldigt mycket. Svaret är nej. Det behöver inte kännas särskilt mycket och man behöver inte ha en mycket stark tro.
Dagens evangelium (Johannesevangeliet 17:9-17) är en bön som Jesus bad till sin far Gud dagen innan han skulle korsfästas. Det var en del av hans avskedstal till lärjungarna.
Det viktigaste Jesus säger i sitt avskedstal är: "Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina." Vi är Guds älskade avbilder, eftersom han har skapat oss. Vi är också Guds barn för att vi är döpta och för att vi har fått en särskild relation med Jesus Kristus genom att han har dött och uppstått för vår skull. Eftersom vi är Guds barn vill han ha med oss att göra. Jesus ber för oss vare sig vi aktivt söker honom eller inte.
Detta innebär inte att vi är befriade från olyckor och lidande. Jesu säger också: "Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen..." Jesus gick sitt lidande på korset till mötes. Som Jesu lärjungar är vi däremot kvar i världen - i Guds skapelse - där så oerhört mycket gott finns men också möjligheten att missbruka skapelse och skada oss själva eller andra.
Men Jesus lämnar oss inte helt ensamma. Han sade: "Helga dem genom sanningen, ditt ord är sanning." Det är viktigt med mat när man kroppen växer. Om tron skall växa behöver den också näring. Vi blir oerhört påverkade av att umgås med Guds ord ofta. Det är inte konstigt att berättelsen om den förlorade sonen kommer upp i så många konfirmandredovisningar. Den berör oss för den visar att vägen till Gud står öppen. Lika viktig är Guds lag. "Jag har gett dem ditt ord", säger Jesus. Det ordet skall vi ta vara på.
Gud välsigne dig!
Ett annat ord som kan göra oss osäkra är ordet kristen. Är du kristen eller inte? Det är en fråga som för många människor inte är så lätt att svara på. Kanske många svenskar har ovanligt svårt att svara på frågan.
Kyrkans tro är att den som är döpt och som tillsammans med församlingen bekänner den kristna tron är kristen. Alltså döpt och läser med i trosbekännelsen. Då kanske några av oss frågar sig: Måste det inte kännas på ett särskilt sätt att vara kristen. Eller måste man inte tro väldigt mycket. Svaret är nej. Det behöver inte kännas särskilt mycket och man behöver inte ha en mycket stark tro.
Dagens evangelium (Johannesevangeliet 17:9-17) är en bön som Jesus bad till sin far Gud dagen innan han skulle korsfästas. Det var en del av hans avskedstal till lärjungarna.
Det viktigaste Jesus säger i sitt avskedstal är: "Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina." Vi är Guds älskade avbilder, eftersom han har skapat oss. Vi är också Guds barn för att vi är döpta och för att vi har fått en särskild relation med Jesus Kristus genom att han har dött och uppstått för vår skull. Eftersom vi är Guds barn vill han ha med oss att göra. Jesus ber för oss vare sig vi aktivt söker honom eller inte.
Detta innebär inte att vi är befriade från olyckor och lidande. Jesu säger också: "Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen..." Jesus gick sitt lidande på korset till mötes. Som Jesu lärjungar är vi däremot kvar i världen - i Guds skapelse - där så oerhört mycket gott finns men också möjligheten att missbruka skapelse och skada oss själva eller andra.
Men Jesus lämnar oss inte helt ensamma. Han sade: "Helga dem genom sanningen, ditt ord är sanning." Det är viktigt med mat när man kroppen växer. Om tron skall växa behöver den också näring. Vi blir oerhört påverkade av att umgås med Guds ord ofta. Det är inte konstigt att berättelsen om den förlorade sonen kommer upp i så många konfirmandredovisningar. Den berör oss för den visar att vägen till Gud står öppen. Lika viktig är Guds lag. "Jag har gett dem ditt ord", säger Jesus. Det ordet skall vi ta vara på.
Gud välsigne dig!
onsdag 30 mars 2011
Det tar tid att lära känna Gud
Jesus sade: "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar. Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria." (Johannesevangeliet 8:31-32)
Det tar tid att lära känna Gud. Det tar tid att få erfara vad kristen tro har att ge. Därför är uthållighet viktigt. Vi kan inte vänta oss några snabba effekter av tron. Därför är det viktigt att förbli i ordet.
Ibland liknas människans sinnelag vid "ett hårt hjärta". Man skulle också kunna likna det vid en hård jord som måste plöjas upp. Guds ord är plogen och regnet och solen. Men det behövs också tid innan det börjar växa.
Att Guds ord är sanning är också viktigt. När vi vänder oss till Gud får vi inte bara drivas av viljan att vi skall få ut något av det. Gud är sanningen. Det är sanningen som gör oss fria, men det tar tid att bli fri.
Gud välsigne dig!
Det tar tid att lära känna Gud. Det tar tid att få erfara vad kristen tro har att ge. Därför är uthållighet viktigt. Vi kan inte vänta oss några snabba effekter av tron. Därför är det viktigt att förbli i ordet.
Ibland liknas människans sinnelag vid "ett hårt hjärta". Man skulle också kunna likna det vid en hård jord som måste plöjas upp. Guds ord är plogen och regnet och solen. Men det behövs också tid innan det börjar växa.
Att Guds ord är sanning är också viktigt. När vi vänder oss till Gud får vi inte bara drivas av viljan att vi skall få ut något av det. Gud är sanningen. Det är sanningen som gör oss fria, men det tar tid att bli fri.
Gud välsigne dig!
måndag 28 mars 2011
Iota-chikorset, lagens bokstav och hjärtats lag
Iota-chi korset är ett monogram för Jesus Kristus. Det är alltså en symbol som består av de första boksäverna i namnen Jesus och Kristus på grekiska: I och X. Iota-Chi korset skall inte förväxlas med iotakors och Kristusmonogram som är andra symboler.
I iota-chikorset ingår bokstaven i som är den minsta bokstaven i det grekiska alfabetet. Jesus tar den bokstaven som exempel när han förklarar att det gamla testamentet, den judiska tron, fortfarande gäller:
"Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett." (Matteusevangeliet 5:18)
Jesus var jude. Därför var han mycket mån om att följa Guds lag så som den är uttryck i den judiska bibeln, det som vi kallar det gamla testamentet. När olika bud krockar med varandra blir man ibland tvungen att välja den minst dåliga av två möjligheter. Så var det också med Jesus. Därför kan det ibland tyckas som att han tonade ner vissa buds betydelse. Andra gånger valde Jesus att skärpa lagens bud, för att Guds vilja skall ske i våra liv. Författtaren Nicky Gumbel skriver i boken Utmaningen att Jesus tolkar lagen genom att vis att det "i centrum av varje lag finns en hjärtats lag, tankens och motivets lag". Det skulle då vara förklaringen till att Jesus ibland skärper och ibland mildrar lagens bokstav.
Det kan vara bra att ha det dubbla kärleksbudet i åtanke när man tolkar lagarna: "Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." (Lukasevangeliget 10:27). Men det räcker inte med att bara använda det dubbla kärleksbudet. Då skulle man kunna försvara otrohet och säga att det handlar om kärlek.
Martin Luther menar att "älska Gud" handlar om de tre första av tio Guds bud och att "älska sin nästa" handlar om buden fyra till tio. Om vi både har med lagens bokstav och hjärtats lag, då får vi balans i vår förståelse av Guds lag.
Gud välsigne dig!
lördag 5 februari 2011
Det levande och verksamma ordet
Allt hänger ihop. Det finns inte en särskild "andlig" sfär i livet. Gud har skapat hela världen. Han har skapat människan med både kroppsliga, själsliga och andliga funktioner. När Jesus Kristus undervisade var det inte bara om "andliga frågor". De flesta frågor han undervisade om handlar om hur vi människor skall få ett gott liv här på jorden. Att tro på Gud är en del i det goda livet, men bara en del. Jesus citerade Moseböckerna: "Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." (Lukasevangeliet 10:27)
Liknande tankegångar finns också Första Johannesbrevet: "Om någon säger: 'Jag älskar Gud' men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett." (4:20)
Att vara kristen handlar alltså inte i första hand om att ägna sig "åt det andliga". Det handlar om att förvalta sitt liv och hela världen som Gud har gett oss. Det är därför helt riktigt att vi kristna är engagagerade i politik och på det sättet i olika samhällsfrågor. Ärkebiskopen som skriver en debattartikel om vapenexport i Dagens nyheter och i Svenska dagbladet, gör därför helt rätt. Vi behöver fler företrädare för kristen tro som deltar i debatter. (Att sedan kristna ibland kan tycka olika i olika frågor är självklart.) (Se även Dagen).
I alla tider har det funnits människor som har velat tysta oss kristna och menat att vi skall syssla enbart med det andliga. Särskilt biskopar, präster och diakoner som har gett sig in i debatter har ibland blivit utsatta för kritik för att de över huvud taget har yttrat sig. Många kristna lekmän är däremot aktiva i politiken i så gott som alla partier. "Ty Guds ord är levande och verksamt." (Hebreerbrevet 4:12). Därför kommer kristna aldrig att tolerera att någon lägger munkavle på oss.
Liknande tankegångar finns också Första Johannesbrevet: "Om någon säger: 'Jag älskar Gud' men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett." (4:20)
Att vara kristen handlar alltså inte i första hand om att ägna sig "åt det andliga". Det handlar om att förvalta sitt liv och hela världen som Gud har gett oss. Det är därför helt riktigt att vi kristna är engagagerade i politik och på det sättet i olika samhällsfrågor. Ärkebiskopen som skriver en debattartikel om vapenexport i Dagens nyheter och i Svenska dagbladet, gör därför helt rätt. Vi behöver fler företrädare för kristen tro som deltar i debatter. (Att sedan kristna ibland kan tycka olika i olika frågor är självklart.) (Se även Dagen).
I alla tider har det funnits människor som har velat tysta oss kristna och menat att vi skall syssla enbart med det andliga. Särskilt biskopar, präster och diakoner som har gett sig in i debatter har ibland blivit utsatta för kritik för att de över huvud taget har yttrat sig. Många kristna lekmän är däremot aktiva i politiken i så gott som alla partier. "Ty Guds ord är levande och verksamt." (Hebreerbrevet 4:12). Därför kommer kristna aldrig att tolerera att någon lägger munkavle på oss.
fredag 10 december 2010
När Guds ord kommer
”...när Hannas och Kajafas var överstepräster, kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen.” (Lukasevangeliet 3:2).
I dag skall vi fråga oss hur det går till när Guds ord kommer till en människa. Vi läste ju att Guds ord kom till Sakarias son Johannes i öknen. I den här korta meningen har nästan vare enskilt ord en betydelse.
Det var alltså till Sakarias son Johannes som Guds ord kom. Det står inte att Guds ord kom till Johannes döparen. Varför då? Jo, därför att Johannes inte var känd som döparen när Guds ord kom till honom. Han var en vanlig människa som du och jag. Guds ord kommer också till mig och dig. I bibelläsningen, när vi lyssnar på en predikan, när vi ber, när vi promenerar i tystnad.
Det var alltså Guds ord som kom till Sakarias son Johannes. Guds ord innebär att Gud vill göra något i våra liv. Han vill trösta, varna och förmana. Han vill leda oss igenom kriser och inre oro. I sin betraktelse i Dagen citerar Liselotte A Johansson trappistmunken Thomas Merton som har sagt att "Guds ord är eld och musik under mina fötter."
Guds ord kom alltså till Sakarias son Johannes. Ordet "kom" kan ibland betyda att det kom en enstaka gång, men jag tror att det i det här fallet handlade om att ordet upprepade gånger kom till Johannes. Gud vill också låta sitt ord vara en följeslagare i våra liv.
Det var alltså i öknen som Guds ord kom till Sakarias son Johannes. Guds ord innebär ofta en kallelse, att en människa av Gud uppmanas till bestämda insatser, eller att Gud har ett särkilt budskap till människan. Någon gång kan kallelsen komma oväntat, plötsligt och spontant, men det vanligaste är att kallelsen kommer när någon söker Gud. Att Johannes döparen befann sig ute i öknen visar att han sökte Gud.
I vår tid lever vi omgivna av ord i tidningar, i böcker, på teve, i radio och på Internet. De som lever i tätorter träffar också fler människor än man gjorde i det gamla bondesamhället, där många arbetade på åkrar och ängar. Risken finns att Guds ord drunknar i alla andra ord. En god idé är att man gör sin bibelläsning mer systematisk, läser med pennan i handen och stryker under de bibelställen som talar till en på ett särskilt sätt. Många gånger behöver Guds ord tid på sig att verka i oss. Vi får inte ha bråttom om vi vill umgås med Gud.
I dag skall vi fråga oss hur det går till när Guds ord kommer till en människa. Vi läste ju att Guds ord kom till Sakarias son Johannes i öknen. I den här korta meningen har nästan vare enskilt ord en betydelse.
Det var alltså till Sakarias son Johannes som Guds ord kom. Det står inte att Guds ord kom till Johannes döparen. Varför då? Jo, därför att Johannes inte var känd som döparen när Guds ord kom till honom. Han var en vanlig människa som du och jag. Guds ord kommer också till mig och dig. I bibelläsningen, när vi lyssnar på en predikan, när vi ber, när vi promenerar i tystnad.
Det var alltså Guds ord som kom till Sakarias son Johannes. Guds ord innebär att Gud vill göra något i våra liv. Han vill trösta, varna och förmana. Han vill leda oss igenom kriser och inre oro. I sin betraktelse i Dagen citerar Liselotte A Johansson trappistmunken Thomas Merton som har sagt att "Guds ord är eld och musik under mina fötter."
Guds ord kom alltså till Sakarias son Johannes. Ordet "kom" kan ibland betyda att det kom en enstaka gång, men jag tror att det i det här fallet handlade om att ordet upprepade gånger kom till Johannes. Gud vill också låta sitt ord vara en följeslagare i våra liv.
Det var alltså i öknen som Guds ord kom till Sakarias son Johannes. Guds ord innebär ofta en kallelse, att en människa av Gud uppmanas till bestämda insatser, eller att Gud har ett särkilt budskap till människan. Någon gång kan kallelsen komma oväntat, plötsligt och spontant, men det vanligaste är att kallelsen kommer när någon söker Gud. Att Johannes döparen befann sig ute i öknen visar att han sökte Gud.
I vår tid lever vi omgivna av ord i tidningar, i böcker, på teve, i radio och på Internet. De som lever i tätorter träffar också fler människor än man gjorde i det gamla bondesamhället, där många arbetade på åkrar och ängar. Risken finns att Guds ord drunknar i alla andra ord. En god idé är att man gör sin bibelläsning mer systematisk, läser med pennan i handen och stryker under de bibelställen som talar till en på ett särskilt sätt. Många gånger behöver Guds ord tid på sig att verka i oss. Vi får inte ha bråttom om vi vill umgås med Gud.
fredag 29 oktober 2010
Om långsamt växande i tron
”Och han sade: "Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne." (Markusevangeliet 4:26-29)
När Jesus talar om Guds rike eller himmelriket och när man i fornkyrkan talade om Kristi rike så syftar det på att Gud en gång skall återta herraväldet över den här världen som nu står under inflytande av det onda. Detta kommer att ske mer tydligt i framtiden, men redan nu breds Guds rike ut bland dem som tror på Jesus. Med ett modernt uttryck kan man kalla det livskvalitet.
Uttrycken Guds rike, himmelriket eller Kristi rike syftar däremot inte på ett tillstånd som inträder när vi människor är döda. Detta kallas i nya testamentet ”de dödas uppståndelse”.
Liknelsen om den växande säden handlar om hur Guds rike slår rot i en människa som tror. Det framgår inte klart av liknelsen vem såningsmannen är. Är det Gud som sår ordet i en människas liv, eller är det människans själv som aktivt söker ordet och sår det i sitt eget liv? Båda förklaringarna är nog möjliga, men jag tycker liknelsen ger mig den största behållningen om jag får tänka mig att mannen är människan själv. Liselotte J Andersson beskriver i Dagen den här händelsen som en uppbrottsorder. För vissa människor är det säkert så. De kan peka ut dagen och stunden för sin omvändelse. Andra vet bara att de har påverkats av ordet hela livet, kanske för att de har fötts i en kristen familj.
En man har fått utsädet i jorden. Utsädet är Guds ord. Jorden är livet. Mannen – som lika gärna skulle kunna vara en kvinna – sår ordet i sitt liv. Han låter alltså Guds ord, lagen och evangeliet, tio Guds bud och Guds kärlek, det dubbla kärleksbudet och förlåtelsen påverka vardagslivet. De får alltså påverka livet varje dag.
Han sover och stiger upp. Mannen unnar sig vila. Han sover ordentligt på nätterna. Innan den elektriska belysningen kom sov människor mer än nu. Det låter sunt. Men mannen sover inte hela tiden. Han stiger upp också. Han tar på sig ett ansvar. Han säger ja till att vara Guds medarbetare på jorden. Han försöker utföra sitt arbete väl. Han gör sitt bästa för att vara en bra make och far, eller en bra elev i skolan eller en bra kung.
Dagar och nätter går och säden gror och växer. Han vet inte hur. Guds rike gror och växer när man låter Guds ord påverka ens vardagsliv. Visserligen skyddar inte Guds ord mot olyckor och motgångar som kan drabba även den som tror. Skörden kan slå fel även i Guds rike. Men växtkraften finns kvar. En annan dag växer säden igen.
Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Livet fortsätter att utvecklas. Erfarenheterna ökar. Den som levat en stor del av sitt liv är oftare tryggare i sig själv än den som är ung.
Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne. På vår ålders höst kan vi får skörda frukterna av vårt liv. Samtidigt är vi inte säkra på att mannen i liknelsen är en vanlig människa. Kanske mannen syftar på Gud. Vi lever inte för oss själva. Vi är Guds medarbetare på jorden. En dag kommer Gud att skörda frukterna av vårt arbete.
När Jesus talar om Guds rike eller himmelriket och när man i fornkyrkan talade om Kristi rike så syftar det på att Gud en gång skall återta herraväldet över den här världen som nu står under inflytande av det onda. Detta kommer att ske mer tydligt i framtiden, men redan nu breds Guds rike ut bland dem som tror på Jesus. Med ett modernt uttryck kan man kalla det livskvalitet.
Uttrycken Guds rike, himmelriket eller Kristi rike syftar däremot inte på ett tillstånd som inträder när vi människor är döda. Detta kallas i nya testamentet ”de dödas uppståndelse”.
Liknelsen om den växande säden handlar om hur Guds rike slår rot i en människa som tror. Det framgår inte klart av liknelsen vem såningsmannen är. Är det Gud som sår ordet i en människas liv, eller är det människans själv som aktivt söker ordet och sår det i sitt eget liv? Båda förklaringarna är nog möjliga, men jag tycker liknelsen ger mig den största behållningen om jag får tänka mig att mannen är människan själv. Liselotte J Andersson beskriver i Dagen den här händelsen som en uppbrottsorder. För vissa människor är det säkert så. De kan peka ut dagen och stunden för sin omvändelse. Andra vet bara att de har påverkats av ordet hela livet, kanske för att de har fötts i en kristen familj.
En man har fått utsädet i jorden. Utsädet är Guds ord. Jorden är livet. Mannen – som lika gärna skulle kunna vara en kvinna – sår ordet i sitt liv. Han låter alltså Guds ord, lagen och evangeliet, tio Guds bud och Guds kärlek, det dubbla kärleksbudet och förlåtelsen påverka vardagslivet. De får alltså påverka livet varje dag.
Han sover och stiger upp. Mannen unnar sig vila. Han sover ordentligt på nätterna. Innan den elektriska belysningen kom sov människor mer än nu. Det låter sunt. Men mannen sover inte hela tiden. Han stiger upp också. Han tar på sig ett ansvar. Han säger ja till att vara Guds medarbetare på jorden. Han försöker utföra sitt arbete väl. Han gör sitt bästa för att vara en bra make och far, eller en bra elev i skolan eller en bra kung.
Dagar och nätter går och säden gror och växer. Han vet inte hur. Guds rike gror och växer när man låter Guds ord påverka ens vardagsliv. Visserligen skyddar inte Guds ord mot olyckor och motgångar som kan drabba även den som tror. Skörden kan slå fel även i Guds rike. Men växtkraften finns kvar. En annan dag växer säden igen.
Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Livet fortsätter att utvecklas. Erfarenheterna ökar. Den som levat en stor del av sitt liv är oftare tryggare i sig själv än den som är ung.
Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne. På vår ålders höst kan vi får skörda frukterna av vårt liv. Samtidigt är vi inte säkra på att mannen i liknelsen är en vanlig människa. Kanske mannen syftar på Gud. Vi lever inte för oss själva. Vi är Guds medarbetare på jorden. En dag kommer Gud att skörda frukterna av vårt arbete.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
