Arrendatorerna i vingården och vi

"När ti­den var in­ne skic­ka­de han en tjäna­re till ar­ren­da­to­rer­na för att hämta en del av vingårdens skörd. Men de grep ho­nom, pryg­la­de ho­nom och körde i väg ho­nom tomhänt."
(Markusevangeliet 12:2-3)

Med facit i hand är det lätt att fördöma arrendatorerna i vingården som körde iväg den tjänare som vingårdens ägare hade skickat för att rättmätigt hämta en del av vingårdens skörd. Som utomstående betraktare är det lätt att sätta sig till doms över dem som har handlat fel.
Om vi i stället tänker tanken att det är vi som är arrendatorerna och frågar oss när vi har kört i väg den som har kommit med rättmätiga krav, då blir situationen en annan. Även vi själva drivs ibland av högmod och avund som får oss att handla orationellt, gudsfrånvänt och syndigt.
Liknelsen om arrendatorerna i vingården ställer frågor till oss. Vi kan läsa den på olika sätt och frågorna blir olika när vi lever oss in i olika roller.

Gud välsigne dig!