Visar inlägg med etikett nåd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett nåd. Visa alla inlägg

måndag 31 oktober 2011

Att arbeta med sin frälsning

"Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta."
(Filipperbrevet 2:12)

En central punkt i kristen tro är att vi är Guds barn av nåd. Att vi är Guds barn eller frälsta är ingenting vi kan förtjäna genom andlig träning på något sätt. Det är en nåd.
Förhållande att vi är Guds barn kan liknas med förhållandet till våra föräldrar. Vi är våra föräldrars barn. Man kan ha antingen ett gott eller ett mindre bra förhållande till sina föräldrar under olika perioder av livet, men det ändrar inte på grunden att vi är våra föräldrars barn.
Därför kanske vi blir förvånade när vi läser att Paulus skriver att vi skall arbeta med fruktan och bävan på vår frälsning. Är inte frälsningen något vi får av nåd? Jo, men på samma sätt som vi måste arbeta med att ha ett gott förhållande till våra föräldrar, så måste vi också arbeta med vårt förhållande till Gud. Det finns alltid mer att upptäcka i den kristna tron. Det finns alltid möjlighet att få växa i sin tro. Det ändrar inte på grunden: Vi är Guds barn av nåd.

Gud välsigne dig!

söndag 3 april 2011

Gemenskapen i nattvarden hjälper oss att förstå vad Gud vill

Jesus sade: "Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva. (---) Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.”

I nattvardens bröd och vin ger Kristus ut sig själv till oss i bröd och vin. Han ger oss syndernas förlåtelse, liv och salighet. ”Denna kalk är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse.” Om vi sätter tro till Jesu ord så måste vi också tro att nattvardens tecken och sakrament verkligen medför de stora gåvor som Jesus har lovat oss: syndernas förlåtelse, liv och salighet.

Visst kan Gud, vår käre himmelske Far, ge oss samma gåvor utan bröd och vin. Ja, vi kan till och med hitta många bibelord som visar att Gud ger samma gåvor utanför nattvarden. Därför kan det kännas märkligt att Jesus faktiskt säger: ”Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet.” Då låter det plötsligt som om Gud inte ger oss gåvorna – syndernas förlåtelse, liv och salighet – utan att vi deltar i nattvarden. Är det så att Gud inte riktigt har bestämt sig för om det är möjligt för oss att få gåvorna direkt eller enbart via nattvarden? Nej! För Gud är det aldrig ett problem att dela med sig av stora gåvor.
Problemet är att vi människor skall öppna våra hjärtan och ta emot de gåvor som Gud så länge har velat ge oss. När två människor vill ha bättre kontakt med varandra, vad är då bättre än en måltid? Så fungerar det också mellan Gud och människa. Nattvardens måltid skapar en gemenskap, där vi känner och förstår att Gud vill ha med oss och göra, att han längtar att dela med sig av gåvorna.

onsdag 20 oktober 2010

Bli vän med dina misslyckanden

Har du misslyckats med något nyligen? Var inte rädd för det. Det är framför allt handlingskraftiga människor som misslyckas. De som inte är handlingskraftiga vare sig misslyckas eller lyckas med det som de gör, eftersom de sällan tar sig för någonting.
I Andra Moseboken 32 kap kan vi läsa om hur Mose slog sönder stentavlorna med de tio budorden i ilska över att folket hade gjort en guldkalv till gud. Det dröjer inte länge förrän Mose får ett nytt uppdrag: "Hugg ut två stentavlor likadana som de förra. På dem skall jag skriva samma ord som stod på de första tavlorna, de som du slog sönder." (Andra Moseboken 34:1)
I Bibelns berättelser kan vi läsa våra egna livs historia. Även i denna.
Det här är en av de många berättelser i Bibeln som handlar om att det alltid finns nya chanser i livet. Gud ger inte upp med oss människor. Han vet att vi är svaga och misslyckas ibland, men misslyckanden är inte någon katastrof för Gud.
Tio Guds bud började med ett misslyckande, men blev senare den viktigaste regelsamlingen som finns.
Jag och du skall inte heller vara rädda för misslyckanden. Bli vän med dina misslyckanden. Försök tänka klart om varför det du gjorde misslyckades. Nämn det för Gud i dina böner. Om du gör det har du tagit det första steget mot något nytt.
Även det som misslyckades första gången kan vara början på något som blir riktigt bra.

lördag 19 juni 2010

Gör uppror mot kraven (Tredje söndagen i trefaldighet)

Många människor dignar under krav. Redan i skolan känner barn och ungdomar kravet på sig att ha rätt sorts märkeskläder, att vara snygga, smala, vältränade, att ha rätt sorts mobiltelefoner. Många kvinnor känner också kravet på sig att ha rätt kläder och ett vackert yttre, dessutom att göra karriär, ha välstädat hemma och att vara lagom självständiga, ha barn som lever upp till andra barns krav och så vidare. Män kan känna krav att göra karriär, ha vältränade kroppar, vara lyckade sexuellt, ta ut 50 % av föräldraledigheten, ha snygg bil och så vidare. En del människor plågas oerhört av alla krav.
Den kristna kron är en tydlig kontrast till det här. "Ty av nåd är ni frälsta, genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig" (Efesierbrevet 2:8). Det handlar givetvis om att vi genom Jesu Kristi död och uppståndelse vet att vi får barnaskap hos Gud, syndernas förlåtelse och evigt liv som gåva.
Men det betyder också något annat. "Av nåd är ni frälsta" är också en inbjudan till en alternativ livsstil. Gör upp med alla kraven! Vi behöver inte leva upp till alla krav. Visst får vi njuta av livet och unna oss en del av det goda som finns. Men vi får också säga nej. Ingen behöver "berömma sig". Högmod är osund, och plågsamt för den som är högmodig och ständigt vill tävla med andra. Sunt är att vara trygg i barnaskapet hos Gud. Ett tryggt Guds barn kan säga nej till att leva upp till andra människors orimliga krav, eller kanske snarare till de krav som vi tror att andra ställer på oss.