Att sträva efter fred med alla

"Sträva efter fred med alla och efter den helgelse utan vilken ingen får se Herren."
(Hebreerberevet 12:14)

Under fredag och lördag har jag deltagit i symposiet Anden och Kyrkan som anordnades av Livets ords teologiska seminarium. Det handlade om relationen mellan de pingstkarismatiska rörelserna och de historiska kyrkorna, framför allt katolska kyrkan. Vi fick lyssna på ett stort antal teologiska föredrag, och fick bland annat reda på att William J Seymour, som ibland räknas som pingströrelsens grundare på Azusa Street i Los Angeles, faktiskt var katolik från början.
Det är oerhört spännande att få vara med när kyrkohistoria skrivs. När rörelser som legat i konflikt med varandra, eller som åtminstone misstrott varandra, börjar närma sig varandra, inte för att kompromissa bort det man innerst inne tror på, utan för att gemensamt söka sanningen.
Det kanske är det Hebreerbrevets författare menar. När man strävar efter fred med alla och efter att tillsammans söka sanningen, då får man se något av Herren.

Gud välsigne dig!

När vi får se Herren

"Sträva efter fred med alla och efter den helgelse utan vilken ingen får se Herren." (Hebreerbrevet 12:14)

Om vi strävar efter fred med alla och efter helgelse - alltså efter att göra goda gärningar - kan vi få se Gud. Det är ett märkligt uttalande Hebreerbrevets författare gör. Ett grundval för den kristna tron är ju att Gud söker oss när vi är syndare. Han kallar på människor som på inget sätt är perfekta. Vi blir Guds barn av nåd. Det står fast. Bibelordet i Hebreerbrevet ändrar inte på det. Det handlar om något annat.
Att se Herren betyder i det här fallet att förstå något om Guds storhet. Det är när vi strävar efter fred med andra människor - till och med med dem som vi irriterar oss mest på - och när vi strävar efter helgelse på alla plan som vi vi förstår något om Guds storhet, och samtidigt om hans litenhet. Han är inte för stor för att engagera sig i våra angelägenheter.

Gud välsigne dig!

Patriarkalkorset - Helgad åt Herren

"Du skall göra en blomma av rent guld och rista in på den så som man graverar ett sigill: Helgad åt Herren. "Och du skall fästa den vid en violett snodd, och den skall sitta på turbanen, på dess framsida. "Den skall sitta på Arons panna."
(Andra Moseboken 28:36-38)

Patriarkalkorset eller ärkebiskopskorset är ett kors med två korsarmar, den övre kortare än den nedre. Korsarmarna kan ibland avslutas med treklöver. (Ibland skiljer man på korset så att det utan klöverblad kallas ärkebiskopskors och med klöverblad patriarkalkors.) I Sverige bär inte ärkebiskopen att kors av den här typen.
Påven Innocentus II menade att detta kors motsvarar den graverade texten "Helgad åt Herren" som översteprästen skulle bära enligt Andra Moseboken. Den som har ett särskilt uppdrag i templet eller i kyrkan behöver mycket riktigt en igenkänningssymbol. En sådan är dels ett tecken för andra människor, för att de skall veta vem det är som har uppdraget. Symbolen är också en påminnelse för den som har ämbetet, en påminnelse om det ansvar uppdraget för med sig.
En annan tolkning är att korsarmarna påminner om biskopens världsliga och andliga makt. En tredje tolkning är att den kortare armen symboliserar Kristi död och den längre Kristi uppståndelse.
Patriarkalkorset och orden "Helgad åt Herren" får påminna oss om att om än inte Gud behöver några symboler och tecken så behöver vi dem för att påminna oss själva om Guds verk i världen.

Gud välsigne dig!

Bibelläsningen förändrar en människa

"Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar." (Hebreerbrevet 4:12)

En nyligen publicerad amerikansk undersökning visar att de som läser bibeln regelbundet bryr sig mer om ekonomisk och social rättvisa, vill konsumera mindre och är emot dödsstraff. (Dagen) Man kan vara en bekännande kristen utan att läsa bibeln särskilt ofta, men bibelläsningen påverkar. Det är särskilt tydligt i frågan om vi bör försöka konumera mindre där det finns en stor skillnad just mellan bibelläsande och icke-bibelläsande kristna.
Vi påverkas av bibelläsning. Guds ord arbetar med oss. Vi går inte oförändrade genom bibelläsning. Särskilt effektiv blir den när vi arbetar med texten. Känner på orden, mediterar och ber över var en särskild vers kan betyda för oss, för våra relationer till andra, för församlingen, för samhället.
Vi påverkas också av att samtala med andra om bibelord. Det levande samtalet om trons innehåll håller tron och församlingen levande.

Ibland blir det en brottningskamp med bibelordet. Då kan det vara som när Jakob brottades. Vi skall inte släppa bibelordet förrän det välsignar oss:
"'Släpp mig', sade mannen, 'dagen gryr!' Men Jakob svarade: 'Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.' (Första Moseboken 32:36).

Gud välsigne din bibelläsning!