"Mitt barn, har du syndat, så gör aldrig om det,
och be om förlåtelse för vad du redan gjort."
(Jesus Syraks son 21:1)
Begreppet "förlåtelse" är ett viktigt men inte helt enkelt ord i kristen tro. Nyligen har det kommit ut en bok av Birgitta Almgren som handlar om svenskarna som spionerade för Östtyskland. (Recension i Expressen.)
Man kan fråga sig vilken nytta det är att dra upp gamla synder som begicks för mer än tjugo år sedan. Visst finns det nytta. Det är viktigt att beskriva historien och att försöka förstå vad som har hänt och hur det kunde hända. Spioner har i många länder förrått sitt eget land av politisk övertygelse, för att söka spänning, men betydligt mer sällan för pengarnas skull. Av detta kan vi lära en hel del om hur människan fungerar.
Man får däremot vara mycket försiktig med att lång tid efteråt offentligt utmåla människor för vad de en gång gjort. Där kommer förlåtelsen in.
Förlåtelsen är dock inte något som någon förtjänar med automatik. Tiden måste få gå och personen i fråga måste ha en syndakännedom, förstå vilket fel han/hon har begått och varför det var fel.
Livet måste få gå vidare. Synder kan förlåtas, men det kräver ånger som motprestation. Det är grundregeln.
Gud välsigne dig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar