Att stå fast och ta emot välsignelsen

"Om jag bara kunde stå fast i min strävan
att hålla dina stadgar!"
(Psaltaren 119:5)

En människas kroppsspråk beskrivs många gånger i psaltaren: Man står fast i sin strävan. Man sitter bland hädare. Man ligger tryckt mot marken.

Kroppsspråket finns också i gudstjänsten. Ibland står man, ibland sitter man. Man faller på knä. I vissa kyrkors gudstjänster ligger man till och med ner.

Det är inte oviktigt hur vi använder våra kroppar i gudstjänsten. Att vi står upp under välsignelsen är en gammal tradition. Allt oftare kan vi se att människor tar emot välsignelsen sittande. Kanske av bekvämlighet, kanske för att de inte har upptäckt kroppsspråkets betydelse.

När vi tar emot välsignelsen stående betyder det att vi vill stå fast i vår strävan att hålla Guds stadgar. Många gånger - men inte alltid - är Guds välsignelse beroende av att vi själva inriktar våra liv mot Gud. När vi lyder Guds lag gör vi det mer sannolikt att våra liv blir bra. När vi tar emot välsignelsen stående visar vi att vi vill vara aktiva lärjungar.

Gud välsigne dig!