Bibeln som det levande ordet

"Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar."
(Hebreerbrevet 4:12)

På vilket sätt är bibeln Guds ord? För att få svar på frågan kan vi se på hur bibeln ser på sig själv. När Hebreerbrevet skrevs fanns det inte något som kallades "Bibeln". Hebreerbrevets författare konstaterar att "Guds ord" är levande och verksamt. Om vi tillåter Bibeln att leva och verka i oss blir också bibeln ett levande ord som får spela en avgörande roll för våra liv och som för oss framåt i livet genom glädjeämnen, svårigheter och förbi irrvägar.

Torsten Åhman säger i en artikel i Dagen: "En alldeles avgörande aspekt för bibeltolkningen - som också skiljer läsningen från annan litteratur - är den andliga. Att läsa bibeln under bön. Då förs vi in, menar Torsten, i en process där Guds Ande får tillgång till vår inre personlighet."

Vad innebär det då att läsa bibeln under bön? Kanske det är så enkelt som att vi läser långsamt och eftertänksamt och frågar oss vad det har med våra egna liv att göra. Samtidigt får vi vända oss till Gud och formulera några enkla meningar kring böneorden tack, hjälp och förlåt.

Gud välsigne dig!

Det duger - tack för livet!

"Varför är du tyngd av sorg, min själ,
och full av oro?
Sätt ditt hopp till Gud!
Jag skall åter få tacka honom,
min räddare och min Gud."
(Psalataren 42:6)

I bibeln återkommer uppmaningar att tacka Gud i livets olika situationer. Somliga tycker kanske att det känns ovant att jämt och ständigt tacka Gud. Varför skall man göra det när det faktiskt finns så många problem i livet och i världen?
Det hela är en fråga om livsinställning. Har vi förmågan att ibland kämpa till det yttersta och ibland slå oss till ro och bara vara nöjda? Just förmågan att växa är viktig. Den leder till balans i livet.
Nisse Simonsson, pensionerad kirurg i Östersund, säger i en intervju i Svenska Dagbladet att många sjukskrivna är "kvinnor som tror att de skall hinna med allt..." Män klarar sig oftare genom att de säger "det duger".
En bra böneregel att att man i sin bön skall tänka igenom orden tack, hjälp och förlåt.
Tack kommer först. Där tackar man Gud för sådant som är bra i våra liv, sådant som vi kanske allt för ofta tar för självklart.
Hjälp kommer sedan. Där lägger vi in sådant som vi inte klarar av. Situationer som vi överlåter på Gud.
I ordet förlåt erkänner vi våra synder, alltså de händelser där vi verkligen gjort fel. Inte bara sådant vi klarar av.

Viktigast av allt är dock tackbönen. Med andra ord "det duger".

Gud välsigne dig!

Korset med blomman - ett sätt att tacka

"Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen." (Kolosserbrevet 1:17-20)

Ett kors med en blomma förekommer som symbol bland annat i svenska dödsannonser och på irländska gravstenar. Sydindiska kristna brukar också blomstersmycka kors, på samma sätt som hinduer offrar blommor vid gudabilder. I alla dessa sammanhang är blomman eller blommorna ett sätt att visa kärlek till någon eller att hedra denne.
Den troende riktar sin kärlek till Jesus Kristus som dog för våra synder på korset och som på det sättet har visat oss vägen till det eviga livet. En blomma på ett kors kan samtidigt vara riktad som ett tack till en avliden person.