Ett gemensamt liv

"Kom, låt oss jubla till Herrens ära
och hylla vår klippa, vår räddning!
Låt oss träda fram inför honom och tacka,
hylla honom med sång och spel."
(Psaltaren 95:1-2)

Det händer att en del kristna bekymrar sig över att kyrkan är splittrad - uppdelad på olika samfund. I tider när det är goda religioner mellan kyrkor och samfund är det kanske inte ett så stort problem, men det har hänt att relationerna har varit spända.

I vår tid har finns det fortfarande spänningar mellan olika fraktioner i kyrkorna. Samtidigt finns det också starka band mellan enskilda kristna i olika samfund. Gränserna mellan samfund spelar inte så står roll. När man går direkt till källorna för den kristna tron och tillsammans återupptäcker dem, då känns de motsättningar som funnits under vissa århundraden oviktiga. I Dagen kallar Torsten Åhman detta "en djup, innerlig gemenskap på grund av ett gemensamt liv." "Tillsammans" är ett viktigt ord. Det är inte förrän vi verkligen möts som vi kan överbrygga de klyftor som finns.
Det gemensamma inre livet kan börja med något så enkelt som att vi tar Psaltarens uppmaning att jubla och tacka på allvar. Tacksägelse handlar om att uppmärksamma det som är gott, Guds goda gåvor och låta detta märkas mer än problem och motsättningar.
Vi väljer själva vad vi tycker är viktigt i våra liv.

Gud välsigne dig!