A och O, den förste och den siste

"Och han sade till mig: ”Det har skett. Jag är A och O, början och slutet. Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten."
(Uppenbarelseboken 21:6)



Gud är A och O, den förste och den siste. Han fanns före all tid och och kommer också att hålla hela världen i sin hand till slutet, men det är inte allt. Trots att Gud är den mäktige, världens allhärskare bryr han sig också om varje liten människa som söker honom. Därför låter han var och en som törstar dricka ur källan med livets vatten: Guds ord.

Gud välsigne dig!

En öm Gud som ger oss frihet

"Som en far visar ömhet mot barnen,
så visar Herren ömhet mot dem som fruktar honom."
(Psaltaren 103:13)

Olika fäder kan vara ganska olika mot sina barn. Vissa fäder är stränga och ställer hårda krav, andra är mer tillåtande och ger sina barn stor frihet. En far som har flera barn kan också förändras. Det äldsta barnet uppfostras ofta med fler krav och det yngsta får större frihet.

Hur är då den far som beskrivs i Psaltaren. Eftersom psalmen är skriven av kung David är det troligt att kung David jämför Gud med sin egen far Jishai. David tillhörde de yngre i syskonskaran och blev alltså troligen uppfostrad med större frihet än sina storasyskon. I psalmen förstår vi också att Jishai var en öm far mot David.

Sådan är Gud. En öm far som ger oss stor frihet, men som också ger oss sin lag för att leda oss rätt i livet.

Gud välsigne dig!

Gud i naturen

I vissa perioder i livet dignar vi människor under problem och det känns som om det inte finns någon hjälp att få.
Allt sådant här och mycket annat leder till stress. Stress uppkommer i utmaningar när individen är med om utmaningar som innefattar krav som individen anser överskrider ens egen kapacitet. Detta orsakar mental oro med tankar på misslyckande och larmsignaler som man reagerar på genom att fly, attackera eller bli passiv.
Både negativa händelser som förlust av anhörig, ekonomiska problem, problem med nära anhörig, sjukdom, att bli utnyttjad eller förbisedd, arbetslöshet och bråk” och positiva händelser som att ”befordras, gifta sig, få barn, eller påbörja en utbildning” kan orsaka stress för somliga personer.
En som var stressad var profeten Elia. Elia var i en stituation där han var akut stressad eftersom kung Achavs gemål drottning Isebel förföljde profeterna. Elia var rädd och flydde för sitt liv. Han hade gjort sitt yttersta för Herren, och han hade faktistkt fått se flera under. Däremot hade de flesta andra övegett Guds förbund och många profeter hade blivit dödade. ”Jag är ensam kvar,” suckade han.

När Herrens ord kommer till Elia så är det faktiskt en fråga: ”Varför är du här, Elia?”
Vi tänker oss oftast att Guds ord är en uppmaning att göra något, eller ett tröstens ord, ett evangelium, men här är det en fråga. Samma sak är det för oss. Guds ord – det levande ordet – kan ibland innebära att Gud ger oss tid och möjlighet att svara på en fråga och själva komma på svaret på något som har gått och gnagt inne i oss. Gud frågade ”Varför är du här, Elia?”
Elia svarade inte på frågan. Men jag tänker göra det. Elia var på berget för att söka Gud.

Gud svarade när Elia sökte honom. Gud säger till Elia "ta vägen till Damaskus öken" Elia skall fortsätta att vara i öde trakter för att bli helad. Naturen är skapad av Gud och naturen är därför helande för oss. Den är ett bra ställe för att söka Gud. ”Han för mig till vatten där jag finner ro.” (I dag 5 juni är det för övrigt världsmiljödagen.)
Vid ett tillfälle sade Jesus till sina lärjungar: "Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite." (Mark 6:31)

Det är en stående order till oss, att vi ibland skall ta det lugnt. Elia behövde vara stilla, Jesus behövde vara stilla. Jag och du behöver det. Vi kan inte lösa all världens problem hur mycket vi än anstränger oss.

I dagens evangelium utlovar Jesus sanningens ande till oss: När han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen. Kanske det är så enkelt att vi måste se till att vi är mottagliga för sanningens ande för att ha någon chans att ta emot honom. Men sanningens ande uppmanar oss inte till passivitet. Det är modernt att säga: "Jag finner Gud i naturen. Jag behöver ingen kyrka." Till den som säger så kan vi säga. Du har börjat förstå Gud, men det finns mer...

Men Gud sände inte Elia bara till öknen. Gud sade också till Elia "gå in i staden". Elia blev sänd som missionär. Kristen tro handlar om något mer, om att vi är insatta i ett större sammanhang. Att vi finns med i en kristnen församling. Att liksom Jesu lärjungar och det kvinnor som följde honom, hålla ihop i ständig bön. Kristen tro handlar om en gemenskap.

Han fick också en tredje uppmaning: "Elisha, Shafats son, från Avel Mechola skall du smörja till profet efter dig." En prioriterat viktig uppgift för alla kristna är att föra vidare den kristna tron och traditionen till det kommande släktet. När Elia smorde Elisha till profet, handlade det om att överlämna ett förtroende. ”Jag är ensam kvar,” hade Elia suckat litet tidigare. När Elia smorde Elisha till profet kunde han inte längre tänka "Jag är ensam kvar".
Elia hade mycket kvar att ge trots att kan skulle utse sin efterträdare.

När man dignar under problem. Då är det dags att komma ihåg vad Gud sade till profeten Elia: Gå till öknen, till staden och smörj en efterträdare. Alltså ta det lugnt, men på sikt skall du ta tag i saken, och ta hjälp av andra.

Gud välsigne dig!

Just i dag verkar Gud

Vi människor har ibland en tendens att antingen drömma oss tillbaks till den tid som varit eller att se framåt.
Om vi drömmer oss tillbaks kan det vara lätt att tänka att det var bättre förr. Mer lugn i skolan. Mer människor i kyrkorna. Verklig väckelse. Lugnare livsrytm. Ibland kanske vi glömmer att väckelserna i kyrkorna drog fram bland annat för att människor lade ned oerhört mycket tid och ideellt arbete. Innan tvättmaskinerna uppfanns var tvätten ett oerhört hårt arbete, som på många platser fick utföras vintertid vid en sjö eller å. Människor levde inte heller lika länge förr i tiden, bland annat för att livet på många sätt var tungt.
Ibland drömmer vi oss ställe in i framtiden och tänker: När jag får semester, så skall jag minsann njuta av livet... Om jag bara vann en stor summa pengar, då skulle jag... När väckelsen kommer, då skall det bli fart i vår kyrka...

Därför är kommande söndags tema så viktigt: "Gud verkar nu". Vi behöver varken drömma oss tillbaks i den tid som varit eller fly in i framtiden.
"Jesus sa: Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar också jag." (Johannesevangeliet 5)
Vi ett annat tillfälle varnade Jesus människorna för att samla rikedom i sina lador och skjuta upp "livet" in i framtiden.
Lev i nuet är Jesu uppmaning. Ta vara på de möten med människor du har framför dig i dag. Be för någon människa som behöver din förbön. Gud finns med dig i dag, lika mycket som andra dagar. Gläds åt småsakerna.

I Dagen skriver Josefine Fållsten i dag en betraktelse om samma bibelord, men hon tar upp det med inriktning på Jesu inställning till sabbaten.

Gud välsigne din dag!

Att rikta sin bön till Fadern

Nej, Jesus har inte lärt oss att be till "Gud". Så här sade Jesus: "I skolen alltså bedja sålunda: 'Fader vår, som är i himmelen!" (Matteusevangeliet 6:9, 1917: års översättning).
Vad är då skillnaden? Jo, ordet "Gud" är visserligen ett helt korrekt ord för att beskriva "det högsta Väsendet", men många upplever det lika opersonligt som just uttrycket "det högsta Väsendet". Kanske Jesus också upplevde det på det sättet och därför valde att undervisa att vi skall be till "Fader vår".
I många fromhetstraditioner har det varit vanligt att man har riktat sina böner till "Käre himmelske Fader".
Ta med dig uttrycket "Käre himmelske Fader" och försök använda det i din bön i dag. Ger det en annan närhet än om du riktar din bön till "Gud"?

Gud välsigne din dag!

Att tro på Gud är att ta emot hans goda gåvor

Ibland kan man få frågan om man tror på Gud. Den som frågar vill då vanligtvis veta om man tror att Gud existerar eller inte? En vanlig uppfattning är att den som tror på Guds existens är en troende.

Den som är troende brukar inte hålla med om det. Tron är mer än så. En tro innebär att man vänder sig till den man tror på med sina frågor och förväntar sig att få svar på många av dem. En människa som tror på Gud är också öppen och villig att ta emot de goda gåvor som Gud ger.

Vilka gåvor ger då Gud?

*Skapelsen. Gud har skapat universum, naturen och oss. När jag tänker på att Gud har skapat mig inser jag att det finns en särskild mening med mitt liv. Människor är på många sätt lika varandra, men det finns också stora olikheter, för att vi skall kunna komplettera varandra. Därför får jag tacka Gud för att Gud har skapat mig just på det här sättet. Du får göra det samma.

* Lagen. Gud har också gett oss sin lag genom tio Guds bud som uppenbarades för Moses på Sinai berg och som har vidareutvecklats bland annat av Jesus i bergspredikan. Lagen är instruktionsboken till skapelsen. Samtidigt som jag får tacka Gud för skapelsen måste jag också inse att livet blir lättare och bättre om jag inrättar mitt liv efter Guds lag.

* Evangeliet. Även om jag inrättar mitt liv efter Guds lag blir det ibland fel. Ibland är det mitt fel, ibland andras, ibland är det svårt att säga var felet finns. Då är det viktigt att vi påminner oss själva och andra om evangeliet - det glada budskapet - att Gud har stigit ned till jorden som Jesus Kristus för att visa oss människor sin kärlek och nåd.

Att ta emot Guds goda gåvor som bland annat visar sig i skapelsen, lagen och evangeliet, det är att tro på Gud.

Med Gud, inte om Gud

”Jag skall förbarma mig över vem jag vill och vara barmhärtig mot vem jag vill.” (Romarbrevet 9:1-18)

Det kan tyckas orättvist att Gud förbehåller sig rätten att förbarma sig över vem han vill och vara barmhärtig mot vem han vill. Vore det inte mer rättvist om det fanns bestämda regler för vad man skulle göra för att Gud skulle ingripa i ens liv? Eller kunde det inte vara så att Gud såg till att alla människor fick det precis lika bra, så att han var lika barmhärtig mot alla?

Om vi börjar ställa sådana här frågor har vi gått vilse. Vi har börjat att tala om Gud i stället för med Gud. Det går aldrig att fånga Guds handlande i scheman så att vi är helt säkra på vad Gud skall göra och under vilka villkor. I stället skall vi öppna oss mot Gud och släppa in honom i våra liv. Vi skall lägga fram allt som ligger på våra hjärtan i bön, och söka Guds ledning i bibelläsningen och i det andliga samtalet med andra kristna.

Det andliga samtalet är inte i första hand ett samtal om Gud. Det är ett samtal om livet och ibland om hur Gud verkar i våra liv. Det är tänkvärt att Jesus faktiskt inte talar särskilt mycket om Gud i bergspredikan. (Matteusevangeliet kap 5-7). Gud nämns i förbifarten några gånger. Däremot kan vi vara säkra på att Jesus ofta bad. Det lär oss att vi bör tala mer med Gud än om Gud.

Trygghet i osäkerheten (Tredje söndagen efter trefaldighet)

Det finns en osäkerhet i livet. Man är nästan aldrig helt säker på någonting. Så känner sig många människor. Det handlar inte om att vara helt säker. Det mesta handlar i stället om att ta beslut. Det finns argument för och emot varje alternativ. Det gäller att välja det bästa. Antingen får man själv fatta valet, eller också måste man fråga någon erfaren människa till råds. Är man kristen försöker man givetvis fatta sina beslut med den kristna tron som grund. För det mesta finns en osäkerhet med i tolkningen av bibelns råd. Andra kristna och/eller erfarna människor kan hjälpa oss att tolka bibelordet på rätt sätt.
Men finns det alltid ett rätt sätt? Nej, inte alltid. I den kristna tron - liksom i livet - finns för det mesta en kluvenhet eller en osäkerhet.
Ibland tycks det som Gud svarar på bön och gör under. Ibland verkar det som om Gud avstår från att svara, eller åtminstone vill att vi skall vänta. En annan gång lägger Gud över ansvaret på oss. Vi får klara oss själva, om än med tron att Gud finns någonstans i bakgrunden.
Att vara alltför säker på sin sak är ibland skadligt. Vi kan t.ex. aldrig förklara vem Gud är helt och hållet. Vi kan inte ha Gud i en ask.

I Lukasevangeliet 15:8-10 berättar Jesus om en kvinna som har tio mynt, och som tappar bort ett. Hon söker tills hon hittar det och när hon har hittat det är hon så glad så hon berättar det för grannkvinnorna och väninnorna.
Jag tror att vi många gånger är som det borttappade myntet. Vi är villrådiga. Vi har gått fel. Vi har försökt gå rätt. Vi är inte helt säkra på någonting.

Om vi känner det så är det en bra början. Om vi vet att det är helt normalt att inte vara så säker på saker och ting., kan vi finna en trygghet i den spänningen. Om vi vet att det är normalt att ibland känna kluvenhet, kan vi vila i det. Vi kan be om Guds hjälp. Samtidigt måste vi anstränga oss själva för att göra det bästa av situationen, för vi vet inte om Gud tänker göra ett under den här gången eller om han överlämnar ansvaret till oss. Beslutet vad vi skall göra ligger alltid hos oss.

Samtidigt kan vi vila trygga i förvissningen om att Gud - liksom kvinnan i berättelsen - söker oss. Var och en.

Djup av kunskap

"Vilka djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud!" (Romarbrevet 11:33)

Dessa djup möter vi bland annat i bibelläsningen. Att vi möter djupen beror bland annat på att Gud har låtit bibeln komma till genom olika människor. Just för att vi får möta olika människor, deras livsöden, deras glädjeämnen och sorger och deras kamp med Gud, får vi också möta djupen.
Vi kan alltid hitta bibelställen där vi känner igen oss. När vi går genom livet kan bibelställen som tidigare inte kändes aktuella plötsligt bli det.
När vi hör talas om andra människors upplevelse av bibelord kan vi få många goda tips. Man kan absolut ha nytta av vad andra berättar, men man får inte binda sig vid det. Listor på kända bibelcitat kan hjälpa oss att upptäcka många pärlor.
Ändå bör vi också göra en egen upptäcksfärd i bibelordet, gärna med penna i handen.
Gud kan ha lagt ned bibelord i bibeln just för din skull. Då måste du själv söka dem, om du skall finna dem.