Tro, hopp och kärlek

"Men nu består tro, hopp och kärlek,
dessa tre,
och störst av dem är kärleken."
(Första Korinthierbrevet 13:13).

Om vi läser kapitel 12 i Första Korinthierbrevet, alltså kapitlet innan Paulus skriver de kända orden om tro, hopp och kärlek, ser vi att Paulus uppmanar församlingsmedlemmarna i Korinth att inte vara högmodiga över sina respektive talanger, utan att i stället se olikheterna som en rikedom. Det är ju just för att vi människor är olika som en kristen församling, en familj eller samhället fungerar.
Om man försöker tävla med varandra om vem som tror mest, då är man på fel väg. Att tävla med varandra i kärlek är bättre. Då gäller det att komma ihåg att kärlek inte är samma sak som slapphet eller att påstå att allt är tillåtet.

Gud välsigne dig!

Tro är en inställning till livet

"Jesus sade: 'Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.'" (Markusevangeliet 9:23)

En nyligen publicerad undersökning (Dagen) visar att 45 % av svenskarna säger sig tro på Gud.
Någon liknande undersökning finns inte i Bibeln. Vare sig i gamla eller nya testamentet finns det någon som frågar människor om de tror på Gud i meningen att de antar att det är sannolikt att Gud existerar. Att Gud existerar är i Bibeln något självklart. "Tro" i biblisk mening handlar däremot om en inställning till livet. Vi tror att Gud står bakom världen, att han har skapat mig och dig och att det finns en mening med våra liv. Vi tror att Jesus Kristus vill vara med oss alla dagar till tidens slut och att Gud i den helige Ande har lagt ned helande krafter i världen.
Om man inte har upptäckt den inställningen till livet och upptäckt att Gud är en levande kraft har man inte lärt känna Gud.
Den teoretiska frågan om Guds existens är därför inte särskilt intressant.

Gud välsigne dig!

Vargkorset och våra olika sätt att tolka världen

"Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon." (Markusevangeliet 12:10-11)
Vargkorset är ett viktingatida smycke funnet på Foss på Island. Dess nedre del består av ett kors med lika långa armar och ett inre korsformat hålrum. Denna del har likheter med iriska kors från samma tid. Ovantill finns något som liknas som ett varghuvud.
Den rimligaste tolkningen är att vargkorset är en lokal variant av ett kristet kors. Eftersom det inte finns några identiska eller snarlika kors med varghuvud finns det också andra tolkningar. Somliga anser att smycket i själva verket är en torshammare. En annan tolkning är att det medvetet är utformat så att det kan tolkas både som ett kristet kors och som en torshammare. På Island bärs det såväl av kristna som av dem som vill återuppliva den fornnordiska religionen.
Att samma smycke kan tolkas på två helt olika sätt påminner oss om att det är så med hela världen. Den som tror ser världen som ett tecken på Guds kärlek och makt. Den som inte tror ser inte spåren av en Skapare i världen. "Underbar är den i våra ögon!"
Vi får leva med att en del av våra släktingar och vänner tror som vi och andra inte tror. Ändå är vi kallade att verka i den här världen tillsammans med andra människor.
Gud välsigne dig!

Att uttrycka sin livsglädje och tro i tider av nöd

I den kommande söndagens evangelium (Markusevangeliet 14:3-9) läser vi om två personer som säkert gick omkring och bar på stor nöd inom sig: Simon den spetälske och kvinnan som smorde Jesu fötter. Han led nöd på grund av svår sjukdom. Hon var troligen en socialt utstött person som inte kunde uppföra sig väl och som även den dagen gjorde bort sig med sitt plumpa sätt att hylla Jesus.
När vi ser på våra liv kan de flesta av oss säkert hitta avgrunder av nöd inom vissa områden. Så var det också för Simon den spetälske och kvinnan med flaskan. De hade säkert områden i sina liv där det fanns avgrunder av nöd. Men dessa hindrade inte dem att finna glädje i nuet. Jag känner inte någon familj som är helt fri från lidande. Svåra saker finns i alla familjer. Det som gör saken mer komplicerad är att vi ofta får gå omkring och bära på det svåra samtidigt som livet går vidare och många glädjeämnen finns där vid sidan av nöden.

Det svåra finns där. Starkare ibland och svagare ibland. Mitt i det är Simon den spetälske och kvinnan med flaskan våra förebilder. Inget får hindra oss från att se det goda i våra liv. Inget kan hindra oss från att vara Guds barn. Hur skall vi då uttrycka det?
Antingen gör vi som Simon den spetälske som bjöd Jesus på middag. Vi gläds på ett gammalt och invant sätt. Gläds i måltidsgemenskapen. Sjunger de psalmer vi alltid har sjungit. Går på en helt vanlig gudstjänst.
Eller också gör vi som kvinnan med flaskan. Hittar på något helt nytt.


Att vi bestämmer vad vi har orsak att tacka för är grunden i ett lyckligt liv. Tacksamheten är dubbelriktad. Vi blir själva glada över att vara tacksamma och Gud gläds över att vi är tacksamma.

Jesus gläds åt kvinnans plumpa hyllning: ”Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde.”

Gud gläds över de goda gärningar vi gör inför honom. Han gläds över vår lovsång. Han gläds över vår bön och vår gudstjänst. Vi gör inte bort oss inför Gud även om vi sjunger nog så falskt. Att uttrycka vår tacksamhet inför Gud är inte oviktigt.

I den kristna kyrkan talar vi ibland om den helige Andes sju gåvor: ”Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.” Den helige Ande har vi redan fått del av när vi döptes. En nyckel till att få ta del av Andens sju gåvor är just tacksamheten.

Uttryck din livsglädje och tro på det sätt som passar dig.

I Dagen skriver Joel Halldorff om hur det är när tron får vila i formerna.

Gud välsigne dig!