Samarbete och kompromiss

"Gå inte i par med de otroende. Vad har rättfärdighet med laglöshet att skaffa, och vad har ljuset gemensamt med mörkret?"
(Andra Korinthierbrevet 6:14)

I Dagens nyheter (Se även Dagen.)har prästen Annika Borg och de s.k. Humanisternas (ateisternas) ordförande Christer Stumark argumenterat för att kyrkan och "Humanisterna" bör sluta fred eftersom man till stor del har en gemensam värdegrund.

Vi kristna har under de flesta perioderna i kyrkans historia levt i en omgivning där vi har grannar som tillhör andra religioner. Under de senaste århundradena har det också - främst i de rika länderna - börjat finnas sådana som kallar sig ateister och som inte tror på Gud. Självklart måste vi vara beredda att leva tillsammans med andra människor som har en god vilja. Mycket har vi gemensamt med andra helt enkelt för att vi är människor och är skapade till samme Guds avbild, vilket vi tror, även om de andra inte tror det.
Samtidigt finns en varning i Bibeln: Gå inte i par med de otroende. Det är en varning som handlar om att det finns risker med samarbetet. Kristna som tillhör en politisk organisation kan ibland frestas att känna en större samhörighet med partikamraterna än med andra kristna. Visst kan man tala om en gemensam värdegrund med "humanisterna" och som kristna vet vi att värdegrunden för det västerländska samhället till stor del bygger på den kristna etiken. Vi kan också tala om att det finns likheter mellan kristen tro och andra religioner. Men det finns en gräns och en fara.
Gränsen är ligger i att man aldrig får börja kompromissa bort delar av den kristna tron för att nå större samstämmighet med icke-kristna, för att låtsas att likheterna är större än de är.
Faran är att man lägger för stor kraft och tid på kompromissernas väg, så att man själv inte växer i tron och hittar tränger djupare in i trons sanningar.

Det är bättre att vi ärligt säger att vi tycker olika i många frågor i stället för att vi låtsas tycka lika.

Gud välsigne dig!