Arrendatorerna i vingården och vi

"När ti­den var in­ne skic­ka­de han en tjäna­re till ar­ren­da­to­rer­na för att hämta en del av vingårdens skörd. Men de grep ho­nom, pryg­la­de ho­nom och körde i väg ho­nom tomhänt."
(Markusevangeliet 12:2-3)

Med facit i hand är det lätt att fördöma arrendatorerna i vingården som körde iväg den tjänare som vingårdens ägare hade skickat för att rättmätigt hämta en del av vingårdens skörd. Som utomstående betraktare är det lätt att sätta sig till doms över dem som har handlat fel.
Om vi i stället tänker tanken att det är vi som är arrendatorerna och frågar oss när vi har kört i väg den som har kommit med rättmätiga krav, då blir situationen en annan. Även vi själva drivs ibland av högmod och avund som får oss att handla orationellt, gudsfrånvänt och syndigt.
Liknelsen om arrendatorerna i vingården ställer frågor till oss. Vi kan läsa den på olika sätt och frågorna blir olika när vi lever oss in i olika roller.

Gud välsigne dig!

Bibliotekstjuven och dödssynden avund

Teveserien "Bibliotekstjuven" sänds just nu. (Expressen, SvD, Sydsvenskan)

Handlingen har anknytning till en av de sju dödssynderna: avund. Liksom de andra dödssynderna är även avund något gott om man är avundsjuk i lagom omfattning. Det är inte fel att vi beundrar andra människor och hämtar inspiration av dem och i viss mån vill bli som dem. När beundran går för långt slår den över i avund och blir då något skadligt. När beundran har blivit avund har man slutat att glädjas över det man själv är och har och är enbart inriktad att bli det som någon annan är. Man har svårt att se glädjeämnena i ens eget liv och ser desto mer av smärtorna. Till slut använder man onda och olagliga metoder för att försöka få den andres plats. Till slut kan de gå så långt att avund leder till mord eller död. I Bibliotekstjuven får tittarna vänta på självmordet som bör komma i sista avsnittet.

Nära anknytning till dödssynden avund har de nionde och tionde buden:
9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.
10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Avund handlar inte bara om att vi vill vara det som andra är utan också om att vi vill ha det som andra har. I grund och botten är det också sunt att inspireras av andras ägodelar och att lära sig att kämpa för att själv klara sig och bygga upp ett eget liv, men även här går det lätt för långt. Många arvstvister har börjat när man tvistar om ett hus under ett arvsskifte. Många konflikter börjar i otrohetsaffärer. Tionde budets slav och slavinna motsvarar kanske personal i vår tid. Oxen och åsnan står för arbetsredskap och kommunikationsmedel och motsvarar kanske närmast datorn, bilen och MC:n i vår tid - sådant som kan föda avund och leda till skulder, betalningsanmärkningar och brottslighet.

Vår andliga träning för att motverka dödssynden avund är att vi i dag i bön tackar Gud för att han har skapat oss just till dem vi är. Vi fortsätter att tacka för våra anhöriga, för vårt hem och allt annat vi har orsak att vara tacksamma för. Om vi gör det till en god vana föds en tacksamhet som vi aldig kan få med än så mycket ägodelar eller med vilken ställning som helst i världen.

Inte ett perfekt liv, men ett liv värt att leva

En sak som vi måste försona oss med är att våra liv aldrig kan bli helt perfekta. Det finns alltid något i livet som skulle kunna fungera bättre. Det rör sig om olika saker för olika människor, men några vanliga exempel på sådant som kan trycka människor är: äktenskap som inte fungerar som man skulle vilja, relationer mellan barn och föräldrar som skulle kunna vara bättre, relationer mellan syskon, att vara ensamstående mot sin vilja, ens egen eller någon annans sjukdom, att någon anhörig har avlidit, arbeten som man sökt och som man inte fick, att man inte är nöjd med den yrkesbana man påbörjat och mycket annat.
På det här sättet liknar vi många av gestalterna i bibeln. De var verkligen inga människor med perfekta liv. Moses som hade kämpat större delen av sitt liv för att befria israeliterna ur fångenskapen, fick aldrig komma in i det heliga landet. "Herren sade till honom: 'Detta är landet som jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras efterkommande. jag låter dig se det med dina egna ögon, men du kommer inte att gå över dit.'" (Femte Moseboken 34:4).
Vi kanske ser likheter mellan vårt eget liv och Moses. Vi ser klart vad vi skulle vilja ha, men vi fick det inte. Ibland kan vi känna avund mot andra som vi tror fick ett bättre liv. Om vi tänker så är det viktigt att vi också ser på det andra i Moses liv. Han fick på många sätt ett underbart liv. Inte minst betydde han mycket för andra människor. Vägen från kungapalatset i Egypten till det heliga landets gräns var fyllt av utmaningar, kamp och möten. Mose fick också leva nära Gud, i en ständig dialog med honom. Det var nog det som gjorde hans liv värt att leva.
Ingen av oss har nog det perfekta livet, men däremot ett liv värt att leva.

Nionde och tionde buden - är det möjligt att inte bryta mot dem?

Ibland säger man att åtta av tio Guds bud är åtminstone teoretiskt sett möjliga att hålla. Det nionde och det tionde är däremot inte ens möjliga att hålla. Innan vi går vidare måste vi repetera de här buden.
Nionde budet: Du skall inte ha begär till din nästas hus.
Tionde budet: Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Att ha begär är ungefär samma sak som att känna avund. Avund är ju ett ord som har en dålig klang. Spontant kanske man tänker att man aldrig borde vara avundsjuk om man är kristen, men ser man närmare på Martin Luthers förklaringar till nionde och tionde buden, så märker man att det inte är avunden i sig som Luther menar är synd, utan om man ”under sken av lag och rätt” försöker tillägna sig det som tillhör nästan. Att vilja ha det som andra har, eller att vilja bli det som andra är, är det inget fel med. Man skulle i stället kunna säga att vi av andra människor kan uppmuntras att göra framsteg i livet. Litet avund är alltså bra att ha. Avund blir skadligt bara om vi har för mycket av det.

Ibland brukar man förkorta de nionde och tionde buden och slå ihop dem till ett enda: "Du skall inte ha begär." Det kanske känns som om uppräkningen med oxen och åsnan är alltför gammalmodig. Om man känner så tror jag att man missar något viktigt. Buden sätter fingret på några riskområden, som vi människor brukar ha problem med.
* Hus. Arvstvister har förpestat relationerna i många familjer.
* Hustru/man. Otrohet förpestar många relationer. Vårda äktenskapet innan det händer.
* Slav/slavinna. Lyckligtvis lever vi i en tid när slaveri är avskaffat. För oss kanske budet kan påminna oss om att chefen inte bör värva personal i andra företag hur som helst.
* Oxen är ett exempel på dåtidens arbesredskap och samtidigt statusobjekt. Vi kanske lättare känner avund på grund av grannens dator eller iPod.
* Åsnan var dåtidens kommunikationsmedel. Vi har nog lättare att känna avund mot andra på grund av andras bilar eller mc.

Hur blir man då fri från överdrivet avund? En väg kanske är att glädjas tillsammans med andra över det som de har.

Läs gärna artikeln "Avund ett hinder för kvinnor" i Dagens nyheter.

Vi har olika gåvor nedlagda i oss

Många människor har lätt att känna sig förbigångna. När andra får arbeten som vi vill ha, när de har vänner som vi skulle vilja ha eller när de får uppdrag i församlingen som vi skulle vilja ha kan vi känna oss bortglömda och förbigångna.

När Paulus skriver till församlingen i Rom förstår vi att det uppebarnligen var på samma sätt där. Människor kände sig förbigångna när de inte fick den roll de ville ha. Paulus förstår dock att en församling inte skulle fungera om allt för många vill ha samma uppgift. "Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra" (Romarbrevet 12:5).

Avundet - en av de sju lasterna - lurar oss ofta att se vilja gåvor andra människor har fått och att försöka få samma gåvor som någon i vår omgivning har. Det gör att vi kanske aldrig upptäcker de gåvor som Gud har lagt ned i oss.

Så räknar Paulus upp de gåvor som kallas brukar kallas tjänstegåvorna. Det är inget övernaturligt med dessa gåvor. De ligger alla nedlagda i Guds skapelse, alltså nedlagda i oss människor. Vi behöver bara upptäcka vilka gåvor Gud har lagt ned i oss. Någon har associerat de olika tjänstegåvorna med kroppsdelar, så här:
Huvudet: profetisk gåva
Handen: tjänandets gåva
Munnen: undervisningens gåva
Hjärtat: tröstens gåva
Ögat: gåvan att frikostigt dela med sig
Örat: gåvan att var nitisk som ledare
Hjärtat: gåvan att med glatt hjärta visa barmhärtighet

Vilka gåvor har Gud lagt ned i dig? Utvecka dem.

Avund, jämförelse och trohet (Nionde söndagen efter trefaldighet, första årgången, evangeliet)

Om man börjar jämföra sig själv med andra tror man lätt att man är en förlorare. Det går alltid att hitta andra människor som är vackrare, duktigare eller rikare än en själv. Det finns också andra människor som har finare hus och mer välplanerade liv än en själv. Detta kan driva oss att känna avund mot andra människor. Avundet kan växa om man dessutom skulle vilja ha vänner som andra har, om man får för sig att andra är mer lyckade föräldrar eller har mer lyckade äktenskap. Jämförandet kan göra en förblindad så att man glömmer det goda man själv har och glömmer att även andra har olika slags problem. Ludvig Jönsson som var pastor primarius i Stockholms domkyrkoförsamling använde uttrycket "jämförelsens förbannelse". 'Det är just den förbannelsen gör att man riskerar att glömma det goda man själv har och bara stirra på det som andra har.
"Jämförelsens förbannelse" är en så stor fara i våra liv att inte mindre än två av tio Guds bud handlar om den, nämligen:
9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.
10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Nu är det så att de här buden hör till de bud som ingen människa kan undgå att bryta mot. Alla känner ett visst begär och en viss avund till andra. Det är bara nyttigt. Det är bra att vi lär oss att se det goda hos andra människor. Om vi känner litet avund inspireras vi att själva sträva framåt. Det är först när avundet förblindar oss som det är skadligt.

Jesus berättar en liknelse som handlar just om när avund förblindar en människa. (Matteusevangeliet 25:14-30) Den handlar om en man som reser bort och låter sina tjänare ta hand om fem, två respektive en talent. De som fick fem respektive två talenter ser till att förränta dem. Den som bara fick en talent gräver ner den. Här har nog jämförelsens förbannelse varit framme. Den som tycker sig ha fått en sämre lott än andra, riskerar att i sin förtvivlan inte göra något av det han har fått.

Om man känner igen sig i den beskrivning behöver man tänka på vad herren i liknelsen säger till den förste av sina tjänare: "Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket" (Matt 25:21).

Det Gud kräver av oss är att vi skall vara trogna i det lilla, i den livsuppgift vi har fått. Gud kräver inte storverk av alla människor, men han kräver trohet.