I Guds hand

"Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand."
(Psaltaren 139:5)

Guds hand är en skulptur av Carl Milles, här fotad av Holger Ellgaard. Skulpturen föreställer en naken ung man som är spänd och villrådig samtidigt som han skådar uppåt. Carl Milles var som ung intresserad av astronomi och tänkte sig att Gud var en avlägsen och skapande makt. Den unge mannen skådar uppåt, kanske för att han söker Gud, samtidigt som kan kanske inte märker att han hela tiden står i Guds hand.
Ibland söker vi Gud långt borta och märker inte att han finns alldeles nära oss. Ibland söker vi andliga vishetslärare långt borta och glömmer att vi kan möta Gud i nattvarden i närmaste kyrka eller i bönen hemma i vår kammare.

Gud välsigne dig!

Lalibelakorset - rikt på symbolik

Lalibelakorset har sitt namn från Lalibela i Etiopien, varifrån den här korsmodellen har sitt ursprung. Det är mycket rikt på innehåll och detaljer som har olika innebörd.

Korset består av två cirklar som har förenats och bildar en avlång mjuk kropp. Detta symboliserar himmel och jord, det eviga och det tillfälliga. De tre korsen står för treenigheten: Gud är Sonen, Fadern och Anden. Det är det mittersta korset som föreställer Fadern, som skapar himmel och jord.

De tolv trianglarna med slingorna utanför rundeln betecknar de tolv lärjungarna. Varje geometrisk figur föreställer en människa. Mitt ibland dem finns Jesus Kristus - det översta korset. Det blir en bild av den första nattvarden och av kyrkan som lever vidare samlad kring nattvardsbordet.
Det nerdersta korset symboliserar Anden. Vingarna runt detta kors vill visa oss att Anden är närvarande i skapelsen.
Det finns givetvis något olika varianter av lalibelakorset. Att upptäcka symboliken i ett kors är ett stort äventyr. Kanske du kan lära dig mer om ett kors i den kyrka där du brukar gå eller om ett kors du har hemma. Kanske en ny värld av symbolik öppnar sig.

Gud välsigne dig!

Guds förbund med oss står fast

Profeten Jeremia talar om att Herren skall sluta ett nytt förbund. Som kristna har vi sedan länge lärt oss att det gamla förbundet är Guds förbund med det israeliterna och det nya förbundet är Guds förbund med kyrkan. Vi har lärt oss att det vid sidan av den bokstavliga tolkningen av bibeltexterna också finns en andlig tolkning. Ett av de andliga sätten att läsa bibeln innebär att vi ser profetior om Jesus Kristus på många ställen i gamla testamentet. Det gör vi också hos profeten Jeremia när denne skriver: ”Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda…” (Jeremia 31:31)

När man gör en andlig tolkning av bibeln är det viktigt att komma ihåg att det också finns en bokstavlig tolkning. Den bokstavliga tolkningen är också viktig. Jag tror att det som profeten Jeremia skriver är en profetia om Jesus Kristus och om det nya förbundet, men det står hos Jeremia att det är med Israel och Juda som Gud skall sluta det nya förbundet. Genom Jesus Kristus sluter Gud ett förbund med jordens alla folk, men Gud har också lovat att sluta ett nytt förbund med det judiska folket. I bibeln kan vi faktiskt hitta många förbund som Gud sluter: med Noa, med Abraham, med Mose. Det finns också fler förbund nämnda i bibeln.

Förbund kan slutas och förbund kan brytas. När ett förbund har brutits kan ett förbund återupprättas. Herren säger: ”Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan”. Det handlar om att vi låter Guds lag och Guds evangelium vara levande i våra liv. I katekesen läser vi om dopets sakrament: ”Det betyder att den gamla människan i oss genom daglig ånger och bättring skall dränkas och dödas med alla synder och onda lustar och att en ny människa dagligen skall framträda och uppstå, som skall leva för evigt inför Gud i rättfärdighet och helighet.”

När vi har Guds lag i våra hjärtan betyder det att vi aldrig slår oss till ro med våra dåliga sidor, utan ständigt går till rätta med oss själva och försöker korrigera vår kurs i livet som ett fartyg som kryssar på havet för att undvika öar och skär.

När vi har Guds evangelium i våra hjärtan betyder det att vi sätter tro till orden att Gud är kärlek och förlåtelse: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” ”Jag skall förlåta dem deras skuld, och deras synd skall jag inte längre minnas.”

Varje förbund har också sina synliga tecken. Förbundet med Noa fick regnbågen som sitt tecken. Förbunden med Abraham och Mose hade omskärelsen som tecken. Det nya förbundet med kyrkan har dopet och nattvarden som tecken. När vi går fram till nattvarden är det ett tecken på att vi vill hålla fast vid det nya förbundet med Gud. Vi vill leva i den nåd vi fick när vi döptes. När vi misslyckas tar vi nya tag. Guds nåd flödar ständigt över.

Gud välsigne dig!

Gemenskapen i nattvarden hjälper oss att förstå vad Gud vill

Jesus sade: "Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva. (---) Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.”

I nattvardens bröd och vin ger Kristus ut sig själv till oss i bröd och vin. Han ger oss syndernas förlåtelse, liv och salighet. ”Denna kalk är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse.” Om vi sätter tro till Jesu ord så måste vi också tro att nattvardens tecken och sakrament verkligen medför de stora gåvor som Jesus har lovat oss: syndernas förlåtelse, liv och salighet.

Visst kan Gud, vår käre himmelske Far, ge oss samma gåvor utan bröd och vin. Ja, vi kan till och med hitta många bibelord som visar att Gud ger samma gåvor utanför nattvarden. Därför kan det kännas märkligt att Jesus faktiskt säger: ”Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet.” Då låter det plötsligt som om Gud inte ger oss gåvorna – syndernas förlåtelse, liv och salighet – utan att vi deltar i nattvarden. Är det så att Gud inte riktigt har bestämt sig för om det är möjligt för oss att få gåvorna direkt eller enbart via nattvarden? Nej! För Gud är det aldrig ett problem att dela med sig av stora gåvor.
Problemet är att vi människor skall öppna våra hjärtan och ta emot de gåvor som Gud så länge har velat ge oss. När två människor vill ha bättre kontakt med varandra, vad är då bättre än en måltid? Så fungerar det också mellan Gud och människa. Nattvardens måltid skapar en gemenskap, där vi känner och förstår att Gud vill ha med oss och göra, att han längtar att dela med sig av gåvorna.

Ingen gräns mellan världsligt och andligt

Ibland drar vi människor upp konstlade gränser. En av de gränserna är gränsen mellan andligt och världsligt. Den gränsen finns inte hos Jesus. I Johannesevangeliets sjätte kapitel ger Jesus mat åt fem tusen män, kvinnor och barn. De folk som har blivit mättat av brödet får sedan höra Jesus tala om livets bröd. Om "livets bröd" syftar på det bröd som människorna just ätit, på nattvarden eller på Jesu förkunnelse framgår inte klart, men det spelar inte heller någon roll. Gud ger oss sina goda gåvor på så många olika sätt.
Naturen, Jesusordet, gemenskapen mellan människor, god mat, bönen: allt kan bygga upp oss och förmedla Guds godhet och nåd om det används på rätt sätt. Vi behöver inte fly från vardagen för att söka det andliga, eftersom Gud redan finns i oss och i gemenskapen mellan människor.
Det är nog därför nattvarden hör hemma i gudstjänsten. Det världsliga och det andliga hör ihop. Att dela brödet och vinet är ett tecken så starkt att det inte kan ersättas med ord. I Dagen skriver Joakim Hagerius om hur man i en frikyrka - Saronkyrkan i Göteborg - började fira nattvard varje söndag.
Visst kan Gud ge oss samma gåvor - kärlek, nåd och förlåtelse - även utan nattvarden. Jesus kanske instiftade nattvarden kanske delvis av pedagogiska skäl: för att vi människor lättare tar till oss Guds kärlek, nåd och förlåtelse när vi får äta med Gud och med varandra. För övrigt är det också lättare att känna sig försonad med någon av sina medmänniskor om man äter med honom eller med henne, än om man bara får ett sms med ett nog så trevligt budskap.

Gud välsigne dig!

Nattvarden, ett starkt tecken

Ett av konsthisthistoriens mest kända mästerverk är Leonardo da Vincis Nattvarden. Tavlan reproduceras på många olika sätt. Den finns som broderad tavla i otaliga församingshem i Sverige. Nu rapporterar DN att en kvinna från USA återskapat tavlan i tvättludd.

Vad är det då som gör att så många människor fascineras av nattvarden, både av konstverket och av sakramentet? Svaret är nog att nattvarden - sakramentet - är ett så tydligt tecken på att Gud vill ha med oss människor att göra. "Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig." (Lukasevangeliet 22:19)
Vi samlas och firar nattvarden till minnet av Jesus. På så sätt därför kan vi också känna att vi hör ihop i ett större sammanhang. Vi hör ihop med människor som firade nattvard långt före oss i andra tider, med dem som firade nattvard i hemlighet i Sovjetunionens fångläger där kristna satt fängslade och med människor i länder runt om vår jord som firar nattvard just nu. I små kyrkor i Latinamerikas kåkstäder. I Afrika och Kina där den kristna tron växer som aldrig förr. Vi hör ihop med Jesus som instiftade nattvarden. Ja, med Gud själv.

Att vi hör ihop med varandra är ett starkt tecken. Brödet bryds och vinet delas i nattvarden. Det är ett starkt tecken för att brödet skall delas även i vår värld.
Därför upphör nattvarden aldrig att fascinera. Den är ett starkt tecken, vars konsekvenser är en gemenskap och solidaritet med andra människor.

Varför Jesus använde vin i nattvarden

Mänskligheten har sedan länge haft blandade känslor inför alkoholhaltiga drycker. Många tycker att ett glas vin förhöjer stämningen och dessutom är en källa till glädje. Bibelns författare är inget undantag: "Drick ditt vin med glatt hjärta!" (Predikaren 9:7) Både de och vi vet samtidigt att missbruk ställer till stora problem: ”Präster och profeter raglar av öl, är omtöcknade av vin.” (Jesaja 28:7)
Egentligen är det ingen större skillnad mellan alkohol och annat i Guds skapelse. Allt kan både brukas och missbrukas: alkohol, kunskap, mat, pengar, ära, knivar, bilar, datorer och allt annat kan användas både till gott och ont.
När Jesus instiftade nattvarden använde han bröd och vin, som var en urgammal symbol för gästfrihet. Prästkungen Melkisedek välkomnade Abraham och ”kom ut med bröd och vin” (Första Moseboken 14:18) Bland annat bröd och vin ingick och ingår i den judiska påskmåltiden som firas till minnet av uttåget ur Egypten och som dessutom är en fest för att fira den första skörden som i det heliga landet sker redan på våren. Nattvardens bröd och vin är en symbol som förenar oss med kristna runt hela vår värld och dessutom med det judiska folket och dess historia.
När Gud blev människa i Jesus Kristus steg han ned i den värld där skapelsen både brukas och missbrukas. Både den judiska traditionen och förhållandet att många texter i nya testamentet antyder att Jesus själv drack vin visar att nattvarden instiftades med bröd och vin och inget annat. Jesus valde alltså – till skillnad från bland annat Johannes döparen – att inte vara absolutist.


Hur skall då den göra som vill delta i nattvarden, men som inte vill dricka alkohol? Ta bara emot Kristi kropp (i form av bröd) och lita på att Jesus är fullständigt närvarande även för den som bara tar Kristi kropp.
Att avstå från att ta emot Kristi blod (i form av vin) är naturligtvis en försakelse. Försakelse är kanske ett ovanligt ord i vår tid. Det innebär att man frivilligt avstår från något. Alla människor är tvungna att göra försakelser i olika avseenden. Vissa människor måste av hälsoskäl avstå från att äta sådant de skulle vilja äta. Den som har alkoholproblem bör helt avstå från alkohol. Guds sjätte bud ger oss en fast form för sexualiteten och uppmanar oss att därutöver leva kyskt, vilket för somliga människor innebär en försakelse.
Vi människor har olika försakelsebördor att bära, men måste inse att de har huvudansvaret för detta själva. Det finns ett bibelord som handlar om just det egenansvaret: ”Och om din högra hand förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kommer till helvetet.” (Matteusevangeliet 5:30) Detta bör inte förstås som en uppmaning till självstympning, utan som en uppmaning till försakelse i de områden i livet där vi är lagda mot missbruk. Läran om de sju dödssynderna påminner oss om att varje människa brukar ha en svag punkt i livet där vi riskerar att falla i missbruk. Är det inte alkohol, så är det högmod, lättja, vällust eller något annat. Alla behöver träna sig i försakelse.
Att försaka något är i själva verket en mycket nyttig andlig träning som gör oss mer rustade för andra prövningar vi kan råka ut för i livet.
När Jesus instiftade nattvarden och lät den alkoholhaltiga drycken vin ingå fanns det naturligtvis en tanke med det. Jesus bejakade att vin är en del av Guds goda skapelse och att vi har all orsak att tacka Gud för det. Han bejakade också banden mellan den kristna kyrka som skulle komma att växa fram och det judiska folket som han själv var en del av.

------------
Hur det gick i kyrkomötet i det här frågan kan man läsa om i Kyrkans tidning och i Dagen.