torsdag 30 juni 2011

Balans mellan det andliga och det materiella

"Hittar du honung, så ät inte mer än lagom,
får du för mycket kräks du." (Ordspråksboken 25:16)

En undersökning visar att de flesta evangelikala ledare både vill evangelisera och arbeta socialt, samtidigt som de ser konsumismen som ett av de största hoten mot kristenheten. (Läs mer i Dagen.)
Att arbeta socialt innebär att bry sig om människors materiella och sociala välfärd, att arbeta mot dåliga villkor i arbetslivet, mot missbruk och att stötta familjer med problem. Men arbetet för materiell välfärd får inte gå för långt så att det spårar ut och blir konsumism. Vi människor mår inte bra av att svälta eller vara fattiga, men vi mår inte heller bra av att konsumera sådant vi inte behöver för att dämpa den inre oro eller tomhet vi kan känna ibland.
Den inre oron vi ibland bär kan inte dämpas av att vi konsumerar. Inre oro är tvärtom ibland Guds sätt att tala med oss människor. Det är den helige Ande som driver oss att söka Gud, att söka balans i livet.
Att söka både Gud och balans i det materiella i våra egna liv är på samma linje som att kyrkan både evangeliserar och arbetar socialt.
Gud välsigne dig!

tisdag 28 juni 2011

Enkelt att be

"Herren är nära alla som ropar,
alla som av hjärtat ropar till honom." (Psaltaren 145:18)

Det största hindret för bön är att vi ibland tror att andra människor är bättre bedjare än vi själva. Vi människor har en tendens att jämföra oss med andra på gott och ont. Ibland är det bra att vi jämför oss därför att andra människor kan inspirera oss till det som är gott. Om jämförelsen går för långt kan den ibland hindra oss från det som är gott, därför att vi tror att vi aldrig når upp till andra människors nivå och därför ger upp.
Så är det också med bönelivet. Bön handlar om att vi ger Gud tid och gärna dagligen för ett samtal med honom. Vi nämner vad som har hänt under dagen, tackar för det som har varit bra, ber om hjälp med det som är svårt och nämner också det som blev svårt.
Det är viktigt att vi nämner det som trycker oss eller det som gläder oss, att vi "av hjärtat ropar till honom".
Någon gång kan det räcka med att vi ber en färdigskriven bön, Gud som haver barnen kär eller Fader vår.
Det kanske är så att du i själva verket redan är en god bedjare, utan att du vet om det.

Gud välsigne dig!

måndag 27 juni 2011

Sömn - en viktig del av Guds skapelse

"God är arbetarens sömn, han må äta litet eller mycket, men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova." (Predikaren 5:11)

Alla människor måste sova. Att sova är inte att slösa bort tiden. Många av kroppens organ behöver återhämta sig. Hjärnan arbetar däremot med att bearbeta intryck som vi fått under den vakna tiden. Sömnbehovet förändras under livet. Barn och tonåringar har större sömnbehov än vuxna. Många mår också bra av att ta en "tupplur", en stunds sömn under dagen. Det kanske framför allt är nu i semestertid som det är möjligt.
Sömn är en del av Guds skapelse.
Bibelns böcker har en balanserad inställning till sömn som till mycket annat. Ordspråksboken konstaterar: "Älskar du sömn blir du utblottad, vakna upp, så får du äta dig mätt." (20:13) Predikaren konstaterar däremot "God är arbetarens sömn..." (5:11) En god balans är oftast det bästa i livet.
I vår tid är det många som inte har god balans. Somliga är sysslolösa, men de flesta verkar ha mycket att göra. Sommaren och semestern är ett tillfälle där vi pröva oss fram att se hur mycket sömn vi behöver egentligen.

Gud välsigne dig!

söndag 26 juni 2011

Korset med davidsstjärnan och saven från trädets rot



"Om några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en gren av en vildoliv, har ympats in i stället och får del av saven från det äkta trädets rot, så förhäv dig inte över de andra grenarna. Om du gör det skall du veta: det är inte du som bär roten utan roten som bär dig." (Romarbrevet 11:17-18)

Ett kors i en davidsstjärna används dels av kristna som vill understryka att den kristna kyrkan och tron har sitt ursprung i judendomen och att vi kristna därför skall ha goda relationer till judarna, dels av messianska kristna som strävar efter en sammansmältning av kristendom och judendom.

En davidsstjärna är en sexuddig stjärna, formad av två trianglar. Den är känd sedan gammal tid i många olika kulturer. Gamla namn på den är "Davids sköld" och "Salomos sigill". Från medeltiden har den använts som en symbol för judendomen och det judiska folket. Först från 1800-talet blev detta vanligt.

Det finns många förklaringar av vad davidsstjärnan står för. På wikipedia kan man bland annat läsa:
"Några menar att på grund av att stjärnan är hoptvinnad så går den inte att separera på, precis som det judiska folket.
Några menar att den nedre delen av stjärnan pekar neråt mot den mänskliga världen och den övre delen pekar uppåt mot Gud.
Några andra menar att stjärnans tre sidor representerar de tre olika typer av judar som finns: Israel, Kohanim och Leviterna.
En fjärde teori har en mer praktisk förklaring; under Bar Kokhba-upproret (132-135 e.Kr.) utvecklades det en ny teknologi för att bygga sköldar vilken innebar att baksidan av skölden hade två trianglar som gick in i varandra och bildade ett hexagoniskt mönster som gjorde skölden mer hållbar och starkare än tidigare.
Ytterligare en teori är att traditionen säger att de sex uddarna står för att Gud härskar överallt och att han beskyddar Israel från alla sidor, det vill säga alla väderstrecken - nordväst, norr, nordost, sydost, syd och sydväst.
Ytterligare tolkning är de olika fält som judestjärnan innehar och som motsvarar skapelseberättelsen : Gud skapade världen på 6 dagar och på den sjunde så vilade han."

Vilken förklaring vi än väljer skall vi kristna vara medvetna om att vi får del av saven från trädets rot som är judendomen.

Gud välsigne dig!

lördag 25 juni 2011

Det strålande korset och korsets verkliga innebörd




"Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft." (Första Korinthierbrevet 1:18)

Det strålande korset kan se ut på många olika sätt. Ibland omges det av strålar. Andra gånger strålar. Andra gånger finns en eldflamma vid korsets centrum.

Det strålande korset hjälper den kristne att kontemplera över korsets verkliga innebörd: Jesus Kristus har gett ut sin kärlek genom att ge sitt liv för oss på korset.
Den som inte tror kanske bara ser korset som en dödssymbol. Den som tror påminns av strålarna om att Jesus Kristus också är uppstånden från de döda. För den troende är korset vägen till livet.

Gud välsigne dig!

fredag 24 juni 2011

Den oförklarliga längtan

”Jag känner en längtan inom mig, en slags längtan efter en mening med livet.” Jag har hört flera människor säga ungefär så. De har många gånger haft svårt att precisera vad längtan handlar om. Ofta har de skyggat för ordet ”Gud” och kanske ändå mer för Jesus och för kristen tro.
I dopets instiftelseord säger Jesus bland annat. ”Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” Jag brukar då tänka att det kanske är just det som skapar den här längtan, det här sökandet efter meningen med livet. Jesus är med på ett osynligt sätt. Han finns där, och stöder oss när vi minst anar det, men han oroar oss också, eftersom vi längtar efter att lära känna honom mer. Låt oss bejaka vår längtan!

Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”
(Matteusevangeliet 28:18-20)

Gud välsigne dig!

torsdag 23 juni 2011

Keltiska knutkors


"Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket." (Uppenbarelseboken 1:18)

Keltiska knutkors finns i olika versioner. Gemensamt för många olika keltiska kors är att det cirkulerar många olika beskrivningar av vad de olika beståndsdelarna i korsen ursprungligen. När den keltiska kulturen har blivit populär under de senaste årtiondena har många konsthantverkare hittat på nya förklaringar av symboliken, som inte alltid stämmer med den ursprungliga, om det över huvud taget finns någon ursprunglig betydelse.
Så länge kristen tro har funnits i de keltiska områden har korsen i varje fall stått som symboler för den kristna tron: att Jesus Kristus har dött och uppstått och att vi får vara Guds barn och Jesu lärjungar i kraft av att vi är döpta.
Det är möjligt att de dekorativa slingorna från början helt enkelt varit tänkta som en dekoration. Numera tolkas de ofta som en symbol för det eviga livet eller för kärleken och tron som varar i evighet.
Slingorna som varken har en början eller ett slut har ibland tänkts stå som en bild för traditionen: att varje generation till nästa generation lämnar över ett arv av tro, berättelser, sånger och böner.

onsdag 22 juni 2011

Lothringenkorset, Kristi kors och vårt kors

Det lothriska korset har enligt uppgift används av kristna grupper i Orienten på 800-talet. Hertigen av Lothringen började att använda det efter sin återkomst från ett korståg. Olika versioner av Lothringenkorset har även använts av de fria franska trupperna under andra världskriget och som en symbol för tuberkulosbekämpning.
Tempelherreorden som använder en modell av korset där det övre korset är något större än det under förklarar att det övre stora korset symboliserar Kristi död på korset, som medförde världens frälsning och att det lilla korset är en symbol för Kristi efterföljare, som tillhör honom och följer honom.

"Sedan sade Jesus till sina lärjungar: Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig." (Matteusevangeliet 16:24)
"Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig." (Matteusevangeliet 10:38)

tisdag 21 juni 2011

Det serbiska korset - kungars kung

Det som nu kallas det serbiska korset användes redan i det bysantinska (östromerska) riket där det bland annat fanns på landets flagga. Det serbiska korset är numera i viss mån förknippat med serbisk nationalism.
De fyra symbolerna har ibland tolkats som flintastycken eller eldstål, men också som den grekiska bokstaven β. Därför har de fyra β-na tolkats som: "Kungars kung, härskar över kungar", på grekiska: βασιλεύς βασιλέων, βασιλεύων βασιλευόντων - Basileus Basileōn, Basileuōn Basileuontōn). Det leder våra tankar till Psaltaren 102:16: "Folken skall frukta Herrens namn och jordens alla kungar hans härlighet..."
Psaltaren 102 är "en bön av en betryckt, som är modlös och utgjuter sin sorg inför Herren". Mitt i den svåra tiden påminner sig den betryckte att Gud ändå är den störste och att han en gång skall gripa in. Det får det serbiska korset påminna oss om.

Gud välsigne dig!

måndag 20 juni 2011

Klöverbladskorset och treenigheten


Klöverbladskorset är ett kors där varje korsarm avslutas med en treklöver, som vart och ett symboliserar treenigheten. Vanligtvis appliceras treklöverna på ett grekiskt kors men de förekommer även som tillägg bland annat på patriarkalkors.

Klöverbladskorset användes av Sankt Patrick, Irlands skyddshelgon, för att åskådliggöra treenigheten. Det förekommer bland annat på Marylands flagga och på Norska kyrkans vapen. I Norge används beteckningen Olavskors, dels för klöverbladskorset, dels för vissa andra korstyper.

Treenighetsläran är i den kristna kyrkan ett sätta att förklara hur Gud dels kan vara en ande som har skapat jorden, dels ha stigit ned till jorden som Jesus och dels vara Guds aktiva kraft. I flera bibelord antyds att Gud visar sig på olika sätt: "När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: 'Detta är min älskade son, han är min utvalde'." (Matteusevangeliet 3:16–17)

lördag 18 juni 2011

Människor i alla åldrar behövs

"Låt ingen se ned på dig för att du är ung, utan var en förebild för de troende i allt du säger och gör, i kärlek, tro och renhet." (Första Timotheosbrevet 4:12)

Paulus uppmaning riktades till Timotheos som tydligen var en ung medarbetare. Medarbetare till Paulus och medarbetare till Gud. I många nya rörelser, både kristna kyrkor, väckelser och helt andra rörelser, har unga människor haft en stor betydelse. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att Paulus uppmaning skrevs i ett samhälle där de gamla var oerhört inflytelserika och bestämde det mesta. På den tiden var det viktigt att uppmärksamma de unga.
Det får inte heller glida över i det motsatta förhållandet: att vi ser ned på någon för att han eller hon är gammal. De flesta samhällen och organisationer mår bäst av att människor i olika ålder är med och styr och tar ansvar.

Låt alltså ingen se ned på dig för att du är ung - eller medelålderns eller gammal -, utan var en förebild för de troende i allt du säger och gör, i kärlek, tro och renhet.

Gud välsigne dig!

fredag 17 juni 2011

Treenigheten som solen, ljuset och värmen



"Då sade Jesus till henne: 'Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?'" (Johannesevangeliet 11:25-26)

Frågan om treenigheten, om relationen mellan Fadern, Sonen och Anden är också en av de svåraste frågorna i den kristna trosläran. Därför är det lika bra att vi dyker rakt in i den i dag. I gamla testamentet levde israeliterna omgivna av andra folk som dyrkade flera gudar. Det var därför nödvändigt att oerhört skarpt betona att Gud är en. Första budet lyder: ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.” Men redan i gamla testamentet börjar det lysa igenom att även om Gud är en så säger detta inte särskilt mycket om vem Gud är. Gång på gång lyser det igenom att det finns mer att säga om Gud och i dagens gammaltestamentliga läsning antyds treenigheten. Tre män visar sig för Abraham, men han tilltalar dem med ordet ”Herre”.
I alla tider har kristna försökt uttrycka vad treenigheten är genom bilder. Ibland har man avbildat treenigheten som en triangel med ett allseende öga.
Känd är också den ryske ikonmålaren Andrej Rublevs ikon den gammaltestamentliga treenigheten som föreställer de tre änglarna som besöker Abraham. Två av dem – Sonen (i mitten) och Anden (till höger) – visar med sitt kroppsspråk att de är underordnade Fadern.
Ett annat sätt att beskriva relationen mellan Fadern, Sonen och Anden är bilden av att Fadern är som solen, Sonen som ljuset och anden som värmen. Alla tre hör ihop. Det går inte att tänka sig den ene utan de andra. Ändå är det främst genom värmen och ljuset som vi möter solen, eftersom solen är långt borta och därför i sig obegriplig.
Att försöka förstå Gud, är som att försöka ta på solen. Att försöka förstå Gud Fadern utan att erfara hur Jesus verkar och hur Anden verkar är som att läsa sig till vad solen är utan att känna dess värme eller se dess ljus.

Josefin Fållsten skriver i Dagen: "Till oss vänder sig söndagens texter med utmaningen att låta våra liv byggas med Jesus som hörnsten."

Gud välsigne dig!

torsdag 16 juni 2011

Det korsade korset - att vara en förebild


"Där [i Rom] stannade han [Paulus] i hela två år på egen bekostnad. Han tog emot alla som kom för att besöka honom, och han förkunnade Guds rike och undervisade om herren Jesus Kristus med stor frimodighet och utan att bli hindrad. " (Apostlagärningarna 28:30-31)

Det korsade korset består av fyra latinska kors som sträcker sig ut från centrum. Det återfinns i Täbys och i en något annan version i Köpings vapen.
Det korsade korset brukar symbolisera mission, den kristna trons spridning i världen. Vi skall inte tänka oss att mission enbart handlar om när missionärer reser ut till främmande länder och förkunnar kristen tro.
Mission är något som berör var och en av oss. Var och en av oss kan säkert räkna upp andra människor som i vår barndom eller ungdom eller senare varit förebilder för oss i den kristna tron. På samma sätt är vi också förebilder för andra. Ibland är vi bra förebilder, ibland dåliga, men vi kan inte undvika att påverka andra.
Låt oss inspireras av det och i det lilla i ord och handling vara vittnen om den kristna tron.

Under några dagar kommer det inte att komma några inlägg på den här bloggen. Jag återkommer i augusti. Gud välsigne dig!

Minoritetens tro betyder något för många

"De svarade: 'Tro på herren Jesus, så skall du bli räddad, du och din familj.'" (Apostlagärningarna 16:31)

En nyligen publicerad undersökning visar att 15 % av Svenska kyrkans medlemmar säger sig tro på Jesus. (Dagen, DN, SvD,) Det är inget att förvånas över. I stora folkkyrkor, där en majoritet av befolkningen hör till kyrkan, finns det givetvis skillnader i hur mycket och på vilket sätt människor tror. Svaren beror också på hur frågorna ställs.
Att tro på Gud är lätt. Många människor söker Gud "i sitt inre". Människor som menar att de finner Gud i inre upplevelser kallas mystiker. Kristen tro handlar om något annat. Den handlar om att de mystika upplevelserna möjligen kan antyda Guds existens, men inte ge oss den kunskap som vi verkligen behöver för att förstå Guds kärlek och vilja till kontakt med oss. Den kunskapen får vi först och främst genom Jesus Kristus som är Gud själv som har brutit igenom gränsen mellan himmel och jord och kommit till oss en en människa, som vår medmänniska. Att tro på Jesus är därför ett större steg än att tro på Gud.
I Apostlagärningarna läser vi om en man - en fångvaktare - som kommer till tro på Jesus. Paulus och Silas, som just innan hade varit fångar, säger att fångvaktaren och hans familj skall bli räddade om han kommer till tro. De som tror på Jesus har alltså ett inflytande även på sin omgivning. Goda seder, god moral, kärlek och nåd sprider sig som ringar på vattnet. Det här handlar inte att man blir en felfri människa genom att tro på Jesus. Nej, man får dagligen kämpa med sin karaktär, men Guds kraft är så stark att han kan använda även ofullkomliga medarbetare.
Om du känner dig ensam med din tro bland släkt och vänner, är det här bibelordet från Apostlagärningarna viktigt att komma ihåg: "Tro på herren Jesus, så skall du bli räddad, du och din familj."

Gud välsigne dig!

onsdag 15 juni 2011

Frihet finns där vi hör till Gud


"Men Jesus sade till Simon: 'Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.'" (Lukasevangeliet 5:10)

Pilkorset kan ibland tolkas som fyra ljuster av spjutmodell, alltså de fiskeredskap som tidigare användes vid visst fiske. Både pilkorset och uttrycket "fånga människor" kan ge obehagliga associationer, men Jesus syftar inte på något som är obehagligt. När han uppmanade Petrus att fånga människor var det i själva verket en uppmaning att vara med och befria människor.
Hur är det möjligt? Jo, den som till varje pris vill vara fri kan på samma sätt som den förlorade sonen slösa bort sitt liv på sådant som inte har något värde i längden.
Den som däremot vill se det värdefulla som Gud ger oss, är däremot fri.
Först när vi är helt och hållet Guds är vi fria.

Gud välsigne dig!

tisdag 14 juni 2011

Låt oss lyfta våra händer och hjärtan till Gud

"Han såg upp och fick se tre män stå där framför honom. Då reste han sig från sin plats i tältöppningen och skyndade emot dem och kastade sig till marken." (Första Moseboken 18:2)
"Låt oss lyfta våra händer och hjärtan till Gud i himlen." (Klagovisorna 3:41)

I bibeln hittar vi många exempel på kroppsspråk. När Abraham såg de tre männen framför sig, de män som egentligen var Gud på besök, skyndade han mot dem och kastade sig till marken. Bibelns människor ber stående med uppsträckta händer eller på knä.
I vår tid möter vi ibland invändningen att man inte behöver yttre åthävor för att komma i kontakt med Gud eftersom bön är något som äger rum i ens inre. Visst är det sant att man kan be i sitt inre. Ändå kommer vi inte ifrån att vi är kroppsliga varelser. När man talar med en medmänniska är kroppsspråket viktigt. Om man sitter ihopsjunken och ser frånvarande ut förstår den andre snart att man inte är så intresserad av samtalet. Man måste visa den andre med sin kropp att man är intresserad.
Samma sak är det när vi möter Gud i kyrkorummet eller i bön. Inte bara genom våra ord, utan också genom vårt kroppsspråk, visar vi Gud att vi har en gemenskap med honom. Därför står det i Klagovisorna: "Låt oss lyfta våra händer och hjärtan till Gud i himlen."
Kroppsspråket är också viktigt av en annan orsak. Om vi inte vill vörda Gud i det lilla är risken att vi inte heller lyder honom i de stora frågorna.

Gud välsigne dig!

Den som hjälper andra hjälper samtidigt sig själv

"Du skall älska din nästa som dig själv." (Matteusevangeliet 22:39)

Jag har hört en representant för KRIS - Kriminellas revansch i samhället - hålla föredrag om sig själv, sitt liv och om KRIS och deras verksamhet. Ett viktigt inslag i verksamheten är att f.d. kriminella och missbrukare hjälper kriminella och missbrukar till hederlighet, drogfrihet, kamratskap och solidaritet. Han berättade också att man brukar säga att den som hjälper andra samtidigt hjälper sig själv.
Den som hjälper andra hjälper samtidigt sig själv. Det här kastar nytt ljus över andra delen av det dubbla kärleksbudet: "Du skall älska din nästa som dig själv." Tänk att det finns en sådant djup i en sådan enkel mening. Den betyder:
*Du skall älska din nästa, men för att du skall kunna göra det måste du också älska dig själv.
*Du skall älska din nästa, för i grund och botten är han/hon som du.
*Du skall älska din nästa, alltså de personer som finns i din omedelbara närhet, i stället för att satsa kraft på universella etiska principer på ett teoretiskt plan.
*Du skall älska din nästa, för då älskar du samtidigt dig själv.
De olika innebörderna av kärleksbudet har tidigare behandlats i själaspis. De tål att tänkas över.

Gud välsigne dig!

måndag 13 juni 2011

Kristen livsstil

"Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen." (Matteusevangeliet 5:14-16)

I Dagen publiceras en artikel där två kinesiska religionsvetare intervjuas. De menar att det är de kristnas livsstil som lockar många kineser att bli kristna. Vi jordbävningen i Sichuanprovisen var det kristna snabbt på plats och hjälpte de drabbade. Samtidigt fungerar solidariteten bland de kristna i församlingarna på bra. Kyrkorna vill vara "staden på berget" som alla kan se.
Kristen livsstil är viktigt. Det finns dock alltid sådana som motsätter sig allt tal om kristen livsstil och menar att man inte skall "moralisera". Kanske oviljan mot tal om kristen livsstil kommer från att det ibland är ganska svårt att precisera vad som är kristen livsstil. Svårigheterna skall dock inte avskräcka oss. Även om alla kristna inte är överens om alla detaljer finns många områden där man borde vara överens. Generositet, vänlighet, ärlighet, omsorg och en konstruktiv vilja att lösa motsättningar som uppkommer och är en bra grund för en kristen livsstil som är som en "stad på berget". Fyll själv på med vad du tycker hör till en kristen livsstil.

Gud välsigne dig!

söndag 12 juni 2011

Franciskus grenkors



"Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen." (Kolosserbrevet 1:15-20)
Om den helige Franciskus berättas det att han ofta kunde se tecken på Guds närvaro i naturen. Två grenar som råkade ligga i kors var för honom inte bara två grenar som låg där av en slump, utan verkligen ett Kristi kors. Den helige Franciskus tredje orden inom Svenska kyrkan använder ett kors som liknar just två grenar som symbol.
När Franciskus ser kors i naturen leder det våra tankar till den heliga Treenigheten. Gud visar sig på olika sätt: genom Fadern som skapare, genom Sonen som frälsare och genom Anden som livgivare.
Samme Gud som har skapat världen steg ned till denna värld som Jesus från Nasaret och samme Gud som vandrade på dammiga stigar finns med i sin kyrka än i dag. Han är med oss alla dagar till tidens slut.

Gud välsigne dig!

lördag 11 juni 2011

Fast i tankebyggnader

"Ty de vapen jag brukar i min kamp hör inte denna världen till utan får kraft av Gud att bryta ner starka fästen. Jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om Gud..." (Andra Korinthierbrevet 10:4)

Ibland kan vi vara fångar i tankebyggnader. Vi har mindervärdighetskänslor eller övermänniskotankar om oss själva. Vi har fördomar mot andra. Vi har fastnat i tanken på att ett visst problem måste lösas på ett visst sätt och kommer därför aldrig att tänka på en annan - och minst lika bra - lösning.

Paulus skriver att kraften från Gud kan hjälpa oss att bryta ned dessa starka fästen av tankebyggnader. För att få den hjälpen måste vi först inse vilka tankebyggnader vi sitter fast i. Vi kan ofta ha en aning om det, men vi måste ta oss tid att lägga fram detta i bön så kan Gud hjälpa oss att hitta alternativa vägar.

Gud välsigne dig

fredag 10 juni 2011

Anden kommer till oss när vi är tillsammans

"Ty genom honom [Kristus] kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande." (Efesierbrevet 2:18)

Vi lever i individualismens tidsålder. Vare sig vi vill är vi påverkade av det. Individualismen har påverkat även den kristna tron, så att vi ibland tror att tro handlar om andliga upplevelser, att känna och att ha en inre kontakt med Gud. När vi börjar jämföra våra egna andliga upplevelser med andra kan vi lätt drabbas av högmod - om vi tror att vi har varit med om mer än andra - eller missmod - om vi tror att andra har haft fler upplevelser. Vi förleds till att tro mer på vår tro än på vår Frälsare Jesus Kristus.
En vers i Efesierbrevet kan ge oss klarhet. Genom den hjälp och vägledning som vi får av Jesus Kristus kan vi förstå mer och mer av Guds plan med våra liv. Det gör "vi och ni" tillsammans, och vi gör det i en enda Ande. Det är inte frågan om en tävling om andliga upplevelser, utan om att vi lär av varandra, mognar tillsammans, och att vi får inspireras av andra kristna och deras tro, utan att vi någonsin behöver tro att vi skall vara kopior av andra.
Joel Halldorff skriver i Dagen om att Anden inte vill isolera oss i individualism.

Gud välsigne dig!

torsdag 9 juni 2011

Gud verkar i det hopplösa

"Abraham var far till Isak, Isak till Jakob, Jakob till Juda och hans bröder, Juda till Peres och Serach, vilkas mor var Tamar..." (Matteusevangeliet 1:2-3)

Ibland tänker vi oss att släkttavlorna i bibeln är ganska oviktiga. Någon kanske hoppar över dem när de läser bibeln. Någon annan menar att de tillhör de delar av bibeln som inte är relevanta i vår tid.
Släkttavorna påminner oss ändå om mycket viktigt. För det första visar det att litet i världen beror på en slump. Jesu födelse till världen var noggrannt planerad sedan lång tid.
Jesu släkttavla påminner oss också om att livet inte alltid är enkelt. I släkttavlan finns exempel på förfäder som är födda av en mycket gammal mor som sedan länge hade gett upp hoppet om att få barn (Isak född av Sara.) Peres och Sera föddes när deras far Juda trodde att han besökte en prostituerad, vilken visade sig vara hans svärdotter. Oved var son till Boas och invandrarkvinnan Rut, på en tid när många inte såg med blida ögon på invandrare, av rädsla för att främmande religioner skulle få fäste i landet. Salomo hade aldrig fötts om inte hans far David hade sett till att Uria hade stupat i ett krig, för att David ville ha hans hustru Batseba, som skulle bli Salomos mor.
Jesu släkttavla är kantad av familjegräl, konflikter och skandaler. Gud verkar även när det ser som mest hopplöst ut.

Gud välsigne dig!

onsdag 8 juni 2011

En människas hemligheter

"Jag är den som utplånar dina överträdelser
för min egen skull, säger Herren,
och dina synder kommer jag inte mer ihåg." (Jesaja 43:25, 1917 års bibelöversättning)

Alla människor har sina hemligheter. Det är inte meningen att vi skall berätta allt om våra privatliv offentligt, helt enkelt för att ingen människa och ingen familj skulle må bra av att allt basuneras ut offentligt. Samtidigt har varje människa begått både misstag och synder, ibland av oförstånd, andra gånger med berått mod. Vi lär av misstagen och synderna och de flesta människor är också läraktiga. Man gör ogärna om det som man har upptäckt är skadligt.
När det gäller de större misstagen och synderna är det viktigt att man tar ansvar för dem. Att gå till bikt är ett bra sätt att ta ansvar. Det vikigaste är att man själv får nämna sina synder vid namn. Då är det lättare att avstå från dem i framtiden. Om man inte nämner dem vid namn är det större risk att man fortsätter samma beteende och inte erkänner att det är en synd.

Bikt är givetvis något man gör enskilt, inför Gud, i närvaro av en präst som har tystnadsplikt och som på Guds uppdrag tillsäger syndernas förlåtelse och som eventuellt kan ge något gott råd inför framtiden.

Ett bibelord från Jesaja säger att Gud utplånar våra synder för sin egen skull. Han vill alltså inte älta dem och plåga människor genom att påminna oss om våra synder. Det som är förlåtet är förlåtet.

Tänk om vi skulle ha samma inställning till varandra. Maria Küchen skriver i Dagen "Jag vill lämna kungen i fred". Det gör hon rätt i. Både kungen och alla andra har rätt att inför Gud nämna sina synder vid namn, och vilka synder han bär på är hans privatsak. Om du aldrig har gått till bikt är det en möjlighet även för dig.

Gud välsigne dig!

tisdag 7 juni 2011

Sankt Hanskorset och bönen "Fräls oss ifrån ondo..."



"Fräls oss ifrån ondo..."

Sankt Hanskorset har ett brokligt förflutet. Det används i olika kulturer med olika betydelser. Det finns på gotländska bildstenar. I kinesisk buddhism är det ett lyckobådande tecken. På Shetlandsöarna har det används för att betvinga vindarna. Det används av som Riksantikvarieämbetets logotyp, som sevärdhetssymbol och på Macintosh-datorer.

Under medeltiden har kyrkan börjat använda symbolen. Det finns på dopfuntar, glasmålningar och i golvmosaiker och har associerats med Johannes döparen. Därför har det också kallats Sankt Hanskors.
Knutar av olika slag har i det folkliga magin används för att skydda mot sjukdomar och annat ont.

Att Sankt Hanskorset samtidigt är ett kristet kors och en symbol som används för magi ger oss anledning att ställa frågan vad som är skillnaden mellan kristen tro och magi. Skillnaden är enkel. Den som sysslar med magi tror att han genom att utföra vissa riter kan tvinga någon övernaturlig makt att handla på ett visst sätt. Kristen tro innebär att vi ber till Gud, men överlåter till Gud att avgöra vad som skall hända, samtidigt som vi inrättar våra liv efter Guds vilja.

Även om Sankt Hanskorset i gångna tider ibland används för magiska riter, kan det i vår tid användas för att påminna oss om bönen "Fräls oss ifrån ondo..."

Gud välsigne dig!

måndag 6 juni 2011

Sveriges flagga och aposteln Filippos som för människor till Kristus


"Natanael sade: 'Kan det komma något gott från Nasaret?' Filippos svarade: 'Följ med och se!'" (Johannesevangeliet 1:46)

På Sveriges flagga finns liksom på de andra nordiska ländernas flaggor ett liggande kors. Ett sådant liggande kors kallas ibland ett filipposkors, eftersom aposteln Filippos enligt legenden korsfästes på ett liggande kors. Att de nordiska länderna har flaggor med liggande kors beror troligen inte på någon särskild relation mellan aposteln Filippos och Norden, utan snarare på att ett liggande kors passar bra på en avlång flaggduk. Danmark var först i Norden med att använda en korsflagga, men Danmark var inte först med att använda en korsflagga. Korsflaggor har funnits tidigare i andra områden. Det påminner oss om att ett lands kultur utvecklas bäst i kontakt med andra länder. Sverige blev Sverige för att vi inte levde isolerade.
Aposteln Filippos är känd för att han förde andra människor till Kristus. Han inbjöd andra att komma med och se vem Jesus var. Samma roll har Sverige haft i världen. Svenska missionärer har betytt oerhört mycket för att sprida kristen tro i världen. Nu har andelen bekännande kristna i Sverige krympt. I framtiden kommer vi än mer än tidigare behöva ta emot missionärer från andra länder till Sverige.

Gud välsigne dig!

söndag 5 juni 2011

Gud i naturen

I vissa perioder i livet dignar vi människor under problem och det känns som om det inte finns någon hjälp att få.
Allt sådant här och mycket annat leder till stress. Stress uppkommer i utmaningar när individen är med om utmaningar som innefattar krav som individen anser överskrider ens egen kapacitet. Detta orsakar mental oro med tankar på misslyckande och larmsignaler som man reagerar på genom att fly, attackera eller bli passiv.
Både negativa händelser som förlust av anhörig, ekonomiska problem, problem med nära anhörig, sjukdom, att bli utnyttjad eller förbisedd, arbetslöshet och bråk” och positiva händelser som att ”befordras, gifta sig, få barn, eller påbörja en utbildning” kan orsaka stress för somliga personer.
En som var stressad var profeten Elia. Elia var i en stituation där han var akut stressad eftersom kung Achavs gemål drottning Isebel förföljde profeterna. Elia var rädd och flydde för sitt liv. Han hade gjort sitt yttersta för Herren, och han hade faktistkt fått se flera under. Däremot hade de flesta andra övegett Guds förbund och många profeter hade blivit dödade. ”Jag är ensam kvar,” suckade han.

När Herrens ord kommer till Elia så är det faktiskt en fråga: ”Varför är du här, Elia?”
Vi tänker oss oftast att Guds ord är en uppmaning att göra något, eller ett tröstens ord, ett evangelium, men här är det en fråga. Samma sak är det för oss. Guds ord – det levande ordet – kan ibland innebära att Gud ger oss tid och möjlighet att svara på en fråga och själva komma på svaret på något som har gått och gnagt inne i oss. Gud frågade ”Varför är du här, Elia?”
Elia svarade inte på frågan. Men jag tänker göra det. Elia var på berget för att söka Gud.

Gud svarade när Elia sökte honom. Gud säger till Elia "ta vägen till Damaskus öken" Elia skall fortsätta att vara i öde trakter för att bli helad. Naturen är skapad av Gud och naturen är därför helande för oss. Den är ett bra ställe för att söka Gud. ”Han för mig till vatten där jag finner ro.” (I dag 5 juni är det för övrigt världsmiljödagen.)
Vid ett tillfälle sade Jesus till sina lärjungar: "Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite." (Mark 6:31)

Det är en stående order till oss, att vi ibland skall ta det lugnt. Elia behövde vara stilla, Jesus behövde vara stilla. Jag och du behöver det. Vi kan inte lösa all världens problem hur mycket vi än anstränger oss.

I dagens evangelium utlovar Jesus sanningens ande till oss: När han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen. Kanske det är så enkelt att vi måste se till att vi är mottagliga för sanningens ande för att ha någon chans att ta emot honom. Men sanningens ande uppmanar oss inte till passivitet. Det är modernt att säga: "Jag finner Gud i naturen. Jag behöver ingen kyrka." Till den som säger så kan vi säga. Du har börjat förstå Gud, men det finns mer...

Men Gud sände inte Elia bara till öknen. Gud sade också till Elia "gå in i staden". Elia blev sänd som missionär. Kristen tro handlar om något mer, om att vi är insatta i ett större sammanhang. Att vi finns med i en kristnen församling. Att liksom Jesu lärjungar och det kvinnor som följde honom, hålla ihop i ständig bön. Kristen tro handlar om en gemenskap.

Han fick också en tredje uppmaning: "Elisha, Shafats son, från Avel Mechola skall du smörja till profet efter dig." En prioriterat viktig uppgift för alla kristna är att föra vidare den kristna tron och traditionen till det kommande släktet. När Elia smorde Elisha till profet, handlade det om att överlämna ett förtroende. ”Jag är ensam kvar,” hade Elia suckat litet tidigare. När Elia smorde Elisha till profet kunde han inte längre tänka "Jag är ensam kvar".
Elia hade mycket kvar att ge trots att kan skulle utse sin efterträdare.

När man dignar under problem. Då är det dags att komma ihåg vad Gud sade till profeten Elia: Gå till öknen, till staden och smörj en efterträdare. Alltså ta det lugnt, men på sikt skall du ta tag i saken, och ta hjälp av andra.

Gud välsigne dig!

fredag 3 juni 2011

Tau-korset och kallelsen till rättfärdighet



"'Gå genom staden, genom Jerusalem', sade Herren till honom, 'och rita ett tecken i pannan på dem som suckar och stönar över alla de vidrigheter som bedrivs där.'" (Hesekiel 9:4).

Profeten Hesekiel våndas över all laglöshet. "Blod flyter i landet och laglöshet härskar i staden. Herren har övergett landet, Herren ser ingenting, säger de." (9:9) När problemen är allt för stora reagerar människor på två olika sätt. En del ger upp eller dras till och med med i det som pågår. Andra fortsätter att kämpa och arbeta som en Guds medarbetare mot det onda. Det tecken som Hesekiel talar om är ett tecken som syftar till att uppmuntra och välsigna dem som står i den goda kampen.

Långt senare, i november 1215, deltog den Helige Franciskus i det fjärde laterankonciliet där påven Innocentus III läste just ovanstående bibelord ur Hesekiel. Franciskus bestämde då att Tau-korset skulle bli den symbol som han och hans anhängare skulle använda. Franciskanerna ser korset som en påminnelse att de skall vara ett rättfärdigt folk, trogna ända till slutet.

Bandet som korsets bärs i har ofta tre knutar som påminner om de tre klosterlöftena: lydnad, fattigdom och kyskhet.

Gud välsigne dig!

Adams armar håller uppe Kristi kors



I Etiopien finns en legend som handlar om att Kristi kors är gjort av ett träd i paradiset. Föreställningen att Golgota är Adams och Evas grav är vanlig i den ortodoxa kyrkan och i ikonmåleriet. Det här etiopiska handkorset visar hur Adam ovanför sitt huvud håller korset. Detta ser ut som ett träd med ett tätt lövverk. På andra etiopiska kors är Adam själv stiliserad eller helt otydlig men de två bågarna som håller uppe korset kallas ändå Adams armar.
Adams armar som håller uppe Kristi kors påminner oss om att kristendomen och judendomen har gemensamma rötter och till största delen ett gemensamt budskap.

Jesus säger: "Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket. Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket." (Matteusevangeliet 5:17-20)

torsdag 2 juni 2011

Guds makt i våra liv

"Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom." (Daniel 7:14)

Jag tror att vi svenskar har ganska svårt med ordet ”makt”. Vi är så skolade i demokrati så att vi ibland misstolkar ”demokrati” till att ingen över huvud taget får bestämma någonting.
I Daniels bok hörde vi att någon som liknade en människa (Jesus enl. Luk 21:27; Joh 1:51) gavs makt och i Fader vår får vi dagligen be: ”ty riket är ditt, och makten och härligheten i evighet..” I trosbekännelsen bekänner vi ju för övrigt: ”Uppstigen till himmelen, sittande på Gud Faders högra sida.”
Där erkänner vi att Gud har makt, eller åtminstone att han skall ha makt, och det är ju samma sak som att vi skall lyda. I själva verket får Gud makt över oss när vi har ett samspel med honom. Det är som när föräldrar och barn eller man och hustru eller två vänner litar på varandra så mycket så att man vet vem som vet bäst i en viss situation och därför har förtroende. Abraham kallades ”Guds vän.” (Jakobs brev 2:23.)
Låt Gud vara din vän och ha förtroende för honom. Då växer hans makt i ditt liv. De som har verklig makt och inflytande över oss är inte makthavare långt borta, utan våra familjer och vänner – de som vi umgås med ofta. Hans makt växer till sig när vi får pröva den i våra liv. Gud tvingar sig inte på oss. Guds makt förändras och omformas. I vissa skeden av våra liv måste vi lyda Gud väldigt strikt. I andra skeden får vi prova på friheten mer. Ibland är vi i livssituationer där vi verkligen skulle vilja att Gud skulle styra mer, men i stället tvingas vi att själv ta ansvar eftersom vi inte får några klara svar av Gud. Om man låter Gud få makt över ett område i ens liv så märker man att det fungerar. Genom att lyda Gud blir man fullkomligt fri. Det är en paradox!
Umgås ofta med Gud. Då får han makt i ditt liv.

Gud välsigne dig

onsdag 1 juni 2011

Rövarkorset och våra val



Gaffelkorset användes redan av Pytagoras som en symbol för livets väg som delar sig en god och en ond riktning. När gaffelkoret upptogs som kristen symbol blev det en symbol för rövarna (Dismas och Gestas)som korsfästes vid sidan av Jesus. Det kallas därför ibland rövarkorset. Ibland används korset som en symbol för treenigheten.

"Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: "Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss." Men då tillrättavisade honom den andre: "Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont." Och han sade: "Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike." Jesus svarade: "Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset." (Lukasevangeliet 23:39-43)

Rövarkorset påminner oss om att vi liksom rövarna som hängde vid Jesus hela tiden står i valsituationer där det gäller att välja mellan ont och gott. De båda rövarna hade säkert valt det onda många gånger, men även då finns det vägar tillbaks. Det är gott att veta det.