Bön med knäppta händer

"Mose lämnade farao och gick ut ur staden och lyfte sina händer i bön till Herren. Då slutade det att åska och hagla, och hällregnet upphörde."
(Andra Moseboken 9:33)



Vi svenskar är vana att man knäpper sina händer när man ber. Om vi söker efter uttrycket knäppta händer i Bibeln så kommer vi inte att hitta det. Bibelns gestalter ber i stället med lyfta händer. Att knäppa eller föra samman sina händer till bön gör kristna först på 800-talet. Tavlor av Jesus som ber med knäppta händer är därför inte realistiska, lika litet som Jesus avbildad som indian, afrikan eller europé är realistiska, eftersom Jesus var asiat.
Det kan vara bra att känna till vad som är historiskt riktigt och vad som inte är det. Det innebär inte att vi till varje pris måste försöka avskaffa lokala sedvänjor inom kristen tro. Att be med knäppta händer har fungerat bra i många hundra år och gör det fortfarande. Bibeln gör inte heller någon stor affär av vilken kroppsställning man intar när man ber. Centralt i bibeln är däremot att man ber.
Gud välsigne dig!

I Guds hand

"Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand."
(Psaltaren 139:5)

Guds hand är en skulptur av Carl Milles, här fotad av Holger Ellgaard. Skulpturen föreställer en naken ung man som är spänd och villrådig samtidigt som han skådar uppåt. Carl Milles var som ung intresserad av astronomi och tänkte sig att Gud var en avlägsen och skapande makt. Den unge mannen skådar uppåt, kanske för att han söker Gud, samtidigt som kan kanske inte märker att han hela tiden står i Guds hand.
Ibland söker vi Gud långt borta och märker inte att han finns alldeles nära oss. Ibland söker vi andliga vishetslärare långt borta och glömmer att vi kan möta Gud i nattvarden i närmaste kyrka eller i bönen hemma i vår kammare.

Gud välsigne dig!

Bibeln som det levande ordet

"Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar."
(Hebreerbrevet 4:12)

På vilket sätt är bibeln Guds ord? För att få svar på frågan kan vi se på hur bibeln ser på sig själv. När Hebreerbrevet skrevs fanns det inte något som kallades "Bibeln". Hebreerbrevets författare konstaterar att "Guds ord" är levande och verksamt. Om vi tillåter Bibeln att leva och verka i oss blir också bibeln ett levande ord som får spela en avgörande roll för våra liv och som för oss framåt i livet genom glädjeämnen, svårigheter och förbi irrvägar.

Torsten Åhman säger i en artikel i Dagen: "En alldeles avgörande aspekt för bibeltolkningen - som också skiljer läsningen från annan litteratur - är den andliga. Att läsa bibeln under bön. Då förs vi in, menar Torsten, i en process där Guds Ande får tillgång till vår inre personlighet."

Vad innebär det då att läsa bibeln under bön? Kanske det är så enkelt som att vi läser långsamt och eftertänksamt och frågar oss vad det har med våra egna liv att göra. Samtidigt får vi vända oss till Gud och formulera några enkla meningar kring böneorden tack, hjälp och förlåt.

Gud välsigne dig!

Att kasta sina bördor på Herren

"Kasta din börda på Herren,
han skall sörja för dig.
Aldrig låter han den rättfärdige svikta."
(Psaltaren 55:23)

Alla människor har bördor i livet. Somliga har små bördor, andra har stora. Ibland säger vi att varje människa har sitt kors att bära. I det här fallet betyder kors och börda samma sak.
Man brukar säga att varje människa måste bära sitt kors själv. Hur stämmer då det med citatet från Psaltaren där det sägs att vi kan kasta våra bördor på Herren? Att vi kan kasta våra bördor på Herren handlar om att vi i bön kan vända oss till Herren. Vi kan lägga fram våra bekymmer för honom och på så sätt få stöd i den kamp vi står i. Att vi över huvud taget formulerar vad våra bekymmer är, är ett stort steg i sig, ett första steg på vägen vidare. När vi formulerar vad våra bekymmer är sviktar vi inte lika lätt som om vi inte ens vill erkänna för oss själva vilka våra bördor är.

Gud välsigne dig!

Be ihärdigt

"Be, så skall ni få.
Sök, så skall ni finna.
Bulta, så skall dörren öppnas."
(Matteusevangeliet 7:7)

Jesu ord om bönen från bergspredikan är inte något är inte något löfte om omedelbara bönesvar. Både nybörjare i bönen och erfarna bedjare vet det. Hur skall vi då förstå Jesu ord "Bed, så skall ni få"? Jo, vi skall förstå dem i ljuset av de följande raderna. Jesus uppmanar oss att be, att söka och att bulta. Det får oss att förstå att vi måste vara ihärdiga i bönen. Att söka tar ibland lång tid och ibland måste man bulta länge på en dörr för att den skall öppnas.
Jesus uppmanar oss alltså att sätta upp goda mål i livet och att sträva efter dem i gemenskap och i dialog med Gud. Det Jesus säger handlar också om det eviga livet.

Gud välsigne dig!

Att dela bitterheten och glädjen med Gud

"När mitt sinne var bittert
och det sved i mitt hjärta,
då var jag utan förstånd,
som ett oskäligt djur inför dig.
Men nu är jag alltid hos dig,
du håller mig vid handen.
Du leder mig efter din vilja,
du för mig på härlighetens väg."
(Psaltaren 73:21-24)

Psalmisten har alla slags mänskliga känslor. Ibland är han bitter. Ibland är allt härligt. Alla sina känslor visar han inför Gud. Han samtalar med Gud och delar både sin sorg och sin glädje.
Ibland kan jag som är präst möta någon människa som vill att jag skall försvara Gud. Jag får frågan: Hur kan Gud tillåta det eller det? Mitt svar brukar bli: Fråga inte mig. Fråga Gud!
Man kan aldrig finna Gud genom att tala om Gud. Man finner Gud genom att tala till Gud.
Vad vill du säga Gud i dag?

Gud välsigne dig!

Bönen som en god vana

"[Jesus sade:] Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig."
(Matteusevangeliet 6:6)

Att börja be är att ta steget från teori till praktik. När vi ber får den kristna tron ta plats i våra liv på ett tydligt sätt. Om vi sätter upp relger för när vi ber är det lättare att göra bönen till en god vana. För någon passar det bäst att be på morgonen, för andra på kvällen. Någon ber helst när han är ute och promenerar. Andra går gärna in i en kyrka för att be.
En annan hjälp för bönen är orden tack, hjälp och förlåt. Om man nämner sådant som har hänt under dagen och tänker igenom vad man har att tacka för, vad man behöver hjälp till och vad man vill ha förlåtelse för, är bönen samtidigt ett sätt att ta ansvar för ens liv. Man låter inte händelserna flyga förbi utan att man tänker igenom dem.
Vad blir då belöningen? Jesus utlovar ju en belöning till den som ber. Belöningen är snarast den att den som ber aldrig är ensam. Gud finns med i ens tankar och kamp i både stora och små frågor.

Gud välsigne dig!

Det duger - tack för livet!

"Varför är du tyngd av sorg, min själ,
och full av oro?
Sätt ditt hopp till Gud!
Jag skall åter få tacka honom,
min räddare och min Gud."
(Psalataren 42:6)

I bibeln återkommer uppmaningar att tacka Gud i livets olika situationer. Somliga tycker kanske att det känns ovant att jämt och ständigt tacka Gud. Varför skall man göra det när det faktiskt finns så många problem i livet och i världen?
Det hela är en fråga om livsinställning. Har vi förmågan att ibland kämpa till det yttersta och ibland slå oss till ro och bara vara nöjda? Just förmågan att växa är viktig. Den leder till balans i livet.
Nisse Simonsson, pensionerad kirurg i Östersund, säger i en intervju i Svenska Dagbladet att många sjukskrivna är "kvinnor som tror att de skall hinna med allt..." Män klarar sig oftare genom att de säger "det duger".
En bra böneregel att att man i sin bön skall tänka igenom orden tack, hjälp och förlåt.
Tack kommer först. Där tackar man Gud för sådant som är bra i våra liv, sådant som vi kanske allt för ofta tar för självklart.
Hjälp kommer sedan. Där lägger vi in sådant som vi inte klarar av. Situationer som vi överlåter på Gud.
I ordet förlåt erkänner vi våra synder, alltså de händelser där vi verkligen gjort fel. Inte bara sådant vi klarar av.

Viktigast av allt är dock tackbönen. Med andra ord "det duger".

Gud välsigne dig!

Enkelt att be

"Herren är nära alla som ropar,
alla som av hjärtat ropar till honom." (Psaltaren 145:18)

Det största hindret för bön är att vi ibland tror att andra människor är bättre bedjare än vi själva. Vi människor har en tendens att jämföra oss med andra på gott och ont. Ibland är det bra att vi jämför oss därför att andra människor kan inspirera oss till det som är gott. Om jämförelsen går för långt kan den ibland hindra oss från det som är gott, därför att vi tror att vi aldrig når upp till andra människors nivå och därför ger upp.
Så är det också med bönelivet. Bön handlar om att vi ger Gud tid och gärna dagligen för ett samtal med honom. Vi nämner vad som har hänt under dagen, tackar för det som har varit bra, ber om hjälp med det som är svårt och nämner också det som blev svårt.
Det är viktigt att vi nämner det som trycker oss eller det som gläder oss, att vi "av hjärtat ropar till honom".
Någon gång kan det räcka med att vi ber en färdigskriven bön, Gud som haver barnen kär eller Fader vår.
Det kanske är så att du i själva verket redan är en god bedjare, utan att du vet om det.

Gud välsigne dig!

Låt oss lyfta våra händer och hjärtan till Gud

"Han såg upp och fick se tre män stå där framför honom. Då reste han sig från sin plats i tältöppningen och skyndade emot dem och kastade sig till marken." (Första Moseboken 18:2)
"Låt oss lyfta våra händer och hjärtan till Gud i himlen." (Klagovisorna 3:41)

I bibeln hittar vi många exempel på kroppsspråk. När Abraham såg de tre männen framför sig, de män som egentligen var Gud på besök, skyndade han mot dem och kastade sig till marken. Bibelns människor ber stående med uppsträckta händer eller på knä.
I vår tid möter vi ibland invändningen att man inte behöver yttre åthävor för att komma i kontakt med Gud eftersom bön är något som äger rum i ens inre. Visst är det sant att man kan be i sitt inre. Ändå kommer vi inte ifrån att vi är kroppsliga varelser. När man talar med en medmänniska är kroppsspråket viktigt. Om man sitter ihopsjunken och ser frånvarande ut förstår den andre snart att man inte är så intresserad av samtalet. Man måste visa den andre med sin kropp att man är intresserad.
Samma sak är det när vi möter Gud i kyrkorummet eller i bön. Inte bara genom våra ord, utan också genom vårt kroppsspråk, visar vi Gud att vi har en gemenskap med honom. Därför står det i Klagovisorna: "Låt oss lyfta våra händer och hjärtan till Gud i himlen."
Kroppsspråket är också viktigt av en annan orsak. Om vi inte vill vörda Gud i det lilla är risken att vi inte heller lyder honom i de stora frågorna.

Gud välsigne dig!

Fast i tankebyggnader

"Ty de vapen jag brukar i min kamp hör inte denna världen till utan får kraft av Gud att bryta ner starka fästen. Jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om Gud..." (Andra Korinthierbrevet 10:4)

Ibland kan vi vara fångar i tankebyggnader. Vi har mindervärdighetskänslor eller övermänniskotankar om oss själva. Vi har fördomar mot andra. Vi har fastnat i tanken på att ett visst problem måste lösas på ett visst sätt och kommer därför aldrig att tänka på en annan - och minst lika bra - lösning.

Paulus skriver att kraften från Gud kan hjälpa oss att bryta ned dessa starka fästen av tankebyggnader. För att få den hjälpen måste vi först inse vilka tankebyggnader vi sitter fast i. Vi kan ofta ha en aning om det, men vi måste ta oss tid att lägga fram detta i bön så kan Gud hjälpa oss att hitta alternativa vägar.

Gud välsigne dig

Sankt Hanskorset och bönen "Fräls oss ifrån ondo..."

"Fräls oss ifrån ondo..."

Sankt Hanskorset har ett brokligt förflutet. Det används i olika kulturer med olika betydelser. Det finns på gotländska bildstenar. I kinesisk buddhism är det ett lyckobådande tecken. På Shetlandsöarna har det används för att betvinga vindarna. Det används av som Riksantikvarieämbetets logotyp, som sevärdhetssymbol och på Macintosh-datorer.

Under medeltiden har kyrkan börjat använda symbolen. Det finns på dopfuntar, glasmålningar och i golvmosaiker och har associerats med Johannes döparen. Därför har det också kallats Sankt Hanskors.
Knutar av olika slag har i det folkliga magin används för att skydda mot sjukdomar och annat ont.

Att Sankt Hanskorset samtidigt är ett kristet kors och en symbol som används för magi ger oss anledning att ställa frågan vad som är skillnaden mellan kristen tro och magi. Skillnaden är enkel. Den som sysslar med magi tror att han genom att utföra vissa riter kan tvinga någon övernaturlig makt att handla på ett visst sätt. Kristen tro innebär att vi ber till Gud, men överlåter till Gud att avgöra vad som skall hända, samtidigt som vi inrättar våra liv efter Guds vilja.

Även om Sankt Hanskorset i gångna tider ibland används för magiska riter, kan det i vår tid användas för att påminna oss om bönen "Fräls oss ifrån ondo..."

Gud välsigne dig!

Gud handlar när vi ber om förmågan att göra rätt

"Denna bön behagade Herren, det gladde honom att Salomo bad om detta. Gud sade: "Eftersom du bad om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom och inte heller om dina fienders död utan bad om gåvan att urskilja vad som är rätt, så uppfyller jag nu din bön och gör dig visare och mer insiktsfull än någon har varit före dig eller kommer att bli efter dig." (Första Kungaboken 3:10-12)

När kung David bad Gud om ett lyhört sinne, omförmågan att kunna urskilja vad som var rätt och fel, vad som var gott och ont, så besvarade Gud med glädje Salomos bön.
Samma bön borde ligga på varje människas tunga: en vilja att kunna skilja mellan rätt och fel, mellan gott och ont.
Gud svarar ofta på sådana här böner, men det krävs ofta en lång process, där en människa får lära av egna misstag och av andra människor. Är då det ett bönesvar från Gud? Ja. Vi skall inte söka Gud bara i det övernaturliga. Gud har hela tiden sitt finger med i det som vi uppfattar som naturligt, livets gång och naturliga processer.
Ändå är det viktigt att vi ber. Det är vårt sätt att öppna oss för Guds handlande.

Gud välsigne dig!

Bön tillsammans och bön i ensamhet

 "När ni ber…" (Matteusevangeliet 6:5–8).

På Jesu tid var det en självklarhet att man skulle be, både i synagogans gudstjänst och i ens privata liv. På flera ställen i Nya testamentet kan vi också läsa om hur Jesus bad på olika platser: Ibland i ensamhet på något berg eller i vildmarken eller en bit ifrån lärjungarna, som hade blivit tillsagda att hålla sig undan. Jesus kunde också be högt mitt ibland människorna. Det märker vi när vi läser om hur Jesus botar sjuka. Ja, till och med på korset bad Jesus så högt och tydligt att evangelisterna kunde skriva ned vad han sade. Eftersom Jesus också fanns med vid gudstjänsterna i templet och i synagogorna kan vi utgå från att han var med och bad också på dessa ställen. Jesus bad alltså i ensamhet, tillsammans med andra och i gudstjänsten.
När Jesus varnar oss för att göra som hycklarna, som älskar att stå och be i gathörnen och i synagogorna för att människorna skall se dem, måste vi tänka efter vad det är han varnar för. Jesus kunde knappast ha något emot att hans lärjungar bad utomhus eller i gudstjänsten, eftersom han själv gärna gjorde just det.
Han kritiserade däremot dem för att de bad för att bli uppmärksammade som ”heliga män”.
I vår tid behöver vi däremot mer offentlig bön. Risken för att någon ber offentligt för att bli uppmärksammad finns naturligtvis kvar, men i det sekulariserade Sverige är risken för att vi ber för litet offentligt större än risken för att vi ber med felaktiga avsikter. Avstår du från att be bordsbön på restaurang eller hemma för att du är rädd att andra skall bli störda? Då är du onödigt rädd.
Den offentliga bönen är en tradition just i dag på bönsöndagen. Bönsöndagen firas femte söndagen efter påsk, eftersom man ber för årets skörd just på bönsöndagen. Under de tre vardagarna mellan bönsöndagen och Kristi himmelsfärds dag gick man förr runt i processioner på åkrar och ängar för att be för årets skörd.
Trots att vi inte är lika beroende av jordbruket finns det även i vår tid orsak att be för årets skörd, för att vi skall erkänna vårt välstånd som en Guds goda gåva.

Gud välsigne dig!

Segerkorset eller uppståndelsekorset

Många sekulariserade människor tänker sig att ett kors framför allt är en symbol för döden och tänker sig kanske också att påsken firas till minnet av Jesu död. Mot den bakgrunden är segerkorset eller uppståndelsekorset en påminnelse om att Jesu gärning inte slutade vid korset. Vi bekänner ju också vår tro att Jesus är "på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda". Segerkorset är formgivet av Leif Tollefsen.

"Men Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. Och de sade till henne: "Varför gråter du, kvinna?" Hon svarade: "De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom." När hon hade sagt det vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han." (Johannesevangeliet 20:11-14)

De upplyfta händerna är en urgammal bönegest. Jesus själv bad troligen på det sättet. (Seden att knäppa ihop händerna vid bön har tillkommit långt efter Jesu tid.) En teolog på 300-talet skriver: "Vi inte endast lyfter våra händer, utan vi gör dem till ett kors som vår Herre under hans lidande, och med denna hållning bekänner vi Kristus."

Om vi ber stående med upplyfta händer blir vår kroppsställning alltså - på samma sätt som segerkorset - en påminnelse om att Jesus både har dött och uppstått för vår skull.

Gud välsigne dig.

Att be till Fadern, Sonen och Anden

"Jag tror på [...] den helige Ande, herren och livgivaren,
som utgår av Fadern och Sonen,
på honom som tilliga med Fadern och Sonen
tillbedes och äras..."
Nicenska trosbekännelsen

I olika kyrkor ber man på olika sätt. I Svenska kyrkan ber man ofta till Gud och tilltalar honom ibland "käre himmelske Fader". Bönen riktas alltså till den sidan av den treenige guden som vi kallar Fadern. Det mest kända exemplet på en bön som riktas till Fadern är den bön som Jesus Kristus själv har lärt oss:
"Fader vår som är i himmelen..."

I frikyrkor - men också i de ortodoxa kyrkorna - ber man gärna till Jesus. "Så stenade de Stefanus, under det att han bad: "Herre Jesus, tag emot min ande." (Apostlagärningarna 7:59). I frikyrkorna och karismatiska rörelser finns de s.k. bönesuckarna när man helt enkelt nämner namnet "Jesus". Samma enkla Jesusbön bedes också i de ortodoxa kyrkorna, men där finns också den längre Jesusbönen:
"Herre, Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig."

Bland annat i de katolska och ortodoxa kyrkorna förekommer också bön till den helige Ande, särskilt under dagarna mellan pingst och Kristi himmelsfärds dag. En sådan bön finns också i den svenska psalmboken nr 361:
"O du helge Ande, kom.
Fyll dina trognas hjärtan
med nåd och frid
och tänd i dem kärlekens eld,
din levande låga,
du som från skilda länder och språk
samlar folken i kristen tro och endräkt:
en enda helig kyrka.
Halleluja! Halleluja!

Det kan kännas ovant att möta andra kristna som ber på sätt som en själv inte är van med, men vi behöver inte känna någon oro över det. Det viktigaste är att man ber, att hjärtats samtal med Gud får pågå. Hur man ber är underordnat. Om man så vill kan man ändå pröva på att be på ett sätt som man inte är van med i sin egen kyrka. Gud har skapat oss olika. Det är därför vi ber på olika sätt. Olikheterna mellan oss människor följer däremot inte samfundsgränserna.

Gud välsigne dig!

Bön om andens nio frukter

Paulus brev till galaterna omtalar andens nio frukter:
"Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och
självbehärskning." (Galaterbrevet 5:22-23)

Olika människor har del av de olika frukterna i olika omfattning. Det finns vissa människor som är mer kärleksfulla än andra, andra är kända för att vara glada och så vidare. Att vi är olika kan bero på genetiska skillnader. Gud har skapat oss olika, helt enkelt. Det kan också vara så att Gud genom den helige Ande ger en människa en av dessa "frukter" vid något tillfälle i livet. Frukter växer vanligtvis inte snabbt, utan som en långsam process.

Ändå behöver man inte misströsta och mena att "loppet är kört" om man känner på sig att man saknar någon av de nio frukterna. Om man t.ex. vill ha mer tålamod och känner att man behöver tålamod i en viss livssituation eller gentemot en viss människa som man upplever besvärlig, kan man be om den gåvan. Man kan också vara mycket konkret och be om tålamod just i en viss situation. På samma sätt kan man be om någon av de andra gåvorna som man vet med sig att man behöver mer av.
Sin bön kan man rikta till "den helige Ande". På samma sätt som man kan be till Fadern och till Sonen (Jesus) så kan man också be till Anden. Alla tre är Gud, men olika sätt som Gud visar sig på.
I den nicenska trosbekännelsen bekänner vi för övrigt att vi tror "och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna". Där öppnar vi för möjligheten att be till Anden, och därför är det lämpligt att göra just det när vi ber om Andens frukter.

Gud välsigne dig!

Iotakorset och den enklaste bönen

Iotakorset är en korstyp som målas inom den Egyptiska ortodoxa kyrkan, även kallad den koptiska kyrkan.
Korset målas ofta på papyrus. En förtryckt bakgrund delar upp korset i ett stort antal fält, som man under bön och andakt fyller med olika färger. Målandet skall ske långsamt. Ofta fyller man i en färg varje dag. De olika färgerna har olika betydelser. Ursprungligen användes färgerna grönt, gult och rött för målningen av iotakorset.
Grönt symboliserar livet, som växer från Jesu kors.
Gult står för strålglans och ära som Kristus förnyade i mänskligheten.
Rött står för Jesu Kristi dyrbara blod där vi får tvätta oss rena.
Numera används också andra färger. När korset målas i Europa ges också ibland andra förklaringar till färgerna.
Namnet "iotakors" leder våra tankar till bokstaven iota, den grekiska bokstav som är den första i namnet Jesus när det skrivs på Jesus. Att måla ett iotakors är en mycket enkel bön till Jesus, lika enkel som Jesusbönen: "Herre, Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig."
Jesusbönen har i sin tur sina rötter hos den blinde tiggare Bartimaios:
"De kom till Jeriko. Och när han tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios. Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" Många sade åt honom att hålla tyst, men han ropade ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig!" Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom." De gjorde det och sade till den blinde: "Var lugn. Stig upp, han kallar på dig." Då kastade han av sig manteln och sprang upp och kom fram till Jesus, och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbouni, gör så att jag kan se igen." Jesus sade: "Gå, din tro har hjälpt dig." Genast kunde mannen se, och han följde honom på vägen. (Markusevangeliet 10:46-52)
Lika enkel som Bartimaios bön var, lika enkla får mina och dina böner vara.

Gud välsigne dig!

Morgonbönen enligt Martin Luther

"Tack, käre himmelske Fader, för att du i natt har bevarat mig för allt skadligt och
farligt. Jag ber dig om skydd också i dag mot synd och allt ont, så att jag får leva
efter ditt sinne. I dina händer anförtror jag mig med kropp och själ och allt. Låt din heliga ängel vara med mig så att ondskan inte får någon makt över mig.
I Jesu namn."
Därefter ber man Herrens bön, välsignelsen och gör korstecknet.

Martin Luthers morgonbön har funnits med i många bönböcker i Sverige från reformationen till vår tid. Mångra kristna människor har bett den regelbundet.
När det har hänt något särskilt i livet - glädje eller sorg - är det viktigt att kunna formulera sitt eget tack eller sin egen klagan med egna ord till Gud. Det är ändå bra att ha en färdig fast formulerad bön att komplettera den fria bönen med eller att be i stället för den fria bönen en helt vanlig dag. Att be en färdigskriven bön är kravlös och en vila.
Läs gärna bönen flera gånger långsamt. Känn på varje mening. Vad betyder den för dig?
Här är några tankar om innehållet i Martin Luthers morgonbön:
Tack - vad har jag att tacka för?
Om Gud är min far är jag ett Guds barn. Brukar jag våga säga att jag är ett Guds barn? Det är viktigt att använda uttrycket "Guds barn", eftersom det hjälper oss att förstå hur kärleksfull Gud är.
Jag ber Gud att han skall bevara mig från synden. Vilken är den synd som just jag har lätt att falla i?
När jag säger att jag anförtror mig med kropp och själ och allt till Gud handlar det om att jag ställer mig till Guds förfogande. Gud kräver inga storverk av mig. I stället handlar det om att jag skall vara öppen och lyssna av vad Gud kallar mig till: kanske små uppgifter i vardagen.
När finns det risk att ondskan får makt över mig? Vilka situationer skall just jag se upp med?
När vi ber i Jesu namn handlar det om att vi ber i gemenskap med Jesus. Vi talar till Gud i bönen och får ofta svar när vi läser Jesu undervisning i evangleliet.
Gud välsigne dig!

Att ropa till Gud

Ibland frågar vi oss hur mycket Gud hjälper den som har svåra bördor i sitt liv. Är det så att Gud verkligen ingriper, eller får vi fortsätta att gå vidare och själv bära våra bördor, men får hjälpen att se våra liv i ett nytt perspektiv. I Psaltaren 145 finns båda synsätten med, bara några verser ifrån varandra.

"Herren stöder dem som vacklar,
han rätar krökta ryggar. (---)
Herren är nära alla som ropar,
alla som av hjärtat ropar till honom."
(Psaltaren 145:14, 18)

Det går nog inte att få ett svar på frågan. I själva verket hjälper Gud på olika sätt vid olika tillfällen. En den människor har erfarenheten att de har bett Gud om hjälp och att situationen har förändrats så radikalt att det inte finns någon annan förklaring än att Gud verkligen har ingripit. Andra har bett Gud att ingripa, och har inte sett något tecken på att bönesvar, åtminstone inte på kort sikt. På längre sikt har de ändå i många fall kunnat se sina liv i ett nytt perspektiv.

En sak är dock säker. Författaren till Psaltaren 145 uppmanar oss att ropa till Gud. Kung David som hålls för att vara psalmens författare levde ett brokigt liv som pendlade mellan lycka och olycka. Han hade erfarenhet av att Gud lyssnade, om Gud än ibland svarar på våra böner på olika sätt. Därför: Ropa till Gud från hjärtat!

Gud välsigne dig!