Många gånger ältar vi människor det som har varit alltför mycket. Vi kan älta orättvisor, när det skulle vara bättre om vi försöker skaka av oss det som har varit och gå vidare i livet. Vi kan också älta våra egna synder och misstag och alltför länge känna oss eländiga i stället för att som förlåtna syndare gå vidare i livet. Paulus, som till en början hade förföljt de kristna för att senare bli en av apostlarna berättar om hur radikal förlåtelsen var:
"När jag hade kommit tillbaka till Jerusalem och stod och bad i templet föll jag i hänryckning och fick se Herren som sade till mig: ’Skynda dig och lämna genast Jerusalem, här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig.’ Jag svarade: ’Herre, de vet ju att jag i alla synagogor lät gripa och piska dem som trodde på dig. Och när ditt vittne Stefanos fick offra sitt blod stod jag och såg på, och jag tyckte det som skedde var riktigt, och jag vaktade kläderna åt dem som dödade honom.’ Då sade han till mig: ’Gå, jag skall sända dig till hedningarna långt borta.’" (Apostlagärningarna 22:17-21)
Paulus berättelse kan påminna oss just om hur radikal Jesu förlåtelse är. Jesus ältar inte det som har hänt, utan säger: Lämna det som har varit. Gå dit jag sänder dig.
Gud välsigne dig!
torsdag 31 mars 2011
onsdag 30 mars 2011
Det tar tid att lära känna Gud
Jesus sade: "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar. Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria." (Johannesevangeliet 8:31-32)
Det tar tid att lära känna Gud. Det tar tid att få erfara vad kristen tro har att ge. Därför är uthållighet viktigt. Vi kan inte vänta oss några snabba effekter av tron. Därför är det viktigt att förbli i ordet.
Ibland liknas människans sinnelag vid "ett hårt hjärta". Man skulle också kunna likna det vid en hård jord som måste plöjas upp. Guds ord är plogen och regnet och solen. Men det behövs också tid innan det börjar växa.
Att Guds ord är sanning är också viktigt. När vi vänder oss till Gud får vi inte bara drivas av viljan att vi skall få ut något av det. Gud är sanningen. Det är sanningen som gör oss fria, men det tar tid att bli fri.
Gud välsigne dig!
Det tar tid att lära känna Gud. Det tar tid att få erfara vad kristen tro har att ge. Därför är uthållighet viktigt. Vi kan inte vänta oss några snabba effekter av tron. Därför är det viktigt att förbli i ordet.
Ibland liknas människans sinnelag vid "ett hårt hjärta". Man skulle också kunna likna det vid en hård jord som måste plöjas upp. Guds ord är plogen och regnet och solen. Men det behövs också tid innan det börjar växa.
Att Guds ord är sanning är också viktigt. När vi vänder oss till Gud får vi inte bara drivas av viljan att vi skall få ut något av det. Gud är sanningen. Det är sanningen som gör oss fria, men det tar tid att bli fri.
Gud välsigne dig!
tisdag 29 mars 2011
Petruskorset - en symbol för ödmjukheten
Lärjungen Petrus var en man med starka känslor. När han kallades till lärjunge av Jesus verkar det som om han både var starkt lockad att följa Jesus och samtidigt gjorde motstånd. När Jesus uppmanade Petrus och de andra fiskarna att lägga ut näten på djupt vatten svarade Petrus: "Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten." Petrus var egentligen mycket uppgiven, men eftersom han måste ha stort förtroende för Jesus, eftersom han ändå ger efter. När det visade sig att de kunde "dra ihop en vädig mängd fisk", kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: "Lämna mig, herre, jag är en syndare." (Lukasevangeliet 5:5, 8)På vilket sätt Petrus var en syndare kan vi bara spekulera om. Mycket möjligt är att han - liksom många, kanske de flesta, av oss - hade problem med någon av de sju lasterna: Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri (inkl. dryckenskap), vrede och likgiltighet. Kanske problemet var så stort att Petrus hade varit nära att ge upp. Att säga ja eller nej till Jesus var ett så stort steg att Petrus bävade för det, men Petrus sade ja. Han blev den förste ledaren för den kristna kyrkan. Ingen perfekt ledare. Han skulle till och med komma att förneka Jesus tre gånger. Men Petrus förblev trogen intill döden. När Petrus dömdes till korsfästelse efter att ha missionerat i Rom skall han ha bett att få bli korsfäst med huvudet nedåt för att det skulle ha varit en för stor ära att bli avrättad på samma sätt som Jesus.
Det upp och nedvända petruskorset har därför blivit en symbol för aposteln Petrus och för ödmjukheten.
Gud välsigne dig!
måndag 28 mars 2011
Iota-chikorset, lagens bokstav och hjärtats lag
Iota-chi korset är ett monogram för Jesus Kristus. Det är alltså en symbol som består av de första boksäverna i namnen Jesus och Kristus på grekiska: I och X. Iota-Chi korset skall inte förväxlas med iotakors och Kristusmonogram som är andra symboler.
I iota-chikorset ingår bokstaven i som är den minsta bokstaven i det grekiska alfabetet. Jesus tar den bokstaven som exempel när han förklarar att det gamla testamentet, den judiska tron, fortfarande gäller:
"Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett." (Matteusevangeliet 5:18)
Jesus var jude. Därför var han mycket mån om att följa Guds lag så som den är uttryck i den judiska bibeln, det som vi kallar det gamla testamentet. När olika bud krockar med varandra blir man ibland tvungen att välja den minst dåliga av två möjligheter. Så var det också med Jesus. Därför kan det ibland tyckas som att han tonade ner vissa buds betydelse. Andra gånger valde Jesus att skärpa lagens bud, för att Guds vilja skall ske i våra liv. Författtaren Nicky Gumbel skriver i boken Utmaningen att Jesus tolkar lagen genom att vis att det "i centrum av varje lag finns en hjärtats lag, tankens och motivets lag". Det skulle då vara förklaringen till att Jesus ibland skärper och ibland mildrar lagens bokstav.
Det kan vara bra att ha det dubbla kärleksbudet i åtanke när man tolkar lagarna: "Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." (Lukasevangeliget 10:27). Men det räcker inte med att bara använda det dubbla kärleksbudet. Då skulle man kunna försvara otrohet och säga att det handlar om kärlek.
Martin Luther menar att "älska Gud" handlar om de tre första av tio Guds bud och att "älska sin nästa" handlar om buden fyra till tio. Om vi både har med lagens bokstav och hjärtats lag, då får vi balans i vår förståelse av Guds lag.
Gud välsigne dig!
söndag 27 mars 2011
Är du ett Guds barn?
"Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn." (Första Johannesbrevet 3:1)
Brukar du använda uttrycket "Guds barn"? Det är ett privilegium att vi får kalla oss Guds barn. Ett barn har en särskild relation till sina föräldrar och en förälder gläds när ett barn presenterar sig som son eller dotter till sina föräldar. På samma sätt skapar uttrycket "Guds barn" en ömsesidig kärlek mellan oss och Gud. Gud gläds över att vi använder uttrycket. I Första Johannesbrevet läser vi att Fadern skänker oss kärlek när vi får heta Guds barn.
I vissa väckelser har man ställt frågan till varandra: "Är du ett Guds barn?" Ibland kan frågan skapa osäkerhet hos den som får den, men oftast är nog inte frågan menad att skapa osäkerhet. Den som ställer frågan vill i stället uppmuntra den andre att bekänna sin relation till Gud.
Jag är ett Guds barn. Är du?
Gud välsigne dig!
Brukar du använda uttrycket "Guds barn"? Det är ett privilegium att vi får kalla oss Guds barn. Ett barn har en särskild relation till sina föräldrar och en förälder gläds när ett barn presenterar sig som son eller dotter till sina föräldar. På samma sätt skapar uttrycket "Guds barn" en ömsesidig kärlek mellan oss och Gud. Gud gläds över att vi använder uttrycket. I Första Johannesbrevet läser vi att Fadern skänker oss kärlek när vi får heta Guds barn.
I vissa väckelser har man ställt frågan till varandra: "Är du ett Guds barn?" Ibland kan frågan skapa osäkerhet hos den som får den, men oftast är nog inte frågan menad att skapa osäkerhet. Den som ställer frågan vill i stället uppmuntra den andre att bekänna sin relation till Gud.
Jag är ett Guds barn. Är du?
Gud välsigne dig!
lördag 26 mars 2011
En timme, fyrtio dagar eller en ny livsstil
Fastan pågår. Under fyrtio vardagar före påsk påbjuder kyrkan att man lägger om sin livsstil och lever på ett enklare sätt. Det handlar inte om en partiell fasta. Man behöver inte avstå från mat och dryck helt och hållet. Däremot drar man ned på både ätande och annan slags konsumtion.
Sedan länge har fasta hört ihop med tanken på ett rättfärdigt samhälle. Profeten Jesaja skriver:
"Nej, detta är den fasta jag vill se:
att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep,
befriar de förtryckta,
krossar alla ok." (Jesaja 58:6)
Därför passar det alldeles utmärkt att Jordens timme äger rum i dag. Under en timme skall vi försöka minska på energianvändningen genom att släcka onödig belysning. Även detta är en form av fasta. En timme räcker inte långt för att ändra på våra konsumtionsvanor, men det är ändå en träning i enkel livsstil.
En annan träning i enkel livsstil hade varit om vi svenska försöker avstå från att använda engelska uttryck i onödan. Att så många kallar arrangemanget "Earth hour" känns krystat. Visst kan vi översätta det. Jordens timme, föreslår jag. Jordens timme skulle kunna bli jordens fyrtio dagar, om vi tillämpar fastan. Och de fyrtio dagarna kan sedan bli vägen till en ny livsstil.
Läs mer i DN, Svd och Expressen.
Gud välsigne din fasta!
Sedan länge har fasta hört ihop med tanken på ett rättfärdigt samhälle. Profeten Jesaja skriver:
"Nej, detta är den fasta jag vill se:
att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep,
befriar de förtryckta,
krossar alla ok." (Jesaja 58:6)
Därför passar det alldeles utmärkt att Jordens timme äger rum i dag. Under en timme skall vi försöka minska på energianvändningen genom att släcka onödig belysning. Även detta är en form av fasta. En timme räcker inte långt för att ändra på våra konsumtionsvanor, men det är ändå en träning i enkel livsstil.
En annan träning i enkel livsstil hade varit om vi svenska försöker avstå från att använda engelska uttryck i onödan. Att så många kallar arrangemanget "Earth hour" känns krystat. Visst kan vi översätta det. Jordens timme, föreslår jag. Jordens timme skulle kunna bli jordens fyrtio dagar, om vi tillämpar fastan. Och de fyrtio dagarna kan sedan bli vägen till en ny livsstil.
Läs mer i DN, Svd och Expressen.
Gud välsigne din fasta!
fredag 25 mars 2011
Stolthet, högmod och självförtroende
Maria sade:
"Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt..." (Lukasevangeliet 1:48-49).
Det är skillnad på stolthet och stolthet.
Stolthet kan vara outhärdlig för omgivningen. Högmod, en av de sju lasterna, som gör oss självupptagna, och lurar oss att vi kan leva utan att vara beroende av skapelsen och vår omgivning.
Ett annat slags stolthet - som har mer med självförtroende att göra - handlar om att vi är stolta för att vi är beroende av andra människor och fungerar tillsammans med dem. Vi bejakar att vi är en del av ett större sammanhang, att vi är beroende av andra men också att vi har något att tillföra helheten. Jag har en unik uppgift. Du har också en unik uppgift, men en annan.
Efter jordbävningskatastrofen i Armenien 1989 tog Sovjetunionen för första gången emot katastrofhjälp av andra länder. Sovjetledaren Michail Gorbatjov förklarade förädningen så här: Det sovjetiska folket har alltid varit ett stolt folk, men av olika orsaker. Förut var vi stolta för att vi trodde att vi klarade av allt själva. i framtiden skall vi vara stolta för att vi har många vänner.
Maria brister ut i sin lovsång efter det att hon har träffat sin äldre släkting Elisabet. En gammal och en ung kvinna som bekräftar varandra. Många gånger är det så att vi kan hjälpa varandra att känna rätt slags stolthet. Marias tar emot Guds erbjudande att vara hans medarbetare och lägger sin förmåga i Guds händer. På så sätt blir hon till välsignelse för många.
I Dagens krönika skriver Josefine Fållsten om samma text, men ur en annan infallsvinkel.
Gud välsigne dig!
"Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt..." (Lukasevangeliet 1:48-49).
Det är skillnad på stolthet och stolthet.
Stolthet kan vara outhärdlig för omgivningen. Högmod, en av de sju lasterna, som gör oss självupptagna, och lurar oss att vi kan leva utan att vara beroende av skapelsen och vår omgivning.
Ett annat slags stolthet - som har mer med självförtroende att göra - handlar om att vi är stolta för att vi är beroende av andra människor och fungerar tillsammans med dem. Vi bejakar att vi är en del av ett större sammanhang, att vi är beroende av andra men också att vi har något att tillföra helheten. Jag har en unik uppgift. Du har också en unik uppgift, men en annan.
Efter jordbävningskatastrofen i Armenien 1989 tog Sovjetunionen för första gången emot katastrofhjälp av andra länder. Sovjetledaren Michail Gorbatjov förklarade förädningen så här: Det sovjetiska folket har alltid varit ett stolt folk, men av olika orsaker. Förut var vi stolta för att vi trodde att vi klarade av allt själva. i framtiden skall vi vara stolta för att vi har många vänner.
Maria brister ut i sin lovsång efter det att hon har träffat sin äldre släkting Elisabet. En gammal och en ung kvinna som bekräftar varandra. Många gånger är det så att vi kan hjälpa varandra att känna rätt slags stolthet. Marias tar emot Guds erbjudande att vara hans medarbetare och lägger sin förmåga i Guds händer. På så sätt blir hon till välsignelse för många.
I Dagens krönika skriver Josefine Fållsten om samma text, men ur en annan infallsvinkel.
Gud välsigne dig!
torsdag 24 mars 2011
Att ställa rätt frågor
"Också några fariseer hade sänts ut, och de frågade honom:..." (Johannesevangeliet 1:24)
Att ställa frågor är en konst som är väl värd att lära sig. Om man ställer rätt frågor öppnar sig ett samtal. Om den andre får möjlighet att berätta fritt om varför han eller hon tänker som han tänker, då får oftast jag möjlighet att också berätta. Då kan man ibland komma fram till att man ser ganska lika på det man samtalar om, eller att man ser helt olika på saken, men man har ändå fått chans att lyssna på varandra.
Om fel frågor ställs låser sig samtalet på en gång. De som samtalar börjar försvara sig mot varandra. Samtalet blir till en diskussion eller debatt.
När ett barn kommer hem från skolan frågar föräldrarna ibland: "Vad har ni gjort i skolan i dag?" eller "Vad har du lärt dig i skolan i dag?" En lika viktig fråga som föräldrarna kan ställa är "Vilka frågor har du ställt i skolan i dag?"
I Johannesevangeliet läser vi om några fariéer som kom ut till Johannes döparen och ställde frågor. De gjorde helt rätt i att ställa frågor. Vilka frågor brukar du ställa?
Gud välsigne dig!
Att ställa frågor är en konst som är väl värd att lära sig. Om man ställer rätt frågor öppnar sig ett samtal. Om den andre får möjlighet att berätta fritt om varför han eller hon tänker som han tänker, då får oftast jag möjlighet att också berätta. Då kan man ibland komma fram till att man ser ganska lika på det man samtalar om, eller att man ser helt olika på saken, men man har ändå fått chans att lyssna på varandra.
Om fel frågor ställs låser sig samtalet på en gång. De som samtalar börjar försvara sig mot varandra. Samtalet blir till en diskussion eller debatt.
När ett barn kommer hem från skolan frågar föräldrarna ibland: "Vad har ni gjort i skolan i dag?" eller "Vad har du lärt dig i skolan i dag?" En lika viktig fråga som föräldrarna kan ställa är "Vilka frågor har du ställt i skolan i dag?"
I Johannesevangeliet läser vi om några fariéer som kom ut till Johannes döparen och ställde frågor. De gjorde helt rätt i att ställa frågor. Vilka frågor brukar du ställa?
Gud välsigne dig!
onsdag 23 mars 2011
Vilken tradition vill du lämna vidare?
Ett ord som ofta nämns när jag pratar med föräldrar som vill låta döpa sitt barn är ordet ”tradition”. Vi vill låta döpa vårt barn för att det är en tradition, säger de. Vad betyder då ordet ”tradition”? Det är ett latinskt ord som betyder ”överlämnande”. Det används för att beskriva hur det kulturella och sociala arvet lämnas över från generation till generation. I det kulturella och sociala arvet ingår både seder och riter, berättelser och värderingar, sånger och böner.
En viktig fråga som vi alla bör ställa oss är om vi vill lämna över de traditioner vi har övertagit till kommande generationer. Dopet är en sådan tradition. Om vi överlämnar dopet skall vi tänka på att dopet är en del av en större tradition. I kyrkan har man alltid sagt att dopet hör ihop med ordet. Dopet får sin verkan först om den hör ihop med Guds ord.
Till traditionen hör berättelserna ur gamla testamentet, berättelserna om Jesus. Till traditionen hör att vi lär våra barn att be ”Gud som haver barnen kär”. Till traditionen hör ordet ”kristen”. Man blir en kristen när man blir döpt. Till traditionen hör också uttrycket ”Guds barn”. Vi är Guds barn.
I Judas brev läser vi: ”Mina kära, i min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning känner jag mig tvungen att sända er en maning att kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga.” (Judas brev v. 3).
Tron har en gång för alla anförtrotts de första kristna. Sedan har den lämnats över från generation till generation.
Tänk efter: vad har du fått ta emot av andra? Vad vill du lämna vidare?
En viktig fråga som vi alla bör ställa oss är om vi vill lämna över de traditioner vi har övertagit till kommande generationer. Dopet är en sådan tradition. Om vi överlämnar dopet skall vi tänka på att dopet är en del av en större tradition. I kyrkan har man alltid sagt att dopet hör ihop med ordet. Dopet får sin verkan först om den hör ihop med Guds ord.
Till traditionen hör berättelserna ur gamla testamentet, berättelserna om Jesus. Till traditionen hör att vi lär våra barn att be ”Gud som haver barnen kär”. Till traditionen hör ordet ”kristen”. Man blir en kristen när man blir döpt. Till traditionen hör också uttrycket ”Guds barn”. Vi är Guds barn.
I Judas brev läser vi: ”Mina kära, i min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning känner jag mig tvungen att sända er en maning att kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga.” (Judas brev v. 3).
Tron har en gång för alla anförtrotts de första kristna. Sedan har den lämnats över från generation till generation.
Tänk efter: vad har du fått ta emot av andra? Vad vill du lämna vidare?
tisdag 22 mars 2011
Att få och behålla vänner
Vänner är viktiga i de flesta människors liv. De är viktiga för dem som har vänner och de som saknar vänner brukar i många fall längta efter vänner. "...en verklig vän är mer tillgiven än en bror." (Orsdpråksboken 18:24) Hur skall man då bära sig åt för att få vänner?
En god regel är att man inte kan kräva för mycket av vänner. Det går inte att hitta några ofelbara människor. "...kärleken gör att många synder blir förlåtna." (Första Petrusbrevet 4:8). Det kan också vara så att det är mest givande att ha en vän som inte är alltför lik dig själv. Just olikheten kan gör att man får ut mer av varandra. Dessutom kan det vara så att de människor som du spontant skulle vilja ha till vänner redan är upptagna för att de har gott om vänner och bekanta. Därför kanske det är troligare att någon som du kanske inte först tror är den som skulle kunna bli en vän är den som till slut blir det. Kanske det t.ex. är någon som inte är i samma ålder som du som kan bli en vän.
Ett annat tips om man vill få vänner är att man själv skall ta initiativet och inte vänta på att vänner dyker upp. Att man helt enkelt pratar och är trevlig är en bra början. Man kan också börja med att själv vara en vän, att tillämpa den gyllene regeln: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem." (Mattevangeliet 7:12) Men det får inte gå för långt: "Besök inte din vän för ofta, får han för mycket av dig tål han dig inte." (Ordspråksboken 25:17)
Man kan också tänka efter om man möjligen har mött någon annan som har visat tecken på att han eller hon skulle vilja ha mer kontakt. Kanske man har missat en möjlighet att lära känna någon.
Fler praktiska råd för hur man får och behåller vänner kan man bland annat hitta i Ordspråksboken. Där finns en hel del nyttig läsning.
Gud välsigne dig!
En god regel är att man inte kan kräva för mycket av vänner. Det går inte att hitta några ofelbara människor. "...kärleken gör att många synder blir förlåtna." (Första Petrusbrevet 4:8). Det kan också vara så att det är mest givande att ha en vän som inte är alltför lik dig själv. Just olikheten kan gör att man får ut mer av varandra. Dessutom kan det vara så att de människor som du spontant skulle vilja ha till vänner redan är upptagna för att de har gott om vänner och bekanta. Därför kanske det är troligare att någon som du kanske inte först tror är den som skulle kunna bli en vän är den som till slut blir det. Kanske det t.ex. är någon som inte är i samma ålder som du som kan bli en vän.
Ett annat tips om man vill få vänner är att man själv skall ta initiativet och inte vänta på att vänner dyker upp. Att man helt enkelt pratar och är trevlig är en bra början. Man kan också börja med att själv vara en vän, att tillämpa den gyllene regeln: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem." (Mattevangeliet 7:12) Men det får inte gå för långt: "Besök inte din vän för ofta, får han för mycket av dig tål han dig inte." (Ordspråksboken 25:17)
Man kan också tänka efter om man möjligen har mött någon annan som har visat tecken på att han eller hon skulle vilja ha mer kontakt. Kanske man har missat en möjlighet att lära känna någon.
Fler praktiska råd för hur man får och behåller vänner kan man bland annat hitta i Ordspråksboken. Där finns en hel del nyttig läsning.
Gud välsigne dig!
måndag 21 mars 2011
Det grekiska korset - det enklaste korset av alla
Ett kors, var armar är lika långa, kallas ett grekiskt kors. Ibland används det som en symbol för de fyra väderstrecken: hur Guds makt sträcker sig i alla riktningar. Andra gånger är det grekiska korset en symbol för föreningen mellan det gudomliga och det mänskliga: det lodräta strecket påminner oss om Gud. Det vågräta strecket symboliserar världen. När det två strecken förenas, tänker vi på att Gud blev människa i Jesus Kristus.I berättelsen om Kain och Abel läser vi "Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom." (Första Mosebok 3:15). Många kristna har gjort korstecknet för att be om Guds beskydd i svåra situationer. I svåra situationer är det inte alltid lätt att finna de rätta orden, men Gud kräver inte att vi skall vara vältaliga. Därför räcker enkla ord... eller ett enkelt korstecken som en bön, eller ett enkelt korstecken som vi bär i en kedja om halsen för att vi skall vittna om vår tro.
"Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att förkunna budskapet, men inte med en vältalares vishet: det skulle göra Kristi kors till tomma ord." (Första Korinthierbrevet 1:17).
söndag 20 mars 2011
Morgonbönen enligt Martin Luther
"Tack, käre himmelske Fader, för att du i natt har bevarat mig för allt skadligt och
farligt. Jag ber dig om skydd också i dag mot synd och allt ont, så att jag får leva
efter ditt sinne. I dina händer anförtror jag mig med kropp och själ och allt. Låt din heliga ängel vara med mig så att ondskan inte får någon makt över mig.
I Jesu namn."
Därefter ber man Herrens bön, välsignelsen och gör korstecknet.
Martin Luthers morgonbön har funnits med i många bönböcker i Sverige från reformationen till vår tid. Mångra kristna människor har bett den regelbundet.
När det har hänt något särskilt i livet - glädje eller sorg - är det viktigt att kunna formulera sitt eget tack eller sin egen klagan med egna ord till Gud. Det är ändå bra att ha en färdig fast formulerad bön att komplettera den fria bönen med eller att be i stället för den fria bönen en helt vanlig dag. Att be en färdigskriven bön är kravlös och en vila.
Läs gärna bönen flera gånger långsamt. Känn på varje mening. Vad betyder den för dig?
Här är några tankar om innehållet i Martin Luthers morgonbön:
Tack - vad har jag att tacka för?
Om Gud är min far är jag ett Guds barn. Brukar jag våga säga att jag är ett Guds barn? Det är viktigt att använda uttrycket "Guds barn", eftersom det hjälper oss att förstå hur kärleksfull Gud är.
Jag ber Gud att han skall bevara mig från synden. Vilken är den synd som just jag har lätt att falla i?
När jag säger att jag anförtror mig med kropp och själ och allt till Gud handlar det om att jag ställer mig till Guds förfogande. Gud kräver inga storverk av mig. I stället handlar det om att jag skall vara öppen och lyssna av vad Gud kallar mig till: kanske små uppgifter i vardagen.
När finns det risk att ondskan får makt över mig? Vilka situationer skall just jag se upp med?
När vi ber i Jesu namn handlar det om att vi ber i gemenskap med Jesus. Vi talar till Gud i bönen och får ofta svar när vi läser Jesu undervisning i evangleliet.
Gud välsigne dig!
farligt. Jag ber dig om skydd också i dag mot synd och allt ont, så att jag får leva
efter ditt sinne. I dina händer anförtror jag mig med kropp och själ och allt. Låt din heliga ängel vara med mig så att ondskan inte får någon makt över mig.
I Jesu namn."
Därefter ber man Herrens bön, välsignelsen och gör korstecknet.
Martin Luthers morgonbön har funnits med i många bönböcker i Sverige från reformationen till vår tid. Mångra kristna människor har bett den regelbundet.
När det har hänt något särskilt i livet - glädje eller sorg - är det viktigt att kunna formulera sitt eget tack eller sin egen klagan med egna ord till Gud. Det är ändå bra att ha en färdig fast formulerad bön att komplettera den fria bönen med eller att be i stället för den fria bönen en helt vanlig dag. Att be en färdigskriven bön är kravlös och en vila.
Läs gärna bönen flera gånger långsamt. Känn på varje mening. Vad betyder den för dig?
Här är några tankar om innehållet i Martin Luthers morgonbön:
Tack - vad har jag att tacka för?
Om Gud är min far är jag ett Guds barn. Brukar jag våga säga att jag är ett Guds barn? Det är viktigt att använda uttrycket "Guds barn", eftersom det hjälper oss att förstå hur kärleksfull Gud är.
Jag ber Gud att han skall bevara mig från synden. Vilken är den synd som just jag har lätt att falla i?
När jag säger att jag anförtror mig med kropp och själ och allt till Gud handlar det om att jag ställer mig till Guds förfogande. Gud kräver inga storverk av mig. I stället handlar det om att jag skall vara öppen och lyssna av vad Gud kallar mig till: kanske små uppgifter i vardagen.
När finns det risk att ondskan får makt över mig? Vilka situationer skall just jag se upp med?
När vi ber i Jesu namn handlar det om att vi ber i gemenskap med Jesus. Vi talar till Gud i bönen och får ofta svar när vi läser Jesu undervisning i evangleliet.
Gud välsigne dig!
lördag 19 mars 2011
Duvkorset från Taizé
Taizékorset har sitt namn efter en by i Frankrike där en kommunitet tar emot tillresta ungdomar från många länder. När kommuniteten grundades efter andra världskriget, var ett av syftena att verka för fred och försoning mellan olika folk. Taizékorset började tillverkas kring 1970, men inte förrän 1980 började man använda det som en symbol för kommuniteten i Taizé, när det visade sig att många som besökt Taizé och köpt korset började bära det som ett minne av sitt besök.
Taizékorset är samtidigt ett kors och en duva. Som kors är det en kristen symbol som står för försoningen mellan Gud och människa som möjliggjordes av Jesu Kristi död på korset. Som duva är det i det här fallet en fredssymbol som går tillbaks på duvan som Mose släppte ut ur arken:
"Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan ur arken ännu en gång. Om kvällen kom den tillbaka till honom, och då hade den ett friskt blad från ett olivträd i näbben. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden. Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan igen, och nu kom den inte mer tillbaka till honom." (Första Mosebok 8:10-12)
Duvan kan också tolkas som en symbol för den helige Ande. Den påminner därför dem som varit i Taizé om den fred och försoning de har fått erfara i Taizé, dels om att den helige Ande har funnits närvarande på ett tydligt sätt. Det är dock be
Tack vare att korset ser mer ut som en duva än som ett kors, var det möjligt för ungdomar från Östeuropa att bära korset i sina hemländer, även under den tid då dessa var kommunistiska diktaturer.
Taizékorset får påminna oss om vår uppgift som kristna att, styrkta av den helige Ande, verka för fred och försoning med andra människor och folk, och att leva i den försoning med Gud som Jesus Kristus har gett oss:
"När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära."
(Filipperbrevet 2:7-11)
fredag 18 mars 2011
Att uttrycka sin livsglädje och tro i tider av nöd
I den kommande söndagens evangelium (Markusevangeliet 14:3-9) läser vi om två personer som säkert gick omkring och bar på stor nöd inom sig: Simon den spetälske och kvinnan som smorde Jesu fötter. Han led nöd på grund av svår sjukdom. Hon var troligen en socialt utstött person som inte kunde uppföra sig väl och som även den dagen gjorde bort sig med sitt plumpa sätt att hylla Jesus.
När vi ser på våra liv kan de flesta av oss säkert hitta avgrunder av nöd inom vissa områden. Så var det också för Simon den spetälske och kvinnan med flaskan. De hade säkert områden i sina liv där det fanns avgrunder av nöd. Men dessa hindrade inte dem att finna glädje i nuet. Jag känner inte någon familj som är helt fri från lidande. Svåra saker finns i alla familjer. Det som gör saken mer komplicerad är att vi ofta får gå omkring och bära på det svåra samtidigt som livet går vidare och många glädjeämnen finns där vid sidan av nöden.
Det svåra finns där. Starkare ibland och svagare ibland. Mitt i det är Simon den spetälske och kvinnan med flaskan våra förebilder. Inget får hindra oss från att se det goda i våra liv. Inget kan hindra oss från att vara Guds barn. Hur skall vi då uttrycka det?
Antingen gör vi som Simon den spetälske som bjöd Jesus på middag. Vi gläds på ett gammalt och invant sätt. Gläds i måltidsgemenskapen. Sjunger de psalmer vi alltid har sjungit. Går på en helt vanlig gudstjänst.
Eller också gör vi som kvinnan med flaskan. Hittar på något helt nytt.
Att vi bestämmer vad vi har orsak att tacka för är grunden i ett lyckligt liv. Tacksamheten är dubbelriktad. Vi blir själva glada över att vara tacksamma och Gud gläds över att vi är tacksamma.
Jesus gläds åt kvinnans plumpa hyllning: ”Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde.”
Gud gläds över de goda gärningar vi gör inför honom. Han gläds över vår lovsång. Han gläds över vår bön och vår gudstjänst. Vi gör inte bort oss inför Gud även om vi sjunger nog så falskt. Att uttrycka vår tacksamhet inför Gud är inte oviktigt.
I den kristna kyrkan talar vi ibland om den helige Andes sju gåvor: ”Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.” Den helige Ande har vi redan fått del av när vi döptes. En nyckel till att få ta del av Andens sju gåvor är just tacksamheten.
Uttryck din livsglädje och tro på det sätt som passar dig.
I Dagen skriver Joel Halldorff om hur det är när tron får vila i formerna.
Gud välsigne dig!
När vi ser på våra liv kan de flesta av oss säkert hitta avgrunder av nöd inom vissa områden. Så var det också för Simon den spetälske och kvinnan med flaskan. De hade säkert områden i sina liv där det fanns avgrunder av nöd. Men dessa hindrade inte dem att finna glädje i nuet. Jag känner inte någon familj som är helt fri från lidande. Svåra saker finns i alla familjer. Det som gör saken mer komplicerad är att vi ofta får gå omkring och bära på det svåra samtidigt som livet går vidare och många glädjeämnen finns där vid sidan av nöden.
Det svåra finns där. Starkare ibland och svagare ibland. Mitt i det är Simon den spetälske och kvinnan med flaskan våra förebilder. Inget får hindra oss från att se det goda i våra liv. Inget kan hindra oss från att vara Guds barn. Hur skall vi då uttrycka det?
Antingen gör vi som Simon den spetälske som bjöd Jesus på middag. Vi gläds på ett gammalt och invant sätt. Gläds i måltidsgemenskapen. Sjunger de psalmer vi alltid har sjungit. Går på en helt vanlig gudstjänst.
Eller också gör vi som kvinnan med flaskan. Hittar på något helt nytt.
Att vi bestämmer vad vi har orsak att tacka för är grunden i ett lyckligt liv. Tacksamheten är dubbelriktad. Vi blir själva glada över att vara tacksamma och Gud gläds över att vi är tacksamma.
Jesus gläds åt kvinnans plumpa hyllning: ”Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde.”
Gud gläds över de goda gärningar vi gör inför honom. Han gläds över vår lovsång. Han gläds över vår bön och vår gudstjänst. Vi gör inte bort oss inför Gud även om vi sjunger nog så falskt. Att uttrycka vår tacksamhet inför Gud är inte oviktigt.
I den kristna kyrkan talar vi ibland om den helige Andes sju gåvor: ”Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.” Den helige Ande har vi redan fått del av när vi döptes. En nyckel till att få ta del av Andens sju gåvor är just tacksamheten.
Uttryck din livsglädje och tro på det sätt som passar dig.
I Dagen skriver Joel Halldorff om hur det är när tron får vila i formerna.
Gud välsigne dig!
torsdag 17 mars 2011
Längtan på gott och ont
"Pengar och makt ger självsäkerhet,
men bättre än båda är gudsfruktan.
(---)
Gudsfruktan är som en grönskande trädgård
och skyddar bättre än någon jordisk härlighet."
(Jesus Syraks vishet 40:26-27)
De flesta människor längtar någon gång under livet oerhört starkt efter något särskilt. Det kan var längtan efter kärlek, efter ett visst arbete, efter framgång, efter pengar, efter att bli smal, efter att få muskler eller efter något annat. Det är inget fel att längta. Utan längtan skulle vi människor inte komma särskilt långt. Det är ofta först när vi längtar tillräckligt mycket som vår längtan driver oss till att åstadkomma det vi längtar efter. Den som inte längtar, ger upp efter halva vägen.
Ändå finns det en risk med längtan. Längtan kan ibland förblinda oss så att vi tror att allt blir bra om vi bara får det vi längtar efter. När vi sedan får det vi har längtat efter känner man en stor tomhet. Var det här verkligen allt? Det är inte ovanligt att nedstämdhet följer på framgång. Elvis Presley sade någon gång: "En motgång kan vara svår att bära, men att bära en framgång är lika svårt som att bära hundra motgångar."
Just därför är det inte klokt att längta så mycket efter en enda sak så man försummar allt annat. Gudsfruktan brukar vara ett bra skydd mot att bygga upp sitt liv allt för mycket på en enda sak. Genom gudsfruktan vet vi att vi alltid är älskade och betydelsefulla, även när vi inte har det där andra som vi längtar så mycket efter. Gudsfruktan innebär att vi tackar Gud för våra liv och ger honom den plats han förtjänar.
Gud välsigne dig!
men bättre än båda är gudsfruktan.
(---)
Gudsfruktan är som en grönskande trädgård
och skyddar bättre än någon jordisk härlighet."
(Jesus Syraks vishet 40:26-27)
De flesta människor längtar någon gång under livet oerhört starkt efter något särskilt. Det kan var längtan efter kärlek, efter ett visst arbete, efter framgång, efter pengar, efter att bli smal, efter att få muskler eller efter något annat. Det är inget fel att längta. Utan längtan skulle vi människor inte komma särskilt långt. Det är ofta först när vi längtar tillräckligt mycket som vår längtan driver oss till att åstadkomma det vi längtar efter. Den som inte längtar, ger upp efter halva vägen.
Ändå finns det en risk med längtan. Längtan kan ibland förblinda oss så att vi tror att allt blir bra om vi bara får det vi längtar efter. När vi sedan får det vi har längtat efter känner man en stor tomhet. Var det här verkligen allt? Det är inte ovanligt att nedstämdhet följer på framgång. Elvis Presley sade någon gång: "En motgång kan vara svår att bära, men att bära en framgång är lika svårt som att bära hundra motgångar."
Just därför är det inte klokt att längta så mycket efter en enda sak så man försummar allt annat. Gudsfruktan brukar vara ett bra skydd mot att bygga upp sitt liv allt för mycket på en enda sak. Genom gudsfruktan vet vi att vi alltid är älskade och betydelsefulla, även när vi inte har det där andra som vi längtar så mycket efter. Gudsfruktan innebär att vi tackar Gud för våra liv och ger honom den plats han förtjänar.
Gud välsigne dig!
onsdag 16 mars 2011
Kroppen förnyar sinnet
Olika forskare som har undersökt kroppsspråkets betydelse brukar mena att ca 10 % av våra budskap förmedlar vi med innebörden av de ord vi säger, ca 20 % genom tonfall och betoningar och ca 70 % genom kroppsspråk. Det här gäller i vår kommunikation med andra människor, men också i vår kommunikation med Gud. Det kanske är därför Paulus skriver:
"Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer - eder andliga tempeltjänst. Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt." (Romarbrevet 12:1-2; 1917:års översättning)
Att använda kroppsspråket inför Gud är en andlig träning som hjälper oss att växa vidare i den kristna tron. Kroppsspråket i gudstjänsten är också en tradition, en av kyrkans skatter, som vi har orsak att återuppväcka.
Att män tar av sig mössan i kyrkan är träning i ödmjukhet inför Guds hus. Att vi faller på knä under syndabekännelsen hjälper oss att förstå allvaret i vår synd. När vi sedan reser oss upp under lovsången får vi känna att vi är upprättade människor. Under evangelieläsningen står man för att påminna sig om hur människor samlades kring Jesus när han vandrade runt i det heliga landet, men också för att vi påminner oss om att vi är Guds medarbetare: att stå är en anstränining och det kan vara ansträngande att vara en lärjunge. Vi sitter under predikan för att påminna oss om Martas och Lasaros syster Maria som satt vid Jesu fötter och lyssnade till hans ord. Vi står under välsignelsen för att än en gång få känna att vi är människor som Gud har upprättat. Listan skulle kunna göras än längre.
Nu kanske någon invänder. Är inte allt det här bara yttre attribut? Är det inte "det inre" som är viktigt i vår tro till Gud? Då svarar jag: Det finns ingen motsättning. Det yttre och det inre, det kroppsliga och det själsliga, är delar av samma helhet. Kropp och själ samverkar. Därför nämner Paulus också både kroppen och sinnet i samma stycke. Frambär era kroppar och förnya på så sätt era sinnen. (Bibel 2000 som annars är en utmärkt bibelöversättning har utelämnat ordet "kroppar", men det finns både i grundtexten och i andra översättningar.)
Var medveten om din kropp nästa gång du ber eller firar gudstjänst. Gud välsigne dig!
"Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer - eder andliga tempeltjänst. Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt." (Romarbrevet 12:1-2; 1917:års översättning)
Att använda kroppsspråket inför Gud är en andlig träning som hjälper oss att växa vidare i den kristna tron. Kroppsspråket i gudstjänsten är också en tradition, en av kyrkans skatter, som vi har orsak att återuppväcka.
Att män tar av sig mössan i kyrkan är träning i ödmjukhet inför Guds hus. Att vi faller på knä under syndabekännelsen hjälper oss att förstå allvaret i vår synd. När vi sedan reser oss upp under lovsången får vi känna att vi är upprättade människor. Under evangelieläsningen står man för att påminna sig om hur människor samlades kring Jesus när han vandrade runt i det heliga landet, men också för att vi påminner oss om att vi är Guds medarbetare: att stå är en anstränining och det kan vara ansträngande att vara en lärjunge. Vi sitter under predikan för att påminna oss om Martas och Lasaros syster Maria som satt vid Jesu fötter och lyssnade till hans ord. Vi står under välsignelsen för att än en gång få känna att vi är människor som Gud har upprättat. Listan skulle kunna göras än längre.
Nu kanske någon invänder. Är inte allt det här bara yttre attribut? Är det inte "det inre" som är viktigt i vår tro till Gud? Då svarar jag: Det finns ingen motsättning. Det yttre och det inre, det kroppsliga och det själsliga, är delar av samma helhet. Kropp och själ samverkar. Därför nämner Paulus också både kroppen och sinnet i samma stycke. Frambär era kroppar och förnya på så sätt era sinnen. (Bibel 2000 som annars är en utmärkt bibelöversättning har utelämnat ordet "kroppar", men det finns både i grundtexten och i andra översättningar.)
Var medveten om din kropp nästa gång du ber eller firar gudstjänst. Gud välsigne dig!
tisdag 15 mars 2011
Man måste inte äta av alla träd
”Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap på gott och ont.” (Första Moseboken 2:16)
Det var vad Gud sade till människan enligt skapelseberättelsen.
Ändå måste vi fråga oss om det verkligen är det så klokt att äta av alla träd i trädgården även om vi får äta av alla utom ett. I vår tid vill många människor hinna med så många upplevelser som möjligt. Vi vill resa och se en stor del av världen. Vi måste klara av att göra karriär. Dessutom finns det så många sorters vin som man inte har prövat, för att inte tala om alla sexuella upplevelser som massmedia berättar om. Barnen måste få en bra uppfostran och få uppleva mycket och utvecklas redan när de är barn. Vuxna har fullt upp med att skjutsa barnen till deras olika aktiviteter.
Till slut kan vi råka in i desperation över det som vi inte har, för när vi jämför oss med andra är det lätt att se att det alltid finns någon har mer, eller som har gjort mer.
Gud ger oss oerhört rika gåvor i sin skapelse. ”Han fyller min bägare till brädden” eller ”Han låter min bägare flöda över,” står det i Psaltaren 23. Det betyder att Gud ger oss för mycket. Vi kan inte ta emot allt. Vi måste lära oss att försaka. Ordet ”försaka” betyder att avstå. Det är ett gammalmodigt ord, men viktigt.
Ett slags försakelse är sådan försakelse som vi tvingas till. En sjukdom som man själv eller en anhörig har kan medför att vi inte kan göra allt vi skulle vilja göra. När man har blivit förälder är det mycket i livet som förändras. Man kan inte gå på bio eller resa som förr. Det är en försakelse, men också en välsignelse.
En annan slags försakelse är den försakelse som vi själva väljer att göra. Vi vet vad som är skadligt och väljer därför bort det. Man bör också ha ett säkerhetsavstånd till det som är skadligt… ” Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd…” Sedan tog hon av den och åt. Kampen förloras oftast i det första skedet… när vi ser frukten. Att träna sig i att försaka är en viktig andlig träning.
Att vi måste försaka en del som Gud har skapat är en viktig insikt. En annan lika viktig insikt är att det är viktigt att tacka för det vi redan har. Om vi tränar oss att uppskatta det vi har botar det oss från det överdrivna begäret till det vi inte har.
(Dagen och Dagens ledare rapporterar om en hemsida som uppmuntrar gifta människor till otrohet. Det är ett exempel på att samma mekanismer fortfarande förekommer. Ingen mår bra av att äta av för många träd i trädgården.
Gud välsigne din dag!
Det var vad Gud sade till människan enligt skapelseberättelsen.
Ändå måste vi fråga oss om det verkligen är det så klokt att äta av alla träd i trädgården även om vi får äta av alla utom ett. I vår tid vill många människor hinna med så många upplevelser som möjligt. Vi vill resa och se en stor del av världen. Vi måste klara av att göra karriär. Dessutom finns det så många sorters vin som man inte har prövat, för att inte tala om alla sexuella upplevelser som massmedia berättar om. Barnen måste få en bra uppfostran och få uppleva mycket och utvecklas redan när de är barn. Vuxna har fullt upp med att skjutsa barnen till deras olika aktiviteter.
Till slut kan vi råka in i desperation över det som vi inte har, för när vi jämför oss med andra är det lätt att se att det alltid finns någon har mer, eller som har gjort mer.
Gud ger oss oerhört rika gåvor i sin skapelse. ”Han fyller min bägare till brädden” eller ”Han låter min bägare flöda över,” står det i Psaltaren 23. Det betyder att Gud ger oss för mycket. Vi kan inte ta emot allt. Vi måste lära oss att försaka. Ordet ”försaka” betyder att avstå. Det är ett gammalmodigt ord, men viktigt.
Ett slags försakelse är sådan försakelse som vi tvingas till. En sjukdom som man själv eller en anhörig har kan medför att vi inte kan göra allt vi skulle vilja göra. När man har blivit förälder är det mycket i livet som förändras. Man kan inte gå på bio eller resa som förr. Det är en försakelse, men också en välsignelse.
En annan slags försakelse är den försakelse som vi själva väljer att göra. Vi vet vad som är skadligt och väljer därför bort det. Man bör också ha ett säkerhetsavstånd till det som är skadligt… ” Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd…” Sedan tog hon av den och åt. Kampen förloras oftast i det första skedet… när vi ser frukten. Att träna sig i att försaka är en viktig andlig träning.
Att vi måste försaka en del som Gud har skapat är en viktig insikt. En annan lika viktig insikt är att det är viktigt att tacka för det vi redan har. Om vi tränar oss att uppskatta det vi har botar det oss från det överdrivna begäret till det vi inte har.
(Dagen och Dagens ledare rapporterar om en hemsida som uppmuntrar gifta människor till otrohet. Det är ett exempel på att samma mekanismer fortfarande förekommer. Ingen mår bra av att äta av för många träd i trädgården.
Gud välsigne din dag!
måndag 14 mars 2011
Korset och kronan
Korset och kronan är en kristen symbol. Korset symboliserar de smärtor, det lidande och de försakelser vi får stå ut med under vårt jordeliv. Kronan symboliserar det eviga livet, den belöning som väntar oss efter prövningarna i det här livet. "Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets segerkrans." (Uppenbarelseboken 2:10).
Tanken på det eviga livet som en belöning för lidandena i den här världen skall inte misstolkas. Det handlar inte om att vi skall stå ut med orättvisor och lidande och enbart vänta på en belöning i himlen. Kristen tro uppmanar oss inte till passivitet, utan till aktivitet. Gud vill att vi skall vara med och arbeta för en bättre värld.
Mitt i arbetet för det goda livet och den goda världen, vet vi ändå att lidandet finns med som en beståndsdel. Vi kan aldrig bygga ett himmelrike på jorden. Lidandet kommer när vi minst anar det. Därför är korset och kronan en viktig symbol.
"Salig är den som håller ut då han prövas; när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som gud har lovat dem som älskar honom." (Jakobs brev 1:12)
Gud välsigne dig.
söndag 13 mars 2011
Bikt - att böja knä i sitt hjärta
På askonsdagen är en av läsningarna i gudstjänsten en text från "Manasses bön". Det är den enda gången någon text ur denna bibelbok läses i gudstjänsten enligt vår evangeliebok:
"Nu böjer jag knä i mitt hjärta
och ber dig att visa din mildhet.
Jag har syndat, Herre, syndat,
och jag vet vad jag har brutit.
Jag bönfaller och ber dig:
förlåt mig, Herre, förlåt mig,
låt mig inte gå under genom mina lagbrott..."
(Manasses bön 11-13).
Fastan har börjat. Det är en god regel att varje kristen människa går till bikt under fastan. Bikt är förhållandevis okänt i Sverige, men möjligheten till bikt finns i olika kyrkor och samfund.
Är det då inte bara grova brottsligar som behöver gå till bikt? Nej, inte alls. Alla människor behöver göra det. I varje människas liv finns det sådant som gör att en själv eller andra riskerar att ta allvarlig skada på sikt. När svagheter och synder får växa kan de leda till att vi "går under".
En bikt börjar med att man själv - eller med hjälp av en präst - får formulera vad ens synd är. Att formulera synden är ett stort steg. Det innebär ett beslut om att förändra ens liv. Att vända om.
Efter bekännelsen följer att prästen - på Guds uppdrag - förmedlar syndernas förlåtelse.
Efter bikten fortsätter livet med att man får gå vidare som en förlåten och upprättad människa. Samtidigt fortsätter kampen - den dagliga omvändelsen - där vi får kämpa för att leva ett gott liv, gott för oss själva och för andra.
Du som aldrig har gått till bikt, passa på att göra det innan påsk.
"Nu böjer jag knä i mitt hjärta
och ber dig att visa din mildhet.
Jag har syndat, Herre, syndat,
och jag vet vad jag har brutit.
Jag bönfaller och ber dig:
förlåt mig, Herre, förlåt mig,
låt mig inte gå under genom mina lagbrott..."
(Manasses bön 11-13).
Fastan har börjat. Det är en god regel att varje kristen människa går till bikt under fastan. Bikt är förhållandevis okänt i Sverige, men möjligheten till bikt finns i olika kyrkor och samfund.
Är det då inte bara grova brottsligar som behöver gå till bikt? Nej, inte alls. Alla människor behöver göra det. I varje människas liv finns det sådant som gör att en själv eller andra riskerar att ta allvarlig skada på sikt. När svagheter och synder får växa kan de leda till att vi "går under".
En bikt börjar med att man själv - eller med hjälp av en präst - får formulera vad ens synd är. Att formulera synden är ett stort steg. Det innebär ett beslut om att förändra ens liv. Att vända om.
Efter bekännelsen följer att prästen - på Guds uppdrag - förmedlar syndernas förlåtelse.
Efter bikten fortsätter livet med att man får gå vidare som en förlåten och upprättad människa. Samtidigt fortsätter kampen - den dagliga omvändelsen - där vi får kämpa för att leva ett gott liv, gott för oss själva och för andra.
Du som aldrig har gått till bikt, passa på att göra det innan påsk.
lördag 12 mars 2011
Sexualiteten och kyrkan
"Han för mig till vinhuset
under sin kärleks fana.
Styrk mig med druvkakor,
vederkvick mig med äpplen,
jag är sjuk av kärlek.
Mitt huvud vilar på hans vänstra arm,
hans högra omfamnar mig."
(Höga visan 2:4-6)
Sexualiteten är en drivkraft i människors liv. För vissa människor är det en mycket starkt kraft, för andra något svagare. Sexualiteten spelar också olika roller i skilda skeden av en människas liv. De flesta människor är dock intresserade av frågor kring sexualitet, samtidigt som dessa tillhör en mycket privat sfär av människans liv. Bibeln innehåller många texter där sexualitet diskuteras mycket öppet och betydligt mer öppet och frispråkigt än i ovanstående citat ur Höga visan.
"Vällust" (alltså sexmissbruk) räknas som en av de sju dödssynderna. Dessa sju handlar alla om att något som är ett grundläggande behov hos människan och en glädjekälla som är nedlagd av Fadern vid skapelsen, också kan bli problematisk om den saknas eller om den används på fel sätt.
Att en människa upplever sexualiteten som en glädjekälla, och tidvis som något väligt problematiskt, är därför helt naturligt. Cajsa Tengblad skriver i Dagen att kyrkan har en uppgift att vara en plats dit människor fick komma med sina frågor om sin brottningskamp kring sex, kärlek och relationer. Det har hon helt rätt i.
Just för att sexualiteten är så privat är det dock inte alltid lätt att veta med vem man skall prata och i vilket tillfälle. Ingen mår bra av att vända in och ut på sitt mest privata offentligt. Några mål skulle man dock kunna formulera.
* Frågor om relationer, kärlek och sex (kanske i den ordningen) borden finnas med bland församlingars arrangemang och i församlingsblad för att visa att det är frågor som man kan och bör tala om.
* I kristna hem bör man samtala om sådana frågor, så att ungdomar kan vända sig till vuxna när de har frågor och inte behöver hämta sina svar i media.
* Man kan alltid vända sig till en själavårdare - t.ex. präst eller diakon - med frågor om kärlek, relationer och sex. Själavårdare är vana att tala om olika slags frågor.
Sexualiteten hör alltså till Guds skapelse och är därför en fråga som behöver tas upp.
Gud välsigne dig!
under sin kärleks fana.
Styrk mig med druvkakor,
vederkvick mig med äpplen,
jag är sjuk av kärlek.
Mitt huvud vilar på hans vänstra arm,
hans högra omfamnar mig."
(Höga visan 2:4-6)
Sexualiteten är en drivkraft i människors liv. För vissa människor är det en mycket starkt kraft, för andra något svagare. Sexualiteten spelar också olika roller i skilda skeden av en människas liv. De flesta människor är dock intresserade av frågor kring sexualitet, samtidigt som dessa tillhör en mycket privat sfär av människans liv. Bibeln innehåller många texter där sexualitet diskuteras mycket öppet och betydligt mer öppet och frispråkigt än i ovanstående citat ur Höga visan.
"Vällust" (alltså sexmissbruk) räknas som en av de sju dödssynderna. Dessa sju handlar alla om att något som är ett grundläggande behov hos människan och en glädjekälla som är nedlagd av Fadern vid skapelsen, också kan bli problematisk om den saknas eller om den används på fel sätt.
Att en människa upplever sexualiteten som en glädjekälla, och tidvis som något väligt problematiskt, är därför helt naturligt. Cajsa Tengblad skriver i Dagen att kyrkan har en uppgift att vara en plats dit människor fick komma med sina frågor om sin brottningskamp kring sex, kärlek och relationer. Det har hon helt rätt i.
Just för att sexualiteten är så privat är det dock inte alltid lätt att veta med vem man skall prata och i vilket tillfälle. Ingen mår bra av att vända in och ut på sitt mest privata offentligt. Några mål skulle man dock kunna formulera.
* Frågor om relationer, kärlek och sex (kanske i den ordningen) borden finnas med bland församlingars arrangemang och i församlingsblad för att visa att det är frågor som man kan och bör tala om.
* I kristna hem bör man samtala om sådana frågor, så att ungdomar kan vända sig till vuxna när de har frågor och inte behöver hämta sina svar i media.
* Man kan alltid vända sig till en själavårdare - t.ex. präst eller diakon - med frågor om kärlek, relationer och sex. Själavårdare är vana att tala om olika slags frågor.
Sexualiteten hör alltså till Guds skapelse och är därför en fråga som behöver tas upp.
Gud välsigne dig!
fredag 11 mars 2011
Guds godhet flödar över och tvingar oss att välja
Det vi kallar ”tio Guds bud”, det kallas iinom judendomen ”de tio orden”, och som det första ordet räknar de inte budet ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig”, utan meningen ”Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret.” Ibland lägger man in den raden även när vi kristna läser tio Guds bud. Det som är viktigt med den är att den påminner oss om att evangeliet kommer före lagen. Först älskar Gud oss människor; därför ger han oss lagen. Det är inte så att han först ger oss lagen, och sedan märker att vi inte klarar att hålla den och därför blir kärleksfull och vill förlåta oss.
Samma sak är det i Första Moseboken, andra kapitlet. Där säger Gud: ”Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap på gott och ont.” Först ger Gud en gåva. Vi får äta av alla träden. Sedan kommer råden om hur vi skall handskas med vår frihet. Råd skriver jag. Var det inte så att Gud förbjöd Adam och Eva att äta av kunskapens träd? Ja, men samtidigt är vi människor fria. Gud hindrar oss inte från att göra det som skadar oss själva eller andra.
Gud ger oss oerhört rika gåvor i sin skapelse. ”Han fyller min bägare till brädden” eller ”Han låter min bägare flöda över,” står det i Psaltaren 23. Det betyder att Gud ger oss för mycket. Vi kan inte ta emot allt. Vi måste lära oss att försaka. Ordet ”försaka” betyder att avstå. Det är ett gammalmodigt ord, men viktigt.
Ett slags försakelse är sådan försakelse som vi tvingas till. En sjukdom som man själv eller en anhörig har kan medför att vi inte kan göra allt vi skulle vilja göra. När man har blivit förälder är det mycket i livet som förändras. Man kan inte gå på bio eller resa som förr. Det är en försakelse, men också en välsignelse.
En annan slags försakelse är den försakelse som vi själva väljer att göra. Vi vet vad som är skadligt och väljer därför bort det. Man bör också ha ett säkerhetsavstånd till det som är skadligt… ” Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd…” Sedan tog hon av den och åt. Kampen förloras oftast ibland redan i det första skedet… när vi ser frukten. Om vi låter vårt begär växa till alltför mycket är slaget förlorat. Det gäller att motarbeta begäret redan innan det har vuxit sig för starkt. Det är kanske därför kampen mot begären får både nionde och tionde budorden, trots att det inte handlar om fullbordade handlingar utan bara om tankar.
Viktigast av allt när vi kämpar mot begären som kan leda oss till att föröda våra liv är att vi lär oss att uppskatta det som vi redan har. Adam och Eva fick ta av alla träden i trädgården, utom av ett. Låt oss glädjas över det som vi redan har.
Varje människa brukar ha ett eller ett par områden i livet där man får kämpa mot något som håller på att skada ens liv. Det är viktigt att börja pröva sig själv och försöka ringa in det området.
Att tänka så här innebär en prövning. Eva Cronsioe skriver mer om det temat i Dagen. Ingenting kan dock vinnas utan kamp och prövning.
Gud välsigne dig i din kamp!
Samma sak är det i Första Moseboken, andra kapitlet. Där säger Gud: ”Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap på gott och ont.” Först ger Gud en gåva. Vi får äta av alla träden. Sedan kommer råden om hur vi skall handskas med vår frihet. Råd skriver jag. Var det inte så att Gud förbjöd Adam och Eva att äta av kunskapens träd? Ja, men samtidigt är vi människor fria. Gud hindrar oss inte från att göra det som skadar oss själva eller andra.
Gud ger oss oerhört rika gåvor i sin skapelse. ”Han fyller min bägare till brädden” eller ”Han låter min bägare flöda över,” står det i Psaltaren 23. Det betyder att Gud ger oss för mycket. Vi kan inte ta emot allt. Vi måste lära oss att försaka. Ordet ”försaka” betyder att avstå. Det är ett gammalmodigt ord, men viktigt.
Ett slags försakelse är sådan försakelse som vi tvingas till. En sjukdom som man själv eller en anhörig har kan medför att vi inte kan göra allt vi skulle vilja göra. När man har blivit förälder är det mycket i livet som förändras. Man kan inte gå på bio eller resa som förr. Det är en försakelse, men också en välsignelse.
En annan slags försakelse är den försakelse som vi själva väljer att göra. Vi vet vad som är skadligt och väljer därför bort det. Man bör också ha ett säkerhetsavstånd till det som är skadligt… ” Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd…” Sedan tog hon av den och åt. Kampen förloras oftast ibland redan i det första skedet… när vi ser frukten. Om vi låter vårt begär växa till alltför mycket är slaget förlorat. Det gäller att motarbeta begäret redan innan det har vuxit sig för starkt. Det är kanske därför kampen mot begären får både nionde och tionde budorden, trots att det inte handlar om fullbordade handlingar utan bara om tankar.
Viktigast av allt när vi kämpar mot begären som kan leda oss till att föröda våra liv är att vi lär oss att uppskatta det som vi redan har. Adam och Eva fick ta av alla träden i trädgården, utom av ett. Låt oss glädjas över det som vi redan har.
Varje människa brukar ha ett eller ett par områden i livet där man får kämpa mot något som håller på att skada ens liv. Det är viktigt att börja pröva sig själv och försöka ringa in det området.
Att tänka så här innebär en prövning. Eva Cronsioe skriver mer om det temat i Dagen. Ingenting kan dock vinnas utan kamp och prövning.
Gud välsigne dig i din kamp!
torsdag 10 mars 2011
Omgiven av reklam, tvingad till val
Den här bloggen är omgiven av reklam. Till höger om den här texten finns det alltid reklamrutor med länkar till olika hemsidor. Att reklam publiceras beror på att den som helt gratis upplåter en server för en person som mig att lägga ut sin blogg där självfallet måste finansiera sin verksamhet på något sätt. Därför säljer företaget reklamrutor.
Innehållet i reklamen till höger brukar med automatik läggas in så att den har med innehållet i min blogg att göra. När jag bloggar om bibeln dyker det upp annonser om både kristen kursverksamhet och nyandliga rörelser. När jag skrev om krucifix dök det plötsligt upp en annons från en snickerifabrik och när jag har använt ordet kärlek har det visat sig annonser från kontaktförmedlingar.
Den här reklamen dyker upp automatiskt, utan att jag kan kontrollera att den läggs in. Jag har ibland tänkt tanken att någon av er läsare tycker att viss reklam kan vara opassande på en kristen hemsida.
Ändå är reklamen som dyker upp utan att vi kan kontrollera den en bild av den mänskliga verkligheten. Runt omkring oss finns Guds goda skapelse, som vi människor både kan bruka och missbruka. Det är inte alltid heller lätt att säga exakt var gränsen mellan bruk och missbruk går. Mitt i den här världen valde Gud att bli människa när han blev "född av jungfru Maria".
Att vara människa innebär också att vi hela tiden ställs i valsituationer. Vi omges av erbjudanden och frestelser till både sådant som är gott och sådant som är mindre bra. Att isolera sig är inte möjligt. Däremot kan vi själva välja var vår kamp skall stå. Om man inom sig har en känsla av att något är skadligt kan det vara en god idé att inte ens utforska det området. (Vad som är skadligt är ofta olika för olika människor.) Att hålla sig på avstånd från frestelserna är en god idé om vi vill undvikas att dras med i dem. Lika viktigt är det att vi gör positiva val. Om vi är övertygade om att något är sant och gott måste vi fatta ett beslut att följa det.
Gud välsigne dig!
Innehållet i reklamen till höger brukar med automatik läggas in så att den har med innehållet i min blogg att göra. När jag bloggar om bibeln dyker det upp annonser om både kristen kursverksamhet och nyandliga rörelser. När jag skrev om krucifix dök det plötsligt upp en annons från en snickerifabrik och när jag har använt ordet kärlek har det visat sig annonser från kontaktförmedlingar.
Den här reklamen dyker upp automatiskt, utan att jag kan kontrollera att den läggs in. Jag har ibland tänkt tanken att någon av er läsare tycker att viss reklam kan vara opassande på en kristen hemsida.
Ändå är reklamen som dyker upp utan att vi kan kontrollera den en bild av den mänskliga verkligheten. Runt omkring oss finns Guds goda skapelse, som vi människor både kan bruka och missbruka. Det är inte alltid heller lätt att säga exakt var gränsen mellan bruk och missbruk går. Mitt i den här världen valde Gud att bli människa när han blev "född av jungfru Maria".
Att vara människa innebär också att vi hela tiden ställs i valsituationer. Vi omges av erbjudanden och frestelser till både sådant som är gott och sådant som är mindre bra. Att isolera sig är inte möjligt. Däremot kan vi själva välja var vår kamp skall stå. Om man inom sig har en känsla av att något är skadligt kan det vara en god idé att inte ens utforska det området. (Vad som är skadligt är ofta olika för olika människor.) Att hålla sig på avstånd från frestelserna är en god idé om vi vill undvikas att dras med i dem. Lika viktigt är det att vi gör positiva val. Om vi är övertygade om att något är sant och gott måste vi fatta ett beslut att följa det.
Gud välsigne dig!
tisdag 8 mars 2011
Självklart att fasta
När ni fastar… (Matt. 6:16–18).
Att man skulle fasta var självklart på Jesu tid. Jesus säger inte: ”Om ni fastar…” utan ”När ni fastar…” Jesus utgår från att vi skall fasta, men han varnar också för en falsk fasta som mer har sin grund i att man fastar för att man längtar efter att andra skall beundra en för ens fromhet. Vad man än gör så finns det alltid en risk för missbruk. Därför är Jesu varning på sin plats; risken för att vi skall fasta fel är dock inte så stor att vi skall avstå från att fasta helt och hållet.
Att fasta är en god regel för alla kristna över 14 år, alltså den vanliga konfirmationsåldern. Vissa kristna traditioner menar att fastan är frivillig för den som fyllt 60 år. Gravida kvinnor och diabetiker samt andra som lider av vissa sjukdomar som t.ex. anorexia bör givetvis inte fasta.
Fasta i kristen bemärkelse innebär inte att man helt och hållet måste avstå från mat. På askonsdagen och långfredagen bör man nöja sig med en måltid och helt avstå från kött. Under själva fastan bör man dra ned på sitt ätande på ett lämpligt sätt. man kan t.ex. avstå från kaffebröd, godis, kött eller småätande mellan måltiderna.
Klädernas fasta innebär att man använder gamla och slitna kläder för att göra sig själv medveten om att även slitna kläder är fullt användbara. Man kan också fasta vad gäller tevetittande, dataspel eller alkohol. Det finns olika kristna traditioner om fastereglerna bör tillämpas även under fastetidens söndagar eller inte.
Varför är det då viktigt att fasta:
1. Jesus utgår från att vi skall fasta. Det är den viktigaste orsaken. Eftersom vi är tänkande människor kanske vi ändå vill veta varför. Om vi tänker djupare kan vi hitta ytterligare några svar.
2. Genom att fasta tränar vi oss att själva ha kontrollen över våra egna kroppar. Det som vi har bestämt oss för att avstå ifrån, skall vi också avstå ifrån. Om vi frestas att avbryta fastan, är det ett tecken på att vi är svaga och har lätt att falla. Vi behöver i så fall verkligen den övning fastan innebär. Den motståndskraft vi kan öva upp kan vi sedan ha desto större nytta av när det gäller viktiga principer i vår livsstil.
3. Genom att fasta lägger vi märke till att en enkel livsstil kan vara en lycklig livsstil. Det är inte alltid sådant som kostar pengar som ger lyckan. Det finaste i livet, kärlek, vänskap, tid för andra människor, kristen tro, är gratis. Det kostar inte pengar, men det kan trängas ut av sådant som kostar pengar, av världsliga nöjen.
4. Genom att fasta påminner vi oss om att Guds gåvor är goda. Själv tycker jag om god mat, choklad och mycket annat. När jag fastar ger jag mig tid att längta efter detta, så att jag verkligen uppskattar det när fastan är slut.
5. Genom att fasta påminner vi oss om att Guds goda gåvor blir skadliga om vi nyttjar dem i överflöd.
6. Genom att fasta får vi större möjligheter att dela med oss av vårt överflöd till människor som behöver det bättre.
7. Under fastan kan vi som inser att vi inte ger Gud tillräckligt utrymme i våra liv anstränga oss extra på det planet. Vi avsätter tid för bön och bibelläsning. Vi tjänar Gud i vardagens sysslor och i de människor vi möter. Vi går till bikt åtminstone en gång per år, under fastan.
8. Guds lag och evangeliet är två lika viktiga punkter i Jesu undervisning och i kyrkans budskap. Att försöka kompromissa och hitta en medelväg mellan lag och evangelium leder till en falsk och utslätad kristen tro och livsstil. Om man däremot låter fastan bli lagens tid i kyrkoåret och påsken evangeliets, får vi tid att träna oss i att ta både lag och evangelium på lika stort allvar.
Fastans välsignelser är alltså många!
Att man skulle fasta var självklart på Jesu tid. Jesus säger inte: ”Om ni fastar…” utan ”När ni fastar…” Jesus utgår från att vi skall fasta, men han varnar också för en falsk fasta som mer har sin grund i att man fastar för att man längtar efter att andra skall beundra en för ens fromhet. Vad man än gör så finns det alltid en risk för missbruk. Därför är Jesu varning på sin plats; risken för att vi skall fasta fel är dock inte så stor att vi skall avstå från att fasta helt och hållet.
Att fasta är en god regel för alla kristna över 14 år, alltså den vanliga konfirmationsåldern. Vissa kristna traditioner menar att fastan är frivillig för den som fyllt 60 år. Gravida kvinnor och diabetiker samt andra som lider av vissa sjukdomar som t.ex. anorexia bör givetvis inte fasta.
Fasta i kristen bemärkelse innebär inte att man helt och hållet måste avstå från mat. På askonsdagen och långfredagen bör man nöja sig med en måltid och helt avstå från kött. Under själva fastan bör man dra ned på sitt ätande på ett lämpligt sätt. man kan t.ex. avstå från kaffebröd, godis, kött eller småätande mellan måltiderna.
Klädernas fasta innebär att man använder gamla och slitna kläder för att göra sig själv medveten om att även slitna kläder är fullt användbara. Man kan också fasta vad gäller tevetittande, dataspel eller alkohol. Det finns olika kristna traditioner om fastereglerna bör tillämpas även under fastetidens söndagar eller inte.
Varför är det då viktigt att fasta:
1. Jesus utgår från att vi skall fasta. Det är den viktigaste orsaken. Eftersom vi är tänkande människor kanske vi ändå vill veta varför. Om vi tänker djupare kan vi hitta ytterligare några svar.
2. Genom att fasta tränar vi oss att själva ha kontrollen över våra egna kroppar. Det som vi har bestämt oss för att avstå ifrån, skall vi också avstå ifrån. Om vi frestas att avbryta fastan, är det ett tecken på att vi är svaga och har lätt att falla. Vi behöver i så fall verkligen den övning fastan innebär. Den motståndskraft vi kan öva upp kan vi sedan ha desto större nytta av när det gäller viktiga principer i vår livsstil.
3. Genom att fasta lägger vi märke till att en enkel livsstil kan vara en lycklig livsstil. Det är inte alltid sådant som kostar pengar som ger lyckan. Det finaste i livet, kärlek, vänskap, tid för andra människor, kristen tro, är gratis. Det kostar inte pengar, men det kan trängas ut av sådant som kostar pengar, av världsliga nöjen.
4. Genom att fasta påminner vi oss om att Guds gåvor är goda. Själv tycker jag om god mat, choklad och mycket annat. När jag fastar ger jag mig tid att längta efter detta, så att jag verkligen uppskattar det när fastan är slut.
5. Genom att fasta påminner vi oss om att Guds goda gåvor blir skadliga om vi nyttjar dem i överflöd.
6. Genom att fasta får vi större möjligheter att dela med oss av vårt överflöd till människor som behöver det bättre.
7. Under fastan kan vi som inser att vi inte ger Gud tillräckligt utrymme i våra liv anstränga oss extra på det planet. Vi avsätter tid för bön och bibelläsning. Vi tjänar Gud i vardagens sysslor och i de människor vi möter. Vi går till bikt åtminstone en gång per år, under fastan.
8. Guds lag och evangeliet är två lika viktiga punkter i Jesu undervisning och i kyrkans budskap. Att försöka kompromissa och hitta en medelväg mellan lag och evangelium leder till en falsk och utslätad kristen tro och livsstil. Om man däremot låter fastan bli lagens tid i kyrkoåret och påsken evangeliets, får vi tid att träna oss i att ta både lag och evangelium på lika stort allvar.
Fastans välsignelser är alltså många!
Nödvändigt att göra någon ledsen
"Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte. Först ångrade jag det kanske, jag inser ju att brevet bedrövade er, åtminstone för en tid. Men nu gläder jag mig, inte över att ni blev bedrövade utan över att sorgen ledde till omvändelse." (Andra Korinthierbrevet 7:8-9).
Ibland måste man göra någon ledsen för att inte göra henne riktigt illa. Om man går och håller inne med något som måste sägas kan det bli så att skadan blir värre av att man dröjer för länge med att säga det som måste sägas.
Samtidigt måste man vara medveten om att man inte måste säga allt som är sant. Om man från början vet att det är lönlöst att ta upp en känslig fråga, eftersom det ändå inte skulle leda någon vart, kan man lika gärna hålla tyst. Ibland är det bättre att man lär sig leva med att det finns olika åsikter och olika livsstilar, än att man försöker få alla att tänka och handla lika.
Hur reagerar du när andra kritiserar dig? Skyller du ifrån dig, eller tar du till dig kritiken? Lyssnar du lika villigt, som du vill att andra lyssnar på dig? Tar du chansen att vända om och ändra dig?
Den enda person man kan ändra på är ju en själv.
Ibland måste man göra någon ledsen för att inte göra henne riktigt illa. Om man går och håller inne med något som måste sägas kan det bli så att skadan blir värre av att man dröjer för länge med att säga det som måste sägas.
Samtidigt måste man vara medveten om att man inte måste säga allt som är sant. Om man från början vet att det är lönlöst att ta upp en känslig fråga, eftersom det ändå inte skulle leda någon vart, kan man lika gärna hålla tyst. Ibland är det bättre att man lär sig leva med att det finns olika åsikter och olika livsstilar, än att man försöker få alla att tänka och handla lika.
Hur reagerar du när andra kritiserar dig? Skyller du ifrån dig, eller tar du till dig kritiken? Lyssnar du lika villigt, som du vill att andra lyssnar på dig? Tar du chansen att vända om och ändra dig?
Den enda person man kan ändra på är ju en själv.
måndag 7 mars 2011
Hög tid att fasteplanera
Det är hög tid att fasteplanera. I dag, 7 mars 2011, är det fläskmåndagen som infaller mellan köttsöndagen (fastlagssöndagen) och fettistaden. Dessa dagar som även kallas fastlagen är de sista dagarna innan själva fastan som börjar på askonsdagen, som i år infaller 9 mars. Fastan sträcker sig ända fram till påsk.
Fasta i kristen bemärkelse har aldrig inneburit att man helt och hållet avstår från mat och dryck. i stället innebär det att man drar ned på mat och dryck och väljer en enklare livsstil genom att t.ex. också avstå från onödiga inköp och kanske dra ned på onödigt tevetittande och datoranvändning. Den tid som blir över använder man i stället för att ge tid till människor och till Gud.
Fastans välsignelser omtalas bl.a. i Tobits bok:
"Det finns mer gott i bön och fasta och i den rättfärdiges välgörenhet än i den orättfärdiges rikedom. Det är bättre att ge allmosor än att samla skatter av guld," (Tobit 12:8)
Eftersom fastan närmar sig är det hög tid att göra en fasteplanering. Du bör alltså bestämma vad du skall avstå från under fastan och vad du skall satsa på i stället.
Att äta en fastlagsbulle - en semla - på fettisdagen är en symbol för att fastan inleds. I det sekulariserade Sverige finns det somliga som tror att man skall äta semlor just under fastan. Vi behöver mer än någonsin tillsammans återerövra fastan, eftersom dess välsignelser är många.
Gud välsigne dig!
Fasta i kristen bemärkelse har aldrig inneburit att man helt och hållet avstår från mat och dryck. i stället innebär det att man drar ned på mat och dryck och väljer en enklare livsstil genom att t.ex. också avstå från onödiga inköp och kanske dra ned på onödigt tevetittande och datoranvändning. Den tid som blir över använder man i stället för att ge tid till människor och till Gud.
Fastans välsignelser omtalas bl.a. i Tobits bok:
"Det finns mer gott i bön och fasta och i den rättfärdiges välgörenhet än i den orättfärdiges rikedom. Det är bättre att ge allmosor än att samla skatter av guld," (Tobit 12:8)
Eftersom fastan närmar sig är det hög tid att göra en fasteplanering. Du bör alltså bestämma vad du skall avstå från under fastan och vad du skall satsa på i stället.
Att äta en fastlagsbulle - en semla - på fettisdagen är en symbol för att fastan inleds. I det sekulariserade Sverige finns det somliga som tror att man skall äta semlor just under fastan. Vi behöver mer än någonsin tillsammans återerövra fastan, eftersom dess välsignelser är många.
Gud välsigne dig!
söndag 6 mars 2011
Andreaskorset och de människor som inte märks särskilt mycket
Andreaskorset för våra tankar till aposteln Andreas som enligt traditionen skall ha dött martyrdöden på ett kryssformat kors i staden Patras.
Enligt evangelierna verkar Andreas vara en av de apostlar som har stått Jesus närmast. Ändå finns det bara ett direkt citat av något som Andreas skulle ha sagt. För det mesta verkar det som om han stod i skuggan av sin betydligt mer pratsamme bror Petrus:
"När det blev dag samlade han sina lärjungar, och bland dem valde han ut tolv, som han kallade apostlar: Simon, som han också gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon, som kallades seloten, 16Jakobs son Judas och Judas Iskariot, han som blev förrädare." (Lukasevangeliet 6:13-16).
Andreas och andreaskorset får påminna oss om alla människor som gör en god insats i samhället och kyrkan, men som inte märks så mycket. Vilka sådana finns i din omgivning.
Gud välsigne dig!
lördag 5 mars 2011
Ringkorset vittnar om Guds stora makt
Ringkorset är från början inte någon särskild kristen symbol. Den kallas ibland hjulkors eller solkors och förekommer bland annat på många hällristningar i Skandinavien. Liksom så många andra symboler har den upptagits av den kristna kyrkan. Ringkorset är särskilt vanligt i gotländska kyrkor.
I kyrkan har ringkorset ofta tolkats som ett kors med en jordglob i bakgrunden och kan därför leda våra tankar till bibelversen:
"Jorden är Herrens med allt den rymmer,
världen och alla som bor i den."
(Psaltaren 24:1)
En annan tolkning är att ringen är solen:
"Din är dagen och din är natten,
du satte månen och solen i deras banor."
(Psaltaren 74:16)
fredag 4 mars 2011
Kärlek i flera olika plan
"Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta,
som ett sigill vid din arm.
Stark som döden är kärleken,
lidelsen obeveklig som graven.
Dess pilar är flammande eld, en ljungande låga.
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
floder kan inte svepa bort den.
Om en man gav allt han ägde för kärleken,
vem skulle ringakta honom?"
(Höga visan 8:6-7)
Höga visan är den bok i Bibeln som mest tydligt handlar om kärleken mellan man och kvinna. Det är inte konstigt att kärleken har en egen bok i bibeln, eftersom behovet att få ge och ta emot kärlek är en av de starkaste drifterna i en människas liv.
Höga visan kan tolkas i flera skikt. I grund och botten är den en underbar kärleksdikt om kärleken mellan man och kvinna. Ibland har man sagt att den handlar om kärleken mellan Kristus och kyrkan. Alla bibeltexer kan tolkas i flera plan. Så även denna.
Kärlek handlar om att både ge och ta. Kärlek måste både kunna tas emot och ges ut. Då får kärleken växa. Kärlek handlar också om uthållighet. På Fastlagssöndagen när ovanstående text ur Höga visan läses är temat "kärlekens väg". Kärleken är just en väg. Kärlek handlar både om uthållighet och trofasthet. Det gäller både i kärleken mellan man och kvinna, och i kärleken mellan Kristus och kyrkan.
Läsa gärna Höga visan två gånger, först som en dikt om kärleken mellan man och kvinna, sedan som en dikt om kärleken mellan Kristus och kyrkan.
Läs också gärna dagens krönika i Dagen där Liselotte J Andersson skriver om hur där är när ordet DU blir viktigare än ordet JAG.
Gud välsigne dig!
som ett sigill vid din arm.
Stark som döden är kärleken,
lidelsen obeveklig som graven.
Dess pilar är flammande eld, en ljungande låga.
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
floder kan inte svepa bort den.
Om en man gav allt han ägde för kärleken,
vem skulle ringakta honom?"
(Höga visan 8:6-7)
Höga visan är den bok i Bibeln som mest tydligt handlar om kärleken mellan man och kvinna. Det är inte konstigt att kärleken har en egen bok i bibeln, eftersom behovet att få ge och ta emot kärlek är en av de starkaste drifterna i en människas liv.
Höga visan kan tolkas i flera skikt. I grund och botten är den en underbar kärleksdikt om kärleken mellan man och kvinna. Ibland har man sagt att den handlar om kärleken mellan Kristus och kyrkan. Alla bibeltexer kan tolkas i flera plan. Så även denna.
Kärlek handlar om att både ge och ta. Kärlek måste både kunna tas emot och ges ut. Då får kärleken växa. Kärlek handlar också om uthållighet. På Fastlagssöndagen när ovanstående text ur Höga visan läses är temat "kärlekens väg". Kärleken är just en väg. Kärlek handlar både om uthållighet och trofasthet. Det gäller både i kärleken mellan man och kvinna, och i kärleken mellan Kristus och kyrkan.
Läsa gärna Höga visan två gånger, först som en dikt om kärleken mellan man och kvinna, sedan som en dikt om kärleken mellan Kristus och kyrkan.
Läs också gärna dagens krönika i Dagen där Liselotte J Andersson skriver om hur där är när ordet DU blir viktigare än ordet JAG.
Gud välsigne dig!
torsdag 3 mars 2011
Att ropa till Gud
Ibland frågar vi oss hur mycket Gud hjälper den som har svåra bördor i sitt liv. Är det så att Gud verkligen ingriper, eller får vi fortsätta att gå vidare och själv bära våra bördor, men får hjälpen att se våra liv i ett nytt perspektiv. I Psaltaren 145 finns båda synsätten med, bara några verser ifrån varandra.
"Herren stöder dem som vacklar,
han rätar krökta ryggar. (---)
Herren är nära alla som ropar,
alla som av hjärtat ropar till honom."
(Psaltaren 145:14, 18)
Det går nog inte att få ett svar på frågan. I själva verket hjälper Gud på olika sätt vid olika tillfällen. En den människor har erfarenheten att de har bett Gud om hjälp och att situationen har förändrats så radikalt att det inte finns någon annan förklaring än att Gud verkligen har ingripit. Andra har bett Gud att ingripa, och har inte sett något tecken på att bönesvar, åtminstone inte på kort sikt. På längre sikt har de ändå i många fall kunnat se sina liv i ett nytt perspektiv.
En sak är dock säker. Författaren till Psaltaren 145 uppmanar oss att ropa till Gud. Kung David som hålls för att vara psalmens författare levde ett brokigt liv som pendlade mellan lycka och olycka. Han hade erfarenhet av att Gud lyssnade, om Gud än ibland svarar på våra böner på olika sätt. Därför: Ropa till Gud från hjärtat!
Gud välsigne dig!
"Herren stöder dem som vacklar,
han rätar krökta ryggar. (---)
Herren är nära alla som ropar,
alla som av hjärtat ropar till honom."
(Psaltaren 145:14, 18)
Det går nog inte att få ett svar på frågan. I själva verket hjälper Gud på olika sätt vid olika tillfällen. En den människor har erfarenheten att de har bett Gud om hjälp och att situationen har förändrats så radikalt att det inte finns någon annan förklaring än att Gud verkligen har ingripit. Andra har bett Gud att ingripa, och har inte sett något tecken på att bönesvar, åtminstone inte på kort sikt. På längre sikt har de ändå i många fall kunnat se sina liv i ett nytt perspektiv.
En sak är dock säker. Författaren till Psaltaren 145 uppmanar oss att ropa till Gud. Kung David som hålls för att vara psalmens författare levde ett brokigt liv som pendlade mellan lycka och olycka. Han hade erfarenhet av att Gud lyssnade, om Gud än ibland svarar på våra böner på olika sätt. Därför: Ropa till Gud från hjärtat!
Gud välsigne dig!
onsdag 2 mars 2011
Naturen - hotad kraftkälla
Vi tror på "Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare." Naturen som alltså är Guds skapelse har en viktig roll i kristen tro. Så länge de flesta människorna bodde på landsbygden och livnärde sig på jordbruk var naturen en så självklar del av människornas vardag. Man behövde inte bestämma sig att tillbringa en viss tid utomhus. Det var helt enkelt självklart att man gjorde det. I vår tid är det annorlunda. En stor del av mänskligheten, åtminstone i Sverige, tillbringar den största delen av sin tid inomhus. När man ägnar tid åt en långpromenad eller skidtur är det sällan man ångrar sig efteråt, om man än var trött innan. På Facebook kan man också märka att människor blir uppriktigt glada över soluppgångar och norrsken som de har sett genom sitt fönster. Naturen är en kraftkälla. Guds skapelse.
Som kristna tror vi att Gud är treenig: Fader, Son och Ande; Skapare, Frälsare och Livgivare. Man behöver alltså inte välja mellan naturen, Jesus och kyrkan. Gud visar sig på alla sätt. Vi vår glädjas över alla uppenbarelseformer. I nicenska trosbekännelsen bekänner vi att vi tror på den helige Ande: "som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras".
När vi ärar Fadern som Skapare ingår alltid som en beståndsdel att vi tar ansvar för skapelsen. "Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den." (Första Mosebok 2:15)
Att vi som kristna engagerar oss i miljöfrågor är alltså en del av vårt kristna ansvar. Vi får ta emot så mycket som Gud ger oss genom sin skapelse. Här finns en chans för oss att ge något tillbaks.
Dagens nyheter publicerar i dag en ledare under rubriken "Guld i gröna skogar". Den handlar om att avskogningen i världen måste stoppas. Om inte kommer vi att förlora sällsynt arter, stora andliga värden och dessutom kommer människor att förlora livsuppehållet med politiskt tumult som följd.
Vilken chans har då vi att påverka detta? Vi kan engagera oss politiskt. Vi kan agera som konsumenter. Kyrkan kan fortsätta sitt miljöengagemang. Möjligheterna är många.
Gud välsigne dig!
Som kristna tror vi att Gud är treenig: Fader, Son och Ande; Skapare, Frälsare och Livgivare. Man behöver alltså inte välja mellan naturen, Jesus och kyrkan. Gud visar sig på alla sätt. Vi vår glädjas över alla uppenbarelseformer. I nicenska trosbekännelsen bekänner vi att vi tror på den helige Ande: "som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras".
När vi ärar Fadern som Skapare ingår alltid som en beståndsdel att vi tar ansvar för skapelsen. "Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den." (Första Mosebok 2:15)
Att vi som kristna engagerar oss i miljöfrågor är alltså en del av vårt kristna ansvar. Vi får ta emot så mycket som Gud ger oss genom sin skapelse. Här finns en chans för oss att ge något tillbaks.
Dagens nyheter publicerar i dag en ledare under rubriken "Guld i gröna skogar". Den handlar om att avskogningen i världen måste stoppas. Om inte kommer vi att förlora sällsynt arter, stora andliga värden och dessutom kommer människor att förlora livsuppehållet med politiskt tumult som följd.
Vilken chans har då vi att påverka detta? Vi kan engagera oss politiskt. Vi kan agera som konsumenter. Kyrkan kan fortsätta sitt miljöengagemang. Möjligheterna är många.
Gud välsigne dig!
tisdag 1 mars 2011
Mission när kulturer möts
Många känner till Jesu dop- och missionsbefallning:
"Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut." (Matteusevangeliet 28:18-20).
När vi läser den som dopbefallning handlar den om ett uppdrag till oss att föra vidare den kristna tron genom att se till att nya generationer blir döpta och får undervisning om tron. Att som vuxen se till att barn (egna och andras) får lära känna kristen tro är en av de viktigaste uppgifter en människa kan ha.
Dopbefallningen är också en missionsbefallning. Då handlar den om att gå ut till andra länder och hjälpa människor att bli kristna. Vanligtvis tänker vi oss att det är vi som har uppdraget att gå ut till andra. Det är en spännande tanke att det nu och i framtiden är vi som blir mottagarland för mission. Dagen skriver att 8,5 miljoner fillipinska gästarbetare ute i världen fungerar som missionärer runt om i världen. I många muslimska länder står de för en stor kristen närvaro. Även i Sverige står invandrare för en stor och viktig kristen närvaro.
Finns det någon invandrarkyrka på din ort? Besök den. Ett besök i t.ex. en katolsk eller ortodox gudstjänst ger ofta nya spännande infallsvinklar i den kristna tron. Samma sak är det om man besöker en frikyrklig eller svenskkyrklig gudstjänst med stort invandrarinslag.
Olika folk och olika människor uttrycker den kristna tron på olika sätt. Ljuständningen på gravar var okänd i Sverige fram till 1950-talet när den infördes av katolska invandrare. Etiopisk-ortodoxa kan ibland i en vanlig svenskkyrklig gudstjänst uttrycka sin tro genom att lägga sig med pannan mot golvet. Korstecken och sånger från andra kultuer berikar vårt gudstjänstliv och kan vara till hjälp för många svenskar att uttrycka sin tro´. Många svenskar kan känna sig blyga och osäkra för sådana här uttryck, samtidigt som man innerst inne längtar efter att uttrycka tron på ett konkret sätt. Det kanske var därför ljuständningen har kommit så starkt i våra kyrkor.
Men det är inte bara i sättet att uttrycka tron som vi har mycket att hämta från andra kyrkor och kulturer. Även i samtalet om trons innehåll är det en rikedom när olika kulturer möts. Där vår också vi som svenska kristna lämna våra bidrag.
Gud välsigne din dag.
"Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut." (Matteusevangeliet 28:18-20).
När vi läser den som dopbefallning handlar den om ett uppdrag till oss att föra vidare den kristna tron genom att se till att nya generationer blir döpta och får undervisning om tron. Att som vuxen se till att barn (egna och andras) får lära känna kristen tro är en av de viktigaste uppgifter en människa kan ha.
Dopbefallningen är också en missionsbefallning. Då handlar den om att gå ut till andra länder och hjälpa människor att bli kristna. Vanligtvis tänker vi oss att det är vi som har uppdraget att gå ut till andra. Det är en spännande tanke att det nu och i framtiden är vi som blir mottagarland för mission. Dagen skriver att 8,5 miljoner fillipinska gästarbetare ute i världen fungerar som missionärer runt om i världen. I många muslimska länder står de för en stor kristen närvaro. Även i Sverige står invandrare för en stor och viktig kristen närvaro.
Finns det någon invandrarkyrka på din ort? Besök den. Ett besök i t.ex. en katolsk eller ortodox gudstjänst ger ofta nya spännande infallsvinklar i den kristna tron. Samma sak är det om man besöker en frikyrklig eller svenskkyrklig gudstjänst med stort invandrarinslag.
Olika folk och olika människor uttrycker den kristna tron på olika sätt. Ljuständningen på gravar var okänd i Sverige fram till 1950-talet när den infördes av katolska invandrare. Etiopisk-ortodoxa kan ibland i en vanlig svenskkyrklig gudstjänst uttrycka sin tro genom att lägga sig med pannan mot golvet. Korstecken och sånger från andra kultuer berikar vårt gudstjänstliv och kan vara till hjälp för många svenskar att uttrycka sin tro´. Många svenskar kan känna sig blyga och osäkra för sådana här uttryck, samtidigt som man innerst inne längtar efter att uttrycka tron på ett konkret sätt. Det kanske var därför ljuständningen har kommit så starkt i våra kyrkor.
Men det är inte bara i sättet att uttrycka tron som vi har mycket att hämta från andra kyrkor och kulturer. Även i samtalet om trons innehåll är det en rikedom när olika kulturer möts. Där vår också vi som svenska kristna lämna våra bidrag.
Gud välsigne din dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
