Guds godhet flödar över och tvingar oss att välja

Det vi kallar ”tio Guds bud”, det kallas iinom judendomen ”de tio orden”, och som det första ordet räknar de inte budet ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig”, utan meningen ”Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret.” Ibland lägger man in den raden även när vi kristna läser tio Guds bud. Det som är viktigt med den är att den påminner oss om att evangeliet kommer före lagen. Först älskar Gud oss människor; därför ger han oss lagen. Det är inte så att han först ger oss lagen, och sedan märker att vi inte klarar att hålla den och därför blir kärleksfull och vill förlåta oss.

Samma sak är det i Första Moseboken, andra kapitlet. Där säger Gud: ”Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap på gott och ont.” Först ger Gud en gåva. Vi får äta av alla träden. Sedan kommer råden om hur vi skall handskas med vår frihet. Råd skriver jag. Var det inte så att Gud förbjöd Adam och Eva att äta av kunskapens träd? Ja, men samtidigt är vi människor fria. Gud hindrar oss inte från att göra det som skadar oss själva eller andra.

Gud ger oss oerhört rika gåvor i sin skapelse. ”Han fyller min bägare till brädden” eller ”Han låter min bägare flöda över,” står det i Psaltaren 23. Det betyder att Gud ger oss för mycket. Vi kan inte ta emot allt. Vi måste lära oss att försaka. Ordet ”försaka” betyder att avstå. Det är ett gammalmodigt ord, men viktigt.

Ett slags försakelse är sådan försakelse som vi tvingas till. En sjukdom som man själv eller en anhörig har kan medför att vi inte kan göra allt vi skulle vilja göra. När man har blivit förälder är det mycket i livet som förändras. Man kan inte gå på bio eller resa som förr. Det är en försakelse, men också en välsignelse.

En annan slags försakelse är den försakelse som vi själva väljer att göra. Vi vet vad som är skadligt och väljer därför bort det. Man bör också ha ett säkerhetsavstånd till det som är skadligt… ” Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd…” Sedan tog hon av den och åt. Kampen förloras oftast ibland redan i det första skedet… när vi ser frukten. Om vi låter vårt begär växa till alltför mycket är slaget förlorat. Det gäller att motarbeta begäret redan innan det har vuxit sig för starkt. Det är kanske därför kampen mot begären får både nionde och tionde budorden, trots att det inte handlar om fullbordade handlingar utan bara om tankar.

Viktigast av allt när vi kämpar mot begären som kan leda oss till att föröda våra liv är att vi lär oss att uppskatta det som vi redan har. Adam och Eva fick ta av alla träden i trädgården, utom av ett. Låt oss glädjas över det som vi redan har.

Varje människa brukar ha ett eller ett par områden i livet där man får kämpa mot något som håller på att skada ens liv. Det är viktigt att börja pröva sig själv och försöka ringa in det området.

Att tänka så här innebär en prövning. Eva Cronsioe skriver mer om det temat i Dagen. Ingenting kan dock vinnas utan kamp och prövning.

Gud välsigne dig i din kamp!