Nödvändigt att göra någon ledsen

"Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte. Först ångrade jag det kanske, jag inser ju att brevet bedrövade er, åtminstone för en tid. Men nu gläder jag mig, inte över att ni blev bedrövade utan över att sorgen ledde till omvändelse." (Andra Korinthierbrevet 7:8-9).

Ibland måste man göra någon ledsen för att inte göra henne riktigt illa. Om man går och håller inne med något som måste sägas kan det bli så att skadan blir värre av att man dröjer för länge med att säga det som måste sägas.
Samtidigt måste man vara medveten om att man inte måste säga allt som är sant. Om man från början vet att det är lönlöst att ta upp en känslig fråga, eftersom det ändå inte skulle leda någon vart, kan man lika gärna hålla tyst. Ibland är det bättre att man lär sig leva med att det finns olika åsikter och olika livsstilar, än att man försöker få alla att tänka och handla lika.
Hur reagerar du när andra kritiserar dig? Skyller du ifrån dig, eller tar du till dig kritiken? Lyssnar du lika villigt, som du vill att andra lyssnar på dig? Tar du chansen att vända om och ändra dig?
Den enda person man kan ändra på är ju en själv.