Att uttrycka sin livsglädje och tro i tider av nöd

I den kommande söndagens evangelium (Markusevangeliet 14:3-9) läser vi om två personer som säkert gick omkring och bar på stor nöd inom sig: Simon den spetälske och kvinnan som smorde Jesu fötter. Han led nöd på grund av svår sjukdom. Hon var troligen en socialt utstött person som inte kunde uppföra sig väl och som även den dagen gjorde bort sig med sitt plumpa sätt att hylla Jesus.
När vi ser på våra liv kan de flesta av oss säkert hitta avgrunder av nöd inom vissa områden. Så var det också för Simon den spetälske och kvinnan med flaskan. De hade säkert områden i sina liv där det fanns avgrunder av nöd. Men dessa hindrade inte dem att finna glädje i nuet. Jag känner inte någon familj som är helt fri från lidande. Svåra saker finns i alla familjer. Det som gör saken mer komplicerad är att vi ofta får gå omkring och bära på det svåra samtidigt som livet går vidare och många glädjeämnen finns där vid sidan av nöden.

Det svåra finns där. Starkare ibland och svagare ibland. Mitt i det är Simon den spetälske och kvinnan med flaskan våra förebilder. Inget får hindra oss från att se det goda i våra liv. Inget kan hindra oss från att vara Guds barn. Hur skall vi då uttrycka det?
Antingen gör vi som Simon den spetälske som bjöd Jesus på middag. Vi gläds på ett gammalt och invant sätt. Gläds i måltidsgemenskapen. Sjunger de psalmer vi alltid har sjungit. Går på en helt vanlig gudstjänst.
Eller också gör vi som kvinnan med flaskan. Hittar på något helt nytt.


Att vi bestämmer vad vi har orsak att tacka för är grunden i ett lyckligt liv. Tacksamheten är dubbelriktad. Vi blir själva glada över att vara tacksamma och Gud gläds över att vi är tacksamma.

Jesus gläds åt kvinnans plumpa hyllning: ”Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde.”

Gud gläds över de goda gärningar vi gör inför honom. Han gläds över vår lovsång. Han gläds över vår bön och vår gudstjänst. Vi gör inte bort oss inför Gud även om vi sjunger nog så falskt. Att uttrycka vår tacksamhet inför Gud är inte oviktigt.

I den kristna kyrkan talar vi ibland om den helige Andes sju gåvor: ”Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.” Den helige Ande har vi redan fått del av när vi döptes. En nyckel till att få ta del av Andens sju gåvor är just tacksamheten.

Uttryck din livsglädje och tro på det sätt som passar dig.

I Dagen skriver Joel Halldorff om hur det är när tron får vila i formerna.

Gud välsigne dig!