fredag 25 mars 2011

Stolthet, högmod och självförtroende

Maria sade:
"Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt..." (Lukasevangeliet 1:48-49).

Det är skillnad på stolthet och stolthet.
Stolthet kan vara outhärdlig för omgivningen. Högmod, en av de sju lasterna, som gör oss självupptagna, och lurar oss att vi kan leva utan att vara beroende av skapelsen och vår omgivning.

Ett annat slags stolthet - som har mer med självförtroende att göra - handlar om att vi är stolta för att vi är beroende av andra människor och fungerar tillsammans med dem. Vi bejakar att vi är en del av ett större sammanhang, att vi är beroende av andra men också att vi har något att tillföra helheten. Jag har en unik uppgift. Du har också en unik uppgift, men en annan.

Efter jordbävningskatastrofen i Armenien 1989 tog Sovjetunionen för första gången emot katastrofhjälp av andra länder. Sovjetledaren Michail Gorbatjov förklarade förädningen så här: Det sovjetiska folket har alltid varit ett stolt folk, men av olika orsaker. Förut var vi stolta för att vi trodde att vi klarade av allt själva. i framtiden skall vi vara stolta för att vi har många vänner.

Maria brister ut i sin lovsång efter det att hon har träffat sin äldre släkting Elisabet. En gammal och en ung kvinna som bekräftar varandra. Många gånger är det så att vi kan hjälpa varandra att känna rätt slags stolthet. Marias tar emot Guds erbjudande att vara hans medarbetare och lägger sin förmåga i Guds händer. På så sätt blir hon till välsignelse för många.

I Dagens krönika skriver Josefine Fållsten om samma text, men ur en annan infallsvinkel.

Gud välsigne dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar