Gud i naturen

I vissa perioder i livet dignar vi människor under problem och det känns som om det inte finns någon hjälp att få.
Allt sådant här och mycket annat leder till stress. Stress uppkommer i utmaningar när individen är med om utmaningar som innefattar krav som individen anser överskrider ens egen kapacitet. Detta orsakar mental oro med tankar på misslyckande och larmsignaler som man reagerar på genom att fly, attackera eller bli passiv.
Både negativa händelser som förlust av anhörig, ekonomiska problem, problem med nära anhörig, sjukdom, att bli utnyttjad eller förbisedd, arbetslöshet och bråk” och positiva händelser som att ”befordras, gifta sig, få barn, eller påbörja en utbildning” kan orsaka stress för somliga personer.
En som var stressad var profeten Elia. Elia var i en stituation där han var akut stressad eftersom kung Achavs gemål drottning Isebel förföljde profeterna. Elia var rädd och flydde för sitt liv. Han hade gjort sitt yttersta för Herren, och han hade faktistkt fått se flera under. Däremot hade de flesta andra övegett Guds förbund och många profeter hade blivit dödade. ”Jag är ensam kvar,” suckade han.

När Herrens ord kommer till Elia så är det faktiskt en fråga: ”Varför är du här, Elia?”
Vi tänker oss oftast att Guds ord är en uppmaning att göra något, eller ett tröstens ord, ett evangelium, men här är det en fråga. Samma sak är det för oss. Guds ord – det levande ordet – kan ibland innebära att Gud ger oss tid och möjlighet att svara på en fråga och själva komma på svaret på något som har gått och gnagt inne i oss. Gud frågade ”Varför är du här, Elia?”
Elia svarade inte på frågan. Men jag tänker göra det. Elia var på berget för att söka Gud.

Gud svarade när Elia sökte honom. Gud säger till Elia "ta vägen till Damaskus öken" Elia skall fortsätta att vara i öde trakter för att bli helad. Naturen är skapad av Gud och naturen är därför helande för oss. Den är ett bra ställe för att söka Gud. ”Han för mig till vatten där jag finner ro.” (I dag 5 juni är det för övrigt världsmiljödagen.)
Vid ett tillfälle sade Jesus till sina lärjungar: "Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite." (Mark 6:31)

Det är en stående order till oss, att vi ibland skall ta det lugnt. Elia behövde vara stilla, Jesus behövde vara stilla. Jag och du behöver det. Vi kan inte lösa all världens problem hur mycket vi än anstränger oss.

I dagens evangelium utlovar Jesus sanningens ande till oss: När han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen. Kanske det är så enkelt att vi måste se till att vi är mottagliga för sanningens ande för att ha någon chans att ta emot honom. Men sanningens ande uppmanar oss inte till passivitet. Det är modernt att säga: "Jag finner Gud i naturen. Jag behöver ingen kyrka." Till den som säger så kan vi säga. Du har börjat förstå Gud, men det finns mer...

Men Gud sände inte Elia bara till öknen. Gud sade också till Elia "gå in i staden". Elia blev sänd som missionär. Kristen tro handlar om något mer, om att vi är insatta i ett större sammanhang. Att vi finns med i en kristnen församling. Att liksom Jesu lärjungar och det kvinnor som följde honom, hålla ihop i ständig bön. Kristen tro handlar om en gemenskap.

Han fick också en tredje uppmaning: "Elisha, Shafats son, från Avel Mechola skall du smörja till profet efter dig." En prioriterat viktig uppgift för alla kristna är att föra vidare den kristna tron och traditionen till det kommande släktet. När Elia smorde Elisha till profet, handlade det om att överlämna ett förtroende. ”Jag är ensam kvar,” hade Elia suckat litet tidigare. När Elia smorde Elisha till profet kunde han inte längre tänka "Jag är ensam kvar".
Elia hade mycket kvar att ge trots att kan skulle utse sin efterträdare.

När man dignar under problem. Då är det dags att komma ihåg vad Gud sade till profeten Elia: Gå till öknen, till staden och smörj en efterträdare. Alltså ta det lugnt, men på sikt skall du ta tag i saken, och ta hjälp av andra.

Gud välsigne dig!

Naturen - hotad kraftkälla

Vi tror på "Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare." Naturen som alltså är Guds skapelse har en viktig roll i kristen tro. Så länge de flesta människorna bodde på landsbygden och livnärde sig på jordbruk var naturen en så självklar del av människornas vardag. Man behövde inte bestämma sig att tillbringa en viss tid utomhus. Det var helt enkelt självklart att man gjorde det. I vår tid är det annorlunda. En stor del av mänskligheten, åtminstone i Sverige, tillbringar den största delen av sin tid inomhus. När man ägnar tid åt en långpromenad eller skidtur är det sällan man ångrar sig efteråt, om man än var trött innan. På Facebook kan man också märka att människor blir uppriktigt glada över soluppgångar och norrsken som de har sett genom sitt fönster. Naturen är en kraftkälla. Guds skapelse.
Som kristna tror vi att Gud är treenig: Fader, Son och Ande; Skapare, Frälsare och Livgivare. Man behöver alltså inte välja mellan naturen, Jesus och kyrkan. Gud visar sig på alla sätt. Vi vår glädjas över alla uppenbarelseformer. I nicenska trosbekännelsen bekänner vi att vi tror på den helige Ande: "som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras".

När vi ärar Fadern som Skapare ingår alltid som en beståndsdel att vi tar ansvar för skapelsen. "Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den." (Första Mosebok 2:15)
Att vi som kristna engagerar oss i miljöfrågor är alltså en del av vårt kristna ansvar. Vi får ta emot så mycket som Gud ger oss genom sin skapelse. Här finns en chans för oss att ge något tillbaks.
Dagens nyheter publicerar i dag en ledare under rubriken "Guld i gröna skogar". Den handlar om att avskogningen i världen måste stoppas. Om inte kommer vi att förlora sällsynt arter, stora andliga värden och dessutom kommer människor att förlora livsuppehållet med politiskt tumult som följd.
Vilken chans har då vi att påverka detta? Vi kan engagera oss politiskt. Vi kan agera som konsumenter. Kyrkan kan fortsätta sitt miljöengagemang. Möjligheterna är många.
Gud välsigne dig!

Höstens gula blad och Jesu kors

Vem kan låta bli att fascineras över höstens gula blad? Jag behöer bara se ut från mitt fönster för att se alla nyanser jag kan tänka mig på höstens blad. Om bibeln hade skrivits i Sverige hade nog dess författare prisat Guds makt som avspeglar sig i höstlövens skönhet. Men Gud valde Kaanans land som plats där bibelns berättelser skulle utspelas. Inga höstlöv skildras i Psaltaren, däremot skildras hur Guds makt visar sig när åskan går fram: "Herrens röst skrämmer hindarna att kalva,
lämnar träden nakna." (29:9)
I alla tider och bland alla folk har människor fascinerats över hur Guds makt visar sig i fjällens väldighet, i havets väldiga yta, i stormens kraft, i djur och i växter. Att ta en promenad i naturen verkar helande för både kropp och själ.

Naturen är en viktig del av den kristna tron: "Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare." Martin Luther lär ha använt uttrycket "ärans teologi" om våra känslor inför den upphöjde Skaparen.

Men vi får aldrig tro att "ärans teologi" är det enda vi behöver. Vi behöver också "korsets teologi": "Så älskade Gud världen, att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha ett evigt liv." (Johannesevangeliet 3:16).
Naturupplevelser kan verka helande, men det är först när vi tänker på att Gud lät sin son födas till världen, leva med oss människor, dö på korset och uppstå, som vi verkligen börjar ana hur stor Gud är.