Att få och behålla vänner

Vänner är viktiga i de flesta människors liv. De är viktiga för dem som har vänner och de som saknar vänner brukar i många fall längta efter vänner. "...en verklig vän är mer tillgiven än en bror." (Orsdpråksboken 18:24) Hur skall man då bära sig åt för att få vänner?
En god regel är att man inte kan kräva för mycket av vänner. Det går inte att hitta några ofelbara människor. "...kärleken gör att många synder blir förlåtna." (Första Petrusbrevet 4:8). Det kan också vara så att det är mest givande att ha en vän som inte är alltför lik dig själv. Just olikheten kan gör att man får ut mer av varandra. Dessutom kan det vara så att de människor som du spontant skulle vilja ha till vänner redan är upptagna för att de har gott om vänner och bekanta. Därför kanske det är troligare att någon som du kanske inte först tror är den som skulle kunna bli en vän är den som till slut blir det. Kanske det t.ex. är någon som inte är i samma ålder som du som kan bli en vän.

Ett annat tips om man vill få vänner är att man själv skall ta initiativet och inte vänta på att vänner dyker upp. Att man helt enkelt pratar och är trevlig är en bra början. Man kan också börja med att själv vara en vän, att tillämpa den gyllene regeln: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem." (Mattevangeliet 7:12) Men det får inte gå för långt: "Besök inte din vän för ofta, får han för mycket av dig tål han dig inte." (Ordspråksboken 25:17)
Man kan också tänka efter om man möjligen har mött någon annan som har visat tecken på att han eller hon skulle vilja ha mer kontakt. Kanske man har missat en möjlighet att lära känna någon.

Fler praktiska råd för hur man får och behåller vänner kan man bland annat hitta i Ordspråksboken. Där finns en hel del nyttig läsning.

Gud välsigne dig!

Liknelsen om festen - lektion i vänskap (Andra söndagen efter trefaldighet)

Hur får man vänner? Det är en av de viktigaste frågorna i livet. Det verkar som om en del människor har lätt att få vänner och andra har svårt.
En av Jesu liknelser handlar faktiskt om konsten att få vänner. Vi är vana att tolka liknelsen om festen (Lukasevangeliet 14:15-25) som att den handlar om Gud som kallar människor till sitt rike - kallar dem att bli kristna - och det är helt riktigt. Liknelsen handlar om det, men en liknelse kan för det mesta tolkas i flera olika plan. Liknelsen om festen handlar både om Gud som kallar människor och om en man som gärna vill ha vänner. När han bjuder in några visar det sig att de är för upptagna. Han fortsätter då med att bjuda in andra till dess hans hus är fullt och konstaterar till slut: "Jag säger er att ingen av alla dem som först blev bjudna skall få vara med på min fest."
Liknelsen kan lära oss något viktigt om vänskap. Man blir inte alltid vän med dem som man först tror att man skall bli vän med. Då är det bara att fortsätta söka. Det kan helt enkelt vara att de man först ville lära känna är så upptagna att de inte har tid att lära känna just mig. De menar inget illa med det, men de har nog med vänner. Då kan det bli så att de som man från början absolut inte trodde att man skulle bli vän med, blir de riktiga vännerna. Mannen i berättelsen hade absolut inte tänkt sig att det var "alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta" som skulle bli hans vänner, men så blev det och inte nog med det. När han väl hade bjudit in dem fanns det plats för andra också. Berättelsen vill lära oss: fortsätt sök så finner du vänner.

Liknelsen om festen är alltså en bra lektion i vänskap. En annan gång kan vi läsa den för att lära oss om hur Gud kallar människor till sitt rike, för den handlar också om det.