Högmod går före fall

"Övermod följs av nederlag,
högmod går före fall."
(Ordspråksboken 16:18)

Högmod innebär en alltförstor självuppskattning. Det innebär att man har för höga tankar om sig själv och inte har förmågan att se både sina starka och svaga sidor. Högmod är en av de sju dödssynderna och räknas ibland som den allvarligaste eftersom den berövar människan förmågan att se klart och tydligt på sig själv och sin omgivning.
Högmod kan ibland vara förknippat med den personlighetsstörning som kallas narcissism och som innebär att man tror att man själv är överlägsen andra och kanske bara kan förstås av andra som är lika bra och möter kritik med vrede.

Motsatsen till högmod är ödmjukhet. Ödmjukhet innebär inte att man skall förkrympa sig själv och mena att man själv är sämre än andra. Ödmjukhet handlar om balans. Man skall få älska både sig själv och andra och se starka och svaga sidor hos både sig själv och hos andra. Både det dubbla kärleksbudet och den gyllene regeln bejakar att man även får älska sig själv och vilja att andra skall göra gott mot en, samtidigt som man älskar andra och gör gott mot dem:

Det dubbla kärleksbudet
Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med
hela ditt förstånd. Du skall älska din nästa som dig själv.
(Matt 22:37, 39)
Gyllene regeln
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
(Matt 7:12)

Den som inte är högmodig faller inte så långt när han faller, som den som placerat sig själv på alltför hög pidestal.

Gud välsigne dig!

Den som hjälper andra hjälper samtidigt sig själv

"Du skall älska din nästa som dig själv." (Matteusevangeliet 22:39)

Jag har hört en representant för KRIS - Kriminellas revansch i samhället - hålla föredrag om sig själv, sitt liv och om KRIS och deras verksamhet. Ett viktigt inslag i verksamheten är att f.d. kriminella och missbrukare hjälper kriminella och missbrukar till hederlighet, drogfrihet, kamratskap och solidaritet. Han berättade också att man brukar säga att den som hjälper andra samtidigt hjälper sig själv.
Den som hjälper andra hjälper samtidigt sig själv. Det här kastar nytt ljus över andra delen av det dubbla kärleksbudet: "Du skall älska din nästa som dig själv." Tänk att det finns en sådant djup i en sådan enkel mening. Den betyder:
*Du skall älska din nästa, men för att du skall kunna göra det måste du också älska dig själv.
*Du skall älska din nästa, för i grund och botten är han/hon som du.
*Du skall älska din nästa, alltså de personer som finns i din omedelbara närhet, i stället för att satsa kraft på universella etiska principer på ett teoretiskt plan.
*Du skall älska din nästa, för då älskar du samtidigt dig själv.
De olika innebörderna av kärleksbudet har tidigare behandlats i själaspis. De tål att tänkas över.

Gud välsigne dig!

Erfarenhet av och kunskap om Gud

"Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd." (Matteusevangeliet 22:37)

Det måste finnas en balans mellan känsla och förstånd i en människas tro. Om man enbart lägger in sitt förstånd i tron blir tron en fråga om att säga ja eller nej till olika påståenden. Kristendomen blir torr kunskap som inte påverkar mitt liv. Den människa som bara lägger in förstånd i sin tro tror att frågan "Tror du på Gud?" är en fråga om man tror att Gud existerar eller inte.

Men frågan "Tror du på Gud?" handlar inte om det. Att tro på Gud är att ha tillit till honom, att umgås med Gud, att lägga fram sitt hjärtas bekymmer och sina glädjeämnen från honom och dessutom att vänta sig allt gott från Gud. Det är som när man umgås med en god vän. Man kan lägga fram det man tänker på och hämta inspiration, men det finns ändå alltid mer att hämta. Därför vill man gärna träffas fler gånger.

Men det finns också kunskap i tron, kunskap om vad som är rätt och fel, kunskap om hur Gud handlar med oss människor. Den kunskapen ligger nära erfarenheten. Den som har erfarit Guds närvaro får också kunskap om honom.

Gud välsigne dig!

Iota-chikorset, lagens bokstav och hjärtats lag

Iota-chi korset är ett monogram för Jesus Kristus. Det är alltså en symbol som består av de första boksäverna i namnen Jesus och Kristus på grekiska: I och X. Iota-Chi korset skall inte förväxlas med iotakors och Kristusmonogram som är andra symboler.

I iota-chikorset ingår bokstaven i som är den minsta bokstaven i det grekiska alfabetet. Jesus tar den bokstaven som exempel när han förklarar att det gamla testamentet, den judiska tron, fortfarande gäller:
"Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett." (Matteusevangeliet 5:18)

Jesus var jude. Därför var han mycket mån om att följa Guds lag så som den är uttryck i den judiska bibeln, det som vi kallar det gamla testamentet. När olika bud krockar med varandra blir man ibland tvungen att välja den minst dåliga av två möjligheter. Så var det också med Jesus. Därför kan det ibland tyckas som att han tonade ner vissa buds betydelse. Andra gånger valde Jesus att skärpa lagens bud, för att Guds vilja skall ske i våra liv. Författtaren Nicky Gumbel skriver i boken Utmaningen att Jesus tolkar lagen genom att vis att det "i centrum av varje lag finns en hjärtats lag, tankens och motivets lag". Det skulle då vara förklaringen till att Jesus ibland skärper och ibland mildrar lagens bokstav.

Det kan vara bra att ha det dubbla kärleksbudet i åtanke när man tolkar lagarna: "Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." (Lukasevangeliget 10:27). Men det räcker inte med att bara använda det dubbla kärleksbudet. Då skulle man kunna försvara otrohet och säga att det handlar om kärlek.

Martin Luther menar att "älska Gud" handlar om de tre första av tio Guds bud och att "älska sin nästa" handlar om buden fyra till tio. Om vi både har med lagens bokstav och hjärtats lag, då får vi balans i vår förståelse av Guds lag.

Gud välsigne dig!

Det levande och verksamma ordet

Allt hänger ihop. Det finns inte en särskild "andlig" sfär i livet. Gud har skapat hela världen. Han har skapat människan med både kroppsliga, själsliga och andliga funktioner. När Jesus Kristus undervisade var det inte bara om "andliga frågor". De flesta frågor han undervisade om handlar om hur vi människor skall få ett gott liv här på jorden. Att tro på Gud är en del i det goda livet, men bara en del. Jesus citerade Moseböckerna: "Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." (Lukasevangeliet 10:27)
Liknande tankegångar finns också Första Johannesbrevet: "Om någon säger: 'Jag älskar Gud' men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett." (4:20)

Att vara kristen handlar alltså inte i första hand om att ägna sig "åt det andliga". Det handlar om att förvalta sitt liv och hela världen som Gud har gett oss. Det är därför helt riktigt att vi kristna är engagagerade i politik och på det sättet i olika samhällsfrågor. Ärkebiskopen som skriver en debattartikel om vapenexport i Dagens nyheter och i Svenska dagbladet, gör därför helt rätt. Vi behöver fler företrädare för kristen tro som deltar i debatter. (Att sedan kristna ibland kan tycka olika i olika frågor är självklart.) (Se även Dagen).
I alla tider har det funnits människor som har velat tysta oss kristna och menat att vi skall syssla enbart med det andliga. Särskilt biskopar, präster och diakoner som har gett sig in i debatter har ibland blivit utsatta för kritik för att de över huvud taget har yttrat sig. Många kristna lekmän är däremot aktiva i politiken i så gott som alla partier. "Ty Guds ord är levande och verksamt." (Hebreerbrevet 4:12). Därför kommer kristna aldrig att tolerera att någon lägger munkavle på oss.

Kraft, kärlek och självbehärskning

"Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens." (Andra Timotheosbrevet 1:7)

Det här lilla bibelordet innehåller mycket livsvisdom. I min betraktelse i går tog jag upp frågan hur snett det kan gå om man lyfter upp "bara kärlek" som ett slags mantra som löser alla problem. Ändå kommer vi inte ifrån att vi måste använda ordet kärlek. Jesus använder det och därför måste det vara viktigt.
I dagens bibelord balanserar ordet kärlek mellan orden kraft och självbesinning. "Kraft" antyder att man ofta måste ta till kraft och agera kraftfullt. Enbart kärlek löser inte problem. "Självbesinning" handlar om att problemen och felen inte alltid ligger hos andra människor, utan ibland hos en själv. Därför måste man också rannsaka sig själv innan man kritiserar andra.
I Svenska dagbladet finns spalten Fråga psykologen. I dag ger Madelene Gauffin Rahme som vanligt ett klokt svar till en kvinna som undrar hur hon skall bemöta sina söners flickvänner som enligt kvinnan uppför sig illa i hennes hem.
Jag vet inte om psykologen har läst Andra Timotheosbrevet eller inte men kraft, kärlek och självbehärskning balanseras mycket väl i hennes svar.
De tre orden kraft, kärlek och självbehärskining kan vara bra ord för oss att ha med oss när vi någon gång råkar in i konflikter, för det gör alla människor.

Älska och frukta

När Martin Luther lägger ut tio Guds bud i lilla katekesen återkommer uttrycket "Vi skall frukta och älska Gud" t.ex. i utläggningen av första budet: "Vi skola frukta och älska Gud över allting och sätta all tro och lit till honom."Många människor i vår tid har svårt med uttrycket "gudsfruktan". Att Gud är kärlek är något man gärna talar om, men inte att vi både skall älska och frukta Gud.
I Femte mosebokens femte kapitel läser vi om hur folket först får ta emot budorden en andra gång. Folket verkar känna både skräck och glädje inför att Gud uppenbarar sig. De säger till Mose: "Gå du fram och lyssna till allt vad Herren, vår Gud, säger. Tala sedan om för oss allt vad Herren, vår Gud, har sagt till dig, så skall vi lyssna och lyda." (5:27)

Räcker det då inte med att känna kärlek till Gud och känna sig älskad. Måste man frukta Gud? Det beror på vad man menar med fruktan. I det här fallet betyder inte fruktan rädsla, utan djup respekt. Gud har en sådan auktoritet att vi känner djup respekt för honom. Det är det som kallas gudsfruktan. Samma djupa respekt kände människorna kring Jesus. Knappast någon var oberörd. Några blev upprättade, andra oroade, åter andra väckta. En del blev fientligt inställda till Jesus.

Torsten Åman tar i sin krönika i Dagen upp frågan om hur vi får reda på sanningen om Jesus. Jag menar att Jesus framstår som sann när vi känner hur han genomskådar oss och säger sanningar om oss. Det föder både kärlek och respekt. Därför älskar och fruktar vi Gud. Därför kan vi både respektera och älska Jesus.

Är du brobyggare eller murbyggare?

Är du en brobyggare eller en murbyggare? Det är en fråga som var och en borde ställa sig själv. I tidningen Dagen läser vi: "Det finns människor som hellre bygger broar än murar. I stadsdelen Rosengård i Malmö har sju unga kristna grundat en husförsamling." Men det finns också gott om murbyggare. Inte minst bland de kristna bloggarna finns det en hel del personer som hårt fördömer andra kristna.

I Jonas bok i bibeln kan vi läsa om en murbyggare som blev en brobyggare. Jona? Är det verkligen en bok att ta på allvar. Kan man verkligen tro berättelsen om den stora fisken som slukar Jona och spyr upp honom på land igen? Mitt råd är: gör som ni vill. Tro det eller inte. Berättelsens kärna ligger inte i episoden med fisken. Kärnan i Jonas bok är en helt annan. Kärnan i berättelsen finns redan i de första verserna: "Herrens ord kom till Jona. Amittajs son: 'Bege dig till Nineve, den stora staden, coh håll en straffpredikan. Jag har fått ögonen på ondskan där'." (Jona 1:1-2) Det kanske inte var konstigt att Jona valde att fly till Tarshish, i stället för att lyda Herrens råd. Nineve var Assyriens huvudstad, alltså israeliternas ärkefiende som de fruktade mest av alla. Att Jona fick uppdraget att predika i Nineve är jämförbart med att jag eller du skulle få uppdraget att predika för al-Qaida. Inte någon lätt uppgift.
Jona valde att fly. I själva verket tror jag att det var ett klokt val. För att bygga broar behöver man tid att förbereda sig. Jag är övertygad om att Jona fick tänka igenom ett och annat under sin flykt. "Den dagliga omvändelsen" innebär ju att man hela tiden måste vara beredd att ändra kurs i livet, göra små eller stora kursjusteringar, när man märker att man är på väg att komma fel. Jona tog sig säkert tid till det. När man får ett uppdrag från Gud skall man inte rusa iväg på en gång och vara övertygad om att man själv har hela sanningen och att den man är sänd till har helt fel i allt. Genom att bearbeta sitt eget liv och ändra kurs blev Jona rustad med de erfarenheter han behövde för att nå fram till människorna i Nineve. Senare i Jonas bok läser vi att människorna lyssnade på vad Jona sade. Jag är övertygad om att Jona även hade lyssnad på innevånarna i Nineve. Gud hade ju aldrig sagt att allt i Nineve var ont. Han hade inte heller sagt att innevånarna var så onda att han helt hade gett upp hoppet. Det fanns ett hopp. Jona var utsedd att bygga broar. Broar bygger man oftast genom att lyssna på varandra.
Var har du uppgift att bygga broar? I det dubbla kärleksbudet står det: "Du skall älska din nästa som dig själv." (Matteusevangeliet 22:39). Ens nästa är ens granne. Där kan man börja.

Att älska mänskligheten och att älska människan

I nya testamentet hittar vi bland många andra böcker Paulus brev till Filemon. Det är en av bibelns kortaste böcker, ett kapitel bestående av 25 verser. Budskapet är enkelt. Paulus vädjar för den förrymde slaven Onesimos, att slavägaren Filemon skall behandla Onesimos som en kär broder.
Att brevet utgår från att slaveri är något självklart känns främmande för oss som läser brevet nästan tvåtusen år senare. Vid sidan om det finns det annat som väcker våra tankar. Paulus som var en av dem som lade grunden för kyrkan som är den största organisationen i vår värld i dag, lade ned en sådan kraft på en enda människa, Onesimos. Hade det inte varit bättre att Paulus hade lagt ned den tiden på att organisera och planera kyrkans fortsatta spridning? Nej, naturligtvis inte. Paulus följde det dubbla kärleksbudet: "Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." (Lukasevangeliet 10:27) Sedan växte kyrkan av sig själv.

Kanske det är så att Gud också är sådan. Han tänker inte i första hand på att kyrkan skall växa, utan uppmärksammar varje liten människa.

Ett judiskt ordspråk säger: "Att älska mänskligheten är lätt. Att älska människan är svårt." Ändå är det det största uppdraget vi har fått: inte att älska mänskligheten, utan att älska människan.

Hur man lever ett gott liv och ett sunt

Socialstyrelsen uppmanar svenskarna att leva sundare. Man skall röra sig minst 30 minuter per dag och äta minst tre frukter och två rejäla nävar grönsaker per dag. Svenska dagbladet, Aftonbladet och Sydsvenskan rapporterar om detta och Dagens nyheters Hanne Kjöller kommenterar att det för henne är intressantare hur man lever ett gott liv än ett långt.

Har bibeln något att säga om en sund livsstil? Bibeln säger inte särskilt mycket om matvanor. På den tiden bibeln skrevs bestod kosten till största delen av grönsaker och frukt. Det förutsattes att praktiskt taget alla drack vin. Överkonsumtion av vin och kött kritiseras i Ordspråksboken "Bli inte en sådan som dricker vin och som frossar på kött." (23:20) När det gäller kampen mot att hålla balans mellan vila och verksamhet ger bibeln oss det tredje budet "Tänk på att hålla sabbatsdagen helig." Budet att vila gavs till israeliterna när de var på väg ut ur slaveriet i Egypten. I vår tid behövs det som en tankeställare när vi riskerar att bli slavar under både arbete och fritidsaktiviteter.

Bibeln har desto mer att säga i frågan om hur man lever ett gott och lyckligt liv. Mycket handlar om att vi behöver balans i livet, varken för mycket eller för litet av någonting. Det som kallas de sju dödssynderna handlar egenltigen om att vi använder något som är nyttigt i allt för stor mängd eller på fel sätt så att följden blir högmod, vällust, frosseri, likgiltighet, vrede, avund eller girighet.

Det dubbla kärleksbudet säger: "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Du skall älska din nästa som dig själv." (Matteusevangeliet 22:37, 39) Särskilt intressant är att man skall älska sin nästa - alltså människor som finns i ens närhet - och sig själv, alltså inte gå om kring med dåligt självförtroende. Att vi skall älska Gud är nämns också i det dubbla kärleksbudet. Det handlar om att ge Gud en plats i livet, att inte sätta sig själv i centrum för världsförloppet.

Kung Salomo sammanfattar det goda livet i Predikaren: "Det finns för människan ingenting gott utom att äta och dricka och finna glädje i alla sin möda. Jag har insett att detta är en Guds gåva." (2:24). Att vara lycklig och leva gott beror bland annat på om man förmår att uppskatta de enkla glädjeämnena i livet. Att man brukar dem med förnuft bidrar till ett sunt liv.

Barn och andlig utveckling

Barn har rätt till fysisk, psykisk, andlig, moralisk och social utveckling, enligt FN:s barnkonvention, artikel 27. Det är föräldrarna eller andra som är ansvariga för barnet som skall se till att barnen utvecklas.

Att fem typer av utveckling - fysisk, psykisk, andlig, moralisk och social - räknas upp tillsammans är viktigt. En människa utvecklas hela tiden och de olika typerna av utveckling går hand i hand. Det är omöjligt att utvecklas andligt utan att samtidigt utvecklas på de andra sätten. Att utvecklas andligt handlar om att lära känna livet, sig själv och andra människor och att märka att Gud finns med i det som händer och att Jesu undervisning handlar om livet självt, inte om en särskild andlig sektor i livet.

Föräldrarnas uppgift är att vägleda utvecklingen. Barnet måste själv leva sitt eget liv, göra sina misstag och upptäcka det goda livet. Föräldrarna skall helt enkelt vägleda.

Den andliga vägledningen kan till exempel handla om:
* att man lär sitt barn att be, både någon färdig bön som "Gud som haver barnen kär" och att förtroendefullt kunna samtala med Gud,
* att man läser viktiga bibliska berättelser för sitt barn, eftersom de bibliska berättelserna är en viktig skatt som de har med sig i livet,
* att man tar barnens frågor på allvar och är beredd att samtala om dem även när man inte direkt kan ge något svar, (det visar sig ofta att man lär sig oerhört mycket av barnens frågor)
* att man uppmuntrar barnen att ta reda på mer och t.ex. uppmuntrar barnen att konfirmeras.

Barnet måste gå sin andliga väg själv, men man kan inte underskatta föräldrarnas inflytande, ett inflytande som till stor del består av tid och engagemang. Vårt engagemang för barnens andliga utveckling är lika viktigt som engagemanget för den fysiska utvecklingen i form av idrott och träning.

Att det fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala framgår också av det som vi brukar kalla det dubbla kärleksbudet:
"Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Du skall älska din nästa som dig själv." (Matteusevangeliet 22:37, 39).
Om vi skall älska Gud (andligt) måste vi älska vår nästa (psykiskt, moraliskt och socialt och ibland fysiskt) och oss själva, vårda och inte skämmas för vår kropp (fysiskt).

-----
En artikel i Dagen handlar om föräldrars delaktighet i utvecklandet av barnens tro.

Att våga göra något utan att göra allt

Jesus berättar en liknelse om en man som har två söner. Han skickar dem att arbeta i vingården. Den förste säger nej, men ångrar sig sedan och går. Den andre säger ja, men gick inte till slut.
Berättelsen handlar om våra liv, om skillnaden mellan våra ideal och verkligheten. Det är så mycket som borde göras, men hur mycket gör vi när allt kommer omkring.
I vår tid handlar väldigt mycket om alla aktiviteter som vi och våra barn är med på eller borde vara med på. Det handlar om kraven vi känner på att ha vackra hem, vackra kroppar, vackra kläder, vara vältränade, vara aktiva ock så vidare. Många använder uttrycket "att få livspusslet att gå ihop".
När Jesus berättar liknelsen handlade det snarare om att göra Guds vilja, om att göra det som står i det dubbla kärleksbudet: "Du skall älska herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Du skall älska din nästa som dig själv." (Matteusevangeliet 22:37,39) Även detta är ett slags livspussel.

Vi måste fråga oss vad det var som gjorde att den andre sonen - och vi ibland - inte får livspusslet att gå ihop. Det finns åtminstone fyra möjligheter.
1. Den andre sonen var sjuk eller svag och orkade inte. I så fall är det bara att vila. Att ta det lungt när man behöver det är ingen synd.
2. Han satt fast i någon av det som vi kallar de sju lasterna eller dödssynderna. Han kanske söp och var bakfull när han skulle hjälpa fadern. Han kanske var högmodig över sina fina kläder och inte ville vare sig smutsa ned dem i vingården, eller byta om till arbetskläder. Eller också var han vred på sin far och vägrade göra upp gamla oförrätter. Eller kanske han helt enkelt var lat. Om vi är fast i laster gör vi livet svårare för oss själva och för andra. Det är en synd vi måste bryta med.
3. Han kanske trodde att andlighet innebär att man ägnar sig åt det övernaturliga och att andra får göra grovarbetet. Även detta är en form av högmod.
4. En fjärde möjlighet var att sonen tyckte att det såg ut att vara så mycket att göra i vingården så att han inte ens tyckte det var värt att börja. Det var bättre att göra ingenting.

Mannen i Jesu liknelse sade så här till var och en av sina söner: "Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag" (Matteusevangeliet 21:28). Det är intressant att fadern bara gav en order om att sonen skulle gå ut och arbeta men inte exakt vad de skulle göra.
Gud kallar oss ibland att göra något för Guds rike, men Gud säger sällan exakt vad vi skall göra. I stället väcker han en känsla i oss att vi borde göra något för Guds rike, för att vår värld skall bli bättre. Vad vi skall göra överlåter han till oss att besluta. Det kan vara något vi skall göra för en av våra medmänniskor, ett uppdrag i samhället eller en uppgift för vår församling. Det är viktigt att vi vågar ta tag i någon uppgift och inte tror att vi måste greppa om allt.
Försök att tänka efter vad dina viktigaste uppgifter i livet är. Skriv gärna ned dem. Samtidigt väljer du bort vad du inte skall göra.

Guds och vår helighet (Sjätte söndagen efter trefaldighet, Årg 1, GT)

Det finns människor som tvivlar på att det som de gör har någon stor betydelse. De kan känna det som om det inte spelar någon roll vad de gör eller vad de ägnar sitt liv till. De kanske plågas av mindervärdighetskänslor och tänker sig att mer lyckligt lottade människor säkert kan göra något av sina liv, men vad de själva gör spelar mindre roll. Många drabbas av mindervärdighetskänslor under en del av sitt liv, t.ex. under tonåren när man kanske i allt för stor utsträckning jämför sig med andra. För många kommer sådana här känslor då och då under livet.
Gud tycks inte ta någon hänsyn till våra känslor av att vara obetydliga när han säger: "Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig (Femte Mosebok 19:2). Gud är oerhört optimistisk. Han räknar med att vi är ett Guds folk som tillhör honom och att vi genom att tillhöra honom och hålla Gud högt är just ett Guds folk som står i en särskild relation till honom.
Men Gud kräver också något annat av oss: lydnad till Guds lag. "Du skall inte tilltvinga dig något av din nästa eller beröva honom något..." (v. 13) Det ena budet följer på det andra i verserna som följer uppmaningen att vi skall vara heliga. Listan på bud stegras i vers 18: "Du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren." Någon har räknat ut att den versen finns i mitten av torahn, som de fem mosebäckerna kallas på hebreiska. Just därför är versen en sammanfattning av det som moseböckerna vill framföra. Vi skall hålla Gud som Gud och älska vår nästa. Vår "nästa" betyder för övrigt just de människor som vi har i vår omgivning.
Gud är gränslöst optimistisk när det gäller oss. Han vill ha med oss att göra och han tycker att det sätt vi bemöter varandra på är viktigt. Han har inget till övers för våra eventuella mindervärdighetskänslor.