Kroppen förnyar sinnet

Olika forskare som har undersökt kroppsspråkets betydelse brukar mena att ca 10 % av våra budskap förmedlar vi med innebörden av de ord vi säger, ca 20 % genom tonfall och betoningar och ca 70 % genom kroppsspråk. Det här gäller i vår kommunikation med andra människor, men också i vår kommunikation med Gud. Det kanske är därför Paulus skriver:

"Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer - eder andliga tempeltjänst. Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt." (Romarbrevet 12:1-2; 1917:års översättning)

Att använda kroppsspråket inför Gud är en andlig träning som hjälper oss att växa vidare i den kristna tron. Kroppsspråket i gudstjänsten är också en tradition, en av kyrkans skatter, som vi har orsak att återuppväcka.

Att män tar av sig mössan i kyrkan är träning i ödmjukhet inför Guds hus. Att vi faller på knä under syndabekännelsen hjälper oss att förstå allvaret i vår synd. När vi sedan reser oss upp under lovsången får vi känna att vi är upprättade människor. Under evangelieläsningen står man för att påminna sig om hur människor samlades kring Jesus när han vandrade runt i det heliga landet, men också för att vi påminner oss om att vi är Guds medarbetare: att stå är en anstränining och det kan vara ansträngande att vara en lärjunge. Vi sitter under predikan för att påminna oss om Martas och Lasaros syster Maria som satt vid Jesu fötter och lyssnade till hans ord. Vi står under välsignelsen för att än en gång få känna att vi är människor som Gud har upprättat. Listan skulle kunna göras än längre.

Nu kanske någon invänder. Är inte allt det här bara yttre attribut? Är det inte "det inre" som är viktigt i vår tro till Gud? Då svarar jag: Det finns ingen motsättning. Det yttre och det inre, det kroppsliga och det själsliga, är delar av samma helhet. Kropp och själ samverkar. Därför nämner Paulus också både kroppen och sinnet i samma stycke. Frambär era kroppar och förnya på så sätt era sinnen. (Bibel 2000 som annars är en utmärkt bibelöversättning har utelämnat ordet "kroppar", men det finns både i grundtexten och i andra översättningar.)

Var medveten om din kropp nästa gång du ber eller firar gudstjänst. Gud välsigne dig!

Att tro med både kropp och själ

Koppen är viktig i kristen tro. Den är inte bara ett bihang till själen. I Psaltaren läser vi:
"Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot!
Jag förtärdes av längtan till Herrens förgårdar.
Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden." (Psaltaren 84:2-3).

Vi läser om en människa som länge längtat efter att komma till en kyrka. Det är inte säkert att han eller hon varit medveten om det. Det kanske bara har funnits en allmän oro i kroppen, en livskris där det har varit svårt att sätta fingret på vad det är som är fel. Den stora oron gjorde ändå att hon tog sig till templet eller kyrkan och där får både själen och kroppen jubla mot den levande Guden.
Att både själen och kroppen jublar är viktigt. I vårt samhälle tror vi ibland att "andlighet" innebär att vi förnekar kroppen. Så är det inte alls. Gud har skapat oss till andliga och kroppsliga varelser. Kroppen skall vara med när vi går till kyrkan.
* Gör korstecknet innan du går in i kyrkan för att påminna dig om att du är döpt och ett Guds barn. Samtidigt är korstecknet ett vittnesbörd till andra att du är en kristen.
* När du kommer in i kyrkan kan du gå fram till dopfunten och påminna dig om att det var där - eller i en annan dopfunt eller dopgrav - som du blev döpt och ett Guds barn.
* Knäpp dina händer under bönerna för att samla koncentrationen.
* Fall på knä under syndabekännelsen, nattvardens instiftelseord och Fader vår för att ödmjuka dig inför Gud.
* Stå upp under evangelieläsningen och kanske spontant under någon sång
* Lyft dina händer, åtminstone när du sjuger "Jag lyfter mina händer..." (Svensk psalm 238).
* Fall på knä, åtminstone när du sjunger "Och våra knän vi böjer för dig, o Jesus kär". (Svensk psalm 121:3)
* Gå fram till nattvarden, fall på knä och smaka på Kristi kropp och blod i brödets och vinets gestalter.
* Deltag i kyrkkaffet och låt dig väl smaka. Gud har lagt ned sin kärlek även i mat och dryck.

Prova gärna olika kroppsliga uttryck för tron. Självfallet passar inte alla uttryck för alla människor eller i alla församlingar, men det är bättre att prova först och sedan bestämma sig för att avstå än för att aldrig prova. När din kropp finns med i gudstjänsten då kan du med psalmisten säga: "Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden."

Tid för vila och för Gud

Den som söker efter exakta regler för hur man skall leva sitt liv får leta förgäves. Det verkar finnas en viss enighet bland experter om vad en människa bör äta för att må bra, men även experterna är oense om detaljerna. Samma sak är det när det gäller vila och aktivitet. Att vila är viktigt är nog alla överens om, men inte exakt på vilket sätt.
Det mest lärorika är kanske att man lär sig av sina egna misstag. Den som är övertrött efter semestern eller efter helgen upptäcker kanske att den tid som skulle ha varit ledig var minst lika fullbokad som de dagar vi arbetar.
Ett gott råd som jag har hört och som jag försöker följa är att varje dag måste man ha några perioder som är helt oplanerade när man har tid att göra vad som faller en in. På samma sätt måste man ha helt oplanerade dagar under året. Då finns det möjlighet att vila.
Den här samtalet fördes redan under Jesu tid. Jag skriver "samtalet" därför att jag tror att samtalen mellan Jesus och fariséerna vanligtvis var samtal där båda lyssnade på varandras argument och var lika angelägna om att komma fram till sanningen. (Vi tror ofta att de bråkade, eftersom vi nordbor argumenterar på att betydligt försiktigare sätt än många folk i medelhavsområdet.)
Bakgrunden var och är det tredje budet: "Tänk på att hålla sabbatsdagen helig" (Andra Mosebok 20:8). När det tredje budet kom var det revolutionerande, en protest mot slaveriet som hebréerna just var på väg ut ur. I glädjen över att verkligen få en ledig dag varje vecka blev det naturligt att hålla hårt på vilan och verkligen avsätta dagen för vila och gudstjänst.
Men alla regler kan drivas för hårt. När Jesus botar en krokryggig kvinna på sabbaten reagerar en synagogföreståndare. Jesus fortsätter samtalet: "Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den?" (Lukasevangeliet 13:15). Att man skulle ta hand om sina djur även på sabbaten var självklart. Därför var det självklart för Jesus att bota den krokryggiga kvinnan.

I vår tid har få problemet att de driver sabbatsreglerna för hårt. Snarare finns det en risk att man drivs tidsandans krav på alla fritidsaktiviteter man borde hinna med. Slaveriet i Egypten riskerar att ta ny gestalt i ett aktivitetsslaveri. Vi gör klokt i att tänka efter vad som ryms på fritiden för att ett det skall finnas oplanerade dagar. Men vi skall inte heller falla i det andra diket. Att hålla sabbaten helig handlar inte bara om att vila. Det handlar också om att använda dagen för gemenskap med Gud och andra kristna.