Konsekrationskorset och påminnelsen om vårt dop

Konsekrationskors, även kallade invigninskors, målas på väggarna inför invigningen av en katolsk kyrka. De är tolv till antalet och symboliserar de tolv apostlarna som byggt vidare på den grund som Jesus Kristus har lagt för kyrkan. Ibland har biskopen målat korsen i olja vid kyrkoinvigningen. Senare har korsen fyllts i med färg.
Konsekrationskorset som först tecknas med olja och senare måste fyllas i kan vara en god bild för dopets roll i våra liv. Inför dopet tecknas vi med korsets tecken:
"Ta emot korsets tecken
på din panna
på din mun
och på ditt hjärta.
Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne,
kallar dig att vara hans lärjunge."

För att inte korset och dopets nåd skall blekna bort i våra liv kan vi påminna oss om det kors vi tecknades med när vi döptes. I vissa kyrkor finns vatten i dopfunten. Där kan man doppa sina fingrar och teckna korset på sin panna när man går in i kyrkan. Det blir en påminnelse om dopets nåd: jag är ett Guds barn, jag är en Jesu lärjunge, Jesus har förvärvat mig "ifrån alla synder, ifrån döden och Djävulens våld", som det - med ett litet ålderdomligt uttryck, står i Martin Luthers lilla katekes.
Varje dag får jag också påminna mig om min kristna tron när jag i den dagliga omvändelsen speglar mitt liv i den kristna tron och där får möta Guds helighet och nåd.

"Men jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen." (Galaterbrevet 6:14)

Gud välsigne dig!

Bikt - att böja knä i sitt hjärta

På askonsdagen är en av läsningarna i gudstjänsten en text från "Manasses bön". Det är den enda gången någon text ur denna bibelbok läses i gudstjänsten enligt vår evangeliebok:

"Nu böjer jag knä i mitt hjärta
och ber dig att visa din mildhet.
Jag har syndat, Herre, syndat,
och jag vet vad jag har brutit.
Jag bönfaller och ber dig:
förlåt mig, Herre, förlåt mig,
låt mig inte gå under genom mina lagbrott..."
(Manasses bön 11-13).

Fastan har börjat. Det är en god regel att varje kristen människa går till bikt under fastan. Bikt är förhållandevis okänt i Sverige, men möjligheten till bikt finns i olika kyrkor och samfund.
Är det då inte bara grova brottsligar som behöver gå till bikt? Nej, inte alls. Alla människor behöver göra det. I varje människas liv finns det sådant som gör att en själv eller andra riskerar att ta allvarlig skada på sikt. När svagheter och synder får växa kan de leda till att vi "går under".

En bikt börjar med att man själv - eller med hjälp av en präst - får formulera vad ens synd är. Att formulera synden är ett stort steg. Det innebär ett beslut om att förändra ens liv. Att vända om.

Efter bekännelsen följer att prästen - på Guds uppdrag - förmedlar syndernas förlåtelse.

Efter bikten fortsätter livet med att man får gå vidare som en förlåten och upprättad människa. Samtidigt fortsätter kampen - den dagliga omvändelsen - där vi får kämpa för att leva ett gott liv, gott för oss själva och för andra.

Du som aldrig har gått till bikt, passa på att göra det innan påsk.

Överlåtelsebönen.

Här i Själaspis har jag några gånger tagit upp det som kallas "den dagliga omvändelsen". Det innebär att man varje dag skall tänka igenom sitt liv, tacka för det som är gott, be om hjälp med det som är besvärligt och försöka ändra på det som är på väg åt fel håll. Det bästa är om man ber med helt fria ord.
Någon gång kan det vara svårt att komma på något helt nytt att be om. Då kan det vara bra att ha en färdig bön. "Fader vår" är slitstark. En annan bön som man kan använd gång på gång är överlåtelsebönen. Läs den långsamt så du har tid att tänka på vad orden innebär. Varje rad är tänkvärd. Att Gud lägger sin skatt i bräckliga lerkärl handlar om att Gud har lagt ned mycket värdefullt i oss fast vi som människor är bräckliga.
Vad betyder den och de andra raderna för dig?

Gud välsigne din dag!

"Du som ville mitt liv
och har skapat mig efter din vilja,
allt i mig känner du och omsluter med ömhet,
det svaga likaväl som det starka,
det sjuka likaväl som det friska.
Därför överlämnar jag mig åt dig
utan fruktan och förbehåll.
Fyll mig med ditt goda,
så att jag blir till välsignelse.
Jag prisar din vishet, du som tar till dig det skadade och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.
Amen."

Kämpa för tron!

Judas brev tillhör ett av de kortaste och minst lästa böckerna i Nya testamentet. Judas, som kallar sig själv ”Jesu Kristi tjänare, Jakobs bror” påminner oss ändå om något som är viktigt i vår tid:
”Mina kära, i min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning känner jag mig tvungen att sända er en maning att kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga. Bland er har det nämligen nästlat sig i några människor som för länge sedan blev förutbestämda för domen. De är gudlösa och missbrukar vår Guds nåd till ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende härskare och herre, Jesus Kristus.” (Judas brev, v. 3-4)

De människor som Judas varnar för kännetecknas av några egenskaper:
de har skaffat sig en position i kyrkan;
de tror inte på Jesus Kristus,
de missbrukar nåden till ett liv i utsvävningar.

Kristen tro förutsätter både lag och evangelium. Vi tror att Gud både ställer krav på oss och förlåter oss och älskar oss även när vi misslyckas. Förhållandet mellan lag och evangelium har många gånger ställt till problem i den kristna tron. Guds lag gäller fullt ut. Evangeliet gäller också fullt ut, men Guds förlåtelse förutsätter att vi känner ånger över våra synder och vill göra bättring.
I den lutherska kyrkan talar man ofta om ”den dagliga omvändelsen”. Det innebär att man dagligen måste se över sitt liv och ibland ändra kurs. En annan bild för samma sak är att ett segelfartyg kryssar genom skärgården och måste ofta ändra kurs för att komma i rätt riktning.
De människor som Judas varnar för gör misstaget att de ägnar sig åt utsvävningar och kanske försvarar detta med att ”kristen bro egentligen bara handlar om kärlek”. Vi kan anta att människorna Judas talar om missbrukar mat, alkohol, sex och kanske inköp. Sådant har varit en lockelser för människor i alla tider. När det brukar i rätt mängd och på rätt sätt är det en del av Guds goda skapelse. När det missbrukas leder det till olycka för människan själv och för omgivningen.

Judas uppmanar oss: Kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga!

Malteserkorset och saligheterna

Malteserkorset eller johanniterkorset är ett kors som består av fyra spjutspetsar riktade mot mitten. Spjutspetsarna bildar också åtta spetsar som är riktade utåt. Malteserkorset påminner oss därför på ett särskilt sätt om saligprisningarna, en del av Jesu bergspredikan:

"Saliga de som är fattiga i anden,dem tillhör himmelriket.
Saliga de som sörjer,de skall bli tröstade.
Saliga de ödmjuka,de skall ärva landet.
Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten,de skall bli mättade.
Saliga de barmhärtiga,de skall möta barmhärtighet.
Saliga de renhjärtade,de skall se Gud.
Saliga de som håller fred,de skall kallas Guds söner.
Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull,dem tillhör himmelriket." (Matteusevangeliet 5:3-10).

Saligprisningarna beskriver de värden Jesus försöker lära oss att ha som ideal, värden som kan stå i skarp konstrast mot de värden som är "inne" och som förespråkas i massmedia och bland många människor.
Ett av dessa ideal är att vi är renhjärtade. En synonym till renhjärtad är ofördärvad, som i sin tur är motsatsen till fördärvad. Det bör påminna oss om att vi människor oundvikligt påverkas av vår omgivning, av det som vi talar om, det vi läser och det vi ser på teve. Omger vi oss med våld blir vi våldsbenägna. Ser vi teveprogram där huvudpersonerna vräker sig i lyxvaror, blir vi själva lyx- och inköpsfixerade. Har vi positiva förebilder, påverkas vi i stället positivt.
Ett annat är att vi skall hungra och törsta efter rättfärdigheten. Det innebär att vi aldrig skall ge upp vår kamp för att leva ett riktigt liv. Martin Luther kallar detta "den dagliga omvändelsen". Samtidigt som vi hela tiden vilar i Guds kärlek och nåd, skall vi sträva efter att inrätta våra liv efter Guds vilja. Vi vilar i både lag och evangelieum.
Malteserkorset påminner oss om saligprisningarna. En annan gång går vi in på de sex andra saligprisningarna.

Klimathot och omvändelse

I Svenska dagbladet kan man läsa om ett litet norskt samhälle som tidigt drabbades av klimatförändringarna. Snön uteblev och man blev tvungna att sprida konstgjord snö vid ortens skidanläggning. SvD rapporterar om en forskare som har analyserat innevånarnas känslor av rädsla, hjälplöshet och skuld och konstaterat att innevånarna undviker att ta in ny information om klimathotet för att hålla känslorna borta och slippa agera.

Jesus agerar på ett helt annat sätt. Han konfronterar människor med de problem som finns och uppmanar människor att agera på en gång. Markus sammanfatter Jesu verksamhet: "När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: "Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet." (Markusevangeliet 1:14-15)
Om vi studerar uttrycket "omvändelse" i Bibeln märker vi att det inte används för att beskriva ett enbart religiöst känslorus. Nej, det används om människor som upptäcker att de är på fel väg i livet och som bestämmer sig för att korrigera sin väg och som gör det bestämt och med stor handlingskraft. Vi kanske tänker på tullindrivaren Sackaios, den förlorade sonen och Paulus. Både tron på Jesus och en förändring i livet finns med. En omvändelse är för övrigt inte någon engångshandling. Livet och livsstilen måste korrigeras dagligen. Det kallas den dagliga omvändelsen.
När Jesus använder uttrycket Guds rike är inte heller det ett enbart andligt begrepp. Det handlar om att Guds vilja stegvis håller på att införas här i världen och att vi människor får vara Guds medarbetare för att så skall ske. I framtiden kommer Gud att få den yttersta makten. Men den framtiden skall vi inte vänta på. Jesus säger "Tiden är inne." Guds vilja kan börja tillämpas nu. Det gäller både klimathot och överkonsumtion. Det gäller våra inbördes mänskliga relationer. Det gäller vår öppenhet för Gud i våra liv.
Torsten Åhman skriver i Dagen att kristen tro alltför ofta beskriv som "någon att gå till när livet krisar". Helt riktigt. Kristen tro är inte bara en tröst, utan också en kallelse till omvändelse.

En träning för vår dagliga omvändelse kan du för övrigt få genom att gå in i den alternativa miljö- och livsstilsadventskalendern. Där får du en uppgift varje dag.

Är du brobyggare eller murbyggare?

Är du en brobyggare eller en murbyggare? Det är en fråga som var och en borde ställa sig själv. I tidningen Dagen läser vi: "Det finns människor som hellre bygger broar än murar. I stadsdelen Rosengård i Malmö har sju unga kristna grundat en husförsamling." Men det finns också gott om murbyggare. Inte minst bland de kristna bloggarna finns det en hel del personer som hårt fördömer andra kristna.

I Jonas bok i bibeln kan vi läsa om en murbyggare som blev en brobyggare. Jona? Är det verkligen en bok att ta på allvar. Kan man verkligen tro berättelsen om den stora fisken som slukar Jona och spyr upp honom på land igen? Mitt råd är: gör som ni vill. Tro det eller inte. Berättelsens kärna ligger inte i episoden med fisken. Kärnan i Jonas bok är en helt annan. Kärnan i berättelsen finns redan i de första verserna: "Herrens ord kom till Jona. Amittajs son: 'Bege dig till Nineve, den stora staden, coh håll en straffpredikan. Jag har fått ögonen på ondskan där'." (Jona 1:1-2) Det kanske inte var konstigt att Jona valde att fly till Tarshish, i stället för att lyda Herrens råd. Nineve var Assyriens huvudstad, alltså israeliternas ärkefiende som de fruktade mest av alla. Att Jona fick uppdraget att predika i Nineve är jämförbart med att jag eller du skulle få uppdraget att predika för al-Qaida. Inte någon lätt uppgift.
Jona valde att fly. I själva verket tror jag att det var ett klokt val. För att bygga broar behöver man tid att förbereda sig. Jag är övertygad om att Jona fick tänka igenom ett och annat under sin flykt. "Den dagliga omvändelsen" innebär ju att man hela tiden måste vara beredd att ändra kurs i livet, göra små eller stora kursjusteringar, när man märker att man är på väg att komma fel. Jona tog sig säkert tid till det. När man får ett uppdrag från Gud skall man inte rusa iväg på en gång och vara övertygad om att man själv har hela sanningen och att den man är sänd till har helt fel i allt. Genom att bearbeta sitt eget liv och ändra kurs blev Jona rustad med de erfarenheter han behövde för att nå fram till människorna i Nineve. Senare i Jonas bok läser vi att människorna lyssnade på vad Jona sade. Jag är övertygad om att Jona även hade lyssnad på innevånarna i Nineve. Gud hade ju aldrig sagt att allt i Nineve var ont. Han hade inte heller sagt att innevånarna var så onda att han helt hade gett upp hoppet. Det fanns ett hopp. Jona var utsedd att bygga broar. Broar bygger man oftast genom att lyssna på varandra.
Var har du uppgift att bygga broar? I det dubbla kärleksbudet står det: "Du skall älska din nästa som dig själv." (Matteusevangeliet 22:39). Ens nästa är ens granne. Där kan man börja.