Bikt - att böja knä i sitt hjärta

På askonsdagen är en av läsningarna i gudstjänsten en text från "Manasses bön". Det är den enda gången någon text ur denna bibelbok läses i gudstjänsten enligt vår evangeliebok:

"Nu böjer jag knä i mitt hjärta
och ber dig att visa din mildhet.
Jag har syndat, Herre, syndat,
och jag vet vad jag har brutit.
Jag bönfaller och ber dig:
förlåt mig, Herre, förlåt mig,
låt mig inte gå under genom mina lagbrott..."
(Manasses bön 11-13).

Fastan har börjat. Det är en god regel att varje kristen människa går till bikt under fastan. Bikt är förhållandevis okänt i Sverige, men möjligheten till bikt finns i olika kyrkor och samfund.
Är det då inte bara grova brottsligar som behöver gå till bikt? Nej, inte alls. Alla människor behöver göra det. I varje människas liv finns det sådant som gör att en själv eller andra riskerar att ta allvarlig skada på sikt. När svagheter och synder får växa kan de leda till att vi "går under".

En bikt börjar med att man själv - eller med hjälp av en präst - får formulera vad ens synd är. Att formulera synden är ett stort steg. Det innebär ett beslut om att förändra ens liv. Att vända om.

Efter bekännelsen följer att prästen - på Guds uppdrag - förmedlar syndernas förlåtelse.

Efter bikten fortsätter livet med att man får gå vidare som en förlåten och upprättad människa. Samtidigt fortsätter kampen - den dagliga omvändelsen - där vi får kämpa för att leva ett gott liv, gott för oss själva och för andra.

Du som aldrig har gått till bikt, passa på att göra det innan påsk.