Duvkorset från Taizé

Taizékorset har sitt namn efter en by i Frankrike där en kommunitet tar emot tillresta ungdomar från många länder. När kommuniteten grundades efter andra världskriget, var ett av syftena att verka för fred och försoning mellan olika folk. Taizékorset började tillverkas kring 1970, men inte förrän 1980 började man använda det som en symbol för kommuniteten i Taizé, när det visade sig att många som besökt Taizé och köpt korset började bära det som ett minne av sitt besök.
Taizékorset är samtidigt ett kors och en duva. Som kors är det en kristen symbol som står för försoningen mellan Gud och människa som möjliggjordes av Jesu Kristi död på korset. Som duva är det i det här fallet en fredssymbol som går tillbaks på duvan som Mose släppte ut ur arken:
"Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan ur arken ännu en gång. Om kvällen kom den tillbaka till honom, och då hade den ett friskt blad från ett olivträd i näbben. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden. Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan igen, och nu kom den inte mer tillbaka till honom." (Första Mosebok 8:10-12)

Duvan kan också tolkas som en symbol för den helige Ande. Den påminner därför dem som varit i Taizé om den fred och försoning de har fått erfara i Taizé, dels om att den helige Ande har funnits närvarande på ett tydligt sätt. Det är dock be
Tack vare att korset ser mer ut som en duva än som ett kors, var det möjligt för ungdomar från Östeuropa att bära korset i sina hemländer, även under den tid då dessa var kommunistiska diktaturer.

Taizékorset får påminna oss om vår uppgift som kristna att, styrkta av den helige Ande, verka för fred och försoning med andra människor och folk, och att leva i den försoning med Gud som Jesus Kristus har gett oss:

"När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära."
(Filipperbrevet 2:7-11)