Duvkorset från Taizé

Taizékorset har sitt namn efter en by i Frankrike där en kommunitet tar emot tillresta ungdomar från många länder. När kommuniteten grundades efter andra världskriget, var ett av syftena att verka för fred och försoning mellan olika folk. Taizékorset började tillverkas kring 1970, men inte förrän 1980 började man använda det som en symbol för kommuniteten i Taizé, när det visade sig att många som besökt Taizé och köpt korset började bära det som ett minne av sitt besök.
Taizékorset är samtidigt ett kors och en duva. Som kors är det en kristen symbol som står för försoningen mellan Gud och människa som möjliggjordes av Jesu Kristi död på korset. Som duva är det i det här fallet en fredssymbol som går tillbaks på duvan som Mose släppte ut ur arken:
"Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan ur arken ännu en gång. Om kvällen kom den tillbaka till honom, och då hade den ett friskt blad från ett olivträd i näbben. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden. Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan igen, och nu kom den inte mer tillbaka till honom." (Första Mosebok 8:10-12)

Duvan kan också tolkas som en symbol för den helige Ande. Den påminner därför dem som varit i Taizé om den fred och försoning de har fått erfara i Taizé, dels om att den helige Ande har funnits närvarande på ett tydligt sätt. Det är dock be
Tack vare att korset ser mer ut som en duva än som ett kors, var det möjligt för ungdomar från Östeuropa att bära korset i sina hemländer, även under den tid då dessa var kommunistiska diktaturer.

Taizékorset får påminna oss om vår uppgift som kristna att, styrkta av den helige Ande, verka för fred och försoning med andra människor och folk, och att leva i den försoning med Gud som Jesus Kristus har gett oss:

"När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära."
(Filipperbrevet 2:7-11)

Att försvara tron mot osakliga angrepp

Har du någon gång varit med om att någon har angripit den kristna tron eller någon annan ideologi som du stöder på ett osakligt sätt? Det kan vara smärtsamt att lyssna till osakliga argument. I den kristna traditionen har man vissa ansett att man inte nödvändigtvis skall säga emot utan lida och vara tyst, med hänvisning till vad Jesus säger i bergspredikan: "Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom." (Matteusevangeliet 5:29)

Om vi i stället för att välja ett citat ser på Jesu hela verksamhet så märker vi att han inte värjde för viktiga samtal. Han förde dialog, disskuterade och debatterade. Paulus såg det som sin uppgift att försvara den tro han hade fått: "de vet ju att jag är satt att försvara evangeliet..." (Filipperbrevet 1:16) I kyrkans historia har man särskild utvecklat en tradition att försvara tron med intellektuella argument. Apologetik kallas det.

Fakta är bra att känna till om man vill bemöta osakliga argument. En ofta upprepad osanning i vår tid är att "religionerna står bakom de flesta krigen". Som kristen kan man ibland känna smärta när man hör det. Jag brukar tänka att det inte är för att människor tror för mycket på Jesus som det blir krig, utan för att de tror för litet på honom. Men vi behöver inte ens acceptera påståendet. Fakta talar ett annat språk. Mattias Gardell, professor i religionshistoria i Uppsala, har på uppdrag av Försvarsmakten gjort en analys av ämnet religioner, våld och krig. Han har kommit fram till att av de 75 största krigen i världen har det bara varit fyra som har haft en utpräglad religiös dimension. Det är i stället icke-religiösa ideologier som kommunism, nazism och kolonialism som är ansvariga för det största antalet döda.

Varken kristen tro eller andra religioner ligger alltså bakom särskilt många krig. Det är en en viktig kunskap för oss som är kristna. Det är dessutom en viktig tradition att verka i. Som kristna skall vi verka för fred och goda relationer med andra folk, stater och religioner. "Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er." (Romarbrevet 12:18)

Det är också viktigt att vi har kunskap om allt gott som den kristna tron har fått bidra med i världen: läskunnighet, kristen etik, missionens arbete med att bygga upp en sjukvård på många platser och så vidare.

Ju mer vi lär oss om vår tro desto större anledning har vi att vara stolta över den.

Läs mer om frågan om religion skapar våld i ledare i Dagen, samt i en artikel i samma tidning.