Andlighet och mänsklighet

"Bättre gå till sorgehus än till gästabud.
Vad som är slutet för envar
må alla levande betänka." (Predikaren 7:3)

I vissa kretsar är det "inne" att vara andlig. Man berättar och kanske avundas varandra för olika "andliga upplevelser" som man varit med om. Ibland kallas det smörgåsbordsreligion när man försöker plocka ihop en religion av olika beståndsdelar från olika läror och andliga lärare.
Bibeln erbjuder oss en helt annan väg. Det är den vanliga medmänskligheten som ger oss möjlighet till andlig utveckling. Att besöka en människa som är i sorg, att dela glädjen med den som är glad - det är andlig utveckling. Det är de sant mänskliga upplevelserna som samtidigt är de andliga upplevelserna. Jesus kom till jorden inte för att fjärma sig från oss människorna utan för att Gud ville bli människa.
Han levde faktiskt inte helt och hållet efter vad kung Salomo skriver i Predikaren. Han gick både till sorgehus och gästabud.
Om vi strävar efter att bli mer lika Jesus, skall vi sträva efter att bli mer mänskliga, mer lika människan så som gud skapade henne från början. Då blir vi samtidigt mer gudomliga, för Gud skapade människan till sin avbild.

Gud välsigne din dag!