San Damiano-korset och dess rika symbolinnehåll

Helige Franciskus bad inför ett San Damiano-kors när han fick Herrens uppdrag att bygga upp kyrkan. Korset är mycket rikt på innehåll och är inspirerat av ikonmåleriet. Italien ligger, där Franciskus levde, ligger ju nära Serbien där det finns en levande ikonmåleritradition. San Damiano-korset hänger numera i Santa
Chiara-basilikan. Franciskanerna ser korset som en symbol för deras uppdrag att förnya och återuppbygga kyrkan genom Kristi kraft.

San Damiano-korset är oerhört rikt på symboler och budskap. Om man vill se närmare på det kan man klicka här. Korset är ett exempel på hur ett kristet konstverk med rik symbolisk innebörd kan påminna oss om flera centrala begrepp i den kristna tron. För att man ska ta till sig korsets innehåll behöver man ha det på väggen och se på det regelbundet. Den här beskrivningen kan bara tjäna som en intresseväckare:

På korset avbildas Jesus som sårad, stark och beslutsam. Han står upprätt. Glorian visar hans gudomlighet. Han avbildas i full storlek till skillnad från de andra människorna runt omkring honom. På medeltiden när detta kors kom till avbildades Jesus vanligtvis som lidande och plågad. Ovanför hans huvud finns inskriptionen INRI: Jesus från Nasaret, judarnas konung.
Kring Jesus står vittnen till korsfästelsen och människor som bekänt Jesus som herre. Till vänster står Jungfru Maria och Johannes evangelisten, som Jesus anförtrodde åt varandra. Till höger står Maria från Magdala, Maria Jakobs mor och officeren som bekände: ”Den mannen måste ha varit Guds son”. (Markusevangeliet 15:39). De båda Mariorna håller händerna på sina kinder som ett uttryck för sorg och ångest. De fyra förstnämnda har glorior kring sina huvuden som ett uttryck för helighet.
Vid de fem finns några mindre gestalter: Soldaten Longius till vänster håller upp sin lans efter att ha genomborrat Jesus. (Jesu blod droppar i hans ansikte.) Till höger står Stephaton som erbjöd Jesus svampen med surt vin. Till höger om officeren finns ämbetsmannens son som blev helad och hjässorna av tre i hans familj eftersom ”han kom till tro liksom alla i hans hus”. (Johannesevangeliet 4:53).
Sex änglar på tvärslån förundras vid korsfälstelsen. Vid foten av korset finns landskapet Umbriens sex skyddshelgon: St Johannes, St Michael, St Rufino, St Johannes döparen, St Petrus och St Paulus.
Högst uppe på korset finns ytterligare en bild av Jesus, nu klädd i kungliga kläder och bärande korset som en spira. Han klättrar ur graven och in i den himmelska domstolen. Tio änglar trängs runt, fem av dem håller upp sina händer för att välkomna Jesus, som i sin tur håller upp sin hand som en hälsning.
Längst upp på korset ser vi Guds hand som välsignar Jesus och oss.

Vi är Guds medarbetare i välsignelsen

När välsignelsen läses i en gudstjänst är det tradition att församlingen står upp. Det är också vanligt att församlingsbor sträcker fram sina händer med handflatorna uppåt. Välsignelsen tas emot med öppna händer. Varför? Välsignelsen beskrivs i bibeln som en kraft, en gåva från Gud, som ibland medför materiellt välstånd, ibland en andlig gemenskap med Gud. Gesten när man öppnar sina händer för att ta emot välsignelsen är ett sätt att markera att vi vill ta emot Guds välsignelse. Genom att vi reser oss upp och öppnar våra händer visar vi med våra kroppar att vi vill vara Guds medarbetare, att vi är beredda att inrätta våra liv efter Guds vilja för att få del av Guds välsignelse.
Att vi bara lyssnar till att välsignelsen läses innebär inte att vi får något automatiskt skydd mot olyckor och lidande. Välsignelsen är inte en kraft som verkar oberoende av allt annat som vi gör i våra liv.
"Se, jag ställer er i dag inför välsignelse och förbannelse: välsignelse om ni lyder Herrens, er Guds, bud, som jag i dag ger er, förbannelse om ni inte lyder Herrens, er Guds, bud utan lämnar den väg jag i dag befaller er att gå och i stället följer andra gudar, som ni inte känner. (Femte Moseboken 11:26-28)
I vår dagliga kamp för att leva på ett riktigt sätt finns Gud med. Han vill välsigna oss när vi kämpar och strävar efter att leva efter hans vilja.

Gud välsigne dig!

Välsignelse och förbannelse i bibeln

Svenska dagbladet fortsätter sin serie och svordomar och grovt språk. I dag publiceras en artikel om svordomar i olika språk.
Finns det då svordomar i Bibeln? Bibeln handlar ju inte enbart om idealmänniskor utan om människor av alla slag som gör både gott och ont, och om Gud som ändå inte överger dem. Därför finns det troligen svordomar i bibeln, men för oss som lever länge efter bibelns människor är det inte alltid lätt att känna nyanserna i orden.

Ett uttryck som används några gånger är "förbannad".
"En hädares like är den som överger sin far,
och förbannad av Herren är den som gör sin mor vred." (Jesus, Syraks son 3:16).

Jesus, Syraks son är en del av vishetslitteraturen, som samlar och presenterar olika mänskliga erfarenheter. Den här versen handlar enheten i en familj och om hur viktigt det är att försöka ha goda relationer i familjen. Ordet "förbannad" används egentligen inte som en svordom, utan som en kritik mot den som gör sin mor vred.

På hemsidan www.bibeln.se kan man ta reda på hur många gånger olika ord används i bibeln. Där visar det sig att "välsignad" förekommer 38 gånger, medan "förbannad" förekommer bara "21 gånger". Kanske det är en uppmaning till oss att se till att vi välsignar och uppmuntrar människor betydligt ofta än vi klagar på dem och svär åt dem. Fast ändå bättre är det nog om vi helt avstår från svordomarna och kritiserar på ett konstruktivt sätt när vi har anledning till det.