Korstecknet - den ordlösa bönen

Korstecknet är en ordlös synlig bön som utförs av en enskild kristen eller en gudstjänstfirande församling. Martin Luther uppmanar alla kristna att morgon och kväll "signa dig med det heliga korset" och därefter knäböjande eller stående läsa trosbekännelsen och Fader vår och därefter en morgon- respektive aftonbön.

Korstecken är en ordlös bön, lika enkel som uttrycket "Herre, förbarma dig över mig." Det är en tronsbekännelse. "Du, Herre Jesus Kristus, har dött för mig och lösköpt mig." Det är en påminnelse om att vi är döpta och står i förbund med Gud. Korstäcknet är en bön om att Kristus skall helga mig så att jag kan tjäna honom. Det är en sköld med vilket jag visar att jag vill stå emot det ondas angrepp.

Korstecknet görs med tre fingrar som sträcks framåt. De tre uppåtriktade fingrarna påminner oss om treenigheten: Gud är Fader, Son och Ande. De två inåtböjda fingrarna påminner oss om att Jesus Kristus hade två naturer: Han var både Gud och människa.

När vi rör handen från pannan till bröstet och därefter från den vänstra axeln till den högra är det en bön att Gud skall välsigna våra tankar, våra känslor och hela vår varelse och våra händers verk.
Korttecknet kan man bland annat göra:
* Vid morgon- och eller aftonbön.
* När man går in i eller går förbi en kyrka.
* När man tillsägs syndernas förlåtelse.
* I slutet av den apostoliska trosbekännelsen.
* I den nicenska trosbekännelsen vid orden: "Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse...".
* I nattvardsbönen vid orden: "han ett bröd, tackade, bröt det" och "tog han kalken, tackade och gav åt lärjungarna..."
* I samband med nattvarden före och/eller efter man tar emot brödet och vinet.
* När man tänder ett böneljus.
* Vid andra tillfällen.

Gud välsigne dig!

Konfirmation - yttre tecken och inre verklighet

"Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan." (Andra Korinthierbrevet 1:21-22).

Helgerna kring pingst är det många ungdomar som konfirmeras. Ordet "konfirmation" kommer från det latinska "confirmat" som betyder "befäster". Det är hämtat från ovantående bibelord, där också två gåvor som Gud ger oss nämns: Gud ger oss sitt sigill och han ger oss Anden.
Sigill betyder i det här fallet snarast ett tecken. Yttre tecken är viktiga för att vi skall veta att vi skall veta att vi tillhör Gud och att vi är Guds barn och Jesu lärjungar. Dopet, konfirmationen och nattvarden är just yttre tecken på att vi hör ihop med varandra och med Gud. Ett annat yttre tecken är korstecknet. Vare sig vi bär det som ett smycke eller gör ett korstecken med handen eller har ett kors på väggen eller på bilen är ett kors ett yttre tecken på vår kristna tro. Det är en förmån att få höra till Gud. Vi skall vara stolta över denna förmån och gärna visa vår tro.
Inte bara yttre tecken utan också den inre verkligheten är viktig. I bibelordet står det också att Gud har gett oss Anden. Den helige Ande är Gud själv, som i form av en kraft kallar mig och dig till tro och befäster hela kristenheten i den tron och låter oss mogna som kristna dag för dag. I denna mognadsprocess kan givetvis konfrimationstiden var en viktig del, men den avstannar inte när vi blir konfirmerade. Den fortsätter.

Gud välsigne dig!

Att på ett enkelt sätt stå för den kristna tron

Den apostoliska trosbekännelsen börjar med orden "Vi tror..." inte med "Jag tror...". Det är en viktig skillnad. I Sverige har man under de senaste århundadena betonat att tro är något strängt privat, varje människas ensak. Dagen skriver att Sverige är ett av världens mest avvikande länder när det gäller religionens plats i samhället och att vi svenskar därför måste integreras nu när vi stöter på invandrare där religionen spelar en självklar roll i livet och i gemenskapen mellan människor. Helt riktigt. Ibland är vi svenska kristna alltför försiktiga och tror att andra skall bli störda om vi visar vår tro. Visst är det riktigt att det blir uttröttande om någon alltid vill tala om Jesus och frälsningen med människor i omgivningen, men det är inte mer tröttande än om någon annan alltid vill tala om politik, fotboll eller mode med sådana som inte är intresserade. Lagom är bäst som vanligt, men lagom innebär också att man någon gång nämner sin tro och vad den betyder.
Här är några tips på hur man kan visa sin kristna tro för omgivningen:
* Passa på att tala om vad din tro betyder för dig någon gång när samtalet handlar om något där tron är relevant.
* Sätt upp en kristen bild på din arbetsplats. Om det inte finns plats för en stor bild är det helt tillräckligt med en liten. Om du inte har ett eget arbetsrum kanske du kan sätta den på ditt skåp eller på någon annan plats. En kristen tro väcker frågor och undran.
* Se till att du ber bordsbön. Du kan be den helt tyst och knäppa dina händer eller göra korstecknet. Bordsbön är också ett starkt vittnesbörd om din tro.

Om vi kristna är kloka och frimodiga och vågar stå för vår tro, så kommer den kristna tron att stå sig starkare i framtiden Sverige.

Gud finns både i det stora och i det lilla

”Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om.” (Johannesevangeliet 11:22).

I den kristna tron finns två huvudmysterier: något som vi aldrig helt och hållet kan förstå med vårt förnuft, något som vi helt enkelt måste tro på utan att helt förstå.
Det första huvudmysteriet är treenigheten – Gud är både Fader, Son och helig Ande.
Det andra huvudmysteriet är Jesu två naturer. Jesus var både Gud och människa.

När vi talar om att Gud är treenig handlar det om att vi tror att Gud är mångsidig. Det största är inte för stort för Gud. Det minsta är inte för litet för Gud. Gud som har skapat tusentals galaxer är ändå intresserad av hur just du har det. Han tvingar inte dig till något, utan väntar ivrigt på att du skall ta emot honom.
Han väntar på våra kärleksförklaringar till honom. En sådan är trosbekännelsen som vi får läsa med i varje gudstjänst. En annan kärleksförklaring är korstecknet, där vi med vår hand får visa att vi tror på de två huvudmysterierna. De tre fingrar som vi sträcker ut symboliserar treenigheten och de två fingrar som vi viker in står för Jesu två naturer. Prästen Bo Brander har en gång sagt ungefär så här: Att bara läsa med i trosbekännelsen utan att visa med sin kropp att man tror på Gud är som en man och en kvinna bar säger ”Jag älskar dig” utan att någonsin kramas.
Dagen rapporterar om att dokumentet "Till den Herre vi älskar" har antagits vid den kristna Lausannerörelsens konferens som nyss avhölls i Kapstaden. I dokumentet bekräftar man än en gång grunderna för den kristna tron och vad de betyder i vår tid. Det finns ingen motsättning i att låta "hela jorden höra hans röst" och att inse att missionen har en social dimension. Andligt och världsligt hänger ihop. Därför blev Gud människa en gång.

Korstecknet, en symbol fylld av innehåll

Ibland är livet intensivt eller tungt. Man kanske inte har tid eller ork att formulera böner. Då kan det vara en god idé att helt enkelt be Fader vår, bönen som Jesus själv lärde oss.

En annan möjlighet är att man helt enkelt gör korstecknet. Det är inte en som symbol, utan en symbol fylld av innehåll. När man för íhop den högra handens tumme, pekfinger och långfinger påminner man sig om att Gud är treenig: Fader, Son och Ande. När man viker in ringfingret och lillfingret i handen påminner man sig om att Jesus hade två naturer: Han var både Gud och människa. Så för man handen från pannan till bröstkorgen och därefter från den vänstra till den högra axeln. När handen rörs nedåt tänker man på att Sonen steg ned från himmmelen och blev människa för vår skull. När handen förs mellan axlarna påminner det oss om den helige Ande som finns närvarande över jorden.

Korstecknet är en påminnelse om att vi är döpta i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Det är en också en bön om Guds beskydd.

Goda vänner kan ibland sitta tysta i varandras sällskap när man känner att allt är sagt. Ibland behöver vi få vara tysta inför Gud. Ett korstecken räcker som en hälsning till Gud: Här är jag.