Vad skulle Jesus göra? WWJD

"Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden."



Armband och symboler med bokstäverna WWJD har blivit vanliga sedan 1990-talet. De har sitt ursprung i den evangeliska kristenheten i Förenta staterna och uttolkas ofta What would Jesus do? (Vad skulle Jesus göra?), ibland Walk with Jesus daily (Vandra dagligen med Jesus).

Uttrycket kan spåras tillbaks till en roman av Charles Sheldon utgiven 1896 med titeln In his steps. What would Jesus do? Sheldon var kongregationalistpastor och förkunnade ett socialt evangelium. Kristen tro handlar inte enbart om att Guds vilja skall ske i himlen, utan också på jorden.

Gud välsigne dig!

Enkelt att be

"Herren är nära alla som ropar,
alla som av hjärtat ropar till honom." (Psaltaren 145:18)

Det största hindret för bön är att vi ibland tror att andra människor är bättre bedjare än vi själva. Vi människor har en tendens att jämföra oss med andra på gott och ont. Ibland är det bra att vi jämför oss därför att andra människor kan inspirera oss till det som är gott. Om jämförelsen går för långt kan den ibland hindra oss från det som är gott, därför att vi tror att vi aldrig når upp till andra människors nivå och därför ger upp.
Så är det också med bönelivet. Bön handlar om att vi ger Gud tid och gärna dagligen för ett samtal med honom. Vi nämner vad som har hänt under dagen, tackar för det som har varit bra, ber om hjälp med det som är svårt och nämner också det som blev svårt.
Det är viktigt att vi nämner det som trycker oss eller det som gläder oss, att vi "av hjärtat ropar till honom".
Någon gång kan det räcka med att vi ber en färdigskriven bön, Gud som haver barnen kär eller Fader vår.
Det kanske är så att du i själva verket redan är en god bedjare, utan att du vet om det.

Gud välsigne dig!

Bestäm dig för att inte älta orättvisor

"och förlåt oss våra skulder
såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro..."

Jag har hört en invändning mot bönen Fader vår. Den lät ungefär så här: Det är märkligt att bönen om förlåtelse kopplas ihop med ett löfte om att vi också förlåter dem som har syndat mot oss. Måste vi verkligen koppla ihop Guds handlande med vårt eget? Ibland kan det kanske vara så att vi inte kan förlåta någon. Ändå vill vi be Gud att förlåta våra synder. Då kan det kännas som en lögn att i Herrens bön lova att vi förlåter andra, när vi inte gör det innerst inne i hjärtat.

Mitt svar blir då det här: Många människor känner en bitterhet för att de någon gång i livet har blivit orättvist behandlade. De går omkring och ältar orättvisan och känner sig illa till mods i flera eller tiotals år efter att detta inträffat. Mycket kraft går åt för att bara vara bitter eller för att planera hämnden. Under tiden missar de många möjligheter som gör att livet skulle kunna utvecklas i en god riktning. I vissa sällsynta fall är det nödvändigt att prata ut med den eller de människor som har gjort en illa för att kunna gå vidare i livet, men det är mycket vanligare att den bästa lösningen är att man helt enkelt "släpper" tankarna på det som hänt och tänker: "Detta skall inte få något större inflytande över mitt liv i framtiden".
Bönen "såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro" är en mycket kraftfull påminnelse om hur viktigt det är att inte älta orättvisor, utan att släppa tankarna på dem och gå vidare i livet. Eftersom Jesus har lärt oss den bönen kan vi be med i den med gott samvete även om vi inte helt och fullt har förlåtit alla.
Däremot skall vi låta orden påverka oss att definitivt bestämma oss för att inte älta orättvisor, utan gå vidare i livet. Ältar du någon orättvisa? Passa på att bestämma dig för att släppa den så snart som möjligt.

Gud välsigne dig!

Att rikta sin bön till Fadern

Nej, Jesus har inte lärt oss att be till "Gud". Så här sade Jesus: "I skolen alltså bedja sålunda: 'Fader vår, som är i himmelen!" (Matteusevangeliet 6:9, 1917: års översättning).
Vad är då skillnaden? Jo, ordet "Gud" är visserligen ett helt korrekt ord för att beskriva "det högsta Väsendet", men många upplever det lika opersonligt som just uttrycket "det högsta Väsendet". Kanske Jesus också upplevde det på det sättet och därför valde att undervisa att vi skall be till "Fader vår".
I många fromhetstraditioner har det varit vanligt att man har riktat sina böner till "Käre himmelske Fader".
Ta med dig uttrycket "Käre himmelske Fader" och försök använda det i din bön i dag. Ger det en annan närhet än om du riktar din bön till "Gud"?

Gud välsigne din dag!

Fader vår och fri bön

[Jesus sade:] ”Så skall ni be: Vår fader...” (Matteusevangeliet 6:9)

Kristna har genom tiderna haft blandade känslor för bönen Fader vår. Den är den viktigaste bönen vi har just för att Jesus själv har lärt oss den och dessutom uppmanat oss att be just den bönen. Många som gärna ber Fader vår känner ändå att just den bönen inte alltid räcker till. Ibland vill man fördjupa sig i bön: be länge, intensivt och komma nära Gud, men andra gånger orkar man bara med Fader vår, om ens det.
Det skall få finnas variationer i bönelivet. Människor som lever nära varandra har ju olika mycket kontakt olika dagar. Ibland räcker det med att man hälsar på varandra. Andra gånger måste man tala ut ordentligt.
Gud vill att vi skall kalla honom Far när vi vänder oss till honom, vi skall behandla honom som en människa som vi lever nära. Vissa dagar räcker det därför med att vi snabbt hälsar på Gud genom att be Fader vår. Andra dagar kan vi be länge och anropa honom i vår nöd eller jubla av glädje. När man har något på hjärtat får ett samtal ta tid. Så är det också med bönen.
De dagar man enbart ber Fader vår kan man meditera extra mycket över ett ord eller en rad i bönen, till exempel låta sig fyllas av tacksamhet över att Gud verkligen ger oss vårt dagliga bröd.
Man kan också ta hjälp av en bok, t.ex. av Martin Luthers lilla katekes, Martin Luthers stora katekes eller Katolska kyrkans katekes för att tränga djupare in i Fader vår.
När vi ber Fader vår är vi dessutom förenade med kristna över hela världen som samtidigt ber samma bön. Det gör vi också när vi ropar ut vår nöd eller jublar i glädje. Bönen pågår ständigt.

Det dagliga trefrontskriget

"Ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden," ber vi i Herrens bön. När vi ber så, ber vi att Gud skall ge oss uthållighet i den goda kampen. Den kampen pågår varje dag i vårt liv. Lilla katekesen menar att det är en kamp mot "djävulen, världen och vårt eget kött". Djävulen: sådant ont som det är svårt att se en jordisk orsak till. Världen: sådant ont som kommer från andra människor. Vårt eget kött: sådant ont som vi själva bär ansvar för genom att inte ha kontroll över oss själva.

Vi är alltså dagligen inblandade i en strid på tre fronter.

När det gäller kampen mot det onda som finns i en själv kan man ha stor hjälp av att gå till själavård och bikt. Männsiskor går omkring och bär på olika slags problem och frågor. Att gå till bikt eller själavård borde inte vara konstigare än att gå med bilen till kontrollbesiktning. Den omsorg och vård som vi unnar våra bilar borde vi också unna oss själva.

När det gäller kampen mot det onda i världen, den kamp som förs på det godas sida så finns det alltid aktuella frågor att engagera sig för. Tio Guds bud är alltid desamma. Om man speglar buden och de dubbla kärleksbudet i de dagsaktuella politiska frågorna kan man ta fram en lista med frågor där kristen etik utmanar de politiska partierna. Så har tidningen Dagen gjort och tagit fram följande lista med "inspel till Reinfeldt".

Gå på djupet - inte bara mot mitten.
Slå vakt om gästfriheten och det varma hjärtat.
Värna Guds skapelse.
Ensamheten och trasiga relationer är samhällets gissel.
Upprätthåll det absoluta människovärdet.
Blunda inte för alkoholmissbruket
Lyft fram religions- och samvetsfriheten.
Världens fattiga är vårt ansvar.

Den fullständiga texten med kommentarer hittar ni i tidningen eller genom att följa länken. Listan på "inspel till Reinfelt" är en bra sammanställning på problemområden i dagens Sverige och världen. Samtidigt kan vi inte bara passa till Reinfeldt och politikerna. Var och en kan engegera sig i de här frågorna och andra i sitt dagliga liv och i möten med andra människor.

Det var alltså två av Martin Luthers punkter om kampen mot det onda i ens eget kött och i världen. Luther nämnde också djävulen. Det bästa sättet att kämpa mot djävulen är att finnas med i kampen mot det onda i en själv och det onda i världen. Där finns grunden för kampen mot det onda. Djävulen i sig bekämpas nog bäst genom att man inte bryr sig om honom och kanske också genom att man markerar sitt stöd för det goda genom att be med i orden "Ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden."