Det finns någon som lyssnar

Bön är livsnerven i kristen tro. Bön är ett samtal som pågår mellan människan och Gud. Det finns många olika sätt att be. Man kan be på ett mer formellt sätt i kyrkans gudstjänst. Man kan be färdigskrivna böner som man läser i en bönbok och man kan också be med fria ord. Man kan också be helt tyst när man är ute och promenerar eller hemma i sin bostad.
Ibland kan gränsen mellan bön och tankar vara oklar. Man vet inte om man tänker eller om man faktiskt ber. Det kan vara en fördel att faktiskt göra klart för en själv att man faktiskt ber vid vissa tillfällen och tänker vid andra. Ett bra och enkelt sätt att få fram den skillnaden är att åkalla Gud genom att använda något av Guds namn i bönen. "Herre", "Gud" eller "Käre himmelske Fader".
När man talar med en vän eller någon människa man känner skapar det en särskilt närhet om man någon gång använder den människans namn. Samma sak är det med vår kontakt med Gud. Om vi använder Guds namn skapar det en extra närhet.
En till orsak att försöka skilja mellan det som bara är tankar och det som är bön är att vi ibland måste påminna oss om att det finns någon som lyssnar.
"Jag är Herren, deras Gud, jag skall höra deras böner." (Sakarja 10:6)

Det finns nämligen en fara att vi ibland glömmer att någon lyssnar på våra böner. Ibland glömmer vi det för att vår tro är svagare. Ibland glömmer vi det för att vi inte riktigt vet om vi bara tänker eller om vi ber.

I många kyrkor blir det allt vanligare att man kan tända böneljus i en särskild glob eller ljushållare. Det kan vara en hjälp för många människor att få tända ett ljus när man ber, en hjälp att koncentrera sig på bönen. Men det finns också en fara med ljuständandet. Man kan börja tro att själva ljuständandet är det centrala. Ibland används också uttrycket "tända ljus för". Det uttrycket bör man undvika till varje pris. Ljuständandet är bara ett synligt tecken på en andlig verklighet. Vi ber... och det finns någon som lyssnar.

I dag rapporterar Dagen om sydkoreanen Kim Kiho som uppmanar svenska kristna att spela mindre pingis och läsa Bibeln mer i kyrkans ungdomsverksamhet. Det är inget fel med pingis men i kyrkan måste det givetvis vara tydligt att bön och bibelläsning är kyrkans centrala angelägenhet. Läs gärna artikeln. Den är läsvärd.