Fader vår och fri bön

[Jesus sade:] ”Så skall ni be: Vår fader...” (Matteusevangeliet 6:9)

Kristna har genom tiderna haft blandade känslor för bönen Fader vår. Den är den viktigaste bönen vi har just för att Jesus själv har lärt oss den och dessutom uppmanat oss att be just den bönen. Många som gärna ber Fader vår känner ändå att just den bönen inte alltid räcker till. Ibland vill man fördjupa sig i bön: be länge, intensivt och komma nära Gud, men andra gånger orkar man bara med Fader vår, om ens det.
Det skall få finnas variationer i bönelivet. Människor som lever nära varandra har ju olika mycket kontakt olika dagar. Ibland räcker det med att man hälsar på varandra. Andra gånger måste man tala ut ordentligt.
Gud vill att vi skall kalla honom Far när vi vänder oss till honom, vi skall behandla honom som en människa som vi lever nära. Vissa dagar räcker det därför med att vi snabbt hälsar på Gud genom att be Fader vår. Andra dagar kan vi be länge och anropa honom i vår nöd eller jubla av glädje. När man har något på hjärtat får ett samtal ta tid. Så är det också med bönen.
De dagar man enbart ber Fader vår kan man meditera extra mycket över ett ord eller en rad i bönen, till exempel låta sig fyllas av tacksamhet över att Gud verkligen ger oss vårt dagliga bröd.
Man kan också ta hjälp av en bok, t.ex. av Martin Luthers lilla katekes, Martin Luthers stora katekes eller Katolska kyrkans katekes för att tränga djupare in i Fader vår.
När vi ber Fader vår är vi dessutom förenade med kristna över hela världen som samtidigt ber samma bön. Det gör vi också när vi ropar ut vår nöd eller jublar i glädje. Bönen pågår ständigt.