måndag 13 december 2010

Lucia handlar inte först och främst om att skapa stämning

Nej, varken advent eller Lucia handlar om att skapa stämning.

Luciadagen firas till minnet av helgonet S:ta Lucia av Syracusa på Sicilien, som led martyrdöden under kejsar Diocletianus förföljelser mot de kristna i Romerska riket. Berättelserna om Lucia är fyllda av legender och därför mycket osäkra. Centrum i legenderna är dock att hon mot sin vilja blev trolovad med en hednisk man som angav henne för myndigheterna när hon inte ville fullborda äktenskapet. Därför blev hon torterad, placerad på bordell och bränd på bål, men överlevde på ett mirakulöst sätt avrättningen. Hon förlorade under hela tiden inte sin tro på Gud.

Luciaberättelsen har alltså många drag av legend. Samtidigt är berättelsen märkligt aktuell. Den påminner oss om det förtryck som unga kvinnor blir utsatta för på vissa platser än i dag. Den påminner oss om att vi kan vara kristna tack vare att många modiga män och kvinnor gått före oss och hållit fast vid den kristna tron trots förföljelser. Berättelsen lär oss att vara tacksamma för den relativa frihet vi har att uttrycka vår tro i dag. Lucias mod och ståndaktighet kan leda våra tankar en av Psaltarens psalmer:
"Lita aldrig på mäktiga män,
människor som ingen hjälp kan ge.
De ger upp andan och blir jord igen,
då går deras planer om intet.
Lycklig den som har sitt stöd i Jakobs Gud
och sätter sitt hopp till Herren, sin Gud.
Han som har gjort himmel och jord och hav
och allt vad som finns i dem,
han sviker aldrig sina löften.
Han ger de förtryckta deras rätt,
han ger de svältande bröd.
Herren befriar de fångna,
Herren öppnar blinda ögon,
Herren rätar krökta ryggar,
Herren älskar de trogna,
9Herren ger främlingar skydd,
stöder faderlösa och änkor
men korsar de ondas planer.
Herren härskar för evigt,
din Gud, o Sion, från släkte till släkte." (Psaltaren 146:3-10).

Läs om Lucia ur en helt annan infallsvikel i Svenska dagbladet,

2 kommentarer:

  1. Nej, Lucia ar bara den kristna kyrkans alibi for den folkliga traditionen med att firandet runt arets morkaste natt.

    SvaraRadera
  2. Både judendomen och kyrkan har många fester som samtidigt markerar olika växlingar i naturen och historiska händelser. Judiska, kristna och folkliga traditioner blandas. När vi bekänner att vi tror på "en helig, allmännelig kyrka" så betyder ordet "allmännelig" just att kyrkan förmår att ta upp traditioner från olika kulturer och smälta samman dem med kyrkans tro och historia. Så beskriver jag samma fenomen som du, men jag ser det positivt.

    SvaraRadera