Krubban, människorvärde och romantik

"Född av jungfru Maria", läser vi i trosbekännelsen i den andra artikeln när vi bekänner vår tro på Jesus Kristus, Guds enfödde son. Den som har varit med om en förlossning - själv fött eller sett på - får omedelbart associationer till ordet född. Det handlar om smärta och lidande, men också om stor glädje. Gud föddes till den smärta och den glädje som finns på jorden. Sedan urminnes tider har Jesu födelse till jorden varit ett tecken på Guds solidaritet med oss människor. I Jesus har Gud gråtit vår gråt och skrattat med oss. Han har haft alla mänskliga känslor och därför förstått hur vi människor har det. Som människa kunde han inte simma, och använde därför sina gudomliga krafter till att gå på vattnet. Han skrev aldrig någon bok, men umgicks med både rika och fattiga och samlade människor kring sig. Människor som fortsatte att vara hans lärjungar sedan Jesus Kristus själv dött och uppstått. Allt detta har stått klart i kyrkan.

Helle Klein skriver i Expressen: Hur förljugen är inte den romantiserade kyrkliga bilden av barnet i krubban? (Även i Dagen.) På sätt och vis har Helle Klein rätt i detta. Visst är det så att det var både smutsigt, kallt och dragigt för barnet i krubban och säkert inte särskilt romantiskt.
Däremot har det visat sig att de kristna i de fattiga länderna har varit bäst på att komma ihåg både barnet i krubban och den korsfäste och uppståndne Kristus. Att Jesus både fötts, dött och uppstått har gett människor kraft i livets alla situationer. I många svenska kyrkor byggda under de senaste årtiondena hittar man knappt någon bild av Jesus över huvud taget. Kristusbilderna har fått vika för konst i största allmänhet. I vissa kyrkor i de rika länderna ville man tona ned budskapet om Jesus för ett mer allmänmänsligt budskap, men det lyckades inte. En kyrka utan ett tydligt centrum - Jesus Kristus - förmår aldrig att locka människor till något annat än kanske konserter och vigslar. Därför är kyrkan i de fattiga länderna starkare än någonsin - det har aldrig funnits fler kristna i världen än i dag. I de rika länderna går kyrkan tillbaks.

Vi behöver både barnet i krubban och den uppståndne och korsfäste Kristus. Olika bilder av Jesus, Guds son och vår Frälsare, berikar bara bilden av Jesus och det han har gjort för oss. Vi behöver Jesus i centrum i våra kyrkor. Visst kan vi kalla det romantiskt om vi vill, men det fungerar.