Att tro med kroppen

I vår lutherska kyrka har vi länge varit ovana med att uttrycka vår kristna tro med kroppen. Man har ibland tänkt sig att tron är en intellektuell handling, att man i sitt huvud bejakar ett antal påståenden. Ändå har vi inte varit helt ovana att låta kroppen finnas med i tron. När vi tar emot nattvarden gör vi det vanligtvis stående på knä.
Människorna i Bibeln har ett helt annat sätt att närma sig Gud. Det handlar absolut inte om att med sitt huvud bejaka ett antal påståenden om tron. I Bibeln handlar tro om en relation. En relation till Gud innebär att vi lyssnar till hans ord, men också samtalar med Gud i bön. Dessutom kan vi uttrycka vår relation till Gud med den kropp som Gud har gett oss.
"När Salomo hade slutat denna sin bön och åkallan till Herren steg han upp. Han hade böjt knä inför Herrens altare med händerna sträckta mot himlen." (Första Kungaboken 8:54)
Ett liknande uttryck finns i en av julens psalmer:
"Till dig vårt lov vi höjer, du barn i krubban där,
och våra knän vi böjer för dig, o Jesus kär.
Och våra knän vi böjer för dig, o Jesus kär." (Svensk psalm 121)

Två människor som älskar varandra uttrycker sin kärlek både med kropp och själ. Samma sak gäller vår tro på Gud. Den kan vi uttrycka med hela vår varelse - både med kropp och själ.