Allt har sin tid - glädje och tårar

Svenska dagbladet publicerar i dag en intervju med Barbara Ehrenreich som skrivit boken "Gilla läget - Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande". Författaren vill göra upp med den amerikanska nytänkanderörelsen som handlar om att positivt tänkande alltid kan förändra ens situation. Som exempel berättar hon om en vän som blev svårt sjuk, varefter en bekant snabbt ledde in samtalet på att sjukdom ger en möjlighet att se vad som är viktigt i ens liv.

Jag tror att nyckel till att förstå den här motsättningen är att inse att allt måste få sin tid. I princip är det riktigt att positivt tänkande kan hjälpa oss i många situationer i livet. När Paulus skriver "Allt förmår jag i honom som ger mig kraft" (Filipperbrevet 4:13), handlar det som att Paulus har lärt sig att leva både som rik och fattig. Det positiva tänkande har kunna växa sig starkt i USA, där människor med nybyggaranda har kommit från fattigdom i andra länder och byggt ett nytt liv i den nya världen. Det positiva tänkande har medfört mycket gott. USA har många fler nobelpristagare än andra länder. Positivt tänkande innebär att man ser positivt på andras framgång. Därför sporrar man varandra.

Men det finns också avarter av det positiva tänkandet. Om man påstår att tro eller positivt tänkande skyddar mot olyckor är man ute på fel väg. Likaså om man påstår att det alltid finns någon mening i det som sker.
Psaltaren innehåller många psalmer med varierande innehåll. Vissa är fyllda av glädje. Andra är fyllda av sorg och klagan. "Herre, min Gud, om dagen ropar jag på hjälp, om natten stiger mitt klagoskri till dig." (Psaltaren 88:2). Allt måste få ha sin tid. Glädje och klagan. Jubel och tårar.