Galaterbrevet räknar upp Andens nio frukter: "Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (5:22-23)
Frid betyder "inre lugn". Vissa människor har en stark inre frid, andra är mycket oroliga. När en människa har något konkret att oroa sig för är det inte konstigt att hon inte känner inre frid. I andra fall kan någon känna en stark inre oro utan att man verkligen kan sätta fingret på vad det är som oroar. Oron kan ibland komma vid utvecklingskriserna - sjuårskrisen, tonårskrisen, mittlivskrisen, pensioneringskrisen och krisen inför döden - när det är mycket påtaligt att kroppen och livet förändras. I så fall behöver oron inte vara av ondo. Det är kanske nödvändigt att fatta avgörande beslut i livet och oron driver oss att göra det.
Om oron finns kvar och friden uteblir trots att de avgörande besluten är fattade, finns det orsak att fundera vidare. Kyrkofadern Augustinus hade samma upplevelse. Ett känt uttryck går tillbaks till honom: ”Min själ är orolig, till dess den finner vila i dig, o Gud”.
Hur finner man då vila i Gud? Det finns flera svar på den frågan. Moder Theresa förespråkade ett aktivt liv för att få frid i stället för oro: "Jag har funnit en paradox, att om jag älskar tills det gör ont, så försvinner smärtan och bara kärleken finns kvar."
En annan möjlighet är att be om att få överlåta sig och sitt liv till Herren, till exempel med hjälp av överlåtelsebönen:
"Du som ville mitt liv
och har skapat mig efter din vilja,
allt i mig känner du och omsluter med ömhet,
det svaga likaväl som det starka,
det sjuka likaväl som det friska.
Därför överlämnar jag mig åt dig
utan fruktan och förbehåll.
Fyll mig med ditt goda,
så att jag blir till välsignelse.
Jag prisar din vishet, du som tar till dig det skadade och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.
Amen."
I själva verket utesluter inte aktivitet och överlåtelse varandra. Båda tillsammans kan vara en bra väg till frid
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har fått en fråga på min Facebook-sida som jag vill kommentara här. Frågan var: Vad menas med överlåtelse? Är det att överlåta min oro på någon annan? Det känns ju inte så bra...
SvaraRaderaÖverlåtelse innebär att man försonar sig med sin livssituation. Det man kan ändra på kämpar man vidare med. Det man inte kan ändra på accepterar man. Inte nödvändigtvis för att man är nöjd med hur det bar blivit, utan för att det onda inte skall få förstöra mer än det redan har gjort. Samtidigt bestämmer man sig också för att livet har mycket gott att ge i framtiden, och att man själv kan vara till välsignelse för andra människor.
Jag tycker överlåtelsebönen här ovan sammanfattar det på ett bra sätt.