Trofasthet ger livskvalitet och gemenskap

Galaterbrevet räknar upp Andens nio frukter: "Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (5:22-23)

I vår tid är det för många ett ideal att man får uppleva så mycket som möjligt och att man får omväxling i livet. Friheten är ett ideal och trofasthet är något som man inte så ofta pratar om.
Undantaget är möjligen vid samtal om äktenskapet där äktenskapsrådgivarna i massmedia går balansgång mellan trofastheten som ideal och otroheten som en realitet.
Andens frukt trofasthet gäller givetvis i äktenskapet, men den är ett bredare begrepp än så. Även i familjen och i vänskap behövs trofasthet. En relation som präglas av trofasthet klarar av att man någon gång gör varandra illa och sedan söker försoning: "Trofast kärlek sonar skuld, genom gudsfruktan undviks det onda." (Ordspråksboken 16:6)Trofasthet i medmänskliga relationer kan handla om att man ibland klarar av att ha tråkigt tillsammans, eftersom man vet att även om man kan hitta nya vänner som till en början upplevs som mer spännande, så kommer inte den nya relationen att i längden alltid vara lika spännande.
En kristen församling och en idéell förening behöver också trofasta idéella medarbetare som är beredda att ta ansvar. Den som inte vill ta på sig några idéella uppdrag för att inte binda sig om något mer spännande dyker upp, får inte heller ta del av den djupa gemenskap som finns där man arbetar tillsammans.
Gud beskrivs i Bibeln som trofast: "ty Herren är god, evigt varar hans nåd, från släkte till släkte hans trofasthet." (Psaltaren 100:5) Att tro på Gud innebär inte att man ständigt får vara med om nya spännande upplevelser. Däremot ger en relation med Gud del av en djup gemenskap.