Galaterbrevet räknar upp Andens nio frukter: "Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." (5:22-23)
Ödmjukhet är egenskapen att avstå från att starta strider, att avstå från hårda ord och att avstå från att kritisera andra i onödan. Även den ödmjuke kan kritisera, men han gör det lungt och sansat efter att ordentligt ha tänkt igenom vad det är som måste framföras.
Ödmjukhet innebär inte att man ska förakta sig själv och tycka sig vara mindre värd än andra. "Mitt barn, var ödmjuk, men ha respekt för dig själv och ge dig den aktning du förtjänar." (Jesus Syraks son 10:28) Sann ödmjukhet är tvärtom ofta tecken på att en person har gott självförtroende. Den som har en god självkänsla har helt enkelt inget behov att använda hårda ord och smutskasta andra. Den som kritiserar andra i tid och otid har kanske ett självsäkert yttre, men däremot ett mycket osäkert inre.
En ledare som är ödmjuk har särskilt stor möjlighet att bli ihågkommen med respekt: "Men Mose var en mycket ödmjuk människa, ödmjukare fanns inte på jorden.(Fjärde Mosebok 12:3).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar