"Utan profeter förvildas folket,
lycklig den som håller lagen." (Ordspråksboken 29:18)
En profet är en person som anses förmedla budskap från Gud. Profeter har framträtt i många olika religioner. Vi kanske känner dem främst från gamlta testamentet, som innehåller ett flertal profetiska skrifter. Ibland räknas Johannes döparen som den siste bland profeterna, eftersom han föregick Jesus Kristus. Efter Jesus började i stället kyrkans tid, där Johannes och Maria som troget väntade vid Jesu kors blev grunden för den kristna kyrkan.
Finns det då profeter i kyrkan i vår tid? I Ordspråksboken kan vi ju läsa att "utan profeter förvildas folket". Vi måste därför hålla det för öppet att även män och kvinnor i vår tid får Guds uppdrag att framföra budskap. Det innebär inte att vi skall lyssna på alla som själva menar sig vara profeter. Ordspråksbokens utsaga om profeter hade ju för övrigt också en fortsättning: "Lycklig den som håller lagen." En profet måste prövas. Den som själv är vänd till Guds lag och som uppmanar och uppmuntrar andra att följa Guds lag är mer sannolikt en profet, än den som bryter Guds lag och som uppmanar andra att göra det.
Profeter kan vi säkert hitta både inom och utom kyrkan. Vi behöver inte heller söka dem bland de mest spektakulära rösterna. Många profeter är sedan länge upptäckta och aktade av kyrkan. Många finns i helgonlängderna, och behöver upptäckas på nytt av varje generation. Andra profeter kanske finns bland "vanliga" människor som du har mött.
Gud välsigne dig!
Visar inlägg med etikett helgon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett helgon. Visa alla inlägg
måndag 23 maj 2011
måndag 13 december 2010
Lucia handlar inte först och främst om att skapa stämning
Nej, varken advent eller Lucia handlar om att skapa stämning.
Luciadagen firas till minnet av helgonet S:ta Lucia av Syracusa på Sicilien, som led martyrdöden under kejsar Diocletianus förföljelser mot de kristna i Romerska riket. Berättelserna om Lucia är fyllda av legender och därför mycket osäkra. Centrum i legenderna är dock att hon mot sin vilja blev trolovad med en hednisk man som angav henne för myndigheterna när hon inte ville fullborda äktenskapet. Därför blev hon torterad, placerad på bordell och bränd på bål, men överlevde på ett mirakulöst sätt avrättningen. Hon förlorade under hela tiden inte sin tro på Gud.
Luciaberättelsen har alltså många drag av legend. Samtidigt är berättelsen märkligt aktuell. Den påminner oss om det förtryck som unga kvinnor blir utsatta för på vissa platser än i dag. Den påminner oss om att vi kan vara kristna tack vare att många modiga män och kvinnor gått före oss och hållit fast vid den kristna tron trots förföljelser. Berättelsen lär oss att vara tacksamma för den relativa frihet vi har att uttrycka vår tro i dag. Lucias mod och ståndaktighet kan leda våra tankar en av Psaltarens psalmer:
"Lita aldrig på mäktiga män,
människor som ingen hjälp kan ge.
De ger upp andan och blir jord igen,
då går deras planer om intet.
Lycklig den som har sitt stöd i Jakobs Gud
och sätter sitt hopp till Herren, sin Gud.
Han som har gjort himmel och jord och hav
och allt vad som finns i dem,
han sviker aldrig sina löften.
Han ger de förtryckta deras rätt,
han ger de svältande bröd.
Herren befriar de fångna,
Herren öppnar blinda ögon,
Herren rätar krökta ryggar,
Herren älskar de trogna,
9Herren ger främlingar skydd,
stöder faderlösa och änkor
men korsar de ondas planer.
Herren härskar för evigt,
din Gud, o Sion, från släkte till släkte." (Psaltaren 146:3-10).
Läs om Lucia ur en helt annan infallsvikel i Svenska dagbladet,
Luciadagen firas till minnet av helgonet S:ta Lucia av Syracusa på Sicilien, som led martyrdöden under kejsar Diocletianus förföljelser mot de kristna i Romerska riket. Berättelserna om Lucia är fyllda av legender och därför mycket osäkra. Centrum i legenderna är dock att hon mot sin vilja blev trolovad med en hednisk man som angav henne för myndigheterna när hon inte ville fullborda äktenskapet. Därför blev hon torterad, placerad på bordell och bränd på bål, men överlevde på ett mirakulöst sätt avrättningen. Hon förlorade under hela tiden inte sin tro på Gud.
Luciaberättelsen har alltså många drag av legend. Samtidigt är berättelsen märkligt aktuell. Den påminner oss om det förtryck som unga kvinnor blir utsatta för på vissa platser än i dag. Den påminner oss om att vi kan vara kristna tack vare att många modiga män och kvinnor gått före oss och hållit fast vid den kristna tron trots förföljelser. Berättelsen lär oss att vara tacksamma för den relativa frihet vi har att uttrycka vår tro i dag. Lucias mod och ståndaktighet kan leda våra tankar en av Psaltarens psalmer:
"Lita aldrig på mäktiga män,
människor som ingen hjälp kan ge.
De ger upp andan och blir jord igen,
då går deras planer om intet.
Lycklig den som har sitt stöd i Jakobs Gud
och sätter sitt hopp till Herren, sin Gud.
Han som har gjort himmel och jord och hav
och allt vad som finns i dem,
han sviker aldrig sina löften.
Han ger de förtryckta deras rätt,
han ger de svältande bröd.
Herren befriar de fångna,
Herren öppnar blinda ögon,
Herren rätar krökta ryggar,
Herren älskar de trogna,
9Herren ger främlingar skydd,
stöder faderlösa och änkor
men korsar de ondas planer.
Herren härskar för evigt,
din Gud, o Sion, från släkte till släkte." (Psaltaren 146:3-10).
Läs om Lucia ur en helt annan infallsvikel i Svenska dagbladet,
fredag 5 november 2010
Ingen kan göra någon till ett helgon, utom en själv
I morgon är det alla helgons dag. Sedan 700- eller 800-talet firas alla helgons dag till minne av mindre betydande helgon, som inte fått en egen dag i almanackan.
För några veckor sedan skrev jag om helgon är i Själaspis med anledning av att den australiensiska nunnan Mary MacKillop helgonförlarades av påven. Eftersom jag fick flera frågor om helgon väljer jag att skriva om helgon en gång till. Jag vill också passa på att säga att alla ni som läser Själaspis är välkomna att kommentera det jag skriver här nere på sidan under rubriken kommentarer. Nu skickas de flesta kommentarer till mig personligen eller till min Facebook-sida. Det kan vara bättre att kommentarerna skivs direkt på den här sidan så att alla kan läsa dem.
I den Augsburgska bekännelsen - som är de lutherska kyrkornas grundval vid sidan av bibeln - beskrivs helgonen på följande sätt. "Man kan hålla helgonen i åminnelse, för att vi skola lära att efterlikna deras tro och goda gärningar i enlighet med vår kallelse."
Helgonen kännetecknas alltså av att de har haft en ovanligt stark tro, levt nära Gud, och att de har gjort goda gärningar. På så sätt har de kommit att bli förebilder för oss andra.
Hur blir då en sådan person ett helgon? Människor i personens omgivning börjar att anse att han eller hon är en förebild och kanske ansluter sig till kretsen kring denne. Efter det att personen har avlidit fortsätter människor att behandla honom eller henne som en förebild. Många börjar helt enkelt att kalla personen ett helgon. I de katolska och ortodoxa kyrkorna förekommer officiella helgonförklaringar där kyrkan officiellt fastställer vilka som erkänns som helgon. Det är vikigt att komma ihåg att kyrkan "erkänner" helgon. Kyrkan gör inte någon till helgon. Det är personen själv som genom sin tro och sina goda gärningar gör så att andra kristna börjar erkänna denne som ett helgon.
I Nya testamentet kallas ibland alla kristna på en ort "de heliga": "Petrus vandrade från plats till plats och kom då också till de heliga som bodde i Lydda." (Apostlagärningarna 9:32). I trosbekännelsen bekänner vi ju också att vi tror på "en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund". Det påminner oss just om att uppdraget att ha en starkt tro och göra goda gärningar inte bara är en uppgift för helgonen utan för alla kristna. Ibland kan det kännas som ett mål som är svårt att leva upp till. Just därför behöver vi goda förebilder: helgon!
På söndag firas inte alla helgons dag, utan alla själars dag till minnet av alla döda. Finns det då något samband mellan de båda helgdagarna. Ett samband är att många helgon har sett döden som en hemkomst. I Dagen skriver Eva Cronsioe: "För Paulus blir mullen inte en slutstation, utan det märkvärdiga element där den stora förvandlingen äger rum: Jesus död och uppståndelse, som ju är själva hans ärende." Även inför min egen död får ett helgon som Paulus vara en förebild. En förebild när det gäller att tro på Guds löften om "de dödas uppståndelse och ett evigt."
För några veckor sedan skrev jag om helgon är i Själaspis med anledning av att den australiensiska nunnan Mary MacKillop helgonförlarades av påven. Eftersom jag fick flera frågor om helgon väljer jag att skriva om helgon en gång till. Jag vill också passa på att säga att alla ni som läser Själaspis är välkomna att kommentera det jag skriver här nere på sidan under rubriken kommentarer. Nu skickas de flesta kommentarer till mig personligen eller till min Facebook-sida. Det kan vara bättre att kommentarerna skivs direkt på den här sidan så att alla kan läsa dem.
I den Augsburgska bekännelsen - som är de lutherska kyrkornas grundval vid sidan av bibeln - beskrivs helgonen på följande sätt. "Man kan hålla helgonen i åminnelse, för att vi skola lära att efterlikna deras tro och goda gärningar i enlighet med vår kallelse."
Helgonen kännetecknas alltså av att de har haft en ovanligt stark tro, levt nära Gud, och att de har gjort goda gärningar. På så sätt har de kommit att bli förebilder för oss andra.
Hur blir då en sådan person ett helgon? Människor i personens omgivning börjar att anse att han eller hon är en förebild och kanske ansluter sig till kretsen kring denne. Efter det att personen har avlidit fortsätter människor att behandla honom eller henne som en förebild. Många börjar helt enkelt att kalla personen ett helgon. I de katolska och ortodoxa kyrkorna förekommer officiella helgonförklaringar där kyrkan officiellt fastställer vilka som erkänns som helgon. Det är vikigt att komma ihåg att kyrkan "erkänner" helgon. Kyrkan gör inte någon till helgon. Det är personen själv som genom sin tro och sina goda gärningar gör så att andra kristna börjar erkänna denne som ett helgon.
I Nya testamentet kallas ibland alla kristna på en ort "de heliga": "Petrus vandrade från plats till plats och kom då också till de heliga som bodde i Lydda." (Apostlagärningarna 9:32). I trosbekännelsen bekänner vi ju också att vi tror på "en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund". Det påminner oss just om att uppdraget att ha en starkt tro och göra goda gärningar inte bara är en uppgift för helgonen utan för alla kristna. Ibland kan det kännas som ett mål som är svårt att leva upp till. Just därför behöver vi goda förebilder: helgon!
På söndag firas inte alla helgons dag, utan alla själars dag till minnet av alla döda. Finns det då något samband mellan de båda helgdagarna. Ett samband är att många helgon har sett döden som en hemkomst. I Dagen skriver Eva Cronsioe: "För Paulus blir mullen inte en slutstation, utan det märkvärdiga element där den stora förvandlingen äger rum: Jesus död och uppståndelse, som ju är själva hans ärende." Även inför min egen död får ett helgon som Paulus vara en förebild. En förebild när det gäller att tro på Guds löften om "de dödas uppståndelse och ett evigt."
lördag 16 oktober 2010
Vi behöver förebilder, helgon
Australien håller på att få sitt första helgon. Nunnan Mary MacKillop (1842-1909), grundare till Sankt Josefssystrarna av det heliga hjärtat, en ordern som ägnar sig åt välgörenhet bland de allra fattigaste, helgonförklaras söndag 17 oktober 2010 av påven. Till bilden av henne hör att hon ingrep mot en präst som förgrep sig mot barn. (Se vidare artiklar i Dagen och i Kyrkans tidning.)
Mary MacKillop är en av de kvinnor och män som är förebilder för andra kristna och som genom sitt liv kan inspirera andra i tron och till goda gärningar. Sådana människor kallas helgon. Vi protestanter är inte lika vana att använda just ordet helgon, men utan tvekan har Martin Luther, Lina Sandell, William Booth, Lewi Pethrus en funktion som helgon i respektive protestantiska samfund, även om ordet helgon sällan används.
Vi behöver helgon för att de inspirerar oss i tron. Berättelser om andra kristna som handlade rätt fast de genomgick svårigheter i sina liv är nyttiga för oss att lyssna till. Någon har sagt att helgonen gör små saker, men med stor kärlek och tycker att det är viktigt.
Ibland räknar man med att man har ett särskilt namnhelgon. De flesta förnamn som används går tillbaka på helgonnamn. Man tänker sig att det helgon, vars namn man bär, på ett särskilt sätt skall vara ens förebild. Firandet av namnsdagar går tillbaks på den tanken. Ibland räknar man också med att vissa helgon är skyddshelgon för vissa kategorier människor och företeelser. Mary MacKillop skulle i så fall bli skyddhelgon för barn som blivit utsatta för övergrepp.
I vissa länder och tider har helgonen fått en alltför stark roll, och därför kommit att stå ivägen mellan människa och Gud. Det var en av orsakerna till att Martin Luther reagerade så starkt mot en felaktig helgonkult. De kan inte ändra på att vi behöver förebilder och att Martin Luther själv är en av dessa, ett helgon.
Vilka helgon, vilka förebilder, har du?
Mary MacKillop är en av de kvinnor och män som är förebilder för andra kristna och som genom sitt liv kan inspirera andra i tron och till goda gärningar. Sådana människor kallas helgon. Vi protestanter är inte lika vana att använda just ordet helgon, men utan tvekan har Martin Luther, Lina Sandell, William Booth, Lewi Pethrus en funktion som helgon i respektive protestantiska samfund, även om ordet helgon sällan används.
Vi behöver helgon för att de inspirerar oss i tron. Berättelser om andra kristna som handlade rätt fast de genomgick svårigheter i sina liv är nyttiga för oss att lyssna till. Någon har sagt att helgonen gör små saker, men med stor kärlek och tycker att det är viktigt.
Ibland räknar man med att man har ett särskilt namnhelgon. De flesta förnamn som används går tillbaka på helgonnamn. Man tänker sig att det helgon, vars namn man bär, på ett särskilt sätt skall vara ens förebild. Firandet av namnsdagar går tillbaks på den tanken. Ibland räknar man också med att vissa helgon är skyddshelgon för vissa kategorier människor och företeelser. Mary MacKillop skulle i så fall bli skyddhelgon för barn som blivit utsatta för övergrepp.
I vissa länder och tider har helgonen fått en alltför stark roll, och därför kommit att stå ivägen mellan människa och Gud. Det var en av orsakerna till att Martin Luther reagerade så starkt mot en felaktig helgonkult. De kan inte ändra på att vi behöver förebilder och att Martin Luther själv är en av dessa, ett helgon.
Vilka helgon, vilka förebilder, har du?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
